The Rasmus

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
The Rasmus
The Rasmus under en spelning i Bochum, Tyskland 2005.
The Rasmus under en spelning i Bochum, Tyskland 2005.
Information
Bakgrund Finland Helsingfors
Genre Alternative rock [1]
Rock [2][3]
Gothic rock [2]
Funkrock (under tidig karriär)
Aktiva år 1994-idag
Skivbolag Warner Music (1995-2000)
Playground Music (2001-idag)
Artistsamarbeten Hay & Stone, Kwan, Killer
Webbplats www.therasmus.com
Medlemmar
Lauri Ylönen
Eero Heinonen
Pauli Rantasalmi
Aki Hakala
Tidigare medlemmar
Janne Heiskanen

The Rasmus är en finländsk rockgrupp som bildades under namnet Rasmus 1994 i Helsingfors. De fyra medlemmarna Lauri Ylönen (sång), Eero Heinonen (bas), Pauli Rantasalmi (gitarr) och Janne Heiskanen (trummor) startade bandet i skolan i slutet av året. Dåvarande trummisen, Heiskanen hoppade av bandet 1998 och ersattes kort därefter av Aki Hakala.

Bandet är kända för att variera sig inom rockmusik på varje album och hamnar därför i genren alternative rock. The Rasmus är idag ett av Finlands mest framgångsrika rockband med fler än 1,5 miljoner sålda album världen runt, åtta guldpriser och fem platinapriser. [4] De har givit ut sex studioalbum, ett samlingsalbum samt 21 singlar. Bland populära låtar kan nämnas singlarna Liquid, F-F-F-Falling, In the Shadows, First Day of My Life, Funeral Song och No Fear.

I Finland har de varit populära i flera år och redan vid 17-års åldern hade de fått skivkontrakt med Warner Music Finland. Deras fjärde album Into gjorde framgång även i resten av Skandinavien. I Sverige slog de igenom med sommarhiten F-F-F-Falling på ett antal olika radiostationer. Deras mest kända låt är dock In the Shadows från albumet Dead Letters som släpptes 2003.

The Rasmus hör även till grundarna för den finska föreningen Dynasty tillsammans med Killer (splittrade) och Kwan. Föreningen varade från 1999 till 2005, men blev senare ett skivbolag istället. Skivbolaget heter Dynasty Recordings och ägs av Ylönen och Rantasalmi samt Antti Eräkangas och Antti Eriksson.

Ylönen, som även är låtskrivare för bandet, säger att hans texter alltid är personliga och handlar om något som han själv har upplevt. Han har ofta en anteckningsbok med sig när bandet är på turné, där han skriver ner ord och meningar som kan komma till nytta när nästa låt ska skrivas. Han påstår att man får mycket inspiration av att spela i olika länder.

Innehåll

[redigera] Historia

[redigera] De tidiga åren, 1994-1998

The Rasmus historia börjar i det tidiga 1990-talet i Helsingfors. Eero Heinonen (bas) och Lauri Ylönen (sång) hade lärt känna varandra i tredje klass när de båda var nio år gamla. Pauli Rantasalmi (gitarr) lärde känna Ylönen och Heinonen i Suutarila Highschool i början av 1990-talet. De tre vännerna var alla intresserade av rockmusik, så de bestämde sig för att bilda ett eget band i skolan under 1994. Ingen av medlemmarna hade tagit extra musiklektioner, utan de hade tränat fram sina kunskaper på egen hand, mycket tack vare coverlåtar. De brukade regelbundet repa i Rantasalmis källare och de började inom kort att skriva och spela sin egen musik. I december 1994 spelade de sin allra första show på julavslutningen i skolan. På den tiden kallades de för "Sputnik", vilket ganska snabbt ändrades till "Anttila". Under sommaren året därpå mötte dem Janne Heiskanen (trummor) [5] och de fick då slutligen namnet "Rasmus", vilket Heiskanen kom på. [6]

Enligt bandmedlemmarna betyder namnet "Rasmus" ingenting speciellt utan är helt enkelt bara ett namn som är lätt att komma ihåg. Heinonen har dock sagt att det är en kombination av de finska orden "trash" (som i "trashig" musik) och "mosh" (från ordet moshpit) i en intervju i Aftonbladet. [7] Säger man de två orden snabbt tillsammans låter det som "Rasmus", förklarade Heinonen. De hade på den tiden heller ingen aning om att Rasmus var ett svenskt pojknamn. Under sommaren 1995 kom deras tur då de stötte på deras blivande manager och producent Teja Kotilainen som såg dem uppträda på Oranssi Club. Kotlainen uppmärsammades särskilt av deras riviga och skickliga attityd och deras egna, goda, svängiga låtar.[8]

