Hoppa till innehållet

Stormor i Dalom

Från Wikipedia
Margareta Hansdotter även kallad Stormor i Dalom.
Epitafium i Leksands kyrka över Uno Troili Troilius (1586-1664), kyrkoherde i Leksand ca 1618-1664, och hans hustru Margareta Hansdotter Säbroensis, 'Stormor i Dalom', (1594-1657)

Stormor i Dalom (egentligen Margareta Hansdotter, av äldre genealoger även kallad Säbråzynthia och Sæbroensis[1], född 1594, död 1657, var en svensk prästfru i Dalarna. Hon är känd som anmoder för ett stort antal kända svenska släkter.

Biografi

Stormor i Dalom var dotter till kyrkoherde Johannes Laurentii i Säbrå i Ångermanland, som var farbror till den adlade kartografen och matematikern Andreas Bureus, och hon var syster till biskopen Jacobus Johannis Zebrozynthius. Traditionellt ansågs hon tillhöra Bureätten på sin mors sida,[2], men den uppfattningen hade övergivits redan i början av 1900-talet.[3] Hon gifte sig år 1610 med Elof Terserus (prost i Leksands socken) och år 1618 med makens efterträdare Uno Troilus.

Hon har fått sitt hedersnamn på grund av sin stora givmildhet och goda hjärta.[4] Hennes barmhärtighet gjorde henne mycket populär och omtyckt av sin samtid. Vid hennes död ska en bonde vid vägen till Gagnef ha sagt: "Skulle jag icke gråta, då stormoder i Dalom är död?",[5] ett tecken på hennes rykte, som redan togs med i hennes likpredikan.[källa behövs]

Hon är anmoder för en rad kända släkter (Arborelius, Floderus, Geijer, Holmgren, Key, Munktell, Staaff, Stridsberg, Troilius, von Troil och Trygger).[källa behövs]

Stockholmsutställningen 1930 och rasbiologiska institutet

På Stockholmsutställningen 1930 hade Rasbiologiska institutet en egen paviljong. För att skapa publicitet inför utställningen skickade institutets chef Herman Lundborg ut en efterlysning i radio och tidningar efter ättlingar till Stormor i Dalom. Enligt hans studier skulle hon vid den här tiden ha haft cirka 10.000 efterlevande vilka skulle vara rasbiologiskt intressanta, inte bara på grund av sitt stora antal utan även på grund av att så många blivit framgångsrika.[6]

Utifrån sina kvasivetenskapliga teorier ville Lundborg påvisa att en "duktig" kvinna kan vara betydande för sin ras.[6] I efterlysningen uppmanade han alla efterlevande att skicka sina uppgifter till rasbiologiska institutet så att han kunde leda i bevis att "dygd" var en nedärvd egenskap.[6] Lundborg skickade även ut förtryckta infyllningskort till Stormors ättlingar. Efterlysningen resulterade i att rasbiologiska institutets samling av fotografier ökade markant. Under våren 1930 ökade den från 6000, till 9000 fotografier.[6]

Barn till Stormor

Barn i första äktenskapet (med Elof Terserus) enligt Svenska Ättertal 1989/12. Barnen ska inte blandas ihop med barn med snarlika namn i Elofs äktenskap med Anna Danielsdotter Svinhufvud.

  • Johan Elofsson Terserus (1612-1649) professor i Åbo, dog ogift
  • Elof Elofsson Terserus (1614- 1693) handlare i Leksand
  • Jakob Elofsson Terserus (1616-1663) lektor i Västerås och kyrkoherde i Hubbo

Barn i andra äktenskapet (med Uno Troilus)

Ättlingar till Stormor i Dalom

Referenser

Noter

  1. ^ Västerås stifts herdaminne, Johan Fredrik Muncktell 1843-46
  2. ^ "Kungliga svenska vetenskapsakademins handlingar, för år 1824" sida 477
  3. ^ Bure i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
  4. ^ Västerås stifts herdaminne, Johan Fredrik Muncktell 1843-46
  5. ^ Västerås stifts herdaminne, Johan Fredrik Muncktell 1843-46
  6. ^ [a b c d] Maja Hagerman (2015) Käraste Herman: Rasbiologen Herman Lundborgs gåta, Norstedt, ISBN 9789113059471

Källor

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Stormor_i_Dalom&oldid=42302464”