Tajgamurarbi
| Tajgamurarbi | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Murarbin Osmia |
| Art | Tajgamurarbi Osmia disjuncta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Osmia disjuncta | |
| Auktor | Tkalcu, 1995 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Tajgamurarbi[1] (Osmia disjuncta) är en biart som beskrevs av Borek Tkalcu 1995.[2][3]
Tajgamurarbiet ingår i släktet murarbin och familjen buksamlarbin.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Tajgamurarbiet är ett slankt bi med svart grundfärg[6]. Honan har lång, brungul päls på huvudet, mellankroppen och tergit[a] 1, medan pälsen på tergit 2 är kortare och ljusare brun. De följande tergiterna har kort, svart behåring. Behåringen på undersidan av mellankroppen, liksom benen, är ljusbrun. Honans scopa, hårborsten för polleninsamling på buken, är helsvart. Endast honan har beskrivits, men hanen antas likna henne. Kroppslängden är omkring 9 mm.[1]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten var tidigare endast känd från östra Sibirien och Mongoliet[1], men två nordiska entomologer rapporterade 2017 att sammanlagt fyra exemplar från Sverige (Bjurholm i Ångermanland[1]), Finland (ett exemplar i Ivalo i Lappland och ett i Paldamo i Kajanaland i mellersta delen av landet[1]) samt nordvästra Ryssland (Nikel på Kolahalvön[1]) nu har visat sig vara tajgamurarbi. Det svenska fyndet gjordes 2011 i en insektsfälla i en ekopark i Vindeln i Västerbotten. Detta svenska fynd ledde senare till att tre övriga, redan insamlade, exemplar från norra Skandinavien och Ryssland som fanns i museisamlingar också kunde visas vara tajgamurarbi.[6] Senare har arten påträffats på fler platser i Ryssland[1].
I Sverige och Finland är arten klassificerad som "Bofast och reproducerande" respektive "Väletablerad", ben båda Artdatabanken och Finlands artdatacenter listar den under kunskapsbrist.[1][7]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Litet är känt om artens ekologi, men den artas främst flyga till lingon, blåbär och videväxter, även om den dessutom påträffats på maskros. Flygtiden tros vara mellan juni och början av juli.[1]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g h i] Björn Cederberg (2020). ”Tajgamurarbi Osmia disjuncta”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/osmia-disjuncta-6021654. Läst 26 juni 2020.
- ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
- ^ Ungricht, Stefan, Andreas Müller, and Silvia Dorn, 2008A taxonomic catalogue of the Palaearctic bees of the tribe Osmiini (Hymenoptera: Apoidea: Megachilidae) Zootaxa, issue 1865
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Paglinawan L., Orrell T., Nicolson D., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Hernandez F., De Wever A. (red) (1 maj 2013). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2013/details/species/id/6965042. Läst 8 september 2013.
- ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b] Niklas Johansson & Juho Paukkunen (2017). ”Osmia disjuncta Tkalců, 1995 – a bee species new to the Western Palaearctic (Hymenoptera: Megachilidae)” (på engelska) (PDF, 3,91 MB). Entomologisk Tidskrift (Uppsala) 138 (1). ISSN 0013-886x. https://www.researchgate.net/profile/Juho_Paukkunen/publication/317253419_Osmia_disjuncta_Tkalcu_1995_-_a_bee_species_new_to_the_Western_Palaearctic_Hymenoptera_Megachilidae/links/592e75d8aca272fc55b940b0/Osmia-disjuncta-Tkalcu-1995-a-bee-species-new-to-the-Western-Palaearctic-Hymenoptera-Megachilidae.pdf. Läst 27 juli 2020.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”taigamuurarimehiläinen (fi) – Osmia disjuncta”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204617. Läst 26 juli 2020.
|