Medborgarlön

Medborgarlön (även kallat grundinkomst eller basinkomst) är en idé om ett annat sätt att organisera välfärdsstaten, genom att införa en ovillkorlig ekonomisk grundtrygghet.

En radikal idé

Philippe Van Parijs, belgisk filosof och förespråkare av medborgarlön, främst i form av basinkomst.

I sin typiska form, som idén diskuterats i Europa, Nordamerika och andra rika delar av världen, ersätter medborgarlön samtliga eller flertalet bidrag, socialförsäkringar och skatteavdrag med ett enda utbetalningssystem. Det betyder inte nödvändigtvis att selektiva komplement saknas, men att medborgarlönen till stor del finansieras med hjälp av utfasning eller reducering av existerande trygghetssystem. Medborgarlön är per definition helt ovillkorlig, regelbunden och förutsägbar, vilket enligt förespråkarna gör att administrationen kan minimeras. Med ovillkorligt avses att inget arbete skall behöva utföras för att få inkomsten, ej heller att stå till arbetsmarknadens förfogande. Medborgarlön bryter radikalt mot dagens principer för välfärdsstaten, inte minst mot nuvarande utformning av arbetslinjen. Inte desto mindre är det en idé som fängslat inte mindre än fem nobelpristagare och en idé som regelbundet är föremål för akademiska konferenser. I den politiska debatten har medborgarlön dock oftast fört en marginell tillvaro.

De två formerna

I den svenska debatten har medborgarlön, och i viss utsträckning grundinkomst, kommit att fungera som en samlingsbeteckning för alla former av ovillkorlig inkomstgaranti som garanteras samtliga medborgare i en stat. De två huvudformerna av medborgarlön är basinkomst och negativ skatt. Medborgarlön i form av basinkomst innebär att alla medborgare får samma belopp, eller åtminstone alla vuxna medborgare (barn får i de flesta utformningar ett lägre belopp). Medborgarlön i form av negativ skatt innebär att beloppet beror på arbetsinkomsten. Om man med medborgarlön avser en direktöversättning av engelskans basic income, är det dock enbart basinkomst som avses. Negativ skatt kan dock utformas så att nettoutfallet blir detsamma som vid en basinkomst på visst belopp, inklusive marginaleffekter. Skillnaden mellan systemen handlar då i första hand om hur utbetalningen administreras. Närbesläktat med medborgarlön är också idén om baskapital, som innebär att en eller några få klumpsummor utbetalas istället för regelbundna utbetalningar under hela individens liv. Normalt avses system som täcker ett helt land, men det finns också idéer om lokal eller regional medborgarlön. Försöken i USA var till exempel regionala och i byn Otjivero, Namibia, pågår för närvarande ett försök med lokal medborgarlön.

Historik

Paul Lafargue 1871, kritiker av arbetslinjen

Den äldre historien

Historien om medborgarlön sammankopplas ofta med historien om arbetskritik, eller åtminstone en kritik av att arbetet uppfattas som ett egenvärde. En känd arbetskritiker är Paul Lafargue, Marx svärson som i boken Rätten till Lättja gjorde upp med arbetarrörelsens i hans tycke förvrängda syn på lönearbetet som ett mål i sig. Längre tillbaks hade Aristoteles, Thomas More och Juan Luis Vives varit inne på liknande tankegångar. Det första konkreta förslaget på medborgarlön, inklusive finansiering, stod Thomas Paine för i boken Agrarian Justice (1796). I Paines variant så finansierades basinkomsten (egentligen baskapitalet, eftersom det var en klumpsumma som föreslogs) av en skatt på arv.

