Aung San Suu Kyi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Aung San Suu Kyi Mottagare av Nobels fredspris 1991



Namnet Aung San Suu Kyi på burmesiska



Generalsekreterare för Nationella demokratiska förbundet
Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
27 september 1988
Företrädare Första innehavaren

Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
2 maj 2012
Företrädare Soe Tint

Född 19 juni 1945 (69 år)
Rangoon, Brittiska Burma
Politiskt parti Nationella demokratiska förbundet
Make Michael Aris
(1972-1999; hans död)
Barn Alexander Aris
Kim Aris
Alma mater Londons universitet
Religion Theravada Buddhism

Aung San Suu Kyi (burmesiska: AungSanSuuKyi1.png  [àuɴ sʰáɴ sṵ tɕì]), född 19 juni 1945 i Rangoon, är en burmesisk oppositionspolitiker som är generalsekreterare för Nationella demokratiska förbundet (NLD). I parlamentsvalet 1990 vann NLD 59% av de nationella rösterna och 81% (392 av 485) av platserna i parlamentet.[1][2][3][4][5][6][7] Hon hade precis innan valet satts i husarrest. Hon fortsatte att sitta i husarrest under nästan 15 av de 21 åren från den 20 juli 1989 fram till hennes senaste frigivning den 13 november 2010.[8] Under denna tiden kom Aung San Suu Kyi att bli en världens mest kända och framgångsrika politiska fångar.[9]

Suu Kyi mottog Raftos Minnespris och Sacharovpriset under år 1990. Hon tilldelades Nobels fredspris år 1991. År 1992 blev hon tilldelad Jawaharlal Nehrus Pris av den Indiska regeringen och International Simón Bolívar Prize av Venezuelas regering. Under 2007 gjorde Kanadas regering henne till kanadensisk hedersmedborgare;[10] vid den här tidpunkten var hon en av fyra som någonsin blivit tilldelad detta. År 2011 mottog hon Wallenbergmedaljen.[11]

Den 1 april 2012 meddelade hennes parti Nationella demokratiska förbundet att hon blivit vald till Pyithu Hluttaw, underhuset av Pyidaungsu Hluttaw och där hon representerar Kawhmus valkrets.[12] Hennes parti vann också 43 av de 45 vakanta platserna i parlamentet.[13] Valresultatet bekräftades av den officiella valkommission dagen efter.[14]

Suu Kyi är det tredje barnet och enda dottern till Aung San, ansedd som grundare av dagens Burma.


Biografi[redigera | redigera wikitext]

Aung San, hennes far, ledde under andra världskrigets slutskede en väpnad grupp som kämpade mot japanerna. Han grundade organisationen Anti-Fascist People's Freedom League som vid Burmas första allmänna val i april 1947 vann 248 av parlamentets 255 platser. Aung San fick bilda regering men i juli samma år mördades han när en grupp beväpnade män avbröt ett pågående regeringssammanträde. Hans änka Khin Kyi fortsatte med politik. När Suu Kyi var 15 år blev hennes mor utnämnd till ambassadör i Indien och Suu Kyi flyttade med henne till New Delhi.[15]

Efter universitetsförberedande studier flyttade Suu Kyi till Storbritannien och tog examen i filosofi, ekonomi och statskunskap vid Saint Hugh's College i Oxford. I Oxford träffade hon Tibet-forskaren Michael Aris som hon gifte sig med. Paret flyttade till Bhutan där han arbetade vid regeringskansliet. Suu Kyi födde två söner och familjen flyttade 1975 till London. När hon 1988 genomförde doktorandstudier vid University of London drabbades hennes mor av hjärnblödning och Suu Kyi reste i april 1988 tillbaka till Burma.[16]

I mars 1988 hade studenterna i Rangoon inlett protester mot regeringen och general Ne Win. Protesterna möttes med våld och flera studenter dödades i sammandrabbningar med polisen. När studenterna demonstrerade var en av deras ideologiska förebilder Aung San. Suu Kyi beslutade sig att ansluta sig till protesterna. Den 12 augusti avgick Sein Lwin som Burmas president. Kort efteråt utlovades fria val inom tre månader. Den 26 augusti 1988 höll Suu Kyi ett tal inför en halv miljon människor utanför Shwedagonpagoden i Rangoon. Den 24 september bildades Nationella demokratiska förbundet av Aung Gyi (ordförande), Tin Oo (vice ordförande) och Suu Kyi (partisekreterare).[17]

Den 20 juli 1989 omringades Suu Kyis hus av soldater och hon och andra ledare för partiet sattes i husarrest. Andra medlemmar av partiet sattes i fängelse. De utlovade parlamentsvalen hölls den 27 maj 1990 och Nationella demokratiska förbundet fick 392 av de 485 platserna. Efter valet förklarade regeringen att valet inte hade gällt platserna i parlamentet utan en församling för att föreslå en ny konstitution och att regeringen inte skulle godta en konstitution utformad av Nationella demokratiska förbundet. Suu Kyi satt i husarrest fram till den 10 juli 1995.[18]

År 1991 tilldelades Aung San Suu Kyi Nobels fredspris. På grund av husarresten fick sönerna och maken Michael Aris vara ställföreträdande mottagare under ceremonierna i Oslo.

1997 fick Michael Aris besked om att han hade prostatacancer och det visade sig så småningom att den var obotlig. Trots uppvaktningar från USA och flera andra länder, samt prominenta världsledare som FN:s generalsekreterare Kofi Annan och påven Johannes Paulus II, vägrade den burmesiska regimen att bevilja honom visum för att besöka hustrun. Regimen skyllde på att man inte hade medicinska möjligheter att ta hand om honom, utan uppmanade i stället Aung San Suu Kyi att lämna landet för att besöka honom. Hon avböjde dock det erbjudandet, eftersom hon misstänkte att hon sedan inte skulle släppas tillbaka in i Burma.[19]

Han dog i London på sin 53-årsdag, 27 mars 1999. Sedan 1989, då Aung San Suu Kyi första gången sattes i husarrest, fick han bara träffa henne fem gånger. den sista var julen 1995.

