Vasaätten

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skölden i Sveriges dåtida stora riksvapen med den kungliga Vasaättens vapen som hjärtsköld.

Vasaätten var en svensk adelsätt, möjligen med tysk-baltisk bakgrund[1], som kan spåras tillbaka till 1300-talet och dog ut på 1600-talet. Dess förste kände medlem, Nils Kettilsson, omnämns för första gången 1355.[2] Medlemmar av ätten satt på Sveriges tron 1523–1654 och på Polens 1584–1672. Som kungaätt med regenter utslocknade den på svärdssidan genom den polske kungen Johan II Kasimirs död 1672 och på spinnsidan med drottning Kristinas död 1689. Många kungliga och adliga ättlingar lever kvar genom övrig kvinnlig härstamning.

Vasanamnet och vapenskölden[redigera | redigera wikitext]

Nutida byggnad på Vasa gård i Skepptuna, Sigtuna kommun. Stamgård för Vasaätten.
Vasaättens vapen som den tolkats efter Gustav Erikssons beskrivningar.

Släktnamnet Vasa användes först i slutet av 1500-talet och namnet Vasa ansågs länge komma från ättens vapenbild, som tolkats som en vase (kärve).

Vasaättens stamfar Krister Nilsson (Vasa) skall dock ha kallat den tysk-baltiske riddaren Henrik Scherembeke Om vilket översätts till svenskans "frände" eller släkting. Det i Sverige ovanliga förnamnet Cristiern förekom i släkten Scherembeke och Vasaättens svårtolkade vapen liknar i hög grad Scherembeke-vapnet. Om Kristiern härstammade från till Sverige invandrade släktingar av ätten Scherembeke så är det naturligt att han förde samma vapen, vilket är snarlikt de tidiga generationerna av Vasaätten, men inte alls ser ut som en sädeskärve.

Utifrån ett sådant resonemang så har Vasaättens namn ingenting med skölden att göra, utan ättens namn har snarare koppling till gården Vasa gård i Skepptuna. Vasa anses vara stamgård för Vasaätten, och Kristiern Nilsson den första kände ägaren av sin ätt som ägde Vasa.[3] I ett bevarat brev från Kettil Karlsson (Vasa) till brodern Erik addresserar biskopen brevet till hans bror Erik Karlsson på fädernegodset i Skefftuna.[4]

Vasa-namnet är en beskrivning av den vapenbild som kung Gustav började föra i sitt sigill från åren omkring 1540. Vapnet tolkades av denne som en risknippeliknande stormvase, vilka användes som skydd vid anstormningar av slott. Att vasen snart fick en utformning som mera leder tanken till en sädeskärve får vi lämna därhän. Ättens ursprungliga sköldemärke hade emellertid en väsentlig annorlunda gestaltning. [...] alltifrån hjälmvippa till byggnadsjärn. Sköldemärket som bars av ättens medlemmar under 1400-talet, och av Gustav under hans tidiga kungaår har faktiskt ringa likhet med en vase.
— Gustav Vasa – landsfader eller tyrann? av Lars-Olof Larsson, 2002, Stockholm

[1]

Under slutet av medeltiden framställdes vapnet med en svart vase i fält av guld, men sedan Gustav Eriksson hade blivit kung ändrades vapnet på 1540-talet genom att det kombinerades med Ekaättens vapen, hans mors släktvapens två gånger styckade sköld, och vasen fick därvid gyllene tinktur.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ättens förste kände medlem Nils Kettilsson var väpnare, fogde på Stockholms slott under 1350-talet och 1367 häradshövding i Frötuna skeppslag i Roslagen. Under upproret mot Magnus Eriksson som ledde till att Albrekt av Mecklenburg blev kung i Sverige, stödde Nils Kettilsson den Mecklenburgske hertigen Albrekt, åtminstone sedan hans trupper segrat i Sverige, vilket gav honom insteg i den svenska högadeln och hans son Krister Nilsson, Vasaättens första mer bemärkte medlem, dubbades till riddare 1396, blev medlem av riksrådet 1413, och kungens länsherre i Viborg. Efter Engelbrektsupproret upphöjdes Krister Nilsson till drots och kunglig ställföreträdare. [1]

Under 1400-talet slöt Vasaättens medlemmar viktiga förbund med andra högadliga ätter genom giftermål. Krister Nilsson andra hustru Margareta Krummedige var dotter till rikshovmästaren Erik Krummedige, och särskilt med ätten Oxenstierna bildade Vasaätten en koalition med växande politisk makt. Krister Nilsson söner fortsatte Vasaättens uppstigande till makten. Johan Kristiernsson (Vasa) blev riddare på 1440-talet, och han och hans bror Nils Kristiernsson blev riksråd och senare var hans länsherre i Västerås. I giftet med Birgitta Gustavsdotter, som var av Stureätten med sjöblad i vapenskölden, blev Johan Kristiernsson ägare till Rydboholm, som var hennes arv. Farfadern hade vid sin död tre barn vilka skiftade arv, och Erik Johansson blev ägare till Rydboholm. Med jordinnehav i Uppland som plattform, utvidgade han sitt gårdsinnehav och blev häradshövding i Danderyd och Rydbo. [1]

Kettil Karlsson var i mitten av 1400-talet biskop i Linköping och Sveriges riksföreståndare i några månader 1464 och 1465. Han kom att bli den ende av Vasaätten som gjorde en kyrklig karriär, även om den tolkats som framförallt politis, och den kyrkliga avslutades när han valdes till riksföreståndare kort före sin död.

