Stockholms pendeltåg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pendeltågssymbol Stockholms pendeltåg
Ny pendeltag stockholm.jpg
Pendeltåg av typ X60 vid Stockholms centralstation
Allmänt
Plats Sverige Stockholm
Antal linjer 4
Antal hållplatser 53
Turtäthet Vanligtvis 4 tåg/timme, men under rusningen upp till 14 tåg/timme
Antal passagerare 85 miljoner/år
Organisation
Invigd 1968
Trafikoperatör Stockholmståg
Tekniska fakta
Banlängd 200 kilometer
Elektrifierad Ja
Matning 15 kV 16⅔ Hz
Kontaktledning

Stockholms pendeltåg är tåg som går i pendeltrafik mellan bland annat Stockholm och orter utanför staden på Trafikverkets spår i Stockholms län. Storstockholms Lokaltrafik (SL) är trafikhuvudman för trafiken. Stockholmståg är trafikoperatör på uppdrag åt SL sedan den 18 juni 2006.

Pendeltågssystemet består av fyra huvudlinjer samt en linje som enbart går i rusningstid (linje 34, oomnämnt linjenummer i tidtabellerna) och 53 stationer, och har ca 281 000 påstigande per dag,[1] cirka 85 miljoner resor per år, närmare hälften av Sveriges 193 miljoner tågresor (2012)[2] (tunnelbanans 322 miljoner ej medräknat). De flesta stationer ligger inom Stockholms län, men Knivsta, och ändstationerna Bålsta och Uppsala C ligger i Uppsala län, och Gnesta i Södermanlands län. På sträckorna KungsängenVästerhaninge och MärstaSödertälje centrum går tågen varje kvart under dagtid och en gång i halvtimmen på kvällar. På de yttre delarna är trafiken glesare. I rusningstrafik går det insatståg på de centrala delarna, huvudsakligen till och från Jakobsberg, Upplands Väsby och Tumba.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Vintertid har pendeltågens tillförlitlighet varit dålig; här ses ett nedisat pendeltåg av typen X1

Lokaltrafik på järnvägslinjerna runt Stockholm har bedrivits sedan slutet av 1800-talet. Den sköttes av Statens Järnvägar (SJ) och andra järnvägsbolag som en integrerad del av deras övriga verksamhet. På 1960-talet ville SJ av lönsamhetsskäl avhända sig lokaltrafiken. Efter Hörjelöverenskommelsen övertog AB Storstockholms Lokaltrafik (SL) ansvaret för den lokala persontrafiken på järnväg inom Stockholms län. SL bestämde nu taxor och trafikutbud, och SJ blev trafikentreprenör åt SL. Trafiken skulle byggas ut och bedrivas "tunnelbanemässigt". Stationerna rustades upp och nya motorvagnståg anskaffades. De första tågen av typ X1 sattes i trafik den 12 maj 1968. Trafiken benämndes först "SL förortståg", därefter "SL lokaltåg". Inte förrän en bit in på 1980-talet blev benämningen Pendeltåg officiell.[3]

Under det första året fanns bara en pendeltågslinje som gick Södertälje Södra - Stockholm C - Kungsängen. Den 1 juni 1969 ändrades Södertäljelinjen så den gick till Märsta istället, och en ny pendeltågslinje, Stockholm - Kungsängen, inrättades. Kungsängenlinjen gick i början från "norra säcken" på Stockholm C, bland andra norrgående tåg, vilket medförde att man var tvungen att gå genom biljetthallen i Stockholm C om man ville byta mellan de båda pendeltågslinjerna (eller också fick man byta vid Karlbergs station). Först 1975 öppnades genomgående pendeltågstrafik Kungsängen - Stockholm - Västerhaninge, med anslutande pendel i Västerhaninge till NynäshamnNynäsbanan. Tågbyte krävdes eftersom endast kortare tåg trafikerade bandelen mellan Västerhaninge och Nynäshamn, och perrongerna var inte anpassade för långa tågsätt.

