Michail Glinka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Glinka” leder hit. För andra betydelser, se Glinka (olika betydelser).
Michail Ivanovitj Glinka

Michail Ivanovitj Glinka, född 1 juni 1804, död 15 februari 1857 var en rysk kompositör. Han räknas som "den ryska klassiska musikens fader".[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Glinka var den förste ryske tonsättare som fick stor uppmärksamhet såväl i sitt eget hemland som utomlands. Han var brorson till Sergej och Fjodor Glinka och son till en välbeställd godsägare. Glinka var hela sitt liv ekonomiskt oberoende.

Han studerade först språk i Sankt Petersburg, men därutöver även violin, piano och musikteori för bland andra Joseph Böhm och John Field. Han levde senare av hälsoskäl i fyra år fram till 1834 i Italien, samtidigt som han komponerade och studerade för italienska kompositörer.

Av sin nye kompositionslärare Siegfried Dehn i Berlin uppmuntrades han nu att skriva "rysk" musik och slog 1836 igenom med operan Livet för tsaren, vilken gav fart åt den nya nationellt-romantiska strömningen i Rysslands tonkonst. I samma anda och med uppslag från Aleksandr Pusjkins dikt Ruslan och Ludmilla skrev Glinka sin andra opera, uppförd 1842, vilken blev en ny stor framgång och tillvann honom bland andra Franz Liszts beundran.

Ett par års vistelse i Spanien, på nytt av hälsoskäl, avspeglas i uvertyrerna Jota aragonese och Souvernirs d'une nuit d'été à Madrid. Därutöver åstadkom Glinka kammarmusik, verk för piano, kyrkomusik med mera. Hans memoarer utgavs 1887 och hans brev av M. Findeisen 1907-.[2]

Hans musikaliska arbeten hade stor påverkan på framtida kompositörer från Ryssland, speciellt medlemmarna i gruppen De fem som fortsatte i Glinkas musikaliska fotspår och skapade klassisk musik i en rysk-nationalistisk anda.

Bland andra senare kompositörer kan man märka Glinkas inflytande hos Borodin, Musorgskij, Rimskij-Korsakov, Tjajkovskij och i modernare tid hos Igor Stravinskij. Den senare kallade Glinkas verk för den ryska musikens huvudkälla. Även utanför Ryssland kom Glinkas musik och estetiska syn att spela en stor roll, och Constant Lambert hävdade att Glinka under 1800-talet bara stod efter Liszt i historisk betydelse.

Operor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "…regarded by his compatriots as the source and fountainhead of Russian Music," in "Russian Symphony Orchestra", New York Times, 1904-11-13, p. 10.
  2. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Eriksson, Tore (2006). ”Glinka magi”. Opus (Malmö) 2006:3,: sid. 32-35. 1653-2619. ISSN 1653-2619.  Libris 10339768
  • Hedwall, Lennart (1991). ”Den tidiga ryska operan : Glinka och Dargomyjskij”. Musikrevy (Svedala : Musikrevy, 1946-1994) 1991 (46:5),: sid. 263-265. ISSN 0027-4844. ISSN 0027-4844 ISSN 0027-4844.  Libris 2225203

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]