Medborgarlön

Medborgarlön (även kallat grundinkomst eller basinkomst) är en idé om ett annat sätt att organisera välfärdsstaten, genom att införa en ovillkorlig ekonomisk grundtrygghet.

En radikal idé

Philippe Van Parijs, belgisk filosof och förespråkare av medborgarlön, främst i form av basinkomst.

I sin typiska form, som idén diskuterats i Europa, Nordamerika och andra rika delar av världen, ersätter medborgarlön samtliga eller flertalet bidrag, socialförsäkringar och skatteavdrag med ett enda utbetalningssystem. Det betyder inte nödvändigtvis att selektiva komplement saknas, men att medborgarlönen till stor del finansieras med hjälp av utfasning eller reducering av existerande trygghetssystem. Medborgarlön är per definition helt ovillkorlig, regelbunden och förutsägbar, vilket enligt förespråkarna gör att administrationen kan minimeras. Med ovillkorligt avses att inget arbete skall behöva utföras för att få inkomsten, ej heller att stå till arbetsmarknadens förfogande. Medborgarlön bryter radikalt mot dagens principer för välfärdsstaten, inte minst mot nuvarande utformning av arbetslinjen. Inte desto mindre är det en idé som fängslat inte mindre än fem nobelpristagare och en idé som regelbundet är föremål för akademiska konferenser. I den politiska debatten har medborgarlön dock oftast fört en marginell tillvaro.

De två formerna

I den svenska debatten har medborgarlön, och i viss utsträckning grundinkomst, kommit att fungera som en samlingsbeteckning för alla former av ovillkorlig inkomstgaranti som garanteras samtliga medborgare i en stat. De två huvudformerna av medborgarlön är basinkomst och negativ skatt. Medborgarlön i form av basinkomst innebär att alla medborgare får samma belopp, eller åtminstone alla vuxna medborgare (barn får i de flesta utformningar ett lägre belopp). Medborgarlön i form av negativ skatt innebär att beloppet beror på arbetsinkomsten. Om man med medborgarlön avser en direktöversättning av engelskans basic income, är det dock enbart basinkomst som avses. Negativ skatt kan dock utformas så att nettoutfallet blir detsamma som vid en basinkomst på visst belopp, inklusive marginaleffekter. Skillnaden mellan systemen handlar då i första hand om hur utbetalningen administreras. Närbesläktat med medborgarlön är också idén om baskapital, som innebär att en eller några få klumpsummor utbetalas istället för regelbundna utbetalningar under hela individens liv. Normalt avses system som täcker ett helt land, men det finns också idéer om lokal eller regional medborgarlön. Försöken i USA var till exempel regionala och i byn Otjivero, Namibia, pågår för närvarande ett försök med lokal medborgarlön.

Historik

Paul Lafargue 1871, kritiker av arbetslinjen

Den äldre historien

Historien om medborgarlön sammankopplas ofta med historien om arbetskritik, eller åtminstone en kritik av att arbetet uppfattas som ett egenvärde. En känd arbetskritiker är Paul Lafargue, Marx svärson som i boken Rätten till Lättja gjorde upp med arbetarrörelsens i hans tycke förvrängda syn på lönearbetet som ett mål i sig. Längre tillbaks hade Aristoteles, Thomas More och Juan Luis Vives varit inne på liknande tankegångar. Det första konkreta förslaget på medborgarlön, inklusive finansiering, stod Thomas Paine för i boken Agrarian Justice (1796). I Paines variant så finansierades basinkomsten (egentligen baskapitalet, eftersom det var en klumpsumma som föreslogs) av en skatt på arv.

1920-1970

Under mellankrigstiden förekom en debatt om medborgarlön i Storbritannien och i viss mån övriga anglosaxiska länder, vilket utförligt har dokumenterats av historikern Valter Van Trier i boken Every One A King. Därefter dröjde det dock ända till 1960-talet innan en omfattande debatt kom igång igen. Denna startade i USA, som då var upptaget med att bekämpa fattigdomen i det egna landet. Debatten engagerade även många ekonomer. Kulmen kom när James Tobin, Paul Samuelson, John Kenneth Galbraith och 1200 andra ekonomer i ett dokument till USA:s kongress där föreslog en variant av medborgarlön.

Modern debatt

Sedan början av 1980-talet har navet för den akademiska debatten om medborgarlön varit de konferenser som anordnats av BIEN, Basic Income Earth Network, tidigare Basic Income European Network. En av de mest drivande i BIEN har genom åren varit den belgiske filosofen Philippe Van Parijs. Tongivande i den nordiska debatten, från 1970-talet och framåt, är bland annat Gunnar Adler-Karlsson, Lars Ekstrand, Simon Birnbaum, Osmo Soininvaara, Jan Otto Andersson, Ellen Brunn och Erik Christensen.

Några teman i den internationella och akademiska debatten

Nationella och regionala debatter och försök

• Medborgarlön i Afrika (se till exempel Otjivero)
• Medborgarlön i Brasilien och Latinamerika (se Grundinkomst i Brasilien och Bolsa Familia)
• Medborgarlön i Iran och Mellanöstern (se Grundinkomst i Mellanöstern)
• Medborgarlön i Nordamerika (se till exempel Alaskas Permanenta Fond)
• Experimenten med medborgarlön i USA och Kanada på 1960- och 1970-talet (se negativ inkomstskatt)
• Nationella debatter och EU-debatt i Europa (se Grundinkomst i Europa)

Övriga teman

• Medborgarlön och ekonomi (hur reformen ska finansieras med mera)
• Medborgarlön och filosofi (om systemet är rättvist eller inte)
• Medborgarlön och ideologi (relationen mellan medborgarlön och olika ideologier)
• Medborgarlön och politisk strategi
• Medborgarlön och globalisering

Finansiering

I den internationella debatten har många varianter på finansiering diskuterats, men basen är så gott som alltid de existerande bidragssystemen. Detta eftersom grundidén är att slå ihop så många existerande bidragssystem (och skatteavdrag) som möjligt.

