Punaflamingo
 |
Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. Motivering: Verkar till stora delar vara en maskinöversättning. Språket måste kontrolleras. Hjälp gärna till att förbättra texten om du kan, och diskutera saken på diskussionssidan. Se fler artiklar med samma problem. |
 |
Den här artikeln eller avsnittet behöver wikiformateras. Hjälp Wikipedia genom att lägga till relevanta interna länkar, kategorier, språklänkar, rubriker med mera. (2012-12) |
| Punaflamingo | |
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Flamingoer Phoenicopteriformes |
| Familj | Flamingoer Phoenicopteridae |
| Släkte | Flamingoer Phoenicopterus |
| Art | Punaflamingo P. jamesi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phoenicopterus jamesi | |
| Auktor | P. L. Sclater, 1886 |
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Punaflamingo (Phoenicopterus jamesi) är en sydamerikansk fågelart i familjen flamingoer som lever i Anderna i nordvästra Argentina, västra Bolivia, södra Peru och Chile. Punaflamingon är utrotningshotad.
Innehåll |
Utbredning [redigera]
Det är en sydamerikansk fågelart som förekommer i Anderna i nordvästra Argentina, västra Bolivia, södra Peru och Chile.
Utseende [redigera]
Punaflamingon är en liten flamingo som mäter cirka 90 cm på höjden.[1] Den har ljust rosa fjäderdräkt med karminröda streck runt nacken och på ryggen. På nära håll kan man se en lite svart på vingarna. Den har klarröd orbitalring, dess ben är tegelröda och den har klargul näbb med svart spets. Ungfåglarna är gråaktiga.
Punaflamingo liknar de andra sydamerikanska flamingoerna, men chileflamingo (Phoenicopterus chilensis) har klarare rosa fjäderdräkt och längre näbb som är ljusare gul, och andinsk flamingo (Phoenicopterus andinus) är större med mer svart på vingarna och på näbben, och har gula ben.
De har en lång hals och smala ben som karakteriserar flamingon. Halsen består av 19 halskotor som möjliggör rotation av huvudet och en mycket rörlig hals.[2][3] Dess knän är inte en synlig externt men som är placerad på toppen av benet. Fogen vid mitten av benet som tros vara knäleden är faktiskt fotleden.
Punaflamingons fjäderdräkt är väldigt ljusrosa, med ljus karminröda strimmor runt halsen och på ryggen. När flamingons vingar är uppflugen kan man se en liten mängd svart på vingarna, dessa är flamingons flyg fjädrar. Runt ögonen är huden ljus röd och som vuxen är den huden gul. Näbben är kort, grov och karakteristiskt nedåtböjd och som är färgad ljus gul med svart spets. James Flamingon är väldigt lik de andra sydamerikanska flamingors. För att särskilja James flamingos är det enklast att se detta genom att de har lättare fjädrar och en ljus gul näbb. Ska man däremot särskilja flamingos från den andra arterna, kan man se skillnaden genom att man studerar fötterna. De andra tre arter av flamingos fötter består av tre framåtriktade tår och en stortå(hallux). Men de två arterna har tre tår men de har ingen stortå (hallux).[3]
Ekologi [redigera]
Flamingon är en vadande fågel som lever i grunt, salt eller bräckt vatten.
Föda [redigera]
De matar sina ungar med så kallad krävmjölk vilket är ett sekret i matstrupen som de stöter upp från krävan. De som har det mest välutvecklade filtrerare, är de vuxna flamingos. Arten James flamingo har en välanpassad apparat som filtrerar utfodringen, så att de kan äta små partiklar i förhållande till sin kroppsstorlek.[4] Födan består av kiselalger och andra mikroskopiska alger.[5] Med hjälp av deras långa ben kan de bilda en S-form med sin långa hals. Detta sker när de böjer sig ner så att näbben kommer in i vattnet. S-formen gör den effektiv, eftersom att placeringen av huvudet placeras upprätt och botten av näbben placeras grunt eller så djupt den behagar. När den endast sänker den bortre änden av näbben i vattnet, gör det så att näsborrarna är kvar över vattnet. Sjöarna som flamingon normalt får sin föda ifrån består av sötvatten.[6] De har saltkörtlar i näsborrarna, så när saltvatten kan påträffas, kan det ske ett överflöd av salt. Då börjar filtreringsprocessen, som börjar med tungan. Tungan är köttig och mjuk och har en funktion med sin kanal. Denna kanal styr mat och vatten till filtreringsanordningen. Gapet av näbben är på ryggsidan av näbben. Näbbens proximala ände är oftast horisontell som gör att det finns en krökning nedåt och den distala avslutas med en krok- liknande funktion. Den inre morfologin av näbben har en liknande funktion hos den mindre flamingon, käftarna i både övre och nedre innehåller lameller som filtrerar maten. Denna art har 21 lameller per cm, det överskrider dubbelt så mycket än hos andra flamingos.[7] Om flamingon inte kan få upp dem mikroskopiska algerna via vattnet kan den ta hjälp av sina simfötter, genom att sparka upp algerna.
Punaflamingon och människan [redigera]
Dess vetenskapliga namn är uppkallad efter Harry Berkeley James.
Noter [redigera]
- Delar av artikeln bygger på en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel James's_Flamingo
- ^ http://www.arkive.org/puna-flamingo/phoenicoparrus-jamesi/
- ^ http://www.ne.se/flamingor
- ^ [a b] http://www.seaworld.org/animal-info/info-books/flamingo/index.htm
- ^ Conway, William G. "CARE OF JAMES'S FLAMINGO Phoenicoparrus jamesi Sclater AND THE ANDEAN FLAMINGO Phoenicoparrus andinus R. A. Philippi IN CAPTIVITY". International Zoo Yearbook. 5(1), 162-164
- ^ Mascitti, V. and Kravetz, F.O., "Bill Morphology of South American Flamingos". The Condor. 104(1), 73.
- ^ Http://www.birdingaltoandino.com/james.htm
- ^ Jenkin, P.M. "The Filter-Feeding and Food of Flamingoes (Phoenicopter)". Philosophical Transactions of the Royal Society of London. 240(674), 401-493.