Från starten gick SL:s pendeltågstrafik helt och hållet på samma spår som SJ:s gods- och fjärrtågstrafik. Det stod dock klart att kapaciteten måste ökas och att pendeltågen på sikt skulle få allt fler "egna" spår. Utbyggnad från dubbelspår till fyrspår skulle ske på de mest trafikerade sträckorna och pendeltågen skulle köras på de inre spåren och övrig passagerartrafik på de yttre. Det första fyrspåret togs i bruk mellan Årstabron och Älvsjö 1972. Mellan åren 1986 och 1996 skedde sedan en omfattande utbyggnad till fyrspår. Fjärrtrafiken på Västra stambanans nordligaste del överfördes under perioden till den nybyggda parallella bansträckan Grödingebanan. Den tidigare enkelspåriga grenen mellan Älvsjö och Västerhaninge har byggts ut till dubbelspår, och flera av hållplatserna mellan Västerhaninge och Nynäshamn har byggts ut till stationer med mötesspår. Sålunda har pendeltågen nu i stort sett egna dubbelspår som de delar med godstrafiken från Järna och Nynäshamn till Stockholms södra station ("Stockholms södra") samt från Stockholms centralstation ("Stockholm C") till norr om Upplands Väsby, där Arlandabanan tar av, och från Västerhaninge till Älvsjö. Mellan "Stockholms södra" och Stockholms centralstation finns fortfarande bara två spår som alla tåg måste dela.

Pendeltågstrafiken har byggts ut i flera etapper. Flemingsbergs station öppnades februari 1988 och Södertälje syd undre (tåg mellan Södertälje och Gnesta) öppnades september 1995. 2001 invigdes sträckan KungsängenBålsta, varvid Bålsta utöver SJ-trafik även fick pendeltågsförbindelse. Stationerna Årstaberg och Gröndalsviken togs i bruk 2006 respektive 2008 (Gröndalsviken ersatte stationen Nynäs Havsbad som då lades ned). 9 december 2012 öppnade en ny linje mellan Älvsjö och Uppsala, via Stockholm C och Arlanda flygplats.[4] Trafikoperatör åt SL var 1967–2000 Statens Järnvägar (SJ), därefter Citypendeln fram till 17 juni 2006, och sedan dess Stockholmståg. Själva tågen ägs dock av SL, liksom alla fordon i SL:s spårtrafik.

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Geografisk linjekarta för pendeltågen, 2014
Linje Sträcka Restid Längd[5] Stationer
35 BålstaStockholm CNynäshamn 1:46 107 km 28
36 MärstaStockholm CSödertälje centrum 1:21 74 km 24
37 Södertälje centrumGnesta 0:31 30 km 6
38 (Tumba) – ÄlvsjöArlanda C–Uppsala 1:07 (1:23) - 16 (21)
Hela pendeltågssystemet 211 km 53

Anslutningar till andra färdmål[redigera | redigera wikitext]

Tider[redigera | redigera wikitext]

Trafiken på de två huvudlinjerna på sträckorna Märsta–Södertälje C och Bålsta–Nynäshamn har ett grundutbud med regelbunden 30-minuterstrafik från klockan fem på morgonen till klockan ett på natten, med regelbunden 15-minuterstrafik under dagtid. I rusningstrafik går vissa insatståg på de centrala delarna och ger som bäst genomsnittlig 7½-minuterstrafik på respektive linje. På den gemensamma sträckan mellan Karlberg och Älvsjö går det i genomsnitt ett tåg var fjärde minut i vardera riktning i rusningstrafik. Övriga sträckor har något glesare trafik, ungefär vartannat tåg från Kungsängen fortsätter till Bålsta. Linje 37 har glesast trafik med halvtimmestrafik i rusningen och mellan en till två timmar mellan tågen övriga tider. Sommartid går pendeltågen med en reducerad tidtabell.

