Skiffervitstjärt

Från Wikipedia
Skiffervitstjärt
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSkogssångare
Parulidae
SläkteMyioborus
ArtSkiffervitstjärt
M. miniatus
Vetenskapligt namn
§ Myioborus miniatus
Auktor(Swainson, 1827)
Utbredning

Skiffervitstjärt[2] (Myioborus miniatus) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar.[3] Fågeln har en mycket vid utbredning från Mexiko söderut till Bolivia.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Skiffervitstjärten är en aktiv och attraktiv skogssångare. Könen är lika, skiffergr på huvud och ovansida med svartare ansikte och en liten rostfärgad fläck på hjässan. Färgen på undersidan varierar geografiskt från rött i Mexiko, orangerött i norra Centralamerika och från Costa Rica till Sydamerika gult. Liksom sina släktingar sprider den ut och rör stjärten regelbundet från sida till sida, då den visar upp den tydligt vita stjärten.[4]

Sången består av en serie varerade och ibland accelererande böjda toner. Lätet är ett vasst och ljust "tsit".[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Skiffervitstjärt delas in i tolv underarter med följande utbredning:[3]

Arten har tillfälligt påträffats i sydvästra USA. En hona samhäckade med en vitvingad vitstjärt i Pinery Canyon, Chochise County, Arizona 2016.[6] Ett fynd från Baritú National Park i norra Argentina utgör troligen en individ från populationen i Bolivia.[7]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Arten hittas i bergsskogar där den ses i både städsegrön skog och skogar med tall och ek, i Anderna även i molnskog. Den ses vanligen i par, födosökande huvudsakligen rätt lågt i vegetationen, ibland även på marken. Ofta slår den följe med artblandade flockar.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 500 000 till fem miljoner vuxna individer.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Myioborus miniatus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Harrod, W. D. and R. L. Mumme (2020). Slate-throated Redstart (Myioborus miniatus), version 1.0. In Birds of the World (T. S. Schulenberg, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.sltred.01
  5. ^ Stiles, F.G., and A.F. Skutch. 1989. A guide to the birds of Costa Rica. Cornell University Press, Ithaca, New York.
  6. ^ Arizona Field Ornithologists. 2016. Slate-throated Redstart (Myioborus miniatus), Pinery Canyon, Cochise County.
  7. ^ Di Giacomo, A.G., Di Giacomo, A.S., López Lanús, B.M. and Caradonna, A. (1995). Nuevos registros de aves enel noroeste Argentino. Hornero 14: 67-68.
  8. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]