Liza Marklund

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Eva Elisabeth "Liza" Marklund
Liza Marklund, november 2008.
Liza Marklund, november 2008.
Född 9 september 1962 (51 år)
Pålmark utanför Piteå
Yrke Författare, journalist, krönikör och UNICEF-ambassadör
Nationalitet Sverige
Genrer Kriminalromaner
Framstående verk Sprängaren
Framstående priser Debutant-diplomet 1998, Polonipriset 1998, SKTF:s pris-årets författare 1999, Svenska Litteraturpriset 2007
Make/maka Mikael Aspeborg
Barn Annika Marklund, Axel, och Amanda
Officiell webbplats

Eva Elisabeth "Liza" Marklund, född 9 september 1962 i Pålmark i Piteå landsförsamling i Norrbottens län, är en svensk författare och journalist samt UNICEF-ambassadör sedan november 2004. Hennes första deckare, Sprängaren, kom ut 1998 och med den etablerade hon sig som en av Skandinaviens mest säljande författare. Vid sidan av författarskapet är Liza Marklund krönikör i Expressen. Hon är delägare och en av grundarna till Piratförlaget.

Marklund är dotter till Nils Gustaf Gerhard Marklund och Eva Ingegerd Marklund.[1] Hon har tre barn, varav två med maken Mikael Aspeborg, Axel och Amanda. Äldsta dottern Annika Marklund är skådespelare och kolumnist på Aftonbladet. Familjen är bosatt i Stockholm och södra Spanien.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Liza Marklund växte upp som det äldsta av tre syskon i Pålmark utanför Piteå. Efter högstadiet slutade hon skolan och arbetade bland annat som croupier på Piteå stadshotell, servitris i London, på kibbutz i Israel och som telefonförsäljare i Hollywood. Hon gick sedan journalistlinjen på Kalix folkhögskola.[3][4]

Journalistiskt arbete[redigera | redigera wikitext]

Efter en journalistkurs arbetade Marklund som reporter på Norrbottens-Kuriren och sedan på Norrländska Socialdemokraten. Som 24-åring fick hon anställning på Aftonbladet och flyttade från Luleå till Stockholm, för att senare fortsätta till Expressen. Hon var med och startade tidningen Metro, var chefredaktör för Metro Weekend och arbetade på TV4. Som journalist har hon vittnat om hur hon ofta stötte på motstånd och brist på intresse när hon lyfte fram frågor om kvinnors och barns rättigheter, frågor som hon sedan fortsatt att driva som författare[5][6][7][8][9]

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Efter flera år som journalist debuterade Liza Marklund som författare 1995 med boken Gömda, skriven tillsammans med Maria Eriksson. 1998 gav hon ut sin första kriminalroman, Sprängaren. Sprängaren gavs ut på ett litet förlag, Ordupplaget, och kom att bli en av de mest sålda böckerna i Sverige i modern tid.[10] Den belönades med Polonipriset. Liza Marklund fick också Svenska Deckarakademins debutantpris. Boken nominerades till Bästa svenska kriminalroman och till Glasnyckeln för bästa nordiska kriminalroman.[11]

Med Sprängaren bröt Liza Marklund normerna för den svenska deckaren. Hon introducerade en kvinnlig hjälte, kvällstidningsreportern Annika Bengtzon, i en genre där detektiverna var män. Hon introducerade bihandlingar som inte bara rör kriminalgåtan utan också huvudpersonens privatliv och aktuella samhällsfrågor. Stilen kom att få många efterföljare och några år senare hade en mängd kvinnliga deckarförfattare debuterat i Sverige, med stora framgångar. Före Sprängaren fanns det få kvinnliga författare av kriminalromaner i Sverige, medan kvinnorna hade dominerat genren i Norge i flera år, med författare som Anne Holt och Karin Fossum.[12][13][14][15]

