Pontifex maximus

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mynt som avbildar Julius Caesar i egenskap av pontifex maximus.

Pontifex maximus är en religiös titel till den främste översteprästen. Titeln betyder bokstavligen översatt "den störste brobyggaren", där pontifex betyder "präst", "brobyggare", och maximus, "störst".

I det antika Rom var pontifex maximus den främste medlemmen av prästkollegiet (Pontifices), och detta var den viktigaste ämbetet inom den romerska religionen. Fram till 254 f.Kr. krävdes det att innehavaren var patricier.

De romerska kejsarna bar titeln fram till övergången till kristendomen. För de polyteistiska kejsarna innebar titeln rätten att offra till gudarna och inleda vissa ceremonier till deras ära. Den förste kejsaren som innehade titeln var Augustus; den tilldelades honom av Roms senat. När kejsar Claudius skulle föräras titeln på samma sätt avböjde han; efter honom var titeln dock mer regel än undantag.

Titeln pontifex maximus gavs till påve-ämbetet av de kristnade romerska kejsarna. Påve på latin är än idag pontifex maximus och kan ses som den sista kvarlevande titeln från det gamla romerska riket.

[redigera] Ofullständig lista över Pontifices maximi

v • d • r
Romersk mytologi och religion
Ämbeten
Gudar och
gudinnor
Personer
Andar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Pontifex_maximus&oldid=20228039"