Tatuering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En man blir tatuerad på bröstet.
En man visar sin tatuering, Scanias tidigare logotyp
Kvinna med en stor tatuering på ryggen, en så kallad "ryggtavla".
En tatuering av ett hjärta och ett namn.
En färgad tatuering appliceras på huden.
En tatueringsapparat

Tatuering innebär en beständig/permanent målning av huden genom penetration av nålar doppade i färg, en form av body art.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Ordet tatuering kommer från polynesiska. Denna teknik kallades Tattoe, som senare blev tatuering eller Tattoo. I denna teknik tog man djurben och spetsade dessa till vassa kamliknande nålar som man doppade i bläck och sedan slog in i huden med en liten benhammare. Men tatuering har funnits i tusentals år i många kulturer runt om världen. Efter att de tidiga europeiska kulturerna övergått till kristendom var det i västvärlden nästan uteslutande sjömän och kriminella som bar tatueringar, fram till dess att det åter blev ett mode1980-talet. Den mest spridda formen av tatuering är den som utvecklades i Polynesien, och som upptäcktes av James Cooks expeditioner samt spreds över världen med sjömän.

Risker[redigera | redigera wikitext]

Det innebär alltid en hälsorisk att tatuera sig eftersom det enligt Socialstyrelsen innebär att kroppens skydd (hud och slemhinnor) penetreras. Detta kan leda till att bakterier kommer ner i djupare hudlager och orsaka infektioner. Det finns även risk för allergi, vanligen nickelallergi, och allergiska reaktioner på tatueringsfärg. Tatuering i munhålan kan medföra skador på tänder och vävnader. Bestående hudskador i form av ärrbildningar kan uppstå [1]. Vid vissa sjukdomstillstånd eller medicineringar är det direkt olämpligt att tatuera sig, varför man alltid bör kontakta läkare om man är tveksam.

I en studie av kemikalieinspektionen 2010 undersöktes tatueringsfärger och deras eventuella innehåll av 40 hälsovådliga ämnen. Endast fem färger var utan anmärkning.[2]

De flesta märken av tatueringsfärgen/inket har testats och sedan januari 2014 skall alla studior ha ett register över vilka fabrikat de använder, och vilka färger som är godkända. Som kund har man rätt att begära ut en lista vid tatueringstillfället med fabrikat, nyans och serienummer på just den färg som använts. Sverige har ganska hårda krav jämfört med andra länder och vissa färger har anpassats av tillverkarna för att klara kraven. Om man är känslig mot pigment skall man undvika främst rött och gult, vilka har visat sig vara de färger som man oftast reagerar mot. Man kan göra ett pricktest hos tatuerare, och avvakta eventuell reaktion, för att kontrollera att man inte är överkänslig för en viss färg. Färger idag är mycket bättre än för bara 5-6 år sedan, och så länge studion arbetar enligt miljö- och hälsokontorets regler för "Steril miljö", och har utbildning och yrkeserfarenhet, kommer tatueringen att läka som ett vanligt öppet sår inom 1-2 veckor. Lika viktigt som att välja en seriös tatuerare är att själv sköta om sin tatuering genom att hålla rent och smörja med fuktgivande parfymfri salva till exempel "Helosan", för att förhindra att små skinnskorpor ej torkar och lossnar. Om skorporna lossnar tar de med sig pigmentet. Helosan är även antibakteriellt, men man måste tvätta bort den gamla salvan innan man smörjer på ny, cirka 3 gånger/dag tills tatueringen läkt. Även Bephanten rekommenderas ofta, den salvan är fetare men den som är överkänslig mot animaliska fetter kan få klåda av denna. Seriösa tatueringsstudior erbjuder ofta efterkontroll cirka 2-3 veckor efter tatueringstillfället. Eventuellt kan vissa linjer eller färgytor behöva en extra omgång senare. För att sköta sin tatuering ska man inte sola, bada eller hårdträna direkt efteråt, samt använda rena sängkläder, tvätta mellan smörjningarna och inte klia.

Regelverk i Sverige[redigera | redigera wikitext]

En tatuerares verksamhet regleras i Sverige av bland annat smittskyddslagen. Av den framgår vilka sjukdomar som är anmälningspliktiga. Den som bär på en smitta är alltså skyldig att meddela detta. Miljöbalken föreskriver att en tatuerare skall anmäla sin verksamhet till myndigheterna samt utföra egenkontroll. Någon åldersgräns finns inte i Sverige (se Föräldrabalken kapitel 9) så som det gör i Danmark, där det även är förbjudet att tatuera på händer och ansikte.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Socialstyrelsen
  2. ^ http://www.kemi.se/sv/Innehall/Fragor-i-fokus/Tatueringsfarger/

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]