Maximkulspruta
| Maximkulspruta | |
|---|---|
 En tidig Maximkulspruta i användning hos Royal Navy. |
|
| Typ | Tung kulspruta |
| Ursprungsplats |  Storbritannien |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1889-1950-talet |
| Använts av | Storbritannien, USA, Ryska imperiet, USSR, Kejsardömet Tyskland, Osmanska riket, Kungariket Italien, Dervish-staten, Kungariket Serbien, Finland |
| Krig | Andra Boerkriget, Mahdistupproret, Dervishupproret, Boxarupproret, Rysk-japanska kriget, Finska inbördeskriget, Första världskriget, Ryska inbördeskriget, Andra världskriget, Koreakriget |
| Produktionshistoria | |
| Designer | Hiram Maxim |
| Tillverkare | Maxim Gun Company, Vickers |
| Varianter | Vickerskulspruta, MG08, PM M1910, Skoda M1909 machine gun, M32-33, M/09-21 |
| Specifikationer | |
| Vikt | 18,15 kg |
| Längd | 1180 mm |
| Piplängd | 717 mm |
| Passagerare | 4 man |
|
|
|
| Patron | .303 British |
| Mekanism | Kort piprekyl |
| Eldhastighet | 600 skott/min |
| Utgångshastighet | 838 m/s |
| Frammatning | 250-skott kanvasväv, bandmatad |
Maximkulspruta är en modell av kulspruta som utvecklades av Hiram Maxim under 1880-talet. Maximkulsprutan var den första helautomatiska kulsprutan och kom att antas av ett stort antal länder och tillverkas i en mängd olika versioner. Versioner av Maximkulsprutan användes på bägge sidor i såväl första som andra världskriget.
Innehåll |
[redigera] Design
[redigera] Mekanism
När en patron avfyras pressar rekylkraften både pipan och slutstycket, som är sammanlåsta av ett låsblock, bakåt. Låsblocket är sammankopplat med en hävarm som drar ut låsblocket ur slutstycket och frikopplar det från pipan när det har nått tillräckligt långt bak. Slutstycket fortsätter bakåt av egen kraft och kastar ut tomhylsan, matar fram en ny patron från bandet, samt spänner upp rekylfjädern.
När trycket i pipan har sjunkit pressar fjädern fram slutstycke och pipa till låst läge. Om avtryckaren fortfarande är intryckt slår slagstiftet fram och avfyrar nästa patron.
[redigera] Kylning
Ett utmärkande drag för Maximkulsprutan är den vattenfyllda kylmanteln som omsluter större delen av pipan. Fördelen är att Maximkulsprutan kan skjuta ihållande eld under lång tid. Nackdelen är att vapnet blir tungt och ohanterligt samt att det behöver ständig påfyllning av vatten i takt med att vattnet i kylmanteln kokar bort.
[redigera] Historia
De första patenten som kulsprutan bygger på lämnades in under sommaren 1883 och den första fungerande prototypen demonstrerades i oktober 1884. De första kulsprutorna var i kaliber .577/450 Martini-Henry och tillverkades i Maxims verkstad i Hatton Garden i London. Hiram Maxims fabrik köptes 1897 upp av Vickers, som därefter utvecklade konstruktionen.[1]
[redigera] Kolonialkrig
Första gången Maxinkulsprutan användes i strid var under första Matabelekriget 1893–1894. Taktiken för användning av kulsprutor i fält var fortfarande i sin linda, vilket gjorde att de sällan användes effektivt. Vid ett tillfälle lyckades dock en pluton om femtio man med fyra Maxinkulsprutor slå tillbaka ett anfall av över fem tusen Ndebele-krigare, något som fick stort psykologiskt genomslag på båda sidor.
| ” | Whatever happens, we have got The Maxim gun, and they have not. |
„ |
| — Hilaire Belloc, The Modern Traveller | ||
Första gången Maximkulsprutor användes i någon större skala var vid slaget vid Omdurman 1898. Under andra boerkriget användes Maximkulsprutor första gången av båda sidor.
[redigera] Rysk-japanska kriget
Skeptisismen mot kulsprutor var stark i många arméer. Dels för att det fortfarande var oklart om kulsprutor var infanterivapen eller om de skulle räknas som artilleri, dels för att tidigare kulsprutor som Gatlingkulsprutan hade visat sig vara otillförlitliga under fältmässiga förhållanden.
Erfarenheterna från Afrika tillsammans med utnyttjande av nya tekniskta framsteg som röksvagt krut gjorde att vapnet vann acceptans under 1900-talets första decennium. Kejserliga ryska armen hade använt Gatlingkulsprutor med god effekt under slaget om Plevna 1877 och var en av de första som började använda Maximkulsprutor i stor skala. Under rysk-japanska kriget 1904–1905 användes de med god effekt för att försvara fort och fästningar.
[redigera] Första världskriget
Vid tiden för första världskriget hade många länder infört Maximkulsprutor. Dessa var oftast modifierade varianter tillverkade på licens som tyska MG08 eller ryska PM M1910. Det var under första världskriget som kulsprutans eldkraft för första gången utnyttjades till fullo, med förödande resultat, och kom att för alltid förändra krigföringen.
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ Svensk uppslagsbok. Malmö. 1937[sidnummer behövs]
[redigera] Tryckta källor
- Reid, William (1976). Vapen genom tiderna. Kastvapen och Eldvapen (utgåva 1984). Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-14861-2
- Walter, John (2006). Vapen från två världskrig: Kulsprutor. Hallstavik: Svenskt militärhistoriskt bibliotek. ISBN 91-975906-2-2
- Gander, Terry (1993). ”Beginnings – The Maxin Gun” (på engelska). The Machine Gun – A modern survey. Sparkford: Patrick Stephens Limited. sid. 11-28. ISBN 1-85260-356-9
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Maximkulspruta.
