Punaflamingo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Punaflamingo
Status i världen: Nära hotad[1]
James Flamingo.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Flamingoer
Phoenicopteriformes
Familj Flamingoer
Phoenicopteridae
Släkte Flamingoer
Phoenicopterus
Art Punaflamingo
P. jamesi
Vetenskapligt namn
§ Phoenicopterus jamesi
Auktor P. L. Sclater, 1886
Hitta fler artiklar om fåglar med

Punaflamingo (Phoenicopterus jamesi) är en sydamerikansk fågelart i familjen flamingoer som lever i Anderna i nordvästra Argentina, västra Bolivia, södra Peru och Chile. Punaflamingon är utrotningshotad.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den sydamerikansk fågelarten förekommer i Anderna och mer specifikt i nordvästra Argentina, västra Bolivia, södra Peru och Chile.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Punaflamingon är en liten flamingo som mäter cirka 90 cm på höjden.[2] Den har en lång hals och långa smala ben, som alla flamingor. Den har ljust rosa fjäderdräkt med karminröda streck runt nacken och på ryggen. På nära håll kan man se en lite svart på vingarna, det är vingpennorna. Den har klarröd orbitalring, dess ben är tegelröda och den har klargul näbb med svart spets. Ungfåglarna är gråaktiga.

Punaflamingo liknar de andra sydamerikanska flamingoerna, men chileflamingo (Phoenicopterus chilensis) har klarare rosa fjäderdräkt och längre näbb som är ljusare gul, och andinsk flamingo (Phoenicopterus andinus) är större med mer svart på vingarna och på näbben, och har gula ben.

Halsen består av 19 halskotor som möjliggör rotation av huvudet och en mycket rörlig hals.[3] Foten har tre framåtriktade tår med simhud emellan, men bakre tå (hallux) saknas.[3]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Flamingon är en vadande fågel som lever i grunt, salt eller bräckt vatten.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Flamingoer matar sina ungar med så kallad krävmjölk vilket är ett sekret i matstrupen som de stöter upp från krävan. De vuxna flamingoernas föda består av små vattenorganismer som kiselalger och andra mikroskopiska alger[4] som de filtrerar ur vattnet med hjälp av sin näbb. Näbben hos flamingoer är speciellt anpassad för födosök efter små vattenorganismer och den fungerar ungefär som en sil. Med hjälp av den köttiga tungan pumpar flamingon vatten genom näbben. Både den övre och nedre näbbhalvan har en krans av kamliknande plattor, så kallade lameller, i vilka födopartiklar fastnar.

Punaflamingon har 21 lameller per cm, vilket är mer dubbelt så många som hos andra flamingoer.[5] Den kan därför fånga upp och livnära sig på jämförelsevis små vattenorganismer.[6]

Sjöarna som flamingon normalt får sin föda från består av sötvatten[7] men om saltvatten påträffas har de speciella körtlar i näsborrarna genom vilka överflödigt salt kan utsöndras.[3]

Om flamingon inte får upp mikroskopiska alger i vattnet kan den ta hjälp av sina fötter. Genom att sparka med dem kan de röra upp botten och vattnet nära botten så att algerna flyter uppåt och få fram födan.[3]

Punaflamingon och människan[redigera | redigera wikitext]

Dess vetenskapliga namn är uppkallad efter Harry Berkeley James.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, James's Flamingo James's Flamingo

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Phoenicoparrus jamesi på IUCN:s rödlista
  2. ^ Punaflamingo på ARKive
  3. ^ [a b c d] Seaworld
  4. ^ Mascitti, V. and Kravetz, F.O., "Bill Morphology of South American Flamingos". The Condor. 104(1), 73.
  5. ^ Jenkin, P.M. "The Filter-Feeding and Food of Flamingoes (Phoenicopter)". Philosophical Transactions of the Royal Society of London. 240(674), 401-493.
  6. ^ Conway, William G. "CARE OF JAMES'S FLAMINGO Phoenicoparrus jamesi Sclater AND THE ANDEAN FLAMINGO Phoenicoparrus andinus R. A. Philippi IN CAPTIVITY". International Zoo Yearbook. 5(1), 162-164
  7. ^ birdingaltoandino.com

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]