Tawakkul Karman

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tawakkul Karman Nobelpristagare
Tawakkul Karman 2011.
Född 7 februari 1979 (35 år)
Taiz, guvernementet Taizz, Jemen
Yrke/uppdrag Människorättsaktivist
Journalist
Politiker
Politiskt parti Al-Islah
Religion Sunnimuslim
Karman i Stockholm 2014.

Tawakkul Karman (arabiska: توكل كرمان), född 7 februari 1979 i Taiz, är en jemenitisk journalist och fredsaktivist. Tillsammans med Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee blev hon 2011 års mottagare av Nobels fredspris med motiveringen "for their non-violent struggle for the safety of women and for women’s rights to full participation in peace-building work"[1] ("för deras ickevåldskamp för kvinnors säkerhet och deras rätt till fullt deltagande i fredsbyggande arbete"). Karman är den yngsta person någonsin att tilldelas priset och även den första arabiska kvinnan.

Tawakkul Karman är medlem av islamistpartiet Al-Islah i Jemen. Hon är en av Jemens mest kända aktivister och har utsatts för mordhot och har gripits flera gånger.[2]

2011 kom hon på första plats på Foreign Policys lista över de 100 främsta "globala hjärnorna".[3]

Kvinnliga journalister utan kedjor[redigera | redigera wikitext]

Tawakkul Karman startade 2005 gruppen Kvinnliga journalister utan kedjor. Nätverket har som mål att främja yttrandefrihet och demokratiska rättigheter.[2]

Protester 2011[redigera | redigera wikitext]

Under protesterna i Jemen 2011 ledde Tawakkul Karman en regimkritisk demonstration i Sanaa i protest mot Ali Abdullah Saleh och krävde hans avgång. Hon arresterades och efter gripandet av Karman anslöt sig även omkring 200 journalister till studentdemonstrationerna i Sanaa, och krävde att Karman och andra som gripits omedelbart släpps fria.[4]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/peace/laureates/2011/press.html
  2. ^ [a b] ”Tog av sig heltäckande slöjan”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/varlden/tog-av-sig-heltackande-slojan. Läst 7 oktober 2011. 
  3. ^ The FP Top 100 Global Thinkers”. Foreign Policy. December 2011. http://www.foreignpolicy.com/articles/2011/11/28/the_fp_top_100_global_thinkers?page=0,4#thinker5. Läst 2 december 2011. 
  4. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3304&artikel=4307833

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]