Helena Bergström

Wikipedia

Helena Bergström, född 5 februari 1964 i Kortedala i Göteborg, är en svensk skådespelare. Hon är bland annat känd för för att ha medverkat i Colin Nutleys Änglagård (1992), där hon spelade karaktären Fanny Zander.

Bergström är dotterdotter till Olof Widgren och dotter till skådespelaren Hans Bergström. Hon är gift med Colin Nutley och kvinnlig huvudrollsinnehavare i de flesta av hans filmer. Hon spelar även på scen, till exempel "Nora" i Ett dockhem, "Hamlet" i Hamlet och "Piaf" på Stockholms stadsteater.

När Bergström var tre till fyra år så flyttade familjen till Västerås, där hon både bodde och gick på dagis på Råby. Hennes far, Hans Bergström, var då regissör och chef på Teater Västmanland. Trots att Bergström är född i en teaterfamilj drömde hon om ett arbete med djur när hon var barn. Vid fem års ålder medverkade hon i en uppsättning av Klas Klättermus. När hon var 15 år åkte hon som utbytesstudent till Mississippi i USA och stannade där ett år. Under det året blev hon teaterbiten och bestämde sig för att satsa på teatern. Tillbaka i Sverige fick hon en roll i en TV-serie, men hennes första försök att komma in på Scenskolan misslyckades. Med hjälp av teaterlektioner för Margreth Weivers lyckades det tredje försöket 1985. Idag bor Helena i Stockholm.

Efter att ha avslutat Scenskolan 1988 arbetade hon både vid Dramaten och Stockholms stadsteater. Hon fick ett genombrott i 1939 (film) (1989). Colin Nutley fick se henne på en reklamaffisch för Kvinnorna på taket (1989) och gav henne huvudrollen i Black Jack (1990). Hon var också det självklara valet för hans film Änglagård (1992). För rollen i Pariserhjulet (1993) belönades hon med en Guldbagge.

När TV4 sände Guldbaggegalan i januari 1995 fick tittarna telefonrösta fram århundradets bästa svenska skådespelerska. Helena Bergström vann mot Ingrid Bergman och Greta Garbo, men senare visade det sig att tittarnas telefonröster på Bergman registrerats på Bergström och tvärtom.

Bergström nominerades till Dagens Nyheters Kulturpris 2007 med motiveringen "För hennes gestaltning av Blanche du Bois i Tennessee Williams Linje Lusta på Stockholms stadsteater, som banar väg för en ny tolkning av pjäsen som helhet. Helena Bergströms Blanche är uttryck för en ny, komplex och vanebrytande kvinnosyn. Men porträttet visar också på en skådespelerskas högst personliga förmåga att med erfarenhet, passion och kunnande forma en roll som både växer ur traditionen och bryter mot den." (DN 2007-04-14)