” Vi kände honom redan. Vi blev tillsammans ett starkt team och det är vi fortfarande. Vi insåg redan då att detta var början på mycket hårt arbete. ”

—Lauri Ylönen


Kotilainen ville att bandet skulle spela in några låtar i en studio vid namn Studio 303. Bandet gick med på det eftersom de tyckte att det var en mycket bra chans att ta, så de skrev på ett kontrakt för Teja G. Records. I slutet av december senare det året gavs deras första EP-skiva 1st ut. Den släpptes självständingt genom deras managers egna skivkontrakt, Teja G. Records. EP:n hade till slut sålt i tillräckligt många exemplar för att fånga Warner Music Finlands intresse, och skivbolaget skrev kontrakt med gruppen 1996. Efter ett tag hoppade Ylönen av skolan för att kunna ägna mer tid åt musiken. De övriga medlemmarna stannade dock kvar lite längre för att slutföra deras studier. Den 23 september 1996 släpptes deras första studioalbum Peep genom Warner Music och blev en stor succé i Finland där den sålde guld. [9] Efter att första EP-skivan 1st hade släppts, släpptes två EP-skivor till - 2nd och 3rd. Dessa sålde alla ungefär lika bra.

Bandet gillade inte att spela för mycket covers eftersom det enligt de själva inte blir lika stor utmaning. Till Peep gjordes därför endast en cover, Ghostbusters, som är en cover av Ray Parker Jr..

” Alla andra band i vår ålder spelade covers, men vi ville klara oss på egen hand. När våran första singel Funky Jam nådde radiostationerna började det att gå framåt. Våra liv ändrades så mycket det året, vi hade svårt att kontrollera det. [10] ”

—Lauri Ylönen


Rasmus fortsatte med musiken och redan ett år senare, den 29 augusti 1997 släppte dem uppföljaren Playboys. Denna gången var inte Teja Kotilainen deras producent för albumet, utan Ilkka Herkman. Dock var albumet till stor del självproducerat, precis som det förra. Albumets singlar var Blue, Kola, Playboys och Ice. Även detta albumet gjorde succé i Finland där det sålde guld igen. Albumets genre är huvudsakligen en blandning av rock och funkrock, men även spår av ska och punkrock. Bandet hade därför en hel del medverkande musiker på albumet som bland annat spelade saxofon, trumpet och cello. Till detta albumet gjordes även bandets första musikvideo till låten Playboys. Dock blev den ingen större succé på TV.

Den 2 november 1998 släpptes deras tredje studioalbum, Hellofatester vilket producerades av Teja Kotilainen. Trots att singeln Liquid framröstades till årets bästa låt [11] i Finland både av fans och kritiker, gjorde detta albumet ingen särskild stor succé - den nådde endast plats #16 i 11 veckor på den finska albumlistan[12] och sålde inte så många exemplar som bandet hade förväntat sig. Det släpptes därför endast två singlar till albumet - Liquid, 1998 och Swimming with the Kids året därpå. Albumets enda musikvideo gjordes till Liquid.

[redigera] Rasmus byter trummis, namn och skivbolag 1999-2002

I samband med att Hellofatester hade sålt relativt dåligt ville deras trummis Janne Heiskanen efter en semester i Indien inte längre fortsätta att spela i bandet. Det var i början på 1999 som bandet för en kort stund stod utan trummis. De ägnade därför mycket tid åt att hitta en ersättare. Det dröjde som tur var inte länge innan Pauli Rantasalmi kom med förslaget att få med den Esbo-födde trummisen Aki Hakala. Hakala hade tidigare spelat trummor i Killer och Kwan, vilka Rantasalmi delvis var producent för. I vilket fall tackade inte Hakala nej till en plats i bandet.

” Pauli frågade mig om jag ville gå med i bandet efter att vi hade jammat tillsammans, vilket var väldigt bra eftersom att jag i stort sett suger på allting förutom att spela trummor. ”

—Aki Hakala


1999 var även året som Rasmus startade en förening vid namn Dynasty tillsammans med sina vänner från Killer och Kwan. De tre banden har ofta arbetat ihop inom musiken. Både Ylönen och Rantasalmi lät tatuera in Dynasty-logotypen på sina armar. Meningen med Dynasty var att symbolisera vänskap mellan de tre banden.