1920-1970

Under mellankrigstiden förekom en debatt om medborgarlön i Storbritannien och i viss mån övriga anglosaxiska länder, vilket utförligt har dokumenterats av historikern Valter Van Trier i boken Every One A King. Därefter dröjde det dock ända till 1960-talet innan en omfattande debatt kom igång igen. Denna startade i USA, som då var upptaget med att bekämpa fattigdomen i det egna landet. Debatten engagerade även många ekonomer. Kulmen kom när James Tobin, Paul Samuelson, John Kenneth Galbraith och 1200 andra ekonomer i ett dokument till USA:s kongress där föreslog en variant av medborgarlön.

Modern debatt

Sedan början av 1980-talet har navet för den akademiska debatten om medborgarlön varit de konferenser som anordnats av BIEN, Basic Income Earth Network, tidigare Basic Income European Network. En av de mest drivande i BIEN har genom åren varit den belgiske filosofen Philippe Van Parijs. Tongivande i den nordiska debatten, från 1970-talet och framåt, är bland annat Gunnar Adler-Karlsson, Lars Ekstrand, Simon Birnbaum, Osmo Soininvaara, Jan Otto Andersson, Ellen Brunn och Erik Christensen.

Några teman i den internationella och akademiska debatten

• Medborgarlön i Sydafrika och Namibia (se Otjivero)
• Medborgarlön i Brasilien
• Medborgarlön i Iran (planeras att införas under 2011)
• Medborgarlön i Alaska (se Alaskas Permanenta Fond)
• Experimenten med medborgarlön i USA och Kanada (se negativ inkomstskatt)
• Nationella debatter i Europa
• Medborgarlön och ekonomi (hur reformen ska finansieras med mera)
• Medborgarlön och filosofi (om systemet är rättvist eller inte)
• Medborgarlön och ideologi (relationen mellan medborgarlön och olika ideologier)

Finansiering

I den internationella debatten har många varianter på finansiering diskuterats, men basen är så gott som alltid de existerande bidragssystemen. En del debattörer har framhållit att medborgarlönen skulle kunna vara självreglerande, till exempel genom att kopplas till BNP. Om nivån sätts för högt så kommer den ekonomiska aktiviteten att sjunka, och därmed BNP. Då sänks också medborgarlönen. Om nivån sätts för lågt så kommer folk att tvingas att arbeta mer, av ekonomiska skäl, vilket innebär att BNP höjs och därmed också medborgarlönen. Vid sidan om finansiering genom att de existerande bidragen fasas ut (helt eller delvis) har finansiering genom konsumtionsskatter föreslagits (se Vivant) samt finansiering genom penningreform. Den vanligaste finansieringsmodellen är dock en ökning av inkomstskatten, ofta till nivåer mellan 45 och 65 procent. Om inkomstskatten höjs till en platt skatt på 60 procent för att finansiera en basinkomst på 6000 kr så innebär det att ingen (vuxen) får en nettoinkomst under 6000 kr. Den som tjänar 10 000 brutto får också ut 10 000 netto. Den som tjänar 20 000 brutto får ut 14 000 netto. Och den som tjänar 30 000 brutto får ut 18 000 netto. De som tjänar på dylika utformningar av medborgarlön är de som helt saknar inkomst, deltidsarbetare samt personer med mycket låg heltidslön. De som förlorar på dylika utformningar är personer med mycket hög lön. Om det i en medborgarlönsekonomi finns pengar över till extra bidrag eller socialförsäkringar beror på utformningen (nivåer, finansiering etc), hur mycket människor arbetar samt på övriga offentliga utgifter. Rent generellt medför medborgarlön som finansieras skattevägen att marginaleffekterna ökar för de flesta. Dock minskar de i de flesta fallen för dem som idag "går på bidrag".

