Kataloniens president

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Presidenten i Kataloniens regionstyre
(katalanska) President de la Generalitat de Catalunya
(spanska) Presidente de la Generalidad de Cataluña
Seal of the Generalitat of Catalonia.svg
PresidentMas.jpg
Nuvarande
Artur Mas

sedan 27 december 2010
Residens Casa dels Canonges, Barcelona[1]
Säte Barcelona, Katalonien, Spanien
Utses av Kataloniens parlament
Mandatperiod 4 år, kan återväljas
Förste innehavare Berenguer de Cruïlles
Inrättat 1359
Webbplats www.president.cat

Kataloniens president (katalanska: el President de la Generalitat de Catalunya, egentligen presidenten i Kataloniens regionstyre) är den ledande tjänstemannen inom Kataloniens regering. Denna är en del av regionstyret, Generalitat de Catalunya). Presidentfunktionen har under historiens lopp haft andra namn och annan makt, beroende på om Katalonien varit mer eller mindre självstyrande del i staterna Aragonien eller Spanien. Mellan åren 1714 och 1932, då Katalonien var direktstyrt från centralregeringen i Madrid, fanns inte någon motsvarande post.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Dagens presidentpost i Katalonien(s regionstyre) har historiska rötter som går tillbaka till 1359. Det året utsågs Berenguer de Cruïlles, biskop i Girona, till den första presidenten i det då nybildade Generalitat de Catalunya ('Kataloniens generalständer'). Posten var till att början med främst en fiskal sådan.[2] Generalitatets föregångare Corts Catalanes (Cort General de Catalunya), som sedan 1283 fungerat som ett lokalt parlament, hade inte kopplats till någon motsvarande funktion.

Fram till 1714 följde ytterligare 120 män på posten som president över det katalanska regionstyret, vilket fram till 1479 lydde under Aragoniens kungamakt och därefter under den spanske kungen eller drottningen. 1714 avskaffades både Generalitat de Catalunya och dess presidentpost, i samband med att Kataloniens regionala autonomi avskaffades och ersattes av en direktstyrning från Madrid (se vidare Kataloniens historia).[3]

1931 etablerades den katalanska presidentposten på nytt, i samband med att de katalanska statuterna godkändes och Katalonien återigen erhöll autonomi under den spanska staten. Därefter har posten upprätthållits under en obruten följd av år; åren 1939–1977 verkade dock innehavaren i exil, på grund av Francisco Francos styre. I Spaniens författning finns Generalitat de Catalunya och dess presidentpost reglerad sedan 1978 (se nedan).

Modern historia[redigera | redigera wikitext]

Presidenten i Katalonien(s regionstyre) (katalanska: President de la Generalitat de Catalunya; spanska: Presidente de la Generalidad de Cataluña) är en institution inom Generalitat de Catalunya, reglerad genom statuterna för Kataloniens självstyre. Dagens statuter stadfästes (i Katalonien) 2006, på basis av tidigare statuter från 1979. Presidentens roll är att leda den regionala regeringens arbete, och hen är även den spanska statens representant i regionen.

Reglemente[redigera | redigera wikitext]

Val[redigera | redigera wikitext]

Valproceduren regleras i paragraf 152 i 1978 års spanska författning och paragraf 36 i 1979 års katalanska statuter för regional autonomi. Dessutom styrs den av en regional lag från 1982, klubbad i Kataloniens parlament.[4]

Kataloniens president väljs av Kataloniens parlament, efter förslag från parlamentets ordförande/förste talman.

Efter varje parlamentsval[5] i Katalonien, samråder talmannen i Kataloniens parlament med de olika politiska grupperingarna i parlamentet. Därefter föreslår hen en kandidat till posten som president för Generalitatet, en kandidat som samtidigt måste vara invald på egen post i parlamentet.

Presidentkandidaten lägger därefter fram sitt regeringsprogram, varefter hen ber om parlamentets stöd för kandidaturen under ett särskilt plenarsammanträde. Parlamentets debatt avslutas då med en votering, där kandidaten blir godkänd om hen fått stöd av flertalet ledamöter (absolut majoritet); numera motsvarar det minst 68 ledamöter. Om man inte når absolut majoritet anordnas en andra votering, och då räcker det med enkel majoritet (fler röstande för än emot).

Om kandidaten fortfarande inte blivit vald behöver parlamentets talman ta fram en ny kandidat, och enligt samma procedur som ovan. Om ingen kandidat lyckas bli vald inom två månader efter allmänt val, upplöses parlamentet och ett nytt parlamentsval utlyses.

När presidentkandidaten blivit vald, är det parlamentets talmans roll att meddela detta till kungen av Spanien.

