Vasaätten

Skölden i Sveriges dåtida stora riksvapen med den kungliga Vasaättens vapen som hjärtsköld.

Vasaätten var en svensk adelsätt som kan spåras tillbaka till 1300-talet och dog ut på 1600-talet. Dess förste kände medlem, Nils Kettilsson, omnämns för första gången 1355.^[1] Medlemmar av ätten satt på Sveriges tron 1523–1654 och på Polens 1584–1672. Som kungaätt med regenter utslocknade den på svärdssidan genom den polske kungen Johan II Kasimirs död 1672 och på spinnsidan med drottning Kristinas död 1689. Många kungliga och adliga ättlingar lever kvar genom övrig kvinnlig härstamning.

Släktnamnet Vasa användes först i slutet av 1500-talet och härrör från ättens vapenbild, som tolkats som en vase (kärve). Under medeltiden framställdes vapnet med en svart vase i fält av guld, men sedan Gustav Eriksson hade blivit kung ändrades vapnet genom att det kombinerades med hans mors släktvapens två gånger styckade sköld och vasen fick därvid gyllene tinktur.

Historia [redigera]

Ättens förste kände medlem Nils Kettilsson var fogde på Stockholms slott och 1367 häradshövding i Frötuna skeppslag i Roslagen. Dess första mer bemärkte medlem Kettil Karlsson var i mitten av 1400-talet biskop i Linköping och Sveriges riksföreståndare i några månader 1464 och 1465.

Huset Vasa var regerande kungaätt i Sverige från Gustav Erikssons (”Gustav Vasa” är ett senare sätt att omtala honom) tronbestigning år 1523 till drottning Kristinas tronavsägelse år 1654 och i Polen med Sigismund och dennes söner Vladislav IV av Polen och Johan II Kasimir av Polen 1587–1668. Vasaätten avlöstes på den svenska tronen av Pfalziska ätten, genom att drottning Kristina efterträddes av sin kusin Karl X Gustav, som var son till Karl IX:s dotter Katarina.

Sidolinjer och Vasaättlingar [redigera]

Personer eller släkter som kan leda sin härstamning till ätten Vasa brukar kallas Vasaättlingar. Till dessa kan räknas alla nu levande kungahus i Europa, men även ett stort antal framförallt svenska släkter, adliga såväl som ofrälse.

Några utomäktenskapliga söner och döttrar har burit namnen Gyllenhielm och af Wasaborg. En sidolinje av Vasaätten, genom Gustav II Adolfs naturlige son greve Gustav Gustavsson af Wasaborg, utslocknade på svärdssidan 1754 med greve Georg Mauritz af Wasaborg och på spinnsidan 1777 med Henrietta Polyxena af Vasaborg.

Via Karl IX:s dotter Katarina var hennes son Karl X Gustav (av Pfalz-Zweibrücken) och tre följande svenska regenter av det pfalziska huset (Huset Wittelsbach) Vasaättlingar. Karl Gustavs syster Christina Magdalena av Pfalz-Zweibrücken gifte sig med Fredrik VI av Baden-Durlach, och deras sondotterson Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp blev svensk kung 1751 efter Fredrik av Hessen som ej härstammade från Vasaätten. Christina Magdalenas ättling Viktoria av Baden gjorde att Vasaättlingar åter kom på Sveriges tron i form av sonen Gustaf VI Adolf. Den nuvarande svenska kungafamiljen är alltså ättlingar till Gustav Vasa.

Adolf Fredriks sonson Gustav IV Adolfs son Gustav fick år 1829 i Österrike titeln prins av Wasa på grund av sin dynastis härstamning (som ovan) från Vasaätten. Redan Gustav III omnämns (oegentligt) som tillhörande Vasaätten i Carl Michael Bellmans Gustafs skål.

Det har även funnits påstådda Vasaättlingar, exempelvis Hedvig Ekeman-d’Alesson som väckte en del uppmärksamhet under 1800-talet.

Betydelsefulla medlemmar [redigera]

Vasaättens vapen innan Gustav Eriksson.

Svenska regenter

Gustav Eriksson (Gustav Vasa, Gustav I), kung av Sverige 1523–1560.
Erik XIV, kung av Sverige 1560–1568, son till Gustav Vasa.
Johan III, kung av Sverige 1568–1592, son till Gustav Vasa.
Sigismund, kung av Polen och storfurste av Litauen 1587–1632, kung av Sverige 1592–1599, son till Johan III.
Karl IX, kung av Sverige 1604–1611 (riksföreståndare från 1599), son till Gustav Vasa.
Gustav II Adolf, kung av Sverige 1611–1632, son till Karl IX.
Kristina, regerande drottning av Sverige 1632–1654 (myndig 1644), dotter till Gustav II Adolf.

Andra

Krister Nilsson, rikshövitsman 1436, sannolikt begravd i Riddarholmskyrkan.
Kettil Karlsson, biskop i Linköping och Sveriges riksföreståndare i mitten av 1400-talet.
Erik Johansson, far till Gustav I, avrättad i Stockholms blodbad 1520.
Gustav Eriksson Vasa, son till Erik XIV och Karin Månsdotter, svensk tronföljare 1568.
Vladislav IV, kung av Polen och storfurste av Litauen 1632–1648, son till Sigismund.
Johan II Kasimir, kung av Polen och storfurste av Litauen 1648–1668, son till Sigismund.