Tenzin Gyatso

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tenzin Gyatso Nobelpristagare
14:e Dalai laman av Tibet
Tenzin Gyatso
Regeringstid 17 november 1950
Föregångare Thubten Gyatso
Tibetanska བསྟན་འཛིན་རྒྱ་མཚོ
Wylie-translitterering bstan ’dzin rgya mtsho
Uttal tɛ̃tsĩ catsʰo (IPA)
FRK:s officiella transkription Dainzin Gyaco
THDL-transkription Tenzin Gyatso
Kinesiska 丹增嘉措
Pinyin Dānzēng Jiācuò
Fader Choekyong Tsering
Moder Diki Tsering
Född 6 juli 1935 (78 år)
Taktser, Qinghai (Amdo)

Jetsun Jamphel Ngawang Lobsang Yeshe Tenzin Gyatso, född som Lhamo Dhondrub 6 juli 1935 i Taktser, Amdo i dåvarande nordöstra Tibet (del av nuvarande Qinghai), är det religiösa namnet på den fjortonde och nuvarande Dalai lama. Han är den högsta ledaren för gelug-skolan inom den tibetanska buddhismen och leder den tibetanska exilregeringen i Dharamsala. Han fick Nobels fredspris 1989.

Uppväxt och identifiering som Dalai lama[redigera | redigera wikitext]

Han föddes som Lhamo Dhondrub i byn Taktser i den tibetanska provinsen Amdo. Enligt en profetia skulle den fjortonde Dalai lama återfödas i östra Tibet, varför den tibetanska regeringen sände en grupp munkar och regeringstjänstemän, maskerade till handelsmän, till Amdo för identifiera Dalai lamas inkarnation.[1] I Amdo utarbetades en lista på möjliga kandidater och sent på vintern 1937 anlände man till det hus i Taktser, där den tvåårige Lhamo Dhondrubs familj bodde. När en av de förklädda lamorna bad barnet gissa hans namn, "svarade han emellertid inte bara rätt utan kunde också säga vilket kloster som laman tillhörde. Pojken fick genomgå en mångfald undersökningar som huvudsakligen bestod i att bland en mängd föremål peka ut dem som tillhört den trettonde Dalai lama, vilket pojken gjorde utan att missta sig.[2] Sedan man även hade gjort en kroppsundersökning och upptäckt en uppsättning av den föregående Dalai lamas fysiska kännetecken, ansåg man sig vara säker på att i barnet ha funnit den nya inkarnationen av Dalai lama.

Han fick det religiösa namnet Jetsun Jamphel Ngawang Lobsang Yeshe Tenzin Gyatso (Helige herre, vänlig ära, barmhärtig, trons försvarare, hav av vishet) som tvååring då det ansågs att han var en reinkarnation av Thubten Gyatso, den trettonde Dalai lama. Tibetaner omnämner honom som Kündün – Närvaron. Flera av hans syskon identifierades senare till lamor, bland annat hans äldre bror Thubten Jigme Norbu.

Eftersom Amdo lydde under den huikinesiske krigsherren Ma Bufang i Xining, var munkarna tvungna att utverka tillstånd från honom för att kunna föra Tenzin Gyatso till Lhasa. Detta tillstånd fick de först efter det att de betalat en lösesumma hundratusentals silverdollar till Ma och nu kunde de föra pojken till Lhasa för att inleda intensiva buddhistiska studier.[3] Större delen av Tenzin Gyatsos familj flyttade så småningom också till staden.

Ledare för Tibet under kinesiskt styre[redigera | redigera wikitext]

Den 17 november 1950, vid en ålder av femton år, blev han utropad som Tibets statsöverhuvud. Kort därefter intog trupper från Folkets befrielsearmé Tibet, och Dalai lamas regering tvingades skriva på Sjuttonpunktsöverenskommelsen 1951, vilken erkände Kinas överhöghet över Tibet samtidigt som den kinesiska regeringen lovade att inte avsätta Dalai lamas regering.

1954 bjöds han och Panchen Lama till Peking av centralregeringen för att delta i den första Nationella Folkkongressen. Under sitt besök fick han träffa en rad kinesiska kommunistiska ledare, som Mao Zedong, Zhou Enlai och Chen Yi.[4] Under sitt besök ansökte Tenzin Gyatso om medlemskap i Kinas kommunistiska parti, men hans ansökan avslogs.[5]

Portal:Buddhism

Buddhismen

Buddha
Nirvana
Kanoniska skrifter
Theravada
Mahayana
Tibetansk buddhism
Buddhistiska riktningar
Karma
De fyra sanningarna
Åttafaldiga vägen
Zen
Bodhisattvor
Tempel
Personligheter
Portal:Buddhism