Med deras nya trummis fortsatte bandet att skriva musik under några år. Till slut hade de fått ihop tillräckligt med material för ännu en uppföljare som de hoppades skulle sälja bättre än Hellofatester. De ville göra något nytt, mer internationellt, så de tog kontakt med de två svenska producenterna Mikael Nord Andersson och Martin Hansen. De hade en fin studio i Bromma, Stockholm vid namn Nord Studios. Där spelade bandet in deras nya låtar. Detta ledde till att Rasmus även ville byta skivbolag. De skickade in några demos inspelade i Nord Studios till skivbolag i Skandinavien-området. De fick inom en tid svar från ett flertal skivbolag som tyckte de lät intressanta, men valde till slut Playground Music, ett skivbolag för samtliga länder i Skandinavien. Deras tidigare manager och producent Teja Kotilainen hade också bytt skivbolag vid sekelskiftet och ersattes därför av Seppo Vesterinen, som även är manager för HIM. Skivbolaget var inte det enda de bytte - även deras namn ändrades från "Rasmus" till "The Rasmus". Den största anledningen till varför bandet lade till "The" i namnet, var för att de hade blivit mixade av den svenska diskjokeyn DJ Rasmus. [13] Men när de nu hette The Rasmus var det inte lika lätt att blanda ihop artisterna med varandra.

Efter månader av arbete i studion med deras nya producenter var äntligen deras fjärde album Into färdigt. Albumet släpptes den 29 oktober 2001 genom Playground Music. Aki Hakala, som nyss hade gått med i bandet, kände sig snabbt som en i gruppen. Den första låten han fick medverka på var balladen Last Waltz som kom att bli spår tio på albumet. Into har en genre som skiljer sig en aning från bandets tidigare album. Jämfört med Hellofatester är Into mer pop/rock-influerat och deras tidigare spår av funk/jazz är som bortblåsta. I vilket fall ville bandet prova på något nytt.

Med singlar som F-F-F-Falling, Chill och Madness blev Into en storsäljare även utanför Finlands gränser. F-F-F-Falling blev den första låten som spelades på svenska radiostationer. Efter att Into hade släppts ut började The Rasmus (som de numera hette) att spela tillsammans med en massa stora artister. De fick bland annat vara förband till HIM, Red Hot Chili Peppers och Roxette på deras skandinaviska turné inför ca 40 000 fans. De släppte även ett samlingsalbum med namnet Hellofacollection där de hade samlat sina största hits från Peep till Into. Egentligen var det ganska konstigt att samlingsalbumet släpptes genom Warner Music, med tanke på att F-F-F-Falling och Chill var inspelade efter att bandet hade lämnat skivbolaget.

År 2003 släpptes digipack-albumet Into Special Edition som innehöll samma låtar som vanliga Into plus fyra bonuslåtar, musikvideon till F-F-F-Falling samt ett 24-sidigt häfte med nya foton. Dessa bonuslåtar hade dock redan släppts ut på singlarna Madness, Chill och Heartbreaker/Days, fast bandet ansåg att det var bra att samla dessa på en och samma skiva.

[redigera] Genombrottet med Dead Letters, 2003-2006

Den 21 mars 2003 kom deras hittills största genombrott när de släppte deras femte album Dead Letters, deras andra album producerat av Mikael Nord Andersson och Martin Hansen. Första singeln In the Shadows släpptes i början av mars och lade grunden till albumets stora succé för resten av det året. Den kom till ock med att bli bandets största hit någonsin. Albumets singlar var In My Life, First Day of My Life, Funeral Song, Guilty och hiten In the Shadows som än idag är bandets största låt. Dead Letters var albumet som tog bandet till mainstream-scenen. Den hamnade etta i både Finland, Tyskland, Österrike samt Schweiz[14][15] och sålde i mer än 300,000 exemplar [4] Lite senare skrev bandet på licensavtal med tyska MotorUrbanDefJam Group (en del av Universal Music) för att kunna släppa Dead Letters även i resten av världen. [16]

Detta året gjorde även The Rasmus sin första riktiga Europa-turné. Turnén hette Dead Letters Tour och varade ända inpå 2005. De spelade i näst intill samtliga stora länder i Europa, bland annat England, Frankrike, Italien, Grekland, Tyskland, Ryssland och Spanien. I november spelade de även för första gången i USA, Kanada och Mexiko.

