Odilo Globocnik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Odilo Globocnik
Bundesarchiv Bild 146-2007-0188, Odilo Globocnik.jpg
Odilo Globocnik Signature.svg
Odilo Globocnik år 1938.
(med kragspeglar för SS-Standartenführer)
Information
Smeknamn "Globus"[1][2]
Född 21 april 1904
Trieste, Österrike-Ungern
Död 31 maj 1945 (41 år)
Paternion, Kärnten, Österrike
Begravningsplats Anonym grav vid Schloss Paternion
I tjänst för Flag of the NSDAP (1920–1945).svg Nazityskland
Försvarsgren Flag Schutzstaffel.svg SS
Tjänstetid 1933–1945
Grad SS-Gruppenführer Collar Rank.svg SS-Gruppenführer[3][4]
Befäl Gauleiter i Wien (1938–1939)
SS- och polischef i Lublin (1939–1943)
Chef för Operation Reinhard (1942–1943)
Högre SS- och polischef i Trieste (1943–1945)
Slag/krig Andra världskriget
Utmärkelser Ribbon of German Cross in Gold.png Tyska korset i guld (1945)
Планка железного креста 1 класс.png Järnkorset av första klassen (1944)
Relationer Maka: Lore Peterschinegg (giftermål 1944; död 1974)
Barn: Peter (född januari 1946)

Odilo Lotario Globocnik, född 21 april 1904 i Trieste, död 31 maj 1945 i Paternion, var en österrikisk nazistisk politiker av slovenskt ursprung och SS-Gruppenführer. Som chef för Operation Reinhard, nazisternas kodnamn för förintelsen av Generalguvernementets judar, var Globocnik ansvarig för förintelselägren Bełżec, Sobibór och Treblinka. Han kommenderades 1943 till norra Italien för att organisera deportationerna av judar samt bekämpningen av jugoslaviska partisaner. Globocnik greps i maj 1945, men begick kort därefter självmord.

Innehåll

Biografi [redigera]

Odilo Globocnik föddes i Trieste år 1904 och var son till ryttmästaren Franz Globocnik (född 1870) och dennes hustru Anna (född 1870). Vid denna tid tillhörde Trieste det österrikisk-ungerska imperiet, vilket upplöstes i samband med första världskrigets slut. Genom fredsfördraget i Saint-Germain år 1919 tillföll Trieste Italien och några år senare flyttade familjen Globocnik till Klagenfurt i den nybildade staten Österrike.[5] År 1922 inträdde Globocnik i DNSAP, Deutsche Nationalsozialistische Arbeiterpartei, Österrikes motsvarighet till tyska NSDAP. Globocnik tog särskilt intryck av den österrikiske politikern Georg von Schönerer, som var pangermanist och utpräglad antisemit.[6]

Globocnik blev medlem i NSDAP år 1931 och i SS år 1934; två år senare blev han partiets högste representant i Kärnten. Den österrikiske förbundskanslern Engelbert Dollfuss förbjöd nazistpartiet år 1933 och Globocnik kom vid flera tillfällen att arresteras för politisk brottslighet. I juni 1933 mördades den judiske juveleraren Norbert Futterweit i Wien. Globocnik skall enligt flera historiker ha varit inblandad i detta dåd.[7] Globocnik, som beskrivs som en fanatisk nazist,[8][9] gjorde snabb karriär inom partihierarkin och kom att utgöra en av de viktigaste förbindelselänkarna mellan Adolf Hitler och de österrikiska nazisterna. Hitler hade alltsedan han utnämndes till tysk rikskansler i januari 1933 krävt att hans hemland, Österrike, skulle inlemmas i Tyskland. Den italienska regeringen under Benito Mussolini, som ivrigt värnade om Österrikes självständighet, motsatte sig detta och fruktade att Tyskland även skulle göra anspråk på de österrikiska områden som Italien hade annekterat efter första världskriget. På Mussolinis tillskyndan undertecknade Tyskland och Österrike ett avtal, i vilket Tyskland avsvor sig alla fordringar på Österrike. Kort därefter kallade Hitler Globocnik till Berghof för att instruera denne i planerna på Anschluss, Tysklands annektering av Österrike. Med tiden knöt Hitler och Mussolini närmare kontakt och Hitler försäkrade att han inte hade några territoriella krav på Italien, vilket ledde till att Mussolini övergav tanken på Österrikes autonomi. Globocnik var en av de personer som förberedde marken för Anschluss, som ägde rum den 13 mars 1938. Två månader senare utnämnde Hitler Globocnik till Gauleiter i Wien.[10]

SS- och polischef i Lublin [redigera]

Efter den tyska invasionen av Polen den 1 september 1939 utsågs Globocnik på order av Heinrich Himmler till SS- och polischef (SSPF) i distriktet Lublin. Globocnik gjorde en villa på Wieniawska-gatan i Lublin till sitt residens. I egenskap av SS- och polischef lät han inrätta en rad tvångsarbetsläger, där lokala judar utnyttjades som slavarbetare åt rustningsföretaget Deutschen Ausrüstungswerke (DAW). Judar från tjugo läger uppförde en befästningslinje mellan floderna Bug och San.[11]

Globocnik hamnade tidigt i konflikt med Generalguvernementets ståthållare Hans Frank och dennes underordnade Ernst Zörner, guvernör i distriktet Lublin.[12] En maktkamp mellan Globocnik och Himmler å ena sidan och Frank och Zörner och den andra pågick under flera år. Med Himmler, som var rikskommissarie för den tyska folkstammens befästande, på sin sida kunde Globocnik beordra demografiska omflyttningar i distriktet och på så sätt utmana Franks och Zörners inflytande över civilförvaltningen.[13]

