Pierre de Coubertin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pierre de Coubertin
Litteratur

Nation:  Frankrike

Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld Stockholm 1912 Litteratur
Pierre de Coubertin
Pierre de Coubertin (c:a 1900)
Född 1 januari 1863
Frankrike Paris
Död 2 september 1937
Schweiz Genève
Yrke/uppdrag Pedagog och historiker

Pierre de Coubertin, född 1 januari 1863 i Paris, död 2 september 1937 i Genève, var en fransk baron, idrottsledare, pedagog, författare och tidningsutgivare. Han skapade de moderna olympiska spelen.

Efter att nya arkeologiska fynd (kanske framför allt tysken Ludwig Curtius) ökat intresse för de antika olympiska spelen tillkännagav de Coubertin 1892 att de olympiska spelen skulle återupptas, och var med och bildade den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) 1894. de Coubertin var påverkad av det gamla grekiska idrottsidealet om samspelet mellan kropp och själ och blev tidigt övertygad om vikten av fysisk fostran för utvecklingen av unga människor. Han hävdade också betydelsen av internationella idrottstävlingar för att hindra stridigheter mellan nationerna och skapa fred.

Genom att de ursprungliga reglerna, föreslagna av Pierre de Coubertin själv, innebar att IOK-ordföranden skulle komma från det land där de olympiska spelen skulle hållas, blev greken Demetrius Vikelas kommitténs förste ordförande sedan denne övertygat IOK om att de första moderna spelen skulle hållas i Aten 1896. de Coubertin var därefter IOK:s ordförande mellan 1896 och 1925.

de Coubertin grundlade senare även ett flertal andra internationella organisationer för pedagogik och idrottspedagogik.

Pierre de Coubertin är känd för att ha myntat det välkända ordstävet:

Det viktigaste i livet är inte att segra, utan att kämpa väl.

Under Olympiska sommarspelen 1912 tävlade han i grenen litteratur under pseudonymen Georges Hohrod och Martin Eschbach och vann.[1]

Bland Coubertins litterära verk märks Essais de psychologie sportive (1913), Leçons de gymnastique utilitaire (1915) och Pédagogie sportive (1923).[2]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Yttergren Leif, Bolling Hans, red (2012). The 1912 Stockholm Olympics: essays on the competitions, the people, the city. Jefferson, North Carolina: McFarland. sid. 143. Libris 13487664. ISBN 078647131x 
  2. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Demetrius Vikelas
Ordförande i Internationella Olympiska Kommittén
1896–1925
Efterträdare:
Henri de Baillet-Latour