Presidentmaktens upphörande[redigera | redigera wikitext]

Makten som president förloras om något av följande inträffar:

  • samma dag som det katalanska parlamentsvalet äger rum.
  • efter att ett misstroendevotum i parlamentet lett till en inledd process för att utse en efterträdare.
  • att presidenten begär avsked från sin post.
  • att parlamentet konstaterat att presidenten uppenbart saknar fysisk eller mental förmåga att fullgöra sitt arbete.
  • när presidenten avlider.

I de två sista fallen tar parlamentets talman tillfälligt över makten, som interimspresident. Denne ska då så fort som möjligt se till att en ny president kan utses.

Ersättare[redigera | redigera wikitext]

Enligt paragraf 69 i statuterna för Kataloniens autonomi kan presidenten välja att utse en "försterådgivare" (Conseller Primer eller Consejero Primero). Denne kan assistera hen i hens arbete och vid behov fungera som ersättare/suppleant. Istället för en försterådgivare kan presidenten utse en vice-president, som samtidigt måste vara minister (det vill säga leda ett departement i den katalanska regeringen).[6]

Presidentens residens finns i Casa dels Canonges, del av Palau de la Generalitat de Catalunya. Huset har varit presidentresidens sedan år 1400.

Funktioner[redigera | redigera wikitext]

Representation[redigera | redigera wikitext]

Presidenten är den högsta representanten för Generalitat de Catalunya och Spaniens ordinarie representant i Katalonien. Hen har därför i uppdrag att upprätthålla relationer med de olika statsinstitutionerna och de olika regionstyrena i Spanien, utlysa val till Kataloniens parlament liksom att utse de höga funktionärer som lagen föreskriver. Dessutom är det hens uppgift, som statsrepresentant, att i Spaniens kungs namn se till att Kataloniens regionala lagstiftning åtföljs.[7]

Presidentens residens finns i Casa dels Canonges, del av Palau de la Generalitat de Catalunya. Detta huset, centralt beläget i Barcelona, har varit presidentresidens sedan år 1400. Det året köptes det in av Diputació del General, det dåvarande katalanska styret.[1]

Beslutsfunktioner[redigera | redigera wikitext]

Presidenten är del av Kataloniens regering (Govern de Catalunya eller Gobierno de Cataluña), som hen både leder och samordnar. Dessutom är det presidents uppgift att utforma praxis för det praktiska regeringsarbetet. Hen utser och (vid behov) avskedar de olika rådgivarna, sammankallar och leder regeringssammanträdena,[a] samt undertecknar och offentliggör regeringsdekret. Hen kan också kalla de regionala parlamentet till extrautlyst session, upplösa det (inför ett extra val) eller be det uttala sig i en viktig fråga.[7]

Utöver detta, ska presidenten samordna regeringens lagstiftningsarbete, utformandet av allmänna regler och normer och underlätta informationsutbytet mellan parlamentsledamöter och regering.[7]

Listning av presidenter och motsvarande[redigera | redigera wikitext]

Från 1359 har 129 personer innehaft posten som President de la Generalitat de Catalunya eller motsvarande. De numreras i listningen nedan. Namnen som listas med indrag motsvarar en persons senare återkomst på presidentposten.

Regionstyret fram till 1716[8][redigera | redigera wikitext]

1300-talet[redigera | redigera wikitext]

  1. Berenguer de Cruïlles (1359–1362)
  2. Romeu Sescomes (1363-136(4))
  3. Ramon Gener (136(4)-1365)
  4. Bernat Vallès (1365)
    4b. Bernat Vallès (1365–1367)[b]
    2b. Romeu Sescomes (1375–1376)
  5. Joan I d'Empúries (1376)
  6. Guillem de Guimerà (1376–1377)
  7. Galceran de Besora (1377–1378)
    3b. Ramon Gener (1379–1380)
  8. Felip d'Anglesola (1380)
  9. Pere de Santamans (1381–1383)
  10. Arnau Descolomer (1384–1389)
  11. Miquel de Santjoan (1389–1396)
  12. Alfons de Tous (1396–1413

1400-talet[redigera | redigera wikitext]