Medborgarlön och skatt

Vanligen ingår i modellerna för införandet av medborgarlön en höjning av inkomstskatten för medel- och höginkomsttagare, så att skatten för medelinkomsttagare höjs lika mycket som deras inkomster annars skulle öka genom medborgarlönen. Detta kan ses som ett sätt att finansiera medborgarlönen, men också som att medborgarlönen för medelinkomsttagare innebär ett skatteavdrag som motsvarar den ökade skatten (jämför negativ inkomstskatt); byråkratin förenklas av att också de som inte behöver medborgarlön får den, men reformen är avsedd att vara kostnadsneutral för deras del. Också för höginkomsttagare kan en sådan reform vara neutral, men de flesta modeller innebär en sänkning av höginkomsttagarnas nettoinkomster.

Till den del medborgarlönen de facto innebär en inkomstökning för vissa grupper låginkomsttagare (t.ex. de som nu inte helt utnyttjar sin rätt till bidrag) och detta inte täcks av minskade kostnader för bidragsbyråkrati eller ökade incitament till arbete (jfr fattigdomsfällor) måste den i praktiken finansieras genom reella skattehöjningar. Detta skulle i praktiken öka marginalskatten för medel- och höginkomsttagare, medan marginaleffekten skulle minska för låginkomsttagare.

Behovet av reell skattefinansiering är svårt att beräkna framförallt för att medborgarlönen påverkar incitamenten att förvärvsarbeta. Många av motståndarna menar att incitamenten för stora grupper skulle minska i ohållbar grad, medan de flesta förespråkare menar att effekten skulle vara hanterlig (så länge medborgarlönens nivå är måttlig), i många fall den motsatta (vissa grupper låginkomsttagare) och i en del fall önskvärd.

Andra finansieringsstrategier

Andra förslag är bland annat finansiering via konsumtionsskatter, landskatt, utsläppsrätter, tobinskatt, miljö- och energiskatter samt finansiering genom penningreform.

Vidare läsning

• Adler-Karlsson, Gunnar, „Towards a world citizen income“, 4p., Paper presented at the 3rd BIEN Conference: Florence, 19-20 Sept. 1990
• Brittan, Samuel. 1995. Capitalism with a Human Face, Aldershot: Edward Elgar.
• Christensen, Erik. "Citizen's Income as a Heretical Political Discourse: The Danish Debate about Basic Income", in Inclusion and Exclusion: Unemployment and Non-Standard Employment in Europe (Jens Lind & Iver Hornemann Møller eds.), Aldershot (UK): Ashgate, 1999, 13-34.
• de Roo, Alexander (ed.). 1987. The guaranteed basic income and the future of Social Security (Part two). GRAEL, Rainbowgroup, European Parliament, Brussels, 11-12 June 1987, 78 p.
• Duchâtelet, Roland An economic model for Europe based on consumption financing on the tax side and the basic income principle on the redistribution side, paper presented at the 5th BIEN Congress (London, September 8–10, 1994), 7 p.
• Ekstrand, Lasse. 1995. Den befriade tiden. Om arbete och medborgarlön. Korpen.
• Ekstrand, Lasse. 1996. Arbetets död och medborgarlön. En essä om det goda livet. Korpen
• Fitzpatrick, Tony. 1999. Freedom and Security. An Introduction to the Basic Income Debate. London: Macmillan (http://www.macpress.com) & New York: St Martin's Press, 234p., £ 45.00, ISBN 0-333-72194-2.
• Jansson, Per, 2003. Den huvudlösa idén. Medborgarlön, välfärdspolitik och en blockerad debatt. Lund: Arkiv förlag.
• MEADE, James E. 1995. Full Employment Regained? An Agathotopian Dream. University of Cambridge, Department of Applied Economics, Occasional Papers 61, Cambridge: Cambridge University Press, 94p.
• Parker, Hermione. 1989. Instead of the Dole. London: Routledge & Kegan Paul, 1989, 384p., £22.95 (paperback), £40 (hardcover).
• Van Parijs, Philippe (ed.). 1992. Arguing for Basic Income: Ethical Foundations for a Radical Reform. London: Verso (6 Meard Street, GB-London W1V 3HR), 288 p., £12.95 (in paperback), ISBN 0-86091-586-7.
• Van Parijs, Philippe. Real Freedom for All. What (if anything) Can Justify Capitalism?, Oxford, Clarendon Press ("Oxford Political Theory"), 1995, xii + 336p, ISBN 0-19-827905-1, £ 25 (hardback).
• White, Stuart, Reciprocity Arguments for Basic Income, paper presented at BIEN'S 6th Congress, Vienna, 12-14 September 1996.
• Widerquist, Karl. 1999. „Reciprocity and the Guaranteed Income, Politics and Society 33 (3), September 1999.

Se även

• Lista över grundinkomstmodeller
• Basinkomst