Tånglake

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tånglake
Tanglake ugglan.gif
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Abborrartade fiskar
Perciformes
Familj Tånglakefiskar
Zoarcidae
Släkte Zoarces
Art Tånglake
Z. viviparus
Vetenskapligt namn
§ Zoarces viviparus
Auktor Linné, 1758[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Tånglake eller ålkusa (Zoarces viviparus) är en fiskart i familjen tånglakefiskar som tillhör ordningen abborrartade fiskar.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Tånglaken är den enda europeiska arten av släktet Zoarces, som för övrigt omfattar tre arter till[2] från Asien[3] [4] och Nordamerika[5].

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Tånglaken har en lång, ålliknande kropp med ett trubbigt huvud och rygg- stjärt- och analfenor som är sammanhängande och bildar en enda fena (dock med ett hack långt bak på ryggfenan).[6] Närvaro av färgämnet vivianit gör att tånglakens ben är gröna.[7] Kroppsfärgen är variabel. Arten har kraftiga läppar. Den kan bli upp till 50 cm lång och nå en vikt på 0,6 kg.[8]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Arten är en bottenfisk som föredrar blandbottnar i tång- och algbältet nära stränderna. På mjuka bottnar kan den emellertid gå ner till 40 meters djup.[8] Födan består av mindre djur som kräftdjur, snäckor, fjädermygglarver samt fiskägg och -yngel.[9]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Tånglaken föder levande ungar, det vill säga äggen kläcks och ungarna utvecklas inom moderns kropp. Fortplantningen sker under vintern, och under den följande sommaren föder honan upp till 300 bottenlevande ungar.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från Engelska kanalen vid Sommes utlopp längs Storbritanniens östkust och Irländska sjön till Shetlandsöarna, Nordsjön och Östersjön samt längs Norges kust till Barents hav och Vita havet.[9] Den är vanlig längs hela Sveriges kust från Bohuslän till Norrbotten och i Finland upp till Simo i Lappland.[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Zoarces viviparus (Linnaeus, 1758)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=165324. Läst 2010-08-07. 
  2. ^ ”Zoarces Cuvier, 1829” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=165323. Läst 2010-08-07. 
  3. ^ Garilao, Cristina V. (2010-04-20). Zoarces gillii (Jordan & Starks, 1905)” (på engelska). Fishbase. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=630992. Läst 2010-08-08. 
  4. ^ Garilao, Cristina V. (2010-04-20). Zoarces elongatus (Kner, 1868)” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=23806. Läst 2010-08-08. 
  5. ^ Froese, Rainer (2010-04-20). Zoarces americanus (Bloch & Schneider, 1801) Ocean pout” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=480. Läst 2010-08-08. 
  6. ^ [a b] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedts. Sid. 167, 446. ISBN 91-1-844202-1 
  7. ^ Muus, Bent J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordvästeuropa. Stockholm: Prisma. Sid. 206. ISBN 91-518-3505-3 
  8. ^ [a b c] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. Sid. 167. ISBN 91-518-4572-5 
  9. ^ [a b] Froese, Rainer (2010-04-20). Zoarces viviparus (Linnaeus, 1758) Eelpout” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/SpeciesSummary.php?id=479. Läst 2010-08-07.