Ruda (fisk)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ruda
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Ej hotad[2]
Carassius carassius Prague Vltava 2.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Karpartade fiskar
Cypriniformes
Familj Karpfiskar
Cyprinidae
Släkte Rudor
Carassius
Art Ruda
Carassius carassius
Vetenskapligt namn
§ Carassius carassius
Auktor (Linnaeus, 1758)
Synonymer
Carassius carassius Kirillov, 1956[3]
Carassius linnei Malm, 1877[3]
Carassius linnei Malm, 1877[3]
Carassius linnei Malm, 1877[3]
Carassius vulgaris Walecki, 1863[3]
Carassius vulgaris Walecki, 1863[3]
Carassius oblongus Heckel & Kner, 1858[3]
Carassius gibelio (Kessler, 1856)[3]
Cyprinus gibelio Kessler, 1856[4]
Carassius linnaei Bonaparte, 1845[3]
Cyprinus moles Valenciennes, 1842[3]
Cyprinus moles Selys-Longchamps, 1842[3]
Carassius moles Nordmann, 1840[3]
Carassius vulgaris Nordmann, 1840[3]
Cyprinus charax Lesniewski, 1837[4]
Carassius charax (Lesniewski, 1837)[3]
Carassius humilis Heckel, 1837[3]
Cyprinus moles Agassiz, 1835[3]
Carassius gibelio (non Bloch, 1782)[5]
Carassius carassius (Linnaeus, 1758)[3]
Cyprinus carassius Linnaeus, 1758[3]
Guldfärgad form
Guldfärgad form
Hitta fler artiklar om djur med

Ruda (Carassius carassius)[6] är en art i familjen karpfiskar. Den liknar karpen men saknar dennas karaktäristiska skäggtömmar och är inte lika avlång.[7] Den lever i sötvatten[8] som inte är för strömt, och är en uppskattad fisk vid mete. Den är inte vanlig som matfisk, men då den är mycket seglivad används den ibland som bete vid gäddmete.

Rudan beskrevs först av Carl von Linné, 1758. Rudan ingår i släktet Carassius, och familjen karpfiskar.[9][10][11] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Arten är reproducerande i Sverige.[11] Inga underarter finns listade.[9]

Namnet Ruda[redigera | redigera wikitext]

Ruda kommer av fornsvenskans Rudha som är nära besläktat med ordet röd.[källa behövs]

Övervintring och andning[redigera | redigera wikitext]

Rudan har en exceptionell överlevnadsförmåga och kan övervintra i bottenfrusna gölar genom att den tillbringar vintermånaderna i dvala i icke fruset bottenslam.[7] Förmågan kan delvis förklaras genom att rudan vid anoxiska förhållanden producerar alkohol som har antifrysegenskaper vilket förhindrar vävnaderna från att frysa sönder. Förmågan förklarar också historier om rudor som fångats av sportfiskare och glömts i en plastpåse i garaget, för att långt senare upptäckas och befinnas vara levande.

Rudan har exceptionell förmåga att överleva i syrefattigt vatten eftersom den bland annat, vid behov, kan anpassa sina gälar så att de får en större yta [12]

Sjöruda och dammruda[redigera | redigera wikitext]

Rudan har ibland delats upp i två tillväxttyper eller arter, sjöruda och dammruda, där sjörudan är mer högryggad än dammrudan. Det finns en utbredd uppfattning att de olika typerna uppstår beroende på näringstillgång[13]. Egentligen är det samma art och upphovet till skillnaderna är en respons i tillväxten beroende på närvaro av rovfisk. Där sjörudan utvecklas på höjden för att undvika predation (av till exempel gädda) och i brist på predatorer finns ingen vinst i att tillväxa på höjden och individen förblir låg, så kallad dammruda [14]. Förmågan att anpassa sig efter miljön på det här sättet kallas fenotypisk plasticitet.

Rudan i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Rudan är i Sverige på många håll utplanterad,[7] och dess faktiska utbredningsområde är betydligt större än det naturliga utbredningsområdet. Utplantering av ruda i skogsdammar får till följd att vissa andra arter som har svårare att hävda sig försvinner, och rudan är nästan omöjlig att utrota. Dammrudan förökar sig lätt och är enkel att odla i större akvarier och i dammar. I forna tider var Rudan en viktig matfisk, och Cajsa Warg har recept på den i sin kokbok.

Det svenska sportfiskerekordet ligger på 2,745 kg efter att tidigare rekordfisk på 3,07 kg visat sig vara en hybrid.[15]

Rudan i populärkulturen[redigera | redigera wikitext]

Carl Michael Bellman skaldade om rudan i Fredmans epistel 71, Til Ulla i fenstret på Fiskartorpet, Middagstiden, en Sommardag. Där sjungs "...eller ur Sumpen en sprittande Ruda..."

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] 2008 Carassius carassius Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Förteckning över svenska fiskar (pdf)
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Kottelat, M. (1997) European freshwater fishes., Biologia 52, Suppl. 5:1-271.
  4. ^ [a b] Eschmeyer, W.N. (ed.) (1999) Catalog of fishes. Updated database version of November 1999., Catalog databases as made available to FishBase in November 1999.
  5. ^ Robins, C.R., R.M. Bailey, C.E. Bond, J.R. Brooker, E.A. Lachner, R.N. Lea and W.B. Scott (1991) World fishes important to North Americans. Exclusive of species from the continental waters of the United States and Canada., Am. Fish. Soc. Spec. Publ. (21):243 p.
  6. ^ Kottelat, M. and J. Freyhof (2007) Handbook of European freshwater fishes., Publications Kottelat, Cornol, Switzerland. 646 p.
  7. ^ [a b c] Anders Ivarsson. ”Ruda”. Allt om fisk. http://www.fiskbasen.se/ruda.html. Okänd parameter jämtdatum
  8. ^ The IUCN Red List of Threatened Species: Carassius carassius
  9. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  10. ^ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
  11. ^ [a b] Dyntaxa Carassius carassius
  12. ^ Sollid J, De Angelis P, Gunderson K, Nilsson GE. 2003. Hypoxia induces adaptive and reversible gross morphological changes in crucian carp gills. J Exp Biol 206:3667-3673.
  13. ^ Våra fiskar, Lars Nielsen och Ulf Svedberg (2010) Nordstedts. ISBN 978-91-1-303036-4
  14. ^ Predator-induced phenotypical change in body morphology in crucian carp
  15. ^ Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund: Sportfiskerekord i sötvatten

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]