I oktober 2004 samarbetade Lauri Ylönen på låten Bittersweet tillsammans med det finska cello-baserade metalbandet Apocalyptica och Ville Valo från HIM. [17] Låten skrevs av Eicca Toppinen (cello), Ylönen (sång) och Ville (sång). Låten kom att släppas som singel den 29 november samma år och även på Apocalypticas självbetitlade album Apocalyptica året efter. Singeln hamnade på plats #1 i Finland, #53 i Sverige samt #8 i Schweiz[18]. Det gjordes även en video till låten som blev någorlunda populär på MTV.

Samma år (22 november) släppte The Rasmus sin allra första live-dvd, Live Letters. Dvd:n består i huvudsak av 11 livelåtar från en spelning på Gampel Open Air i Schweiz den 21 augusti 2004. Det finns även en hel del extramaterial, bland annat samtliga sju musikvideor till albumet Dead Letters.

I november 2005 samarbetade Ylönen ännu en gång med Apocalyptica, fast denna gång var inte Ville Valo med. [19] Låten hette Life Burns! och var skriven av Ylönen själv. Life Burns! var jämfört med balladen Bitterwseet mycket tyngre, och är förmodligen den tyngsta låten som Ylönen har medverkat på. En video till låten spelades också in i Tallinn samt en singel som släpptes den 4 november 2004. Singeln nådde plats #17 i Finland, #80 i Schweiz och #61 i Österrike[20]. Låten går att hitta på albumet Apocalyptica.

Konsert med The Rasmus i Guadaljara, Mexiko 2006
Konsert med The Rasmus i Guadaljara, Mexiko 2006

Efter den stora succén med Dead Letters var bandet tillbaka i Nord Studios för att börja inspelningen på deras uppföljare, Hide from the Sun. Under våren 2005 ägnade bandet mycket tid åt att repa i studion. När sommaren kom blev det ett par spelningar på festivaler i Finland, bland annat Ankkarock som nästan blivit som en tradition för bandet. I augusti släpptes albumets första singel No Fear, som genast började spelas på radiostationer i Europa. Månaden efter, den 12 september gavs själva albumet ut; Hide from the Sun, vilket är bandets sjätte studioalbum. Detta albumet var något mörkare än Dead Letters och nu hade popstilen i stort sett försvunnit. En del påstod att The Rasmus var nu Helsingfors svar på Kent. [21] Musikgenren hade övergått till gothic rock, fast ändå i en alternativ rockstil. [22] Många av låtarnas texter var dystra och mörka, med tung gitarr. No Fears uppföljare blev Sail Away och till sist Shot. Låten Immortal (som också ett tag hade planerats att släppas som singel) blev endast en musikvideo, baserad på klipp från olika konserter med bandet. På låten Dead Promises (som innehåller en del cello) har bandet hjälp av sina vänner Apocalyptica, eftersom de är erfarna cello-spelare. Musikvideon till den största singeln, No Fear var inspelad i Berlin år 2005 av den tyska filmproducenten Jörn Heitmann som även har spelat in de tre senaste videorna för rockbandet Rammstein. Albumet sålde platina innan det ens hade släppts officiellt. Detta skedde på en startfest som bandet anordnade, där de även spelade en konsert.

Samtidigt tog Eero Heinonens egna band Hay & Stone (bildat som ett litet sidprojekt under 2003) fart då de släppte sitt debutalbum Making Waves den 20 september 2006. En del konserter följde även i Finland, men dock aldrig i andra länder.

Trots sidoprojektet med Hay & Stone, ägnade Heinonen lika mycket (om inte mer) tid åt The Rasmus. År 2006 gjorde The Rasmus en hel del spelningar värdlen runt i samband med turnén Hide from the Sun Tour. I februari turnerade de tillsammans med HIM och glamrockgruppen Negative i Ryssland, Tyskland, Österrike samt Schweiz. [23] Efter det fortsatte de sin turné ensamma i bland annat Japan, Sydafrika, Colombia och Mexiko. Senare i september spelade de tillsammans med det brittiska bandet Lostprophets samt det amerikanska bandet Kill Hannah i USA. [24] Fansen i USA hade väntat på detta länge, med tanke på att de bara hade vart i USA en gång tidigare och då hade de inte turnerat särskilt mycket heller. Efter turnén i USA spelade de 14 konserter till innan de återvände hem till Finland för att vila ut sig.