1955 blev han utsedd till ordförande i den "förberedande kommittén för den autonoma regionen Tibet," vilken formellt hade ansvaret för att reformera samhällssystemet i Tibet och skapa en autonom region. Den reella makten över reformprogrammet var dock i händerna på den lokala partikommittén för Kinas kommunistiska parti, där inga tibetaner fanns representerade.[6]

1956 bjöd ett indiskt buddhistiskt sällskap Dalai lama och Panchen lama att resa till Indien för att fira Buddha Jayanti, 2500-årsminnet av den historiska Buddhas födelse. Efter viss tvekan lät de kinesiska myndigheterna Dalai lama att resa till Indien, där han fick besöka flera indiska heliga platser och lärde känna Mahatma Gandhis idéer om icke-våld. Dalai lama fick också träffa den indiske premiärministern Jawaharlal Nehru. Under besöket övervägde Dalai Lama att stanna kvar och gå i landsflykt, men hans kinesiska följeslagare övertalade honom att återvända till Tibet.[7]

I samband med att kinesiska myndigheter genomförde jordreformer i tibetanska områden Sichuan och Qinghai startade ett gerillauppror bland tibetanerna i dessa områden och flyktingar började strömma in i Lhasa, vilket ökade oron i centrala Tibet. Under de följande åren försökte han genom diplomati och förhandlingar upprätthålla freden i Tibet, men när ett uppror mot det kinesiska styret bröt ut i mars 1959 drevs han i landsflykt till Indien.

Sedan 1951 har uppskattningsvis hundratusentals tibetaner dött som en direkt följd av tvångsarbete, avrättningar, fängelsevistelser och hungersnöd, vilket innebär att tibetanerna drabbats oproportionerligt hårt av kommunistpartiets styre.[8] 1959 anklagade den Internationella juristkommissionen den kinesiska regeringen för folkmord i en uppmärksammad rapport.[9]

Exil i Indien[redigera | redigera wikitext]

Tenzin Gyatso under ett besök i Italien (2007)

Den indiska regeringen gav Dalai lama politisk asyl i Indien och lät honom grunda en tibetansk exilregering i Dharamsala. Från sin exil har han sedan dess fört en fredlig kamp för Tibets självbestämmande och religiösa särart. Han har beskrivit den kinesiska politiken i Tibet som ett "kulturellt folkmord".[10] Detta innefattar bland annat en omfattande inflyttning av etniska kineser så att tibetanerna numera är i minoritet i sitt eget land. Regeringen i Peking har svarat på Dalai lamas kritik med att bl.a. anklaga honom för att förespråka ”etnisk rensning”.[11]

På 1970-talet började Dalai lama resa utomlands för att skapa stöd för tibetanernas sak. Dalai lama besökte Sverige första gången den 13-17 oktober 1973 och har återvänt ett flertal gånger sedan dess.[12]

I samband med att Deng Xiaoping inledde ekonomiska reformer i Kina har Dalai lamas exilregering fört en dialog med den kinesiska regeringen om Tibet och Dalai lamas ställning, men hittills har dialogen inte lett till någon överenskommelse mellan de två parterna. Den 15 juni 1988 höll Dalai lama ett uppmärksammat anförande inför Europaparlamentet i Strasbourg, där han gav upp kravet på ett självständigt Tibet och lade fram en plan för "verklig autonomi". Den kinesiska regeringen avvisade Dalai lamas plan.[13]

Efter oroligheterna i Tibet 2008 skärptes tonen mot Dalai lama ytterligare då den kinesiska regeringen pekade ut honom som skyldig till oroligheterna. Den kinesiska regeringen har också aktivt försökt hindra Dalai lama från att besöka främmande länder och hotat med repressalier mot utländska regeringschefer som träffar honom.[14]

Lära[redigera | redigera wikitext]

Ända sedan de första kinesiska trupperna trängde in i Tibet, har Tenzin Gyatso förespråkat en fredlig lösning och tagit avstånd från våld. Liksom Gandhi värderar han människan alltför högt för att tro att våldsmetoder skall kunna lösa problemen. Hans övertygelse är att det inom alla människor, även hos de grymmaste, finns resurser av medkänsla, sanningslidelse och rättskänsla.[källa behövs] Han har sedan i sin landsflykt 1959 kämpat för Tibets självstyre.

Den tibetanske ledaren har vid upprepade tillfällen givit uttryck för uppfattningen, både för sina landsmän och i internationella sammanhang, att fienden är en av de bästa lärarna på den andliga vägen. Endast av fienden kan man lära sig tålamod, självbehärskning och fördragsamhet. Fienden drar fram de negativa sidorna hos oss själva i ljuset och ger oss en chans att bearbeta dem, har han ofta sagt.[källa behövs]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Dalai Lama fick 1989 Nobels fredspris för "sitt motstånd mot att använda våld i sin kamp för att återfå sitt folks frihet".[15] 2007 tilldelades Dalai Lama den amerikanska kongressens guldmedalj.

