Snabbtåg
Snabbtåg kallas persontåg som har en högre topphastighet än genomsnittet, 200 km/h eller högre. Idag kallas de X2000-tåg som trafikerar Sverige för snabbtåg. Förr i tiden kallades snabbtåg för snälltåg, ett inlån av tyskans schnell. Före 1876 använde Statens Järnvägar beteckningarna snälltågslok, lok för blandade tåg och större eller mindre godstågslok; därefter införde man systemet att med littera specificera vad för typ av lok det rörde sig om.
Expresståg är en äldre benämning för snabbare tåg. I Sverige marknadsfördes ett antal snabbare tåg framför allt under slutet av 1940-talet och under 1950-talet som expresståg. Ett välkänt expresståg var Göteborgaren. Idag brukar snabbare tåg som inte är X2000 benämnas InterCity. Det finns InterCity i stora delar av Europa med olika standard beroende på i vilket land.
I tyska användes förr benämningen schnellzug för snabbare tåg. Med tiden infördes Intercity och liknande benämningar och begreppet schnellzug förlorade en del av sin status. Efter en tid blev begreppet schnellzug ett begrepp för de lite sämre fjärrtågen. Idag består tyska snabbtågen av tåg som beämns Intercity express (förkortat till ICE).
Tåg som har sin maxhastighet runt 300 km/h brukar ibland kallas för höghastighetståg.
Innehåll |
Snabbtåg i andra länder [redigera]
De första snabbtågen med topphastigheten 200 km/h eller däröver började rulla i Japan, Västtyskland och Frankrike redan under 1960-talet. De japanska snabbtågen (Shinkansen) rullade dock på separata, nybyggda höghastighetsbanor för enbart snabbtågtrafik. De franska snabbtågen fick samsas med långsamma regional- och godståg på samma spår.
Under 1970-talet började såväl den franska (SNCF) som västtyska (DB) järnvägsförvaltningen att bygga nya höghastighetsbanor för 200 km/h eller däröver. Under början av 1980-talet började en ny generation snabbtåg med topphastigheten 260 km/h (TGV) att trafikera en bana från Paris och i en sydostlig riktning. Under början av 90-talet började även vissa stambanor i Tyskland att trafikeras med topphastigheter uppemot 280 km/h (ICE).
Idag är konkurrensen inom området fjärrtåg mycket hård och den svenska tillverkningen av persontåg upphörde under slutet av 2005.
En trend är att snabbtågen i allt ökande utsträckning trafikerar internationellt. Ett exempel är snabbtågen mellan London och Paris och Bryssel och ett annat är mellan Stockholm och Köpenhamn. De nyaste är Paris-Stuttgart/Frankfurt och Bryssel-Amsterdam.
Snabbtåg i Asien [redigera]
Det första landet i världen som bedrev snabbtågstrafik i topphastigheter över 200 km/h var Japan. Redan 1964 öppnades snabbtågstrafiken på det nya Shinkansen-nätet. Till skillnad mot Japans gamla järnvägsnät hade det nya normalspårvidden 1435 mm.
Sydkorea och Kina expanderar ett snabbtågsnät.
Den dittills längsta snabbtågslinjen i världen invigdes i Kina den 25 december 2012. Den är 230 mil lång och går mellan huvudstaden Peking och provinsen Guangzhou i söder .[1]
Snabbtåg i Nordamerika [redigera]
I USA finns snabbtåg endast i Nord-ost-korridoren mellan städerna Boston och Washington DC. Redan under 1960-talet genomfördes höghastighetsprov på denna bana och under 1986 började snabbtågen att köra reguljärt i 201 km/h. Under början av 2000-talet började en ny generation franskkonstruerade loktåg, benämnda Acela, att rulla mellan de bägge städerna. Acela är konstruerad för topphastigheten 240 km/h.
Det finns flera höghastighetssträckor i USA som planeras att byggas. Ännu har dock inga höghastighetslinjer färdigställts.
Snabbtåg i Sydamerika [redigera]
Även i Sydamerikan planeras för nya snabbtågslinjer. Mellan städerna São Paulo och Rio de Janeiro i Brasilien planeras för höghastighetståg sedan flera decennier.
Snabbtåg i Europa [redigera]
Även i Sverige håller en ny generation snabba fjärrtåg på att växa fram. Redan under 1960-talet startade en utredning i Sverige hur den nationella industrin skulle kunna utveckla ett svenskt snabbtåg. Under mitten av 1980-talet tilläts tågen att på vissa avsnitt på sträckan mellan Stockholm och Göteborg köra i 160 km/h istället för tidigare 130 km/h. Under början av 1990-talet lanserades en ny generation svenska fjärrtåg (X2000) att rulla i topphastigheter uppemot 200 km/h.
I Sverige har en stor del av stambanorna byggts om för 200 km/h. I södra Sverige byggdes banorna ganska raka. Det har inte skett i vissa andra länder som t ex Österrike, Norge eller Schweiz, mycket på grund av mycket större kurvighet på grund av mycket större kupering.
De statliga förvaltningarna ett antal europeiska länder utreder för fullt utbyggnaden av nya banor. I Sverige har man inte kommit lika långt som i t ex Tyskland men längre än t ex länder i östra Europa och har byggt en del banor förberedda för 250 km/h och räknar med byggstart av en riktig höghastighetsbana (Ostlänken) inom några få år. I Sverige tillåts inga tåg gå över 200 km/h innan ett nytt signalsystem är i drift, samt nya passande tåg är inköpta. Det dröjer till in på 2010-talet. I antal länder som Polen och Rumänien är man på förplaneringsstadiet för banor för 250 km/h, men det kan dröja ett antal år innan byggstart sker.
I Danmark eller Luxemburg finns inga större planer på nya snabbjärnvägar. De existerande banorna anses duga, tack vare korta avstånd. Banan mot Hamburg ska byggs om till dubbelspår i befintlig (ganska rak) sträckning. Hastighetshöjningar till bland annat 200 km/h planeras så småningom, bland annat med inköp av nya tåg.
Exempel på snabbtåg [redigera]
Källor [redigera]
- ^ ”WORLD'S LONGEST FAST TRAIN LINE OPENS IN CHINA”. AP. http://bigstory.ap.org/article/worlds-longest-fast-train-line-opens-china. Läst 26 december 2012.
