Niobandad bälta

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Niobandad bälta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Armadillo at Kennedy Space Center (KSC-07PD-2276).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Pansrade trögdjur
Cingulata
Familj Bältdjur
Dasypodidae
Släkte Långnosade bältor
Dasypus
Art Niobandad bälta
D. novemcinctus
Vetenskapligt namn
§ Dasypus novemcinctus
Auktor Linnaeus, 1758[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Niobandad bälta (Dasypus novemcinctus) är ett däggdjur i familjen bältdjur. Arten är bra känd då den även förekommer i Nordamerika.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Artens utbredningsområde sträcker sig från centrala USA till Peru och norra Argentina. De första individerna som nådde USA iakttogs i mitten av 1800-talet i Texas. Niobandat bälta blev under 1920-talet införd i Florida. Den förekommer nu i hela sydöstra USA. Den norra gränsen ligger i delstaterna Colorado, Missouri och South Carolina. Vandrande individer observerades så långt norrut som södra Nebraska, södra Illinois och södra Indiana.[3] Niobandad bälta är även det enda bältdjuret som förekommer på västindiska öar, den finns på Grenada samt Trinidad och Tobago.[1]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Liksom hos alla andra bältdjur består djurets pansar av tre segment, ett på huvudet, ett under buken och ett på ryggen. Bepansringen på ryggen är delad med hjälp av ett antal band. Trots djurets namn kan antalet variera mellan sju och elva. Pansaret har vanligen en brun färg och undersidan är oftast lite ljusare än övriga delar. Djurets nos är långsträckt och påminner om svinets tryne, öronen är långa. Fram- och hörntänder saknas, dessa 28 till 32 tänder som finns är enkla och liknar pinnar. Extremiteterna är jämförelsevis korta, vid de främre fötterna finns fyra tår och vid de bakre fem tår, som alla har vassa klor. Svansen är 24 till 37 centimeter lång och täckt av 15 till 25 ringar som består av benvävnad. Kroppslängden ligger mellan 30 och 55 centimeter och vikten mellan 3 och 10 kilogram, hannar är ofta lite tyngre än honor.[4] Kännetecknande är även en påfallande låg kroppstemperatur (vanligen mellan 34 och 36°C) som varierar stark.[5]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Niobandad bälta lever i självgrävda bon som består av en cirka 7 meter lång tunnel och en kammare i slutet som polstras med gräs och löv. Ofta vistas flera individer i samma bo som vanligen har samma kön. Ibland används bon samtidig av andra djur som skunkar eller pungråttor. Bon som lämnads av bältan nyttjas dessutom av bomullsråttor, prärieuggla och skallerormar.[4] Habitatet kan variera men de föredrar regioner med tät vegetation som buskland eller skogar. Individerna upprättar inga revir, ibland lever upp till 12 individer på en kvadratkilometer.

Niobandad bälta är vanligen aktiv på natten och vilar på dagen i bon. Födan hittas främst med hjälp av luktsinnet. Deras läten påminner om grisens grymtande. När de blir hotade springer de vanligen iväg. De söker skydd i bon och stänger ingången med hjälp av sin bepansring. Djuret kan även simma och fyller därför delar av mag- tarmsystemet med luft.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Arten livnär sig främst av animalisk föda. De föredrar insekter som myror och skalbaggar men äter även mindre ryggradsdjur, fågelägg och as. Dessutom ingår frukter, rotfrukter och bär i födan.[4]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Dräktigheten varar i cirka 120 dagar och sedan föder honan vanligen fyra ungar. Ungarna utvecklas från en enda äggcell och de har därför alltid samma kön. Nyfödda ungdjur liknar de vuxna djuren men deras pansar är mjuk. Efter första levnadsåret är skyddsbeklädnaden tillräcklig hård. Efter fyra till fem månader slutar honan att ge di och efter ett år är ungarna könsmogna. Livslängden ligger mellan 12 och 15 år.

Niobandad bälta och människor[redigera | redigera wikitext]

Arten är det enda bältdjuret som ökade sitt utbredningsområde efter européernas ankomst i Amerika. Å ena sidan betraktas dessa bältor som nyttig, då de äter insekter och för köttets skull. Å andra sidan jagas de ibland när de äter fågelägg eller när de gräver sina bon i odlad mark. Det senare fallet förekommer ganska sällan. Niobandad bälta har större betydelse som försöksdjur. Den kan bära bakterien Mycobacterium leprae som orsakar lepra och används för att testa olika vaccin.[6]

IUCN listar arten som livskraftig (least concern).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 3 mars 2010.
  1. ^ [a b c] Dasypus novemcinctusIUCN:s rödlista, auktor: IUCN SSC Edentate Specialist Group 2008, besökt 26 mars 2010
  2. ^ ”Mammal Species of the World - Browse: novemcinctus”. Bucknell.edu. http://www.bucknell.edu/msw3/browse.asp?s=y&id=11700009. Läst 7 mars 2011. 
  3. ^ Armadillo Expansion (engelska)
  4. ^ [a b c] Wildlife Explorer: Nine-Banded Armadillo. USA: International Masters Publishers, 1998.
  5. ^ http://stinet.dtic.mil/oai/oai?&verb=getRecord&metadataPrefix=html&identifier=AD0276012
  6. ^ Feldhamer, George A., Lee C. Drickhamer, Stephen H. Vessey, Joseph F. Merritt, Carey Krajewski. Mammology. Baltimore: The Johns Hopkins University Press, 2007

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]