  1. Marc de Vilalba (1413–1416)
  2. Andreu Bertran (1416–1419)
  3. Joan Desgarrigues (1419–1422)
  4. Dalmau de Cartellà (1422–1425)
  5. Felip de Malla (1425–1428)
  6. Domènec Ram (1428–1431)
    13b. Marc de Vilalba (1431–1434)
  7. Pere de Palou (1434–1437)
  8. Pere de Darnius (1437–1440)
  9. Antoni d'Avinyó i de Moles (1440–1443)
  10. Jaume de Cardona i de Gandia (1443–1446)
  11. Pero Ximénez de Urrea (1446–1449)
  12. Bertran Samasó (1449–1452)
  13. Bernat Guillem Samasó (1452–1455)
  14. Nicolau Pujades (1455–1458)
  15. Antoni Pere Ferrer (1458–1461)
  16. Manuel de Montsuar (1461–1464)
  17. Francesc Colom (1464–1467)
  18. Ponç Andreu de Vilar[[1467–1470)
  19. Miquel Samsó (1470–1473)
  20. Joan Maurici de Ribes (1473–1476)
  21. Miquel Delgado (1476–1478)
  22. Pere Joan Llobera (1478–1479)
  23. Berenguer de Sos (1479–1482)
  24. Pere de Cardona (1482–1485)
    30b. Ponç Andreu de Vilar (1485–1488)
  25. Juan Payo Coello (1488–1491)
  26. Joan de Peralta (1491–1494)
  27. Francí Vicenç (1494–1497)
  28. Pedro de Mendoza (1497–1500)

1500-talet[redigera | redigera wikitext]

  1. Alfons d'Aragó (1500–1503)
  2. Ferrer Nicolau de Gualbes i Desvalls (1503–1504)
  3. Gonzalo Fernández de Heredia (1504–1506)
  4. Lluís Desplà i d'Oms (1506–1509)
  5. Jordi Sanç (1509–1512)
  6. Joan d'Aragó (1512–1514)
  7. Jaume Fiella (1514–1515)
  8. Esteve de Garret (1515–1518)
  9. Bernat de Corbera (1518–1521)
  10. Joan Margarit i de Requesens (1521–1524)
  11. Lluís de Cardona i Enríquez (1524–1527)
  12. Francesc de Solsona (1527–1530)
  13. Francesc Oliver de Boteller (1530–1533)
  14. Dionís de Carcassona (1533–1536)
  15. Joan Pasqual (1536–1539)
  16. Jeroni de Requesens i Roís de Liori (1539–1542)
  17. Miquel Puig (1542–1545)
  18. Jaume Caçador (1545–1548)
  19. Miquel d'Oms i de Sentmenat (1548–1551)
  20. Onofre de Copons i de Vilafranca (1551–1552)
  21. Miquel de Ferrer i de Marimon (1552)
  22. Joan de Tormo (1552–1553)
  23. Miquel de Tormo (1553–1554)
  24. Francesc Jeroni Benet Franc (1554–1557)
  25. Pere Àngel Ferrer i Despuig (1557–1559)
  26. Ferran de Lloances i Peres (1559–1560)
    59b. Miquel d'Oms i de Sentmenat (1560–1563)
  27. Onofre Gomis (1563–1566)
  28. Francesc Giginta (1566–1569)
  29. Benet de Tocco (1569–1572)
  30. Jaume Cerveró (1572–1575)
  31. Pere Oliver de Boteller i de Riquer (1575–1578)
    69b. Benet de Tocco (1578–1581)
  32. Rafael d'Oms (1581–1584)
  33. Jaume Beuló (1584)
    71b. Pere Oliver de Boteller i de Riquer (1584–1587)
  34. Martí Joan de Calders (1587)
  35. Francesc Oliver de Boteller (1587–1588)
  36. Jaume Caçador i Claret (1590–1593)
  37. Miquel d'Agullana (1593–1596)
    75b. Francesc Oliver de Boteller (1596–1598)
  38. Francesc Oliveres (1598–1599)
  39. Jaume Cordelles i Oms (1599–1602)

1600-talet[redigera | redigera wikitext]

  1. Bernat de Cardona i de Queralt (1602–1605)
  2. Pere Pau Caçador i d'Aguilar-Dusai (1605–1608)
  3. Onofre d'Alentorn i de Botella (1608–1611)
  4. Francesc de Sentjust i de Castre (1611–1614)
  5. Ramon d'Olmera i d'Alemany (1614–1616)
  6. Miquel d'Aimeric (1616–1617)
  7. Lluís de Tena (1617–1620)
  8. Benet Fontanella (1620–1623)
  9. Pere de Magarola i Fontanet (1623–1626)
  10. Francesc Morillo (1626–1629)
  11. Pere Antoni Serra (1629–1632)
  12. Esteve Salacruz (1632)
  13. García Gil de Manrique y Maldonado (1632–1635)
  14. Miquel d'Alentorn i de Salbà (1635–1638)
  15. Pau Claris i Casademunt (1638–1641)
  16. Josep Soler (1641)
  17. Bernat de Cardona i de Raset (1641–1644)
  18. Gispert d'Amat i Desbosc de Sant Vicenç (1644–1647)
  19. Andreu Pont (1647–1650)
  20. Pau del Rosso (1650–1654)
  21. Francesc Pijoan (1654–1656)
  22. Joan Jeroni Besora (1656–1659)
  23. Pau d'Àger (1659–1662)
  24. Jaume de Copons i de Tamarit (1662–1665)
  25. Josep de Magarola i de Grau (1665–1668)
  26. Joan Pagès i Vallgornera (1668–1671)
  27. Josep de Camporrells i de Sabater (1671–1674)
  28. Esteve Mercadal i Dou (1674–1677)
  29. Alfonso de Sotomayor (1677–1680)
  30. Josep Sastre i Prats (1680–1683)
  31. Baltasar de Muntaner i de Sacosta (1683–1686)
  32. Antoni de Saiol i de Quarteroni (1686–1689)
  33. Benet Ignasi de Salazar (1689–1692)
  34. Antoni de Planella i de Cruïlles (1692–1695)
  35. Rafael de Pinyana i Galvany (1695–1698)
  36. Climent de Solanell i de Foix (1698–1701

