Spjutrocka
- Denna artikel avhandlar arten spjutrocka (Dasyatis pastinaca) för familjen se Spjutrockor
- För andra betydelser, se stingrocka.
| Spjutrocka Status i världen: Kunskapsbrist[1] |
|
 |
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Broskfiskar Chondrichthyes |
| Underklass | Hajar och rockor Elasmobranchii |
| Överordning | Rockor Batoidea |
| Ordning | Rockor Rajiformes |
| Överfamilj | Dasyatoidea |
| Familj | Spjutrockor Dasyatidae |
| Släkte | Dasyatis |
| Art | Spjutrocka D. pastinaca |
| Vetenskapligt namn | |
| § Dasyatis pastinaca | |
| Auktor | Linné, 1758[2] |
| Utbredning | |
Utbredning (i blått)
|
|
.jpg)
Undersida
|
|
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Spjutrocka (Dasyatis pastinaca) är en broskfisk tillhörande familjen spjutrockor. Den kallas också stingrocka.
Innehåll |
Utseende[redigera]
Spjutrockan är en tämligen stor rocka, med en lång, smal, fenlös svans. Den kan bli upp till 2,5 m lång (inräknat svansen, som utgör 2/3 av kroppslängden[3]), och väga 30 kg, På svansen sitter en bakåtriktad, upp till 30 cm lång gifttagg (eventuellt två, om rockan just håller på att ömsa tagg).[4] Giftet är inte dödligt för människor, men kan orsaka smärta och illamående.[3] Även inflammationer och förlamningar förekommer. Ovansidan är grå, brun, brungrön, mörkblå eller svart och kan ha ljusare markeringar, medan undersidan är vitaktig med mörkare kanter.[5]
Vanor[redigera]
Arten lever främst i kustvatten på ett djup mellan 25 till 30 m och kan gå upp i flodmynningarnas brackvatten, men kan även gå ner till så pass stora djup som 200 m. Den är en bottenfisk som föredrar mjuka bottnar (sand och dy), även om den också kan uppehålla sig vid klipprev. Den livnär sig på kräftdjur, bottenfisk och blötdjur.[6]
Fortplantning[redigera]
Som alla spjutrockor är spjutrockan levandefödare[5]; efter en dräktighetsperiod på omkring 4 månader får honan mellan 4 och 7 ungar.[6]
Ekonomisk betydelse[redigera]
I vissa regioner fiskas arten kommersiellt.[4] Det är framför allt vingarna (bröstfenorna) som ätes, och dessa saluförs i regel torkade och saltade eller rökta. Den används också som industrifisk till fiskmjöl och olja.[6]
Utbredning[redigera]
Spjutrockan finns i östra Atlanten från södra Norge via Brittiska öarna, Medelhavet (inklusive Svarta havet), Kanarieöarna och Madeira till Sydafrika.[1] Den förekommer sällsynt i Nordsjön, Skagerack och Kattegatt och har även besökt den svenska västkusten några gånger[5], men förökar sig inte där.[4]
Referenser[redigera]
- ^ [a b] Dasyatis pastinaca IUCN (2003). Auktorer: Serena, F., Mancusi, C., Morey, G. & Ellis, J.R. (engelska) Läst 2010-12-18
- ^ ”Dasyatis pastinaca (Linnaeus, 1758)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=160959. Läst 2010-12-18.
- ^ [a b] Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. Sid. 74-75. ISBN 91-518-3505-3
- ^ [a b c] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. Sid. 57. ISBN 91-518-4572-5
- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. Sid. 145, 338. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c] Luna, Susan M. (2010-10-06). ”Dasyatis pastinaca (Linnaeus, 1758) Common stingray” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=2060. Läst 2010-12-18.
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Spjutrocka