Intressen[redigera | redigera wikitext]

Redan som liten var Dalai Lama intresserad av klockor i alla storlekar och former. Så fort han blev tillräckligt stor för att ha makt över sina närmaste medarbetare i Potalapalatset fick han dem att köpa honom en Rolex och en Omega på marknaden i Lhasa. Det första han gjorde var att plocka sönder dem och sedan sätta ihop dem. Nu inreder han en verkstad i huset i Dharamsala där han bor, och börjar reparera klockor åt sina vänner och bekanta. De flesta klockorna får han igång, även om de inte alltid är lika snygga när de kommer tillbaka till sina ägare.[källa behövs]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

I oktober 1998 erkände Dalai Lama administrationen att de tagit emot $1,7 miljoner varje år under 1960-talet från USA:s regering genom CIA. [16] Pengarna skulle finansiera en tibetansk gerillaverksamhet, vilket inkluderade ett träningsläger i Colorado, USA, för att bekämpa Kina. [17]

Filmer[redigera | redigera wikitext]

Det har gjorts en rad filmer om den 14:e Dalai lama:

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Goldstein (1989), s. 315.
  2. ^ Goldstein (1989), s. 317.
  3. ^ Goldstein (1989), s. 321.
  4. ^ Dalai Lama (1963), ss. 96-92.
  5. ^ Chang, Jung och Jon Halliday, Mao: Den sanna historien (Stockholm: Prisma, 2007), s. 517.Libris 10391586
  6. ^ Dalai Lama (1963), s. 98.
  7. ^ Dalai Lama (1963), s. 111.
  8. ^ Se till exempel Anne-Marie Blondeau, Katia Buffetrille, och Wei Jing (red.), Authenticating Tibet: Answers to China's 100 Questions (Berkeley: University of California Press, 2008), s. 144.Libris 10710357
  9. ^ International Commission of Jurists, The Question of Tibet and the Rule of Law (Geneva: International Commission of Jurists, 1959).Libris 682921
  10. ^ http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=752736
  11. ^ Artikel i China Daily
  12. ^ Goldstein-Kyaga (2008), s. 89.
  13. ^ Tsering Shakya (1999), ss. 423-426.
  14. ^ "Sydafrika stoppar Dalai lama", Svenska Dagbladet, 22 mars 2009.
  15. ^ Nobel Peace Price 1989:Presentation Speech
  16. ^ http://www.nytimes.com/1998/10/02/world/world-news-briefs-dalai-lama-group-says-it-got-money-from-cia.html
  17. ^ "{{{title}}}". Penn & Teller: Bullshit!. episode 5. season 3. May 23, 2005. Showtime..

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bornstein, Anna C. (1988). Dalai Lama och den buddhistiska vägen. Täby: Larson. Libris 7406089. ISBN 91-514-0224-6 
  • Dalai Lama XIV (1963). Mitt land och mitt folk. Stockholm: Geber. Libris 682495 
  • Dalai Lama XIV; Galfvensjö Alf, Hofsö Jimmy (2002). Etik för ett nytt millennium. Malmö: Richter. Libris 8848010. ISBN 91-7711-416-7 
  • Bstan-ʾdzin-rgya-mtsho (1995) (på eng). His Holiness the Dalai Lama: speeches, statements, articles, [and] interviews 1987 to June 1995.. Dharamsala, H.P., India: Dept. of Information and International Relations, Central Tibetan Administration. Libris 11230550 
  • Goldstein, Melvyn C.; Rimpoche Gelek (1989) (på eng). A history of modern Tibet, 1913-1951: the demise of the Lamaist state. Berkeley: Univ. of California Press. Libris 5005342. ISBN 0-520-06140-3 (alk. paper) 
  • Goldstein, Melvyn C. (1997) (på eng). The snow lion and the dragon: China, Tibet, and the Dalai Lama. Berkeley: University of California Press. Libris 5007819. ISBN 0-520-21254-1 (cloth : alk. paper) 
  • Goldstein-Kyaga, Katrin (2008). Tibet och den svenska tystnaden: Tibets politiska status och Sveriges ståndpunkt. Stockholm: Amaryllis. Libris 10901007. ISBN 978-91-973844-5-2 
  • Tsering Shakya (1999) (på eng). The dragon in the land of snows: a history of modern Tibet since 1947. London: Pimlico. Libris 5489242. ISBN 0-14-019615-3 (hft., Penguin Compass, 2000) 
  • Görel Byström Janarv, Ann Lagerström. Religiösa Profiler. Natur & Kultur 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
Thubten Gyatso
Dalai Lama
1935–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten
Föregångare:
Ingen
Ordförande i den "Förberedande kommittén för den autonoma regionen Tibet"
1955–1959
Efterträdare:
Chökyi Gyaltsen