Radiometrisk datering

Radiometrisk datering är dateringsmetoder för att bestämma åldern på bergarter, fossil, mm, genom att mäta det radioaktiva sönderfallet hos olika isotoper. Metoden används primärt inom geologi och arkeologi och är framförallt användbar över stora tidsrymder.

Metoder

• C14-metoden (halveringstid 5730 år), som används för att datera organiskt material som dött för upp till omkring 60000 år sedan.
• Uran-bly-metoden utgår från förhållandet mellan ²³⁵U och ²³⁸U samt dotterisotoperna ²⁰⁷Pb och ²⁰⁶Pb. Metoden är mycket pålitlig på grund av att den använder två kemiskt identiska klockor med två halveringstider.
• Rubidium–strontium-datering
• Samarium–neodymdatering
• Kalium–argondatering baserad på K-40 med en halveringstid på 1,26 miljard år. Metoden är osäker eftersom argon är en gas som under vissa förhållanden kan lämna mineralet men detta problem undviks genom att verifiera med argon-argondatering som mäter provets isotopsammansättning.
• Argon–argondatering
• Fissionsspårsdatering baseras på att när uran sönderfaller bildas fissionsspår i mineralet.
• Termoluminiscensdatering används på fynd som värmts upp, t.ex lergods och magma.

Externa länkar

• DN - Naturens klockor är rättvisa

Se även

• Dateringsmetoder