Efter Sprängaren har Liza Marklund givit ut ytterligare sju romaner med kvällstidningsjournalisten Annika Bengtzon i huvudrollen. Böckerna har sålt i sammanlagt 9 miljoner exemplar och är översatta till 30 språk, vilket gör henne till en av vår tids mest populära svenska författare. Två romaner, Sprängaren och Paradiset, har filmatiserats av Colin Nutley med Helena Bergström i huvudrollen. Film- och TV-bolaget Yellow Bird har köpt rättigheterna att filmatisera ytterligare sex av romanerna.[16] Annika Bengtzon, hjältinnan i böckerna, har fått sitt namn av Marklunds äldsta dotter Annika och av Bengt Bengtzon, Marklunds favoritchef från tiden som journalist på Expressen.

Marklund blev årets författare 1999 och vann Svenska Litteraturpriset 2007. I augusti 2010 blev hon den andra skandinaviska författaren någonsin att toppa New York Times bestsellerlista.[17][18]

Piratförlaget[redigera | redigera wikitext]

År 1999 startade Liza Marklund Piratförlaget tillsammans med Sigge Sigfridsson, Jan Guillou och Ann-Marie Skarp. En av grundidéerna var att författare och förlag skulle dela lika på vinsten av böckerna. Den första bok som gavs ut på förlaget var en omarbetad pocketversionen av Marklunds debutroman Gömda. Piratförlaget anses vara en av de viktigaste förnyarna i bokbranschen.[19][20][21]

Debatt[redigera | redigera wikitext]

Liza Marklund har i många år varit framträdande i samhällsdebatten och räknas av vissa som en av de mäktigaste opinionsbildarna i Sverige.[22] Parallellt med sitt författarskap har hon i över tjugo års tid skrivit krönikor i ett flertal tidningar, numera i Expressen och Verldens Gang. Hon har gjort sig känd som en kontroversiell debattör, framförallt när det gäller jämställdhet och kvinnors och barns rättigheter, och också deltagit i debatten om mäns misshandel av kvinnor.[23][24]

Samtidigt som Liza Marklund flera år i rad röstats fram som en av de tio mest beundrade kvinnorna i Sverige (på fjärde plats efter drottning Silvia såväl 2004 som 2005),[25] så har hon väckt starka känslor i den svenska debatten. Några exempel är när hon i sina krönikor ifrågasatt glesbygdsstödet till Norrlands inland och tagit ställning mot fildelning i upphovsrättsdebatten.[26][27][28] Hon har även fått kritik för en artikelserie i Expressen år 1992, om misstänkt bedrägeri i stiftelse Trossen, ägd av Elisabeth Hermon, som efter omfattande utredningar av polisen och skattemyndigheten frikändes.[29][30] En reklamkampanj i tunnelbanan för En plats i solen fälldes av MarknadsEtiska Rådet.[31] Anledningen var att affischen var för lik en löpsedel. En TV4-dokumentär om kvinnomisshandel ”Lite stryk får de tåla” fälldes av Granskningsnämnden för radio och TV för bristande saklighet, i ett uttalande av programledaren.[32] Den nominerades också till bästa TV-dokumentär 2004.[33]

När Marklund anlitade Niclas Salomonsson som agent 2008 kritiserades hon av tjugo författarkollegor och journalister, bland andra Karin Alfredsson, Carin Holmberg, Mian Lodalen, Camilla Läckberg, Annika Sundbaum-Melin, Maria Sveland och Katarina Wennstam.[34][35] Kritiken grundade sig i att Salomonsson dömts för kvinnomisshandel och därför inte ansågs vara ett lämpligt val för en författare som engagerat sig för kvinnliga våldsoffer och som stött kampen mot kvinnofridsbrott. Liza Marklund poängterade att han hade anmält sig själv, samt avtjänat sitt straff. Förläggaren Ann-Marie Skarp och kriminalförfattaren Anne Holt, tidigare Norges justitieminister, försvarade Marklunds val av agent[36][37] och menade, liksom Salomonsson och Jan Guillou, att Unni Drougge, Salomonssons tidigare sambo, bedrivit en systematisk kampanj för att svärta ner Salomonsson.[38][39][40][41]