Pendeltågen körs med motorvagnar av typerna X10 och X60. Som längst är ett pendeltåg 214 meter och kan ta cirka 1 800 passagerare, varav 750 sittande.[6] Topphastigheten är mellan 140 och 160 km/h beroende på tågtyp och sträcka. Genomsnittshastigheten inklusive stationsuppehåll är ca 60 km/h.

Stationer[redigera | redigera wikitext]

Sundbyberg, en typisk pendeltågsstation med mittplattform, men också en av få stationer i nätet där regionaltåg och pendeltåg avgår från samma spår

Det finns 53 stationer i pendeltågsnätet, och de allra flesta stationerna är utformade på ett likartat sätt med en mittplattform och en eller två ingångar med biljettspärrar. Vissa bytesstationer har dock flera plattformar. På sträckorna Södertälje syd-Gnesta samt Västerhaninge-Nynäshamn saknas biljettspärrar och biljetter säljs och viseras istället ombord på tåget. På sträckan Arlanda-Uppsala C saknas biljettspärrar och det finns inga tågvärdar ombord även om regelbundna biljettkontroller görs. Biljetten måste därför köpas och aktiveras innan ombordstigning.

Pendeltågen går på Trafikverkets spår och samsas med övriga tåg om utrymmet. Men bortsett från omledningar vid större trafikstörningar samt enstaka godståg har pendeltågen egna spår på en stor del av nätet, dock ej på sträckorna Bålsta–Karlberg, Märsta–Upplands Väsby, Upplands Väsby-Arlanda-Uppsala, Stockholm C–Stockholms södra samt Järna–Gnesta. På åtta stationer finns omstigningsmöjlighet mellan pendeltåg och regionaltåg, och fem har anslutning till tunnelbane- eller spårvägstrafik.

Resande[redigera | redigera wikitext]

Varje dag görs cirka 269 000 resor med pendeltågen. Största stationen är Stockholms central som har drygt 50 000 påstigande pendeltågsresenärer per dag. Den minsta är Hemfosa som har cirka 100 påstigande per dag. Belastningen är som störst på grenen mot Södertälje med nästan 70 000 påstigande per dag. Totalt görs över 4 miljoner personkilometer med pendeltågen en vanlig vardag.

De 10 största stationerna[1] (antal påstigande på pendeltåg en vintervardag 2012):

  1. Stockholm C (56 000 personer)
  2. Stockholms södra (16 600)
  3. Älvsjö (12 500)
  4. Karlberg (12 400)
  5. Flemingsberg (11 200)
  6. Sundbyberg (11 200)
  7. Jakobsberg (10 100)
  8. Sollentuna (9 200)
  9. Årstaberg (9 200)
  10. Upplands-Väsby (8 400)

Kvalitet[redigera | redigera wikitext]

Pendeltågen har under åren haft stora problem med punktlighet och inställda tåg. Punktligheten, som mäts i andelen avgångar högst 3 minuter efter och högst 1 minut före tidtabell, var 2009 på 90,4 % vilket är sämst bland SL:s olika trafikslag, men samtidigt betydligt bättre än föregående tio år. Andelen inställda tåg är också hög. 2009 var 1,5 % av alla beställda avgångar inställda.

SL gör regelbundet mätningar bland resenärerna om upplevd kvalitet, och hösten 2010 uppgav 59 % att de var nöjda med pendeltågstrafiken. Störst missnöje återfanns bland resenärerna mot Nynäshamn där endast 47 % var nöjda med trafiken.

Punktlighet, inställda avgångar och andel nöjda resenärer 2001–2010:[7][8]

2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Punktlighet 83,2 % 85,7 % 87,3 % 86,4 % 83,3 % 81,1 % 84,5 % 87,7 % 90,4 % -
Inställda avgångar 1,6 % 1,7 % 1,1 % 1,4 % 1,7 % 2,7 % 2,3 % 1,7 % 1,5 % -
Nöjda resenärer - 47 % 50 % 51 % 42 % 36 % 54 % 61 % 69 % 59 %

År 2007 startade Banverket, SJ AB och SL ett gemensamt projekt för att minska tågförseningarna i Mälardalen. Resultatet blev en åtgärdslista med 44 punkter med målsättningen att halvera förseningarna till 2010.[9]