I oktober 2006 släpptes Hide from the Sun i USA genom skivbolaget DRT Entertainment. Albumet hade en hel del extramaterial, bland annat musikvideon till Immortal. [25] DRT gav även ut Into (Special Edition) och DVD-skivan Live Letters.

[redigera] Sjunde studioalbumet Black Roses, 2007-idag

Se huvudartkel: Black Roses

The Rasmus sjunde album Black Roses kommer att släppas i Sverige den 24 september 2008 (26 september internationellt) med huvudsingeln Livin' in a World Without You 14 dagar före, den 10 september. Albumet producerades av amerikanaren Desmond Child tillsammans med Harry Sommerdahl och spelades in både i bandets egna studio i Dynasty Recordings samt WireWorld Studio i Nashville.

[redigera] The Rasmus musik

Under de tidiga åren av The Rasmus historia bestod låtarna av mycket blandade musikgenrer. De hade ofta en hel del medverkande musiker på sina studioalbum som spelade bland annat saxofon, cello, trumpet och piano. Mellan Peep och Hellofatester kan man säga att deras musikstil var en blandning av rock, pop, funk och jazz.

Under Into hade stilen övergått till pop/rock eller så kallad "soft rock". Dead Letters blev lite tyngre rock och mindre pop. Detta fortsatte även på Hide from the Sun vars genre också var rock, fast lite hårdare. Nu för tiden spelar de inte längre funk eller jazz. De har heller inte med tillagda instrument som piano, saxofon eller trumpet. De enda instrument som de ibland har med på de nyare albumen är fiol och cello. Man kan därför dra slutsatsen att The Rasmus musikstil har ändrats väldigt mycket under åren.

[redigera] Priser

  • 1996
    • Finnish Grammy Award: Bästa nykomling
  • 1998
    • Liquid blev framröstad som årets bästa låt i Finland både av kritiker och fans
  • 1999
    • Finnish Music Video Festival: Bästa musikvideo (Liquid)
  • 2002
    • Emma Gaala: Bästa grupp, Bästa pop/rock-album (Into), Bästa album (Into) och Bästa låt (F-F-F-Falling)
    • Pauli Rantasalmi vann också en Emma för bästa producent
  • 2003
  • 2004
    • Emma Gaala: Bästa grupp, Bästa album (Dead Letters), Bästa musikvideo (In My Life) och Bästa artist
    • MTV Ryssland Awards: Bästa internationella artist
    • TMF Awards: Bästa rock
    • World Music Awards: Bäst säljande album i Skandinavien (Dead Letters)
    • NRJ Music Awards: Bästa nordiska låt (No Fear) och Bästa nordiska grupp
    • Tidningen Bravo: Årets rockband
    • ECHO Awards Tyskland: Årets nykomling
  • 2005
    • Emmma Gaala: Bästa musikvideo (Funeral Song)
    • MTV Nordic Awards: Bästa nordiska artist
    • NRJ Radio Awards: Bästa nordiska artist

[redigera] Dynasty

Se huvudartikel: Dynasty (förening)

Dynasty är namnet på en finsk förening som startades av The Rasmus, Killer och Kwan 1999. Föreningen symboliserar bland annat vänskap mellan de tre banden och dess medlemmar. Många medlemmar (T.ex Lauri Ylönen och Pauli Rantasalmi) bär tatueringar eller Dynasty-loggan på gitarrer m.m. De tre banden har ofta jobbat tillsammans inom musiken. The Rasmus trummis, Aki Hakala har till exempel spelat trummor i både Killer och Kwan. Han har även medverkat i Kwans video för "Padom". Lauri och Pauli har varit del-managers åt Killer (som nu har splittrats). The Rasmus är det mest välkända bandet i Dynasty.

[redigera] Bandmedlemmar

[redigera] Nuvarande medlemmar

[redigera] Tidigare medlemmar

[redigera] Diskografi

För vidare information, se The Rasmus diskografi.

[redigera] Studioalbum

År Titel Skivbolag
1996 Peep Warner Music Finland
1997 Playboys Warner Music Finland
1998 Hellofatester Warner Music Finland
2001 Into Playground Music
2003 Dead Letters Playground Music
2005 Hide from the Sun Playground Music
2008 Black Roses [26] Playground Music

[redigera] Musikvideor

För mer information om bandets musikvideor, se The Rasmus diskografi.

