Kolahalvön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Lokaliseringskarta över Kolahalvön i Barents hav.
Ryska Murmansk oblast på Kolahalvön
Vy över staden Kandalaksja.

Kolahalvön (från samiska Guoládat) (ryska: Кольский полуостров, Kolskij poluostrov) är en halvö i nordvästra Ryssland, belägen mellan Barents hav och Vita havet. Halvöns yta är ungefär 100 000 kvadratkilometer. Den största staden på halvön är Murmansk, belägen på dess nordkust; halvön ingår administrativt i Murmansk oblast.

Geologi[redigera | redigera wikitext]

Halvöns nordkust är brant och hög, medan södra kusten är platt. I västra delen av halvön finns två bergskedjor, Chibinybergen och Lovozerotundran. I mitten av halvön ligger flodområdet Kejvy. Halvöns västra gräns går ungefär från Kolabukten i Barents hav, genom sjöarna Imandra och Kola, längsmed floden Niva och till Kandalaksjabukten i Vita havet.

Eftersom den senaste istiden tog bort det översta sedimentet jord, är Kolahalvön mycket rik på olika malmer och mineraler, exempelvis apatit, aluminium, järnmalm, glimmer, råkeramik och titanmalm, tillsammans med vissa ovanligare metaller. Världens djupaste borrade hål (SG-3) finns också på Kolahalvön, nära den norska gränsen.

Halvön har många floder och forsar. De viktigaste är Ponoj, Varzuga, Teriberka, Voronja och Iokanga. De viktigaste sjöarna är Imandra, Umbozero och Lovozero. Floderna på halvön är en viktig boplats för atlantlaxen, som återvänder från Grönland och Färöarna för att leka i färskvatten. På grund av detta har ett nöjesfiskande utvecklats, med ett antal hyddor och skjul utspridda över området. Under sommarmånaderna fylls de av sportfiskare. Floderna är istäckta under vintern.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Kolahalvön upplever trots sitt nordliga läge ett relativt milt klimat, tack vare varma atlantiska strömmar. Medeltemperaturen i januari är omkring -10 °C och i juli +10 °C. Halvön täcks av tajga i syd och tundra i norr

Befolkning och sysselsättning[redigera | redigera wikitext]

Utöver de ryska pomorerna bor även samer i området. Under kommuniståren tvingades de att bosätta sig i Lovozero, men är idag främst renskötare.

Efter att staden Kola, den uråldriga boplats som gett halvön sitt namn, minskat i betydelse är den huvudsakliga staden och hamnen på halvön Murmansk. Under sovjettiden fanns ett stort ubåtsrederi i staden, och den näraliggande Severomorsk är fortfarande bas för Rysslands norra flotta. Andra städer är bland annat Apatity och Kandalaksja.

Miljö[redigera | redigera wikitext]

Kolahalvön som helhet har skadats ekologiskt av dels den militära produktionen främst av fartyg, och dels av apatitindustrin. Det finns idag kärnbränsle från omkring 250 kärnreaktorer som byggdes av den sovjetiska militären och inte längre används. De är fortfarande radioaktiva och riskerar att kontaminera halvön. En av de värst drabbade platserna är viken Andreeva (Andreyeva Guba), även känd som Andreeva Bay. Här har under större delen av Kalla kriget och även under 90-talet Norra flottan dumpat stora mängder radioaktivt avfall.[1] Mycket av det högaktiva radioaktiva avfallet ligger helt öppet och oskyddat i containrar och utgör ett mycket stort miljö- och hälsoproblem. Platsen är en av de mest förorenade i hela världen.[2][3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Washingtown Post om Andreeva Bay
  2. ^ GlobalSecurity.com om Andreeva Bay
  3. ^ Environmental Problems in North-West Russia, Alexey V. Yablokov