Språkundervisning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Språkundervisning är utbildningen och studiet av ett språk. Undervisningen kan betyda att man förbättrar studentens bemästrande av sitt modersmål, men termen används oftare för språkinlärning, det vill säga, att man lär sig ett främmande eller andra språk. Språkutbildningen är en del av den tillämpade lingvistiken.

Under olika perioder har olika språk varit populära för språkundervisning. I Sverige under medeltiden var latin det populära språket.[1] I USA har språkundervisningen på främmande språk minskat i förhållande till allmän språkinlärning, som har ökat. Andelen som läser främmande språk jämfört med antalet intagna har sjunkit från ungefär 16.5% 1965 till hälften 2006. I USA märks även regionala skillnader i populära språk, där italienska och hebreiska är populära i nordöstra USA och i Florida. Asiatiska språk är populärare längs stilla havskusten, medan arabiska och spanska är jämnt fördelat. De femton populäraste språken i USA är, i fallande ordning, spanska, franska, tyska, ASL, italienska, japanska, kinesiska, latin, ryska, arabiska, klassisk grekiska, bibelhebreiska, portugisiska, modern hebreiska och koreanska.[2]

Inlärningsmetoderna har successivt förändrats. En märkbar skillnad finns från 1900-talet och 2000-talet, där man under 1900-talet inriktade sig mer på textbaserad undervisning, till att under 2000-talet gå allt mer från att undervisning i ett främmande språk till undervisning ett främmande språk.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Språkundervisning”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/spr%C3%A5kundervisning. Läst 16 augusti 2010. 
  2. ^ ”Languages in the United States”. World Languages and Cultures. Vistawide. http://www.vistawide.com/languages/us_languages.htm. Läst 16 augusti 2010.