Olof Wibelius

Wibelius träffar den ryske överbefälhavaren, greve Fredrik Vilhelm von Buxhoevden som berättar att Sverige har förlorat kriget. Teckning av Albert Edelfelt, 1899.

Olof Wibelius, adlad 1808: af Wibeli, född 10 februari 1752 i Södertälje, död 1 juli 1823 i Karlstad, ämbetsman, jurist, landshövding, verksam i Finland under sista delen av den svenska tiden fram till 1808. Därefter verksam i Sverige.

Wibelius blev år 1794 lagman i den karelska lagsagan. 1801 utsågs han till vice landshövding i Åbo och Björneborgs län. Perioden 1803 - 1808 var han landshövding i Savolax och Karelens län.

Olof Wibelius residens låg i Kuopio, varifrån han främjade länets ekonomiska utveckling och försvar och krävde modigt vid ryssarnas inmarsch av dem utlovad respekt för landets lag i ett brev till Vilhelm von Buxhoevden, vilket inspirerade Johan Ludvig Runeberg till dikten Landshövdingen i andra samlingen av nationaleposet Fänrik Ståls sägner från 1860, vilken hyllar Olof Wibelius.

1809 - 1813 var Wibelius landshövding i Värmlands län.

Han var ursprungligen en fattig svensk prästson - fadern var kyrkoherde i Södertälje – som genom "flit och duglighet" fått detta höga ämbete. När ryska styrkor invaderade hans län under Finska kriget 1808-09 stannade han kvar på sin post för att skydda och hjälpa sitt läns invånare.

Han invaldes som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1812, samt av Kungliga Lantbruksakademien 1812.

Källor

• Nordisk familjebok, upplaga 3, band 20, 1933 (s. 394)