Stenbock (adelsätt)
| Äldre ätten Stenbock | |
.svg) Gustaf Olofssons vapen | |
| Ursprung | Finnveden |
|---|---|
| Stamfar | Jösse Skytte |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 1490-talet |
| Svärdssidan | Gustav Olofsson till Toftaholm |
| Spinnsidan | Anna Stenbock, gift med riksrådet Arvid Knutsson (Sparre över stjärna) |
| Yngre ätten Stenbock (grevlig) | |
.svg) Yngre ättens vapen | |
.svg) Grevliga ättens vapen | |
| Ursprung | Sverige |
|---|---|
| Stamfar | Olof Arvidsson (Stenbock) upptog 1492 sin mödernesläkts stenbocksvapen kombinerat med sitt fädernevapen i en kvadrerad sköld |
| Synonym | Torpasläkten |
| Framstående | riksmarsken Gustaf Olofsson till Torpa (friherre 1561, död 1571) drottning Katarina g.m. Gustav Vasa |
| Utgrenad i | Stenbock-Fermor och Essen-Stenbock-Fermor i Estland |
| Huvudman | godsägaren Jarl Stenbock (född 1940) |
 Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 1625 |
| Grad | 1561 Friherrlig nr 1 1651 Grevlig ätt nr 12 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 2007, flera grenar av den fortlever i andra länder, huvudmannagrenen främst i Finland, grenarna Stenbock-Fermor och Essen-Stenbock-Fermor i Baltikum. |
| Svärdssidan | Magnus Stenbock på Herrborum |
Stenbock är namnet på ett antal besläktade svenska adelsätter, varav två är utslocknade medan en, den grevliga, fortlever (dock utomlands) med ättenummer 12 bland grevar på Sveriges Riddarhus.
Den äldre ätten Stenbock
Den äldre Stenbockssläkten, utdöd redan under medeltiden, härstammade från Jösse Skytte (nämnd 1368-1379, död tidigast 1391), som bodde på Ekornarp i Berga socken i Finnveden i Småland.
Dennes son riksrådet Olof Jönsson (död 1455), på Erikstad i Vittaryds socken, var far till riksråden Jösse Olsson (död 1488) på Karjaskylä i Uskela socken i Finland och Gustaf Olsson (död 1492) på Toftaholm i Dörarps socken i Småland.[1]
Efter att den sistnämnde dött utan manliga arvingar var ätten utslocknad på svärdssidan. Via hans dotter Anna, gift med riksrådet Arvid Knutsson (Sparre över stjärna) i Västergötland, skulle namnet och vapnet dock föras vidare.
Den yngre (sedermera friherrliga) ätten Stenbock
Den yngre Stenbockssläkten (även kallad Torpasläkten efter egendomen Torpa stenhus) hade sin äldste med säkerhet kända anfader i häradshövdingen Jöns Bengtsson (sparre) (född på 1340-talet, levde ännu 1412).
_c_1570_by_unknown_(crop).jpg)
Dennes son, väpnaren Arvid Jönsson (död senast 1438) kompletterade faderns vapen (en sparre) med en sexuddig stjärna från sin hustrus vapen.
Hans sonson var den i föregående stycke nämnde Arvid Knutsson, vars son Olof Arvidsson (Stenbock) upptog sin mödernesläkts stenbocksvapen kombinerat med sitt fädernevapen i en kvadrerad sköld.
Olof Arvidssons son, riksmarsken Gustaf Olofsson till Torpa (död 1571) var den förste att börja använda släktnamnet Stenbock.
Han var far till drottning Katarina och upphöjdes jämte sina söner till friherre vid Erik XIV:s kröning 1561.
Den nu friherrliga ätten fick nummer 1 på Riddarhuset, men uteslöts när den 1651 upphöjdes till grevlig ätt nummer 12.
Grevliga ätten Stenbock
De tre bröderna Fredrik, Erik och Gustaf Otto Stenbock (riksråd alla tre) upphöjdes år 1651 i grevlig värdighet av drottning Kristina. Två år senare tilldelades även deras fyra systrar grevevärdighet.[2]
Alla nu levande Stenbockar härstammar från fältmarskalk Magnus Stenbock (1663-1717), som var son till ovannämnde Gustaf Otto och vars hustru var grevinnan Eva Magdalena Oxenstierna af Korsholm och Wasa, vars mor tillhörde makens släkt Stenbock.
En son till dessa, Fredrik Magnus Stenbock flyttade till Estland där han blev lantråd och där en ättegren kom att fortleva. Hans hustru var Ebba Margareta De la Gardie, dotter till Adam Carl De la Gardie och systerdotter till Arvid Horn.
De upptogs på Estlands riddarhus, och ättlingarna finns förtecknade i baltiska adelskalendrar; hans gren kom i Estland och Ryssland att genom ingifte kalla sig Stenbock-Fermor och Essen-Stenbock-Fermor.[3]
Den i Finland fortlevande ätten härstammar från Fredrik Magnus Stenbocks bror landshövdingen Gustaf Leonhard Stenbock till Mörby, Rånäs och Hellerö, som till hustru hade grevinnan Fredrika Eleonora Horn af Ekebyholm, dotter till Arvid Horn och Margareta Gyllenstierna, dotter till Nils Karlsson Gyllenstierna.
En i senare tid känd medlem av släkten var författaren och debattören Magnus Stenbock på Herrborum i Östergötland.
Efter dennes död 2007 utdog ätten i Sverige, men flera grenar av den fortlever i andra länder, huvudmannagrenen främst i Finland.
Nuvarande (2010) huvudman för ätten är ekonomen och godsägaren Jarl Stenbock (född 1940).[4]
Drottning av Sverige
- Katarina Stenbock, drottninggemål 1552 till kung Gustav i Vasaätten.
Se även
Källor
- ^ Nationalencyklopedin på internet (prenumerant). Uppslagsord : "Stenbock", av Hans Gillingstam
- ^ Gustaf Elgenstierna: Den introducerade svenska adelns ättartavlor, del VII sid 567
- ^ Se Genealogisches Handbuch der baltischen Ritterschaften, Görlitz 1929, publicerad på Bayrische Staatsbibliothek, Digitale Bibliothek - Münchener Digitalisierungszentrum (MDZ)
- ^ Adelskalendern 2010