Klassperspektivet i Liza Marklunds deckare har också debatterats. Aftonbladets Åsa Linderborg har funnit att de skulle ge uttryck för klassförakt[42], medan författaren Tony Samuelsson i sin litterära essäsamling ”Arbetarklassens bästa partytricks” imponeras av karaktären Annika Bengtzon, som en arbetarklasstjej som innehar manliga hjälteegenskaper – men utövar en handlingskraftig praktisk form av feminism.[43][44]

2010 gjorde Liza Marklund ett antal framträdanden i Socialdemokraternas valrörelse för att hjälpa vännen Mona Sahlin att vinna valet och nå statsministerposten. Hon skrev också en krönika i Expressen, rubricerad "Hon bryter normerna", där hon förklarade varför det var viktigt att rösta på Mona Sahlin i riksdagsvalet. Flera av Marklunds Expressenkrönikor har anmälts till såväl Pressombudsmannen som Pressens Opinionsnämnd.

Gömda-debatten[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Gömda-debatten

2008 gav journalisten Monica Antonsson ut boken ”Mia – sanningen om Gömda”, där hon granskat bakgrunden till Marklunds dokumentärroman Gömda.[45] Med stöd av flera människor i Mia Erikssons närhet, bland annat mannen som dömts för att ha misshandlat henne, hävdade Antonsson att det mesta i Gömda inte är sant.[46][47][47][48][49][50] Liza Marklund och hennes förläggare Ann-Marie Skarp hänvisade till att en mängd uppgifter ändrats för att skydda personer som förekommer i boken.[51][52] Debatten kom att handla om huruvida en bok av den här typen kunde kallas ”en sann historia”. Marklund beslutade tillsammans med förlaget att ändra begreppet till ”baserad på en sann historia”.[53]

Unicef-ambassadör[redigera | redigera wikitext]

2004 utnämndes Liza Markund till ambassadör för FN:s barnfond, Unicef, mot bakgrund av sitt engagemang för mänskliga rättigheter.[54] I samarbete med Unicef gör hon återkommande resor i världen, vilket bland annat har resulterat i artikelserien Europas barn till salu i Aftonbladet och en dokumentärserie i TV4 om barn i Kambodja och Ryssland som lever med HIV och Aids.[55][56]

Amerikansk thriller[redigera | redigera wikitext]

Marklund har tillsammans med den amerikanske författaren James Patterson skrivit thrillern Postcard Killers, som utkommit 2010.[57][58]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Böcker om Annika Bengtzon[redigera | redigera wikitext]

Böcker om Maria Eriksson[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Kronologi[redigera | redigera wikitext]

Serien om journalisten Annika Bengtzon är inte skriven i samma tidsmässiga ordning som händelserna utspelas i Annikas liv. Tidslinjen i filmerna har dock justerats så att händelserna sker i logiskt ordning ifall man ser filmerna i den ordning som de har producerats. Vill man ändå se filmerna i kronologisk ordning gäller följande, men detta betyder att saker, främst kring Annikas privatliv, kommer att ske i fel ordning:

  1. Studio sex (2002)
  2. Paradiset (1999) - Annika jobbar som redigerare, träffar Thomas och blir med barn.
  3. Prime time (2002)
  4. Sprängaren (2000) - Annika som journalist på kvällspressen.
  5. Den röda vargen (2003)
  6. Nobels testamente (2006) - fristående fortsättning på Den röda vargen.
  7. Livstid (2007) - en direkt fortsättning på Nobels testamente.
  8. En plats i solen (2008) - en fortsättning på Livstid.
  9. Du gamla du fria (2011) - en fortsättning på En plats i solen.
  10. Lyckliga gatan (2013)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  2. ^ Hellquist, Hanna. "Jag är väldigt ointresserad av lycka". Dagens Nyheter, 2008-09-21.
  3. ^ Liza Marklund: Personligt. Piratförlaget.
  4. ^ Liza debuterade i Mitt livs novell. SKTFtidningen, 2007-08-17.
  5. ^ Murder, they wrote. Guardian, 2005-06-11.
  6. ^ [1]. Östran, 2002-09-07.
  7. ^ "Jag har haft livvakter". Aftonbladet, 1999-03-12.
  8. ^ ”Jag var som en stridsvagn i högklackat”. Aftonbladet, 2000-09-07.
  9. ^ Edberg , Unn. Liza Marklund: "Vi bröt mot alla regler". Tidningen Företagaren, 2009-10-01.
  10. ^ Berlin, Jessica. Liza Marklunds Sprängaren. Högskolan Kristianstad, 2006.
  11. ^ Liza Marklund: Priser och utmärkelser. Piratförlaget.
  12. ^ Sahlberg, Ywonne. Priset som inte borde finnas. Norrköpings Tidningar, 2001-09-14.
  13. ^ Djurberg, Sara. Ladda med höstens deckare. Aftonbladet, 2001.
  14. ^ Isberg, Cecilia. Men hallå, var är tjejerna?. Trelleborgs Allehanda, 2005-05-24.
  15. ^ Hellström, Annie. Storsäljarna hatar att kallas deckardrottningar. Expressen, 2008-06-29.
  16. ^ The Annika Bengtzon series.
  17. ^ New York Times Bestseller list Hardcover Fiction. New York Times, 2010-08-26.
  18. ^ Liza Marklund toppar New York Times bästsäljarlista. Dagens Nyheter, 2010-08-29.
  19. ^ Pirater med guld i blick. Dagens Nyheter, 2005-05-03.
  20. ^ Maktlistan: 4 kategorier. Svensk Bokhandel, 2009-09-24.
  21. ^ Piratförlaget 10 år - En jubileumsskrift. Piratförlaget, 2009.
  22. ^ Öhman, Adam. Här är de mäktigaste åsiktsmaskinerna. Expressen, 2008-05-28.
  23. ^ Marklund, Liza. Gud har inte bara övergett Knutby. Aftonbladet, 2004-05-28.
  24. ^ Marklund, Liza. Kvinnovåld tas inte på allvar. Aftonbladet, 2004-06-07.
  25. ^ Sievers, Anette. Carro och Henke är populärast. ICA-Kuriren, 2005-01-05.
  26. ^ Marklund, Liza. Glesbygden är full av giriga gnällspikar. Debattinlägg mot glesbygdsstöd, Aftonbladet 1999-10-08: "De 73 miljarder kronor som staten betalar i regionalstöd till glesbygden varje år kunde lika gärna spolas ner i toaletten [...] Faktum är att stora delar av glesbygden är full av giriga gnällspikar. 'Hela Sverige måste få leva', snyftar de och förfasar sig över att folk inte vill bo i eländiga småhålor ute i spenaten. Herregud, låt folk slippa! säger jag. Låt människor bo där de vill! Bygg bostäder så att de ryms i storstäderna! För 73 miljarder blir det rätt många lägenheter."
  27. ^ Marklund, Liza. Liza Marklund: Träng inte ut våra musiker! Expressen, 2009-03-22.
  28. ^ Zackrisson, Mikael. Liza Marklund blottar gammelmedias problem - igen. Veckans Affärer, 2009-03-23.