År 2000 sattes hon åter i husarrest efter att hon trotsat reserestriktioner och försökt åka till staden Mandalay. Hon släpptes 2002 men sattes i fängelse i Insein-fängelset i Rangoon ett år senare efter en sammanstötning mellan hennes anhängare och en regeringsstödd mobb. I september 2003 frigavs hon men var fortfarande i husarrest.[20] Husarresten förlängdes ett år i maj 2007 och i maj 2008.

2005 tilldelades hon Olof Palmepriset.

I oktober 2007 lämnade hon sin bostad, för att, av för omvärlden okänd anledning, föras till regimens gästhus i Naypyidaw.[21]

I maj 2009 simmade en amerikan vid namn John Yettaw till hennes hus som ligger vid en sjö. Det innebar ett brott mot husarresten, som vid det laget nästan var över, och hon ställdes inför rätta. Tre månader senare dömdes hon till tre års fängelse och hårt straffarbete i rättegången. En av ministrarna i juntan ändrade domen till ett och ett halvt år i husarrest, motiverat med ”lugn och ro ska fortsätta råda”.[22] Fredagen den 12 november 2010 ryktades det att militärregimen hade beslutat om hennes frigivande nästa dag, då hennes husarrest skulle vara slut. Hon blev också frigiven dagen efter, den 13 november 2010 sedan val hållits i landet. [23]Valet har kritiserats av omvärlden för att vara "riggade" av den styrande militärjuntan.

Vid fyllnadsval till parlamentet 2012 vann hennes parti en jordskredsseger och hon blev invald i parlamentet.

Det irländska rockbandet U2 tillägnar sin låt Walk On åt Aung San Suu Kyi. Låten finns på deras album All That You Can't Leave Behind.

2011 hade filmen The Lady premiär. Regisserad av Luc Besson är det en filmisk biografi (biopic) om Aung San Suu Kyi.

Priser - utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Litteratur [24][redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Aung San Suu Kyi should lead Burma, Pravda Online. 25 September 2007
  2. ^ The Next United Nations Secretary-General: Time for a Woman. Equality Now.org. November 2005.
  3. ^ MPs to Suu Kyi: You are the real PM of Burma. The Times of India. 13 June 2007
  4. ^ Walsh, John. (February 2006). Letters from Burma. Shinawatra International University.
  5. ^ Deutsche Welle Article: Sentence for Burma's Aung San Suu Kyi sparks outrage and cautious hope Quote: The NLD won a convincing majority in elections in 1990, the last remotely fair vote in Burma. That would have made Suu Kyi the prime minister, but the military leadership immediately nullified the result. Now her party must decide whether to take part in a poll that shows little prospect of being just.
  6. ^ The Hon. PENNY SHARPE Speech: In 1990, Suu Kyi stood as the National League for Democracy's candidate for Prime Minister in the Burmese general election. The NLD won in a landslide but the military junta refused to hand over power. Page: 52
  7. ^ twist in Aung San Suu Kyi's fate Article: How a Missouri Mormon may have thwarted democracy in Myanmar. By Patrick Winn — GlobalPost Quote: "Suu Kyi has mostly lived under house arrest since 1990, when the country's military junta refused her election to the prime minister's seat. The Nobel Peace Laureate remains backed by a pro-democracy movement-in-exile, many of them also voted into a Myanmar parliament that never was." Published: 21 May 2009 00:48 ETBANGKOK, Thailand
  8. ^ Burma releases Aung San Suu Kyi. BBC News, 13 November 2010.
  9. ^ Aye Aye Win, Myanmar's Suu Kyi Released From Hospital, Associated Press (via the Washington Post, 10 June 2006.
  10. ^ ”Canada makes Myanmar's Suu Kyi an honorary citizen”. Reuters. 17 October 2007. http://www.reuters.com/article/idUSN17350334. Läst 28 december 2010. 
  11. ^ Recipients of the Wallenberg Medal. Wallenberg.umich.edu. Retrieved on 2 April 2012.
  12. ^ Fuller, Thomas, Democracy Advocate Elected to Myanmar’s Parliament, Her Party Says, The New York Times, 1 April 2012.
  13. ^ ”Burmese Parliamentary Elections”. Voice of America News. 5 April 2012. http://www.voanews.com/policy/editorials/Burmese-Parliamentary-Elections-146265885.html. Läst 5 april 2012. 
  14. ^ NLD Claims Suu Kyi Victory, The Irrawaddy, 4 April 2012.
  15. ^ Chee (2006), s. 18-20
  16. ^ Chee (2006), s. 20-21
  17. ^ Chee (2006), s. 21-43
  18. ^ Chee (2006), s. 54-72
  19. ^ BBC News 1999-03-26: "Suu Kyi rejects UK visit offer"
  20. ^ BBC News 2009-08-11: Profile: Aung San Suu Kyi
  21. ^ Associated Press (25 oktober 2007). ”Sources: Suu Kyi has left home”. CNN. http://www.cnn.com/2007/WORLD/asiapcf/10/25/myanmar.russia.china/index.html?iref=newssearch. Läst 25 oktober 2007. 
  22. ^ Dagens Nyheter 2009-08-11: "Aung San Suu Kyi undanröjd efter juridisk teater"
  23. ^ 'Aung San Suu Kyi er satt fri', NRK den 13 november 2010.
  24. ^ Böcker om Aung San Suu Kyi i Libris

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]