Begreppsdiskussion

Begreppet medborgarlön är flitigt använt i den svenska och nordiska debatten, bland annat tack vare Lasse Ekstrands böcker från 1990-talet och debattörerna Osmo Lampinen och Osmo Soininvaara som introducerade begreppet i Finland redan 1980. På danska och norska används ofta borgerløn. På engelska finns begreppet citizens wage med viss spridning. En fördel med begreppet är att det är tydligt att förmånen riktar sig till alla medborgare. Det är raka motsatsen till ett selektivt välfärdssystem, där de fattiga måste bevisa sin fattigdom för att få bidrag. Statsvetaren Per Janson argumenterar dock i sin avhandling Den huvudlösa idén. Medborgarlön, välfärdspolitik och en blockerad debatt (Jansson 2003:166) för ett namnbyte. Han menar att medborgarlön har "mycket negativa konnotationer i Sverige". Istället föreslår han att ett begrepp som slutar med -försäkring eller -inkomst. Nationalekonomen Jan Otto Andersson har å sin sida föreslagit att den ovillkorliga inkomstbasen skall kallas för medborgarinkomst. Ovanpå denna föreslår Andersson ett system för selektiv "medborgarlön" till dem som engagerar sig i den tredje sektorn . En dylik villkorad "medborgarlön" har likheter med ekonomen Anthony Atkinsons förslag deltagandeinkomst (participation income) som också syftar till att vidga synen på arbete.

Vidare läsning

• Adler-Karlsson, Gunnar, „Towards a world citizen income“, 4p., Paper presented at the 3rd BIEN Conference: Florence, 19-20 Sept. 1990

• Brittan, Samuel. 1995. Capitalism with a Human Face, Aldershot: Edward Elgar.

• Christensen, Erik. "Citizen's Income as a Heretical Political Discourse: The Danish Debate about Basic Income", in Inclusion and Exclusion: Unemployment and Non-Standard Employment in Europe (Jens Lind & Iver Hornemann Møller eds.), Aldershot (UK): Ashgate, 1999, 13-34.

• de Roo, Alexander (ed.). 1987. The guaranteed basic income and the future of Social Security (Part two). GRAEL, Rainbowgroup, European Parliament, Brussels, 11-12 June 1987, 78 p.

• Duchâtelet, Roland An economic model for Europe based on consumption financing on the tax side and the basic income principle on the redistribution side, paper presented at the 5th BIEN Congress (London, September 8–10, 1994), 7 p.

• Ekstrand, Lasse. 1995. Den befriade tiden. Om arbete och medborgarlön. Korpen.

• Ekstrand, Lasse. 1996. Arbetets död och medborgarlön. En essä om det goda livet. Korpen

• Fitzpatrick, Tony. 1999. Freedom and Security. An Introduction to the Basic Income Debate. London: Macmillan (http://www.macpress.com) & New York: St Martin's Press, 234p., £ 45.00, ISBN 0-333-72194-2.

• Jansson, Per, 2003. Den huvudlösa idén. Medborgarlön, välfärdspolitik och en blockerad debatt. Lund: Arkiv förlag.

• MEADE, James E. 1995. Full Employment Regained? An Agathotopian Dream. University of Cambridge, Department of Applied Economics, Occasional Papers 61, Cambridge: Cambridge University Press, 94p.

• Parker, Hermione. 1989. Instead of the Dole. London: Routledge & Kegan Paul, 1989, 384p., £22.95 (paperback), £40 (hardcover).

• Van Parijs, Philippe (ed.). 1992. Arguing for Basic Income: Ethical Foundations for a Radical Reform. London: Verso (6 Meard Street, GB-London W1V 3HR), 288 p., £12.95 (in paperback), ISBN 0-86091-586-7.

• Van Parijs, Philippe. Real Freedom for All. What (if anything) Can Justify Capitalism?, Oxford, Clarendon Press ("Oxford Political Theory"), 1995, xii + 336p, ISBN 0-19-827905-1, £ 25 (hardback).

• White, Stuart, Reciprocity Arguments for Basic Income, paper presented at BIEN'S 6th Congress, Vienna, 12-14 September 1996.

• Widerquist, Karl. 1999. „Reciprocity and the Guaranteed Income, Politics and Society 33 (3), September 1999.