Kettil Karlsson blev ledare för ett uppror mot kung Kristofer, och riksföreståndare någon tid innan han dog i böldpest 1465. Kettil Karlssons yngre bror, Erik Karlsson, blev då Vasaättens huvudman, och ägare till stora slottslän som Stäkeholm och Rumlaborg. I maktriderna under denna tid kom Erik Karlsson efter Karl Knutssons död att stödja Kristian I i att återta den svenska kronan. När detta misslyckades vid slaget vid Brunkeberg fick Erik Karlsson förlika sig med den segrande riksföreståndaren Sten Sture den äldre. Han bibehöll sin riksrådsvärdighet men förlorade slottslänen och blev aldrig riddare, samt slutade sina dagar i Strängnäs, där han blev dödad av en präst från Krokek. Kettil Karlssons farbror, Johan Kristiernsson (Vasa) framträdde efter Kettils död Johan Kristersson som Vasaättens främste medlem.

Huset Vasa var regerande kungaätt i Sverige från Gustav Erikssons (”Gustav Vasa” är ett senare sätt att omtala honom) tronbestigning år 1523 till drottning Kristinas tronavsägelse år 1654 och i Polen med Sigismund och dennes söner Vladislav IV av Polen och Johan II Kasimir av Polen 1587–1668. Vasaätten avlöstes på den svenska tronen av Pfalziska ätten, genom att drottning Kristina efterträddes av sin kusin Karl X Gustav, som var son till Karl IX:s dotter Katarina.

Sidolinjer och Vasaättlingar[redigera | redigera wikitext]

Personer eller släkter som kan leda sin härstamning till ätten Vasa brukar kallas Vasaättlingar. Till dessa kan räknas alla nu levande kungahus i Europa, men även ett stort antal framförallt svenska släkter, adliga såväl som ofrälse.

Några utomäktenskapliga söner och döttrar har burit namnen Gyllenhielm och af Wasaborg. En sidolinje av Vasaätten, genom Gustav II Adolfs naturlige son greve Gustav Gustavsson af Wasaborg, utslocknade på svärdssidan 1754 med greve Georg Mauritz af Wasaborg och på spinnsidan 1777 med Henrietta Polyxena af Vasaborg.

Via Karl IX:s dotter Katarina var hennes son Karl X Gustav (av Pfalz-Zweibrücken) och tre följande svenska regenter av det pfalziska huset (Huset Wittelsbach) Vasaättlingar. Karl Gustavs syster Christina Magdalena av Pfalz-Zweibrücken gifte sig med Fredrik VI av Baden-Durlach, och deras sondotterson Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp blev svensk kung 1751 efter Fredrik av Hessen som ej härstammade från Vasaätten. Christina Magdalenas ättling Viktoria av Baden gjorde att Vasaättlingar åter kom på Sveriges tron i form av sonen Gustaf VI Adolf. Den nuvarande svenska kungafamiljen är alltså ättlingar till Gustav Vasa.

Adolf Fredriks sonson Gustav IV Adolfs son Gustav fick år 1829 i Österrike titeln prins av Wasa på grund av sin dynastis härstamning (som ovan) från Vasaätten. Redan Gustav III omnämns (oegentligt) som tillhörande Vasaätten i Carl Michael Bellmans Gustafs skål.

Det har även funnits påstådda Vasaättlingar, exempelvis Hedvig Ekeman-d’Alesson som väckte en del uppmärksamhet under 1800-talet.

Betydelsefulla medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Svenska monarker
  • Gustav Eriksson (Gustav Vasa, Gustav I), kung av Sverige 1523–1560.
  • Erik XIV, kung av Sverige 1560–1568, son till Gustav Vasa.
  • Johan III, kung av Sverige 1568–1592, son till Gustav Vasa.
  • Sigismund, kung av Polen och storfurste av Litauen 1587–1632, kung av Sverige 1592–1599, son till Johan III.
  • Karl IX, kung av Sverige 1604–1611 (riksföreståndare från 1599), son till Gustav Vasa.
  • Gustav II Adolf, kung av Sverige 1611–1632, son till Karl IX.
  • Kristina, regerande drottning av Sverige 1632–1654 (myndig 1644), dotter till Gustav II Adolf.
Polska monarker
  • Sigismund (se ovan)
  • Vladislav IV, kung av Polen och storfurste av Litauen 1632–1648, son till Sigismund.
  • Johan II Kasimir, kung av Polen och storfurste av Litauen 1648–1668, son till Sigismund.'
Andra

Släktträd[redigera | redigera wikitext]

Många utlämningar har gjorts i alla led. Svenska regenter i fetstil, polska i kursiv.

 
 
 
 
 
 
 
 
Nils Kettilsson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Krister Nilsson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl Kristiernsson
 
Johan Kristiernsson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kettil Karlsson
 
Erik Johansson
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Katarina av Sachsen-Lauenburg
 
Gustav Vasa
 
Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karin Månsdotter
 
Erik XIV
 
Katarina Jagellonica
 
Johan III
 
Karl IX
 
Kristina av Holstein-Gottorp
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Gustav Eriksson Vasa
 
Anna av Österrike
 
Sigismund
 
Konstantia av Steiermark
 
Gustav II Adolf
 
Maria Eleonora av Brandenburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vladislav IV
 
Johan II Kasimir
 
 
 
 
 
Kristina

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Larsson, Lars-Olof (2002). Gustav Vasa – landsfader eller tyrann?. Stockholm: Prisma. Libris 8595623. ISBN 91-518-3904-0 
  2. ^ Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel - en berättelse om 1200-talets Sverige. Ordfront. Sid. 246. ISBN 91-7324-898-3 
  3. ^ Vasaätten på Runeberg
  4. ^ Sigtuna kommuns webbplats

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Falkdalen, Karin Tegenborg (2010). ”Systrarna Vasa”. Populär Historia (9): sid. 30–36. ISSN 1102-0822. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Huset Oldenburg
Sveriges kungahus
15231654
Efterträdare:
Huset Pfalz