Mindre flugsnappare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mindre flugsnappare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane.
Adult hane.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Flugsnappare
Muscicapidae
Släkte Ficedula
Art Mindre flugsnappare
F. parva
Vetenskapligt namn
§ Ficedula parva
Auktor Bechstein, 1792
Utbredning
Utbredningsområde för F. parva, F. albicilla och F. subrubra orange: Häckningsområde för F. parva  mörkblå: Övervintringsområde för F. parva  mörkorange: Häckningsområde för F. albicilla  ljublå: Övervintringsområde för F. albicilla  lila: Häckningsområde för F. subrubra  gul: Övervintringsområde för F. subrubra.  röda streck: Sympatriskt utbredningsområde för F. parva och F. albicilla
Utbredningsområde för F. parva, F. albicilla och F. subrubra
orange: Häckningsområde för F. parva
mörkblå: Övervintringsområde för F. parva
mörkorange: Häckningsområde för F. albicilla
ljublå: Övervintringsområde för F. albicilla
lila: Häckningsområde för F. subrubra
gul: Övervintringsområde för F. subrubra.
röda streck: Sympatriskt utbredningsområde för F. parva och F. albicilla
Synonymer
Erythrosterna parva Bonaparte (1838)
Hitta fler artiklar om fåglar med

Mindre flugsnappare (Ficedula parva) är en liten fågel i familjen flugsnappare.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Mindre flugsnappare häckar i Europa och västra Sibirien och är en flyttfågel som har sina vinterkvarter i Indien och Pakistan.[2]

2003 beslutade SOF att den östliga taxonet av mindre flugsnappare skulle få egen artstatus på grund av skillnader i morfologi, läte, genetisk data och delvis sympatrisk utbredning. Taxonet fick artnammnet taigaflugsnappare (Ficedula albicilla) och arten häckar i centrala och östra Sibirien. Tidigare har även Kashmirflugsnappare (Ficedula subrubra) behandlats som en underart till mindre flugsnappare.[2]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Mindre flugsnappare första häckningen i Sverige konstaterades 1944 i Småland, sedan dess förekommer den regelbundet men sällsynt som häckfågel i södra hälften av landet och längs Norrlandskusten, främst i Götaland och Svealand. Sverige utgör den nordvästra gränsen för den mindre flugsnapparens utbredningsområde. Man uppskattar att det i början på 2000-talet fanns ungefär 450-1 000 par i Sverige och Svensk Fågelatlas uppskattar att det i Sverige årligen häckar ungefär 500 par, men man understryker att variationerna är stora. Det svenska beståndet kategoriseras som nära hotad (NT).

Utseende, fältkännetecken och läte[redigera | redigera wikitext]

Honfärgad mindre flugsnappare.

Den adulta mindre flugsnaparen är stor som en gransångare och mäter 11-12 cm. Den uppträder rastlöst och rör sig kvickt i lövverket, vilket skiljer den från flera av de andra arterna i samma släkte. Den har en tydlig vit orbitalring, och en liten mörk näbb med rosabrun bas på undernäbben. Sittande knycker fågeln ofta på stjärten. I flykten kan man se vita sidor basalt på den svarta stjärten, ungefär som hos en stenskvätta.

Den adulta hanen har orangeröd strupe, med diffus gräns mot sitt beigevita bröst och undersida. Strupen är skarpt avgränsad av blygrå halssidor, den har också samma ton på huvudet och nacken. Honan är ungefär tecknad som hanen, men saknar tegelröd strupe och blygrå färg på huvud och nacke. Icke-häckande hanar, honor och juveniler har olivbrunt huvud och saknar det tegelröda bröstet, men hanar i andra årets sommardräkt har ibland en liten orange strupfläck.

Den påminner mycket om taigaflugsnapparen men skiljer sig ifrån denna då den tegelröda strupen hos den adulta hanen av taigaflugsnapparen helt är omgärdat av blygrått och dess hjässa har samma olivbruna ton som ryggen. I alla dräkter skiljer den mindre flugsnappare ifrån taigaflugsnappare på den rosabruna basen på undernäbben och på att de övre stjärttäckarna är ljusare än stjärtpennorna.[3] I övrigt skiljs arterna främst på sången.

Läte[redigera | redigera wikitext]

Den mindre flugsnapparen är talför och har många typer av läten på sin repertoar. På flyttningen hörs en kort, dämpad torr drill, serrrt. Oroslätet utgörs av en mjuk och kort tvåstavig vissling som kan bokstaveras dily. Sången består av först korta, spretiga toner följda av några mycket rytmiska toner i en mjuk båge.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Mindre flugsnappare trivs i olika miljöer, men mest i frodiga, täta skogspartier med rik undervegetation, gärna med en bäck i närheten. Den föredrar lövskog men trivs även i skogar med barrinslag. Fågeln är lätt att förbise eftersom perioden på året då den sjunger är kort. Boet placeras i håligheter i lövträd. Den lägger i genomsnitt 5-6 ägg, men kullar med 4-7 ägg förekommer, som ruvas av honan i 12-13 dagar.[2] Ungarna tas om hand av båda föräldrarna och blir flygga efter 12-13 dagar.[2] Mindre flugsnapparen livnär sig av insekter.

Status[redigera | redigera wikitext]

Den mindre flugsnapparen har ett mycket stort globalt utbredningsområde och dess populationstrend verkar vara stabil. Den globala populationsstorleken är inte uppskattad men arten beskrivs på många håll över utbredningsområdet som vanlig. Utifrån dessa kriterier kategoriseras arten som livskraftig (LC) av IUCN.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2013 Ficedula parva Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c d] Larsson, 2001
  3. ^ Joakim Boman & Anders Wirdheim (2003) Fältbestämning: Taigaflugsnappare - en annan mindre flugsnappare, Vår Fågelvärld, vol. 62, nr. 6, sid:12-15

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 338-339. ISBN 978-91-7424-039-9 
  • Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]