Stombuss

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Malmöexpressen, en dubbelledbuss som trafikerar linje 5 i Malmö
Dubbelledbuss på linje 16 vid Kapellplatsen i Göteborg
Stombuss i Stockholm, en så kallad blåbuss på linje 2
Stombuss i Curitiba

Stombuss är ett koncept för busstrafik med hög turtäthet och stor passagerarkapacitet. Det svenska begreppet stombuss associeras inte sällan med det engelskspråkiga begreppet BRT (Bus Rapid Transit), men betecknar oftast stadsbusslinjer av mer traditionellt snitt som körs i vanlig gatutrafik. Även om utföranden varierar mycket mellan städer och linjer, strävar trafikplanerarna allt oftare efter särskilda bussfiler, enligt BRT-konceptet[1] längs en signifikant andel av bussarnas körsträckor. Hållplatserna anläggs ibland raka, för att spara tid och öka åkkomforten då man slipper att svänga in till och ut ur hållplatsfickor. Turtätheten hålls hög och bussarna är långa och som regel av ledbusstyp. Stombusslinjerna marknadsförs inte sällan på ett särskilt sätt, särskilda nummer, särskild markering på kartorna, kanske egna kartor, så ovana passagerare hittar dem lättare. Det är betydelsefullt i större städers ofta förvirrande stora bussnät med varierande turtätheter.

I bland annat flera sydamerikanska städer har omfattande stombussnät byggts upp istället för mer kostsamma tunnelbane- eller spårvägsnät. Ett exempel som ofta nämns är Curitiba i Brasilien som har mer än en miljon invånare, men som inte har tunnelbana eller spårvagn. Här har man inhägnade busshållplatser med spärrvakt och med hållplatser i bussarnas golvhöjd, omkring en halv meter upp. Man kör dubbelledbussar. Hälften av alla lokala resor sker med buss. Dessa sydamerikanska regelrätta BRT-system är med sina tydliga krav på utrymme och inverkan i stadsmiljön sällan i sin helhet överförbara till europeiska eller för den delen svenska förhållanden, med i regel trängre stadskärnor och smalare gator.

Kapacitetsmässigt har bussen fördelen att kunna ha hög turtäthet. En hållplats kan ha en buss per minut per riktning, och en spårvagn nästan samma. Tåg har mycket högre säkerhetskrav vilket gör att det är svårt att ha tätare än en per två minuter. Getingmidjan i Stockholm som anses ha mycket pressad trafik har ett tåg per 2½ minut per spår. Det kan dock vara stora skillnader i längd och passagerarkapacitet mellan buss och tåg, med variationer beroende på ort och region. Ett Stockholms-pendeltåg kan ta upp till 1800 passagerare.

På engelska används begreppet BRT creep för att beskriva en situation där man inte lyckats fullfölja de uppställda målen med BRT.[2]

Stombusslinjer i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige har konceptet med stombussar införts i vissa städer, under varierande benämningar och med varierande grad av BRT-inriktning:

  • Gävle har ett system[förtydliga] med stombussar, som ingår i stadens stadsbussnät.
  • Göteborg använder namnet stombussar, på linjerna 16–19 samt 25, 50, 52 och 60. Linje 16 trafikeras delvis av Sveriges längsta bussar – 24 meter långa och med två leder. Se Stombusslinjerna i Göteborg
  • Jönköping införde stombussen som enhetligt koncept 1996 med två linjer, trafikerade av Jönköpings länstrafik. En tredje tillkom 2001 i samband med entreprenörsbyte. I Jönköping kallas stombusslinjerna (Linje 1, 2 och 3) Citybussarna.
  • Linköpings Östgötatrafik har stomlinjer som trafikerar populära sträckor (Linje 1, 2 och 3). Se LinkLink.
  • Lund har Lundalänken, en särskild linjesträckning mot nordost som förberetts för spårväg.
  • Malmö kallar de mest trafikerade linjerna för huvudlinjer (linje 1-8). Den idag mest trafikerade stadsbusslinjen, linje 5, går sedan 2014 under varumärkesnamnet Malmöexpressen med gas-el-hybriddrivna dubbelledbussar, och har benämnts "BRT-liknande".[3] Se Malmös stadsbussar.
  • Stockholm har infört innerstadslinjerna 1–4 som kallas blåbusslinjer, eftersom de trafikeras med blå bussar. Det finns också ca 14 blåbusslinjer (2013) utanför innerstaden, vilka i regel trafikerar längre och kommungränsöverskridande sträckor i Stockholms län (och i ett fall, Norrtälje-Uppsala, är länsöverskridande).
  • Uppsala har ett system[förtydliga] med stombussar, som ingår i Uppsalabuss stadsbussnät.
  • Örebro har ett system med stombussar som kallas Citybussar (linje 11, 12, 14), som ingår i stadsbussnätet.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ X2AB, Energimyndigheten m.fl., Guidelines för attraktiv kollektivtrafik med fokus på BRT, utgåva 1 januari 2015
  2. ^ http://voices.washingtonpost.com/local-opinions/2011/03/the_problem_of_brt_creep.html
  3. ^ X2AB, Underlag beträffande Bus Rapid Transit (BRT) som ett nytt fokusområde inför regeringens beslut om Nationell plan, 2014-01-22