Lennart Carleson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lennart Carleson efter en föreläsning på Vallentuna gymnasium, maj 2006.
Foto:Per Norbäck

Lennart Axel Edvard Carleson, född 18 mars 1928 i Stockholm, är en svensk professor emeritus i matematik vid KTH i Stockholm, Uppsala universitet samt UCLA. Han tillhör den adliga släkten Carleson och är en av Sveriges främsta matematiker.

Carleson är uppväxt i Degerfors och disputerade 1950 med Arne Beurling som handledare. Carleson har bland annat arbetat inom fourieranalys och dynamiska system, och nådde världsberömmelse med sitt bevis för konvergens nästan överallt för Fourierserier för L^2-funktioner.

Under mitten av sextiotalet bidrog Carleson till förverkligandet av Mittag-Lefflers forskningsinstitut i Djursholm, institutets skapande hade fördröjts av 20-talets finanskris. Under tio års tid bjöd Carleson in de mest framstående matematikerna inom sina forskningsområden för att dessa skulle kunna jobba i en harmonisk atmosfär och bidra till de skandinaviska matematikernas bildning. Sedan denna tid har institutet fortlevt och är ett av världens främsta.

Carleson är fortfarande aktiv forskare och handledde så sent som 1998 doktorander.

Carleson är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han promoverades till teknologie hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan 1989.[1]

Carleson tilldelades Steelepriset 1984, Wolfpriset 1992 och Sylvestermedaljen 2003. Han tilldelades 23 mars 2006 som förste svensk det internationella Abelpriset om 6 miljoner norska kronor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ KTH: Hedersdoktorer 1944-2008, läst 13 april 2009