Även när det gäller musikvideor har The Rasmus bytt stil en hel del genom åren. Deras första video Funky Jam spelades in under 1996 och bestod till stor del av sammansatta klipp från olika inomhusspelningar. Någon stor hit på TV blev den dock aldrig, inte heller de två uppföljarna Playboys (1997) och Liquid (1998). Den troligaste orsaken var nog att bandet inte hade kontakt med någon filmregissör inom musikvideor. När bandet efter sekelskiftet hade bytt skivbolag såg videorna mer professionella ut. F-F-F-Falling kom att bli den första videon med en riktig spegling av låtens innebörd, vilket ger videon en handling.

Till albumet Dead Letters gjordes fler videor än någonsin, totalt sju stycken (om man räknar med de tre olika versionerna av In the Shadows). Baranga Brothers från Baranga Film regisserade tre av dem.

Lista över samtliga musikvideor

[redigera] Turnéer

Turné År Länder Städer Konserter
Dead Letters Tour 2003-05 29 107 296
Hide from the Sun Tour 2005-06 36 110 249
Tredje världsturné 2008

[redigera] Övrigt

[redigera] Källor

[redigera] Referenser

  1. ^ The Rasmus genre beskriven som alternative på MSN Music
  2. ^ [a b] The Rasmus genre beskriven som rock/gothic rock på Allmusic
  3. ^ The Rasmus genre beskriven som rock på Playground Music
  4. ^ [a b] The Rasmus.com Biografi 18-09-2005
  5. ^ Janne Heiskanen gick med i bandet sommaren 1995 Finsk nyhetstidining från 1996
  6. ^ Janne Heiskanen kom på namnet "Rasmus" Finsk intervju från 1999
  7. ^ Josefine Swenson och Mårten Björk. Webb TV Aftonbladet 2003
  8. ^ YouTube: Teja Kotilainen om bandet - bild 04:01
  9. ^ The Rasmus UK: Peep sålde guld 17-10-2006
  10. ^ The Rasmus Italy: Ylönens åsikt om att spela coverlåtar 13-04-2004
  11. ^ The Rasmus UK: Liquid blir vald till årets låt i Finland 1998 17-10-2006
  12. ^ finncharts.com: Listplacering för Hellofatester
  13. ^ Åsa Werner och Mia Lindqvist. The Rasmus.se Historia 09-09-2005
  14. ^ David Jeffries. Allmusic.com: Biografi
  15. ^ finnishcharts.com: Säljningsstatistik för Dead Letters
  16. ^ Mikael Sehlberg. Hitmakarna.nu
  17. ^ The Rasmus Hellofasite: Collaborations with Apocalyptica 14-10-2004
  18. ^ finnishcharts.com: Listplacering för Bittersweet
  19. ^ The Rasmus Hellofasite: Life Burns!, the video 30-11-2004
  20. ^ finnishcharts.com: Lisplacering för Life Burns!
  21. ^ Natalia Kazmierska "Hide from the Sun" Recension Expressen
  22. ^ Stephanie Joudrey Hide from the Sun Recension, Tangible Sounds
  23. ^ The Rasmus.com: NEW TOUR DATES
  24. ^ The Rasmus.com: USA TOUR DATES!
  25. ^ The Rasmus.com Nyhetsartikel
  26. ^ Kommande albumet Black Roses släpps i slutet av september 2008 enligt Playground Music Läst 25-06-2008
  27. ^ Siamin tytöt's hemsida

[redigera] Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör The Rasmus.

Officiella länkar

Svenska fansajter

The Rasmus
Lauri Ylönen | Eero Heinonen | Pauli Rantasalmi | Aki Hakala

Janne Heiskanen
Diskografi
Studioalbum: Peep | Playboys | Hellofatester | Into | Dead Letters | Hide from the Sun | Black Roses

Samlingsalbum: Hellofacollection | DVD: Live Letters
EP och singlar: 1st (EP) | 2nd (EP) | 3rd (EP) | Blue | Kola | Playboys | Ice | Liquid | Swimming with the Kids | F-F-F-Falling | Chill | Madness | Heartbreaker/Days | In the Shadows | In My Life | First Day of My Life | Funeral Song