Silur

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paleozoikum: 542 miljoner-251 miljoner år före nutid
period epok milj. år
sedan
perm 48 loping 9 260 - 251
guadalup 11 271 - 260
cisulal 28 299 - 271
karbon 60 pennsylvan 19 318 - 299
mississippi 41 359 - 318
devon 57 yngre devon 26 385 - 359
mellersta devon 13 398 - 385
äldre devon 18 416 - 398
silur 28 pridoli 3 419 - 416
ludlow 4 423 - 419
wenlock 5 428 - 423
llandovery 16 444 - 428
ordovicium 44 yngre ordovicium 17 461 - 444
mellersta ordovicium 11 472 - 461
äldre ordovicium 16 488 - 472
kambrium 54 furong 13 501 - 488
mellersta kambrium 12 513 - 501
äldre kambrium 29 542 - 513
Eran paleozoikum är en del av den fanerozoiska eonen.

Se även Geologisk tidsskala.

Världskartan för 430 miljoner år sedan.

Silur är en geologisk period under den paleozoiska eran och varade mellan 444 miljoner år och 409 miljoner år sedan. Tidsmässigt kommer silur efter ordovicium, men före devon. Silur är i sin tur indelad i fyra epoker; llandovery, wenlock, ludlow och pridoli. GSSP för gränsen mellan ordovicium och silur ligger vid Dobs Linn i Skottland.

Silur blev först definierat av Sir Roderick Murchison, en brittisk geolog som undersökte de fossilförande sedimentära bergarterna i södra Wales under tidigt 1830-tal. Murchison namngav lagerföljden, liksom hans vän och kollega Adam Sedgwick hade gjort med kambrium, efter en keltisk stam ifrån Wales, silurerna.

En äldre, numera övergiven beteckning på silur är gotlandium.

1835 presenterade Murchison och Sedgwick en vetenskaplig artikel med titeln "On the Silurian and Cambrian Systems, Exhibiting the Order in which the Older Sedimentary Strata Succeed each other in England and Wales", på svenska "Om de siluriska och kambriska systemen, visande på den ordning vilken den äldre sedimentära lagerföljden följer på varandra i England och Wales". Detta var embryot till den geologiska tidsskalan.

Vid jämförelser med likåldriga lagerföljder som låg längre bort från typlokalen framgick det snart att "silur" och "kambrium" överlappade varandra. Problemet löstes 1879 av Charles Lapworth, då han introducerade ordovicium, en tidsålder som inkluderade de överlappande tidsintervallen.

De flesta kontinenterna låg samlade på södra halvklotet under namnet Gondwana. Inlandsisarna runt sydpolen minskade dock jämfört med ordovicium. Detta gjorde att havsnivåerna steg. Laurentia (Nordamerika) och Baltica (Nordeuropa) låg nära ekvatorn. Under silur kolliderade dessa två kontinenter och bildade superkontinenten Euroamerica. Vid kollisionen veckades kustavlagringarna ihop och bildade en bergskedja från Skandinavien till östra Nordamerika. Klimatet var varmt och stabilt med grunda hav som nådde in över kontinenterna. Vegetationen på land utvecklades där mossliknande växter nu fick sällskap av de första kärlväxterna. Dessa kan transportera näring genom hela växten genom speciell ledningsvävnad. Växterna andades genom klyvöppningar och spred sig med sporer. Bland växterna levde spindelliknande leddjur och tusenfotingar. Dessa var rovdjur så det bör ha funnits någon form av bytesdjur också. Detta är exempel på ett första ekosystem utvecklat på land. Korallrev bredde ut sig i haven och fiskarna utvecklade en mängd former. De modernare benfiskarna dök upp. Brakiopoder (armfotingar), bryozoer (mossdjur), blötdjur, trilobiter och svampdjur dominerade faunan i de grunda delarna av haven. Här jagade även havsskorpioner på upp till flera meterslängd. I den fria vattenmassan svävade graptoliter (en utdöd grupp kolonibildande organismer). När de dog sjönk de till bottnen och är vanliga i de på djupt vatten avsatta lerskiffrarna.

Sverige under silur[redigera | redigera wikitext]

Fossil från silur främst av sjöliljor men även några fragment rugosa koraller från Gotland.

I Sverige finns det bergarter från silur i Skåne, Dalarna, Västergötland, Gotland, Östergötland, Jämtland och Lappland. Under silur låg Sverige ganska nära ekvatorn, vilket har resulterat i att i den siluriska berggrunden på Gotland finns rester av ett flertal stora rev. Berggrunden på Gotland vittnar om att de sediment (som sedan kom att bilda den kalkrika berggrunden) avsattes i ett grunt tropiskt hav. På Gotland har man bland annat gjort fossilfynd (Nature 2007), som visar att den äldsta kända benfisken, den lilla Andreolepis, simmade här för drygt 400 miljoner år sedan.

Under silur fortsatte bildningen även den svenska fjällkedjan (Kaledoniderna), när de två paleokontinenterna Baltika och Laurentia kolliderade, vilket resulterade i intensiv bergskedjebildning.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Geokronologi
Teckenförklaring: Tidsintervallet inom parenteser representerar miljoner år sedan då epoken varade
Eon Era Period Epok
Fanerozoikum Kenozoikum Kvartär Holocen (0,01–0)
Pleistocen (2,59–0,01)
Neogen Pliocen (5–2,6)
Miocen (23–5)
Paleogen Oligocen (35–23)
Eocen (57–35)
Paleocen (65–57)
Mesozoikum Krita Yngre krita (100–65)
Äldre krita (146–100)
Jura Yngre jura (161–146)
Mellersta jura (176–161)
Äldre jura (200–176)
Trias Yngre trias (228–200)
Mellersta trias (245–228)
Äldre trias (251–245)
Paleozoikum Perm Loping (260–251)
Guadalup (271–260)
Cisulal (299–271)
Karbon Pennsylvan (318–299)
Mississippi (359–318)
Devon Yngre devon (385–359)
Mellersta devon (398–385)
Äldre devon (416–398)
Silur Pridoli (419–416)
Ludlow (423–419)
Wenlock (428–423)
Llandovery (444–428)
Ordovicium Yngre ordovicium (461–444)
Mellersta ordovicium (472–461)
Äldre ordovicium (488–472)
Kambrium Furong (501–488)
Mellersta kambrium (513–501)
Äldre kambrium (542–513)
Proterozoikum Neoproterozoikum Ediacara
Kryogenium
Tonium
Mesoproterozoikum Stenium
Ecstasium
Kalymmium
Paleoproterozoikum Staterium
Orosirium
Ryacium
Siderium
Arkeikum Neoarkeikum
Mesoarkeikum
Paleoarkeikum
Eoarkeikum
Hadeikum