Realgar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Realgar
Realgarkristall
Kategori Sulfidmineral
Strunz klassificering 02.FA.15a
Kemisk formel As4S4 eller AsS
Färg Röd till gulorange, i polerat snitt, ljusgrå, med rikligt av gula till röda interna reflektioner
Förekomstsätt Prismatiska tvärstrimmiga kristaller, mer allmänt massiv, grovt till fint granulat eller som avlagringar
Kristallsystem Monoklinskt prismatiskt
Tvillingbildning Kontakttvillingar på {100}
Spaltning God på {010}, mindre på {101},{100},{120} och {110}
Hållbarhet Sektil, något spröd
Hårdhet (Mohs) 1,5 - 2
Glans Hartsartad till fet
Ljusbrytning Biaxial (-)
Dubbelbrytning δ=0,166
Dispersion r > v, mycket stark
Pleokroism Nästan färglös till svagt guldgul
Transparens Transparent
Streckfärg Rödorange till röd
Specifik vikt 3,56
Smältpunkt 320 °C
Övrigt Söderfaller vid lång exponering för ljus till ett pulver som består av pararealgar eller arsenolit

Realgar, arsenik(II)sulfid, As4S4, är ett arseniksulfidmineral. Realgar lär betyda 'det röda i klippan' på arabiska. Det användes troligen (tillsammans med kaliumnitrat och råolja) i grekisk eld, antikens fruktade brandstridsmedel.

Realgar tillhör det monoklina kristallsystemet.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Realgar finns dels som mineral, dels framställd syntetiskt. Naturlig realgar förekommer i form av röda, inte särskilt hårda, fettglänsande kristaller, som vid repning ger pomeransgult streck.

Konstgjort realgar framställs genom sublimering av en blandning av arsenik och svavel som bildar en mörkröd, brunröd eller gulröd genomskinlig eller ogenomskinlig massa, som smälter lätt och har ett mussligt brott.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Förekomster är kända särskilt i Ungern, Tjeckien, Schweiz, Sachsen, Japan och flera ställen i USA.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Realgar, orpiment och arsenikkis ger nästan alla världens utbud av arsenik, som faller som biprodukt vid smältning av koncentrat från dessa malmer.

Konstgjord realgar kan krossas till ett pomeransgult pulver, som brinner med blå låga, varvid det utevecklar en stark lukt av vitlök (arsenikväte) och svavelsyrlighet. Det är mycket giftigt och användes förr tillsammans med släckt kalk för avhåring av get- och fårskinn till handsskinn samt för framställning av fyrverkeripjäser.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia