Pungråttor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pungråttor
Stratigrafisk utbredning: Yngre krita–nutid
Nordamerikansk opossum(Didelphis virginiana)
Nordamerikansk opossum
(Didelphis virginiana)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Pungråttor
Didelphimorphia
Gill, 1872
Familj Pungråttor
Didelphidae
Vetenskapligt namn
§ Didelphidae
Auktor Gray, 1821
Underfamiljer
Hitta fler artiklar om djur med
Art av släktet Philander.
Punguttern lever främst i vatten.
En pungnäbbmus av arten Monodelphis domestica.

Pungråttor (Didelphidae) är en djurfamilj tillhörande underklassen pungdjur, som numera uteslutande förekommer i Amerika, ofta i närheten av människor. De kan anses som de ursprungligaste bland nutidens pungdjur. Under tertiärtiden fanns de även i Europa. Familjen är den enda i ordningen Didelphimorphia.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Hithörande djur har en storlek som ligger mellan kattens och råttans samt utmärker sig genom en spetsig nos. Kroppslängden varierar mellan 8 och 50 centimeter och vikten ligger mellan 13 gram och 5 kilogram. De största individerna finns i släktet Didelphis. Svansen är ofta längre än övriga kroppen och används av flera arter som gripverktyg. Pälsen är oftast tät, ullig och kort. Pälsens färg varierar mellan de olika arterna. Öronen är vanligen stora och runda. Fötterna har 5 tår och de bakre har motsättlig stortå utan klo.[1] Bakbenen är inte förlängda.

De utmärks också genom förekomsten av det största antalet framtänder (10 övre och 8 undre) hos nutidens däggdjur. Även hörntänderna är starkt utbildade. Tandformeln är I 5/4 C 1/1 P 3/3 M 4/4, alltså 50 tänder.[1]

Pungråttor har ett mycket bra utvecklat immunsystem och vissa individer är helt oemottagliga mot giftet av skallerormar eller vissa näsgropsormar.[2]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

De flesta arterna förekommer i Syd- och Centralamerika. Arten nordamerikansk opossum ökade sitt utbredningsområde till stora delar av USA samt södra Kanada. De lever i olika habitat, bland annat regnskogar och gräsmarker. Vissa arter, särskild från släktet Didelphis, anpassade sig till människan. De har som kulturföljare ett större utbredningsområde än tidigare. I bergstrakter når de upp till 3000 meter över havet.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Alla är nattaktiva och lever mest ensamma. De flesta klättrar i träden och använder sin svans för att hänga under längre tid vid trädens grenar. Andra arter lever på marken och punguttern har anpassad sig till livet i vatten.

Individer i släktet Didelphis – ofta kallade opossum men ej att förväxla med släktet opossumråttor – har ett unikt sätt att försvara sig genom att spela döda: "playing opossum".

Föda[redigera | redigera wikitext]

Hithörande arter är allätare, insektsätare eller rovdjur.[3] Födan består av djur- och växtämnen, till exempel sniglar, rötter och frukter.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Antalet spenar varierar mellan 5 och 27. Pungens (marsupium) utbildning är mycket olika. Medan den hos några arter är fullständig utvecklad och djup, består den hos andra bara av två sidoveck eller saknas fullständigt. Dräktigheten varar i endast 12 till 14 dagar och är en av de kortaste av alla däggdjur.[4] Många ungar föds åt gången och ungarna utvecklar sig fort. Pungråttor kan bli upp till 10 år gamla, men de flesta arterna blir bara mellan ett och två år gamla.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, pungdjuren, 1904–1926.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 8 augusti 2010. med följande källor:

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Order Didelphimorphia på Animal Diversity Web (engelska). Läst 4 september 2010.
  2. ^ Anti-Lethal Factor From Opossum Serum Is A Potent Antidote For Animal, Plant And Bacterial Toxins. Journal of Venomous Animals and Toxins. (engelska). ISSN 0104-7930. Läst 27 september 2013.
  3. ^ [a b] Family Didelphidae på Animal Diversity Web (engelska). Läst 4 september 2010.
  4. ^ O'Connell, Margaret A. (1984) (på engelska). The Encyclopedia of Mammals. Macdonald, D (red). New York: Facts on File. 830–837. ISBN 0-87196-871-1 
  5. ^ Gardner, Alfred (16 november 2005). i Wilson, D. E., och Reeder, D. M. (red): Mammal Species of the World (engelska). Tredje utgåvan, Johns Hopkins University Press, 3–18. ISBN 0-8018-8221-4.