I oktober 1941 hade Himmler och Globocnik flera möten, vid vilka de diskuterade planerna för Generalguvernementets judar. Vid mötet den 13 oktober fick Globocnik i uppdrag att uppföra förintelselägret Bełżec. I lägret skulle nazisterna utrota Lublindistriktets judar för att skapa utrymme för de judar som skulle deporteras från tyska riket.[14] För Himmler utgjorde Generalguvernementet ett betydelsefullt provområde för nazismens rasutopier.[15] Inom ramen för Generalplan Ost ämnade Globocnik rensa Lublindistriktet på såväl etniska polacker som judar. Åren 1942–1943 organiserade han Aktion Zamość, vilken innebar att drygt 110 000 polacker fördrevs för att ge plats åt 60 000 rikstyskar som var ämnade att bosätta sig i området kring Zamość i Lublindistriktet.[16]

Operation Reinhard [redigera]

År 1942 utsågs Globocnik till chef för Operation Reinhard med ansvar för förintelselägren Bełżec, Sobibór och Treblinka. Han visade stor uppfinningsrikedom och effektivitet beträffande deportationer samt tortyr- och avrättningsmetoder. Globocnik motsatte sig initialt kremering av de mördades kroppar. Han menade, att det tyska folket skulle känna stolthet inför att man hade förintat den judiska rasen. Man borde inte dölja detta för framtida generationer. Enligt ett vittnesmål av SS-Obersturmführer Kurt Gerstein skall Globocnik ha föreslagit att man i massgravarna skulle lägga ner bronsplattor med information om att det var de tyska nazisterna som "hade modet att utföra denna gigantiska uppgift".[17] Globocnik anses vara skyldig till drygt en och en halv miljon judars död.[18]

Efter flera interna strider inom SS förflyttades Globocnik tillsammans med 120 av sina underordnade SS-män, däribland kommendanten för Bełżec, Christian Wirth, till Trieste för att där organisera deportationen av italienska judar samt bekämpa partisaner. I andra världskrigets slutskede greps Globocnik av allierade soldater, men begick självmord den 31 maj 1945 genom att bita sönder en giftampull.[19]

Befordringar inom SS [redigera]

Utmärkelser i urval [redigera]

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ Poprzeczny 2004, s. 168
  2. ^ Arad 1999, s. 14
  3. ^ Schulz & Wegmann 2003
  4. ^ Miller, Michael D. & Collins, Gareth. ”SS-Gruppenführer & Generalleutnant der Polizei (A–G)” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 10 juni 2012. http://www.webcitation.org/68JixU7n1. Läst 10 juni 2012. 
  5. ^ Poprzeczny 2004, s. 15
  6. ^ Poprzeczny 2004, s. 19
  7. ^ Poprzeczny 2004, s. 32–34
  8. ^ Bedürftig 2008, s. 154
  9. ^ Poprzeczny 2004, s. 58
  10. ^ Poprzeczny 2004, s. 45ff
  11. ^ ”The SS: A Government in Waiting: Globocnik's Labor Camps” (på engelska). JewishGen. Arkiverad från originalet den 18 december 2012. http://www.webcitation.org/6D0qWs7Pq. Läst 18 december 2012. 
  12. ^ Friedländer 2011, s. 66
  13. ^ Poprzeczny 2004, s. 92–93
  14. ^ Friedländer 2011, s. 318
  15. ^ Snyder 2011, s. 286
  16. ^ Poprzeczny 2004, s. 192ff
  17. ^ Arad 1999, s. 171
  18. ^ Arad 1999, s. 47
  19. ^ Klee 2007, s. 187

Tryckta källor [redigera]

  • Arad, Yitzhak (1999) (på engelska). Belzec, Sobibor, Treblinka: the Operation Reinhard Death Camps. Bloomington, Indiana: Indiana University Press. ISBN 0-253-21305-3 
  • Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. ISBN 978-91-88858-32-0 
  • Burleigh, Michael (2000) (på engelska). The Third Reich: A New History. London: Macmillan. ISBN 0-333-64487-5 
  • Cesarani, David (2005). Adolf Eichmann: byråkrat och massmördare. Stockholm: Wahlström & Widstrand. ISBN 91-46-20118-1 
  • Friedländer, Saul (2011). Tredje riket och judarna: del 2, Utrotningens år, 1939–1945. Stockholm: Natur & Kultur. ISBN 978-91-27-11722-8 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (utgåva 2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Poprzeczny, Joseph (2004) (på engelska). Odilo Globocnik: Hitler's Man in the East. Jefferson, North Carolina: McFarland. ISBN 978-0-7864-1625-7 
  • Schulz, Andreas; Wegmann, Günter (2003) (på tyska). Die Generale der Waffen-SS und der Polizei 1933-1945. Die militärischen Werdegänge der Generale einschließlich der Ärzte, Veterinäre, Intendanten, Richter und Ministerialbeamten im Generalsrang. Band 1: A-G (Abraham - Gutenberger). Bissendorf: Biblio Verlag. ISBN 3-7648-2373-9 
  • Snyder, Timothy (2011). Den blodiga jorden: Europa mellan Hitler och Stalin. Stockholm: Bonniers. Libris 11957588. ISBN 978-91-85555-11-6 
  • Wistrich, Robert S. (2002) (på engelska). Who's Who in Nazi Germany. London: Routledge. ISBN 0-415-26038-8 

Vidare läsning [redigera]

  • Rieger, Berndt (2007) (på engelska). Creator of Nazi Death Camps: The Life of Odilo Globocnik. London: Vallentine Mitchell. ISBN 0-85303-523-7 
  • Sereny, Gitta (2003). Tyskt trauma. Stockholm: Ordfront. ISBN 91-7324-974-2 

Externa länkar [redigera]


Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Odilo_Globocnik&oldid=21556389"