Lis Asklund
| Lis Asklund | |
| Född | 23 mars 1913[1] Lidingö, Stockholms län |
|---|---|
| Död | 12 januari 2006[1] (92 år) Högalids församling, Stockholm |
| Begravd | Skogskyrkogården[2] kartor |
| Medborgare i | Sverige[3] |
| Sysselsättning | Radioproducent |
| Make | Erik Asklund |
| Föräldrar | Carl Lagercrantz Agnes Hamilton |
| Släktingar | Olof Lagercrantz (syskon) Rutger Lagercrantz (syskon) Arvid Lagercrantz (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Louise Viveka Ulrika (Lis) Asklund, född Lagercrantz den 23 mars 1913 på Lidingö, Stockholms län, död 12 januari 2006 i Stockholm, var en svensk kurator, radioproducent, radioprogramledare och författare. 1980 grundade hon den svenska grenen av Fountainhouse-rörelsen.[4] Hon var 1940–1980 gift med författaren Erik Asklund.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Lis Asklund var dotter till bankdirektör Carl Lagercrantz och grevinnan Agnes Hamilton, som härstammade i rakt nedstigande led från skalden Erik Gustaf Geijer. Hon var syster till Olof Lagercrantz och Rutger Lagercrantz samt halvsyster till Arvid Lagercrantz. Hon var också moster till Lars Lönnroth och Johan Lönnroth samt faster till Marika Lagercrantz och David Lagercrantz.
Asklund var rödakorssyster och legitimerad sjuksköterska. Hon studerade vid Florence Nightingales internationella center i London. Efter studierna blev hon 1938 en av Sveriges två första sjukhuskuratorer.[5] Hon deltog i abortutredningen 1950 och hade redan i början av 1940-talet startat en rådgivningsbyrå för kvinnor som sökte abort.[5]
Eugenia-utredningen[redigera | redigera wikitext]
År 1959 gjorde Lis Asklund ett kritiskt granskande reportage i Sveriges Radio om vården för funktionshindrade barn på Eugeniahemmet. Inrikesminister Rune B. Johansson sa att reportaget var lögnaktigt, och att statlig utredning därför inte behövdes. Så skedde dock efter att tre intagna 14-åriga pojkar lyssnade på radio olovligt, vilket innebar relegering av kollegiet. Lis Asklund kontaktade Nyhetsbyrån TT, varpå debatten tog ny fart. Statlig utredning inleddes, och gav henne rätt i de påstådda förhållandena.[6][7]
Reportaget medförde även en censurdebatt. En statlig kommission försökte stoppa programmet, men resultatet blev i stället en enskild stadga i radiolagen om rätten att göra samhällskritiska program. Tidigare ansågs att radioprogram inte skulle ifrågasätta och svartmåla institutioner, utan endast förmedla kunskap.[5][7]
Asklund ledde 1956–1968 det mycket populära radioprogrammet Människor emellan, i vilket hon gav råd och tröst till människor med problem. Hon ansågs under 1950- och 1960-talen som en av pionjärerna inom svensk sexualupplysning för ungdomar. Hon skrev bland annat ett antal böcker tillsammans med rektor Torsten Wickbom.
Författarskap[redigera | redigera wikitext]
År 1986 gav hon ut sin memoarbok Uppbrott, där hon berättade hur hon vid 67 års ålder bröt upp från ett 40-årigt äktenskap med författaren Erik Asklund. Boken blev mycket omtalad.[8]
Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]
- 1959 – Torsten Wickbom och Lis Asklund: Brytningstid: en bok om ungdom och samlevnad
- 1967 – Torsten Wickbom och Lis Asklund: Vägen till mognad: en bok för ungdom om samlevnad
- 1969 – Torsten Wickbom och Lis Asklund: Vad är det som händer: en bok om sexuallivet för 10-13-åringar
- 1986 – Uppbrott. Stockholm: Norstedt. Libris 8345678. ISBN 9118630022
Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Sveriges dödbok, 19130323-0500 Asklund, Louise Viveka Ulrika, läst: 22 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskagravar.se, Asklund, Lis Vivica Ulrika, läs online, läst: 22 mars 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 29 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ ”Vår organisation – Nationellt och internationellt”. https://www.fountainhouse.se/var-organisation-nationellt-och-internationellt/. Läst 3 mars 2021.
- ^ [a b c] TT (2006-01-12): "Lis Asklund har avlidit". Aftonbladet.se. Läst 30 oktober 2014.
- ^ "Eugenia-utredningen gav Lis Asklund rätt", Panorama 61 : En bokfilm från BFB, Bonniers, Stockholm 1961.
- ^ [a b] ”Radio som upprör 6 augusti kl 14:30 - Avgörande ögonblick”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/586540?programid=1602. Läst 7 augusti 2015.
- ^ Carl Otto Werkelid (3 augusti 1986). ”Radiokuratorns eget fängelse”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1986-08-03/25/SVD.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|