  29. ^ Heberlein, Ann. Liza Marklund har en del att förklara. SvD, 2008-03-18.
  30. ^ "Liza Marklund förstörde mitt liv" och om recensenterna som vänder. Medierna, Sveriges Radio, 2008-02-22.
  31. ^ Liza Marklunds reklam fälld. TT Spektra, Expressen 2009-03-02.
  32. ^ Marklunds TV4-program fälldes. Journalisten, 2005-09-06.
  33. ^ Nominerade 2005. Dagens Nyheter.
  34. ^ Hur kan du, Liza?. Aftonbladet, 2008-09-26.
  35. ^ Marklunds val mässans snackis. DN, 2008-09-27.
  36. ^ Sylvesten, Helene Rothstein. Lizas partner står upp för han som slog. Realtid, 2008-09-26.
  37. ^ Danielson, Kerstin. Deckardrottning ger Liza sitt stöd. Aftonbladet, 2008-09-27.
  38. ^ Guillou: "Unni Drougge bedriver förtalskampanj". Svenska Dagbladet, 2007-11-30.
  39. ^ Salomonsson, Niclas. "Unni försörjer sig på förtal". SvD opinion, 2007-11-30.
  40. ^ "Skarp om Marklund-bråket: "Journalisterna borde granska Unni Drougge". Realtid, 2008-09-26.
  41. ^ Holt, Anne. Hur kan ni? Aftonbladet, 2008-09-26: "Kvinnor i misshandelsförhållanden lider, och de håller käften allt för länge. De vågar som nämnts ofta inte gå till polisen för att be om hjälp [....] Unni Drougge lider uppenbarligen inte av detta obehag, denna skam, denna fruktan för att inte bli trodd och inte bli hjälpt. Tvärtom har hon i över två års tid drivit en systematisk kampanj för att svärta ner sin tidigare sambos namn och ära".
  42. ^ Linderborg, Åsa. Bengtzons byk. Aftonbladet, 2008-09-29.
  43. ^ Löfvendahl, Erik. Författaresom vågade ta risker. Svenska Dagbladet, 2006-04-27.
  44. ^ Wilehag, Leif. Essäer om arbetarförfattare nu och då. Alba, Nummer 3, 2006.
  45. ^ Olsson, Lena, "Grattis...", Aftonbladet 1999-10-31: "Fackböcker och barnböcker har egna listor. Vill du ta grand slam? - Min första bok var faktiskt en fackbok, Gömda. Den handlar om ett autentiskt fall, en kvinna som var förföljd."
  46. ^ Kinn, Gunilla. När fakta och fiktion blandas ihop. GP, 2009-01-14.
  47. ^ [a b] Johansson, Sara. Hon avslöjar Liza Marklund. Realtid, 2008-11-28.
  48. ^ ”Toppadvokat krävde att få förhandsgranska, Realtid.se”. http://www.realtid.se/ArticlePages/200811/28/20081128153403_Realtid382/20081128153403_Realtid382.dbp.asp. 
  49. ^ Svensson, Per. Vad för slags bok är "Gömda"? Sydsvenska Dagbladet, 2009-01-19.
  50. ^ Ekström, Andreas. Succén som kan vara bluff. Sydsvenskan, 2008-11-20.
  51. ^ Näslund, Annsofie och Diamant Salihu. Förlaget: Vi borde gjort som i Hollywood. Expressen, 2008-12-20.
  52. ^ ”Marklund om härvan: "Jag har aldrig ljugit", Expressen”. http://www.expressen.se/noje/bocker/1.1400635/marklund-om-harvan-jag-har-aldrig-ljugit. 
  53. ^ Pihlblad, Anders och Elisabet Malmgren. "Grundstenarna i boken är sanna". Nyhetskanalen, 2009-01-18.
  54. ^ Liza Marklund ny svensk UNICEF-ambassadör. UNICEF, 2004.
  55. ^ Europas barn till salu. Aftonbladet, 2005-03-21.
  56. ^ Liza Marklund möter barnen i aidsepidemin. Unicef, 2007.
  57. ^ Fantastic Fiction The Postcard Killers by Liza Marklund and James Patterson
  58. ^ Rich, Motoko. A New Thriller for Patterson and Marklund The New York Times, 2009-09-16.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]


Externa länkar[redigera | redigera wikitext]