Vagntyper[redigera | redigera wikitext]

Pendeltåg av typen X10 mot Märsta ankommer Årstaberg

I trafik:

Ej längre i trafik:

  • X20/X23 (2001–2002)
  • Bn (2001–2003), "dansktåg"
  • X420 (2002–2005), "tysktåg"
  • X1 (1968–2011)

Depåer[redigera | redigera wikitext]

Uppställning och underhåll av pendeltågen sker sedan 1968 i Älvsjödepån. År 2006 togs ytterligare en anläggning i bruk utanför Bro, den så kallade Brodepån. Ytterligare en depå, Södertäljedepån, har uppförts vid Södertälje hamn. Därutöver finns uppställning av fordon vid ett antal stationer som Kungsängen, Märsta, Upplands Väsby, Västerhaninge, Sundbyberg och Tumba.

Framtid[redigera | redigera wikitext]

Banutbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

J-symbolen har likheter med T-symbolen.
  1. ^ [a b] ”Fakta om SL och länet år 2012” (pdf). Storstockholms Lokaltrafik. 2013-09-25. http://sl.se/globalassets/rapporter-etc/sl_rapport_2012_lowres.pdf. Läst 12 maj 2014. 
  2. ^ ”Bantrafik 2012” (PDF). Sveriges officiella statistik. Trafikanalys. sid. 54. http://trafa.se/PageDocuments/Bantrafik_2012.pdf. Läst 26 juni 2014. 
  3. ^ ”Pendeltågen i Stockholms län: Historisk bakgrund och utveckling 1957–2003”. Regionplane- och trafikkontoret, Stockholms läns landsting. 9 december 2003. http://www.regionplanekontoret.sll.se/MOSS-dokument/Publikation/Publikationer_pm_24-2003_pendelt%C3%A5gen.pdf. 
  4. ^ http://www.tim.se/aktuellt/nyheter/2012-11-26-res-med-tim-uppsala-stockholm.html
  5. ^ Banverket (2007). Linjebok Stockholms trafikledningsområde (Utgåva 4, ätr 4). BVF 646.4 
  6. ^ ”Tekniska fakta – pendeltåg”. Storstockholms Lokaltrafik. Arkiverad från originalet den 12 juni 2008. http://web.archive.org/web/20080612163007/http://sl.se/templates/Page.aspx?id=1640. Läst 10 juli 2007. 
  7. ^ ”SLs årsberättelse för 2009”. Storstockholms Lokaltrafik. 8 maj 2010. Arkiverad från originalet den 2012-06-08. http://web.archive.org/web/20120608024248/http://sl.se/Global/Pdf/Rapporter/arsredovisning_2009.pdf. 
  8. ^ ”Upplevd kvalitet i SL-trafiken hösten 2010”. Storstockholms Lokaltrafik. 15 februari 2011. Arkiverad från originalet den 2012-06-08. http://web.archive.org/web/20120608015500/http://sl.se/PageFiles/9778/Upplevd_kvalitet_host_2010.pdf. 
  9. ^ ”Kraftsamling Stockholm Mälardalen”. Banverket. 18 maj 2009. http://www.banverket.se/sv/Amnen/Aktuella-projekt/Projekt/1870/Kraftsamling/Kraftsamling-Stockholm-Malardalen/44_atgarder.aspx. Läst 19 september 2009.  [inloggning krävs]
  10. ^ ”Nynäsbanan”. Trafikverket. 2 juni 2011. http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Stockholm/Nynasbanan/. Läst 2 juni 2011. 
  11. ^ ”Citybanan i Stockholm”. Trafikverket. 11 sept 2011. http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Stockholm/Citybanan/. 
  12. ^ ”Tomteboda–Kallhäll”. Trafikverket. 31 januari 2012. http://www.trafikverket.se/Privat/Projekt/Stockholm/Malarbanan-Tomteboda-Kallhall/. 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]