1700-talet[redigera | redigera wikitext]

  1. Josep Antoni Valls i Pandutxo (1701)
    113b. Antoni de Planella i de Cruïlles (1701–1704)
  2. Francesc de Valls i Freixa (1704–1705)
  3. Josep Grau (1706–1707)
  4. Manuel de Copons i d'Esquerrer (1707–1710)
  5. Francesc Antoni de Solanell i de Montellà (1710–1713)
  6. Josep de Vilamala (1713–1714)

Det moderna regionstyret (från 1932)[8][redigera | redigera wikitext]

från till bild namn parti noter
122 14 december 1932 (1931[9]) 25 december 1933 Francesc Macia.JPG Francesc Macià ERC Avled i tjänsten.
123 25 december 1933 15 oktober 1940 Lluis Companys.jpg Lluís Companys ERC I exil från 1939 på grund av nationalisternas framryckningar under Spanska inbördeskriget och den efterföljande diktaturen under Franco. 1940 arresterad i Frankrike av Gestapo, utlämnad till Spanien och avrättad.[10]
124 15 oktober 1940 7 augusti 1954 Seal of the Generalitat of Catalonia.svg Josep Irla ERC I exil.
125 7 augusti 1954 24 april 1980 Seal of the Generalitat of Catalonia.svg Josep Tarradellas ERC I exil fram till 1977. Avträdde sin post efter 1980 års regionalval.
126 24 april 1980 16 december 2003 Jordi Pujol.JPG Jordi Pujol CiU Medgrundare av sitt parti, det ledande i dagens Katalonien. Inblandad i korruptionsskandaler 2014.
127 16 december 2003 28 november 2006 Maragall.jpg Pasqual Maragall PSC
128 28 november 2006 27 december 2010 José Montilla - 001.jpg José Montilla PSC
129 27 december 2010 (nuvarande) PresidentMas.jpg Artur Mas CiU

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Detta motsvarar stats- eller premiärministerns roll som regeringschef i självständiga stater.
  2. ^ Mellan 1367 och 1375 var motsvarande presidentpost – diputat resident – avskaffad. Corts de Vilafranca (lagstiftande församling) utsåg under denna tid en regent utsedd att styra i dennes ställe.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, 2014-04-14.
  1. ^ [a b] "Història del Palau". President.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  2. ^ Puig i Oliver, Jaume de/Marquès, Josep Maria (2007-06): "Els primers documents del primer president de la Generalitat de Catalunya, Berenguer de Cruïlles, Bisbe de Girona (1359-1362)". Raco.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  3. ^ Torra, Quim (2014-07-18): "Sabies qui va ser el darrer president de la Generalitat el 1714?". Elsingular.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  4. ^ "Estatut d'Autonomia de Catalunya", s. 12. Gencat.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  5. ^ "Funció electiva". Parlament.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  6. ^ "Estatut d’autonomia de Catalunya", s. 50. Parlament.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  7. ^ [a b c] "La Presidència". President.cat. Läst 13 december 2014. (katalanska)
  8. ^ [a b] ”Els orígens de la Generalitat” (på katalanska). Generalitat de Catalunya. http://www.president.cat/pres_gov/president/ca/presidencia/origens-generalitat.html#presidents. Läst 13 december 2014. 
  9. ^ ”Relació cronològica dels presidents de la Generalitat de Catalunya” (på katalanska) (PDF). Generalitat de Catalunya. http://www.gencat.net/sacdocs/PRE/1609.pdf. Läst 3 januari 2013. 
  10. ^ "Lluís Companys i Jover". enciclopèdia.cat. Läst 3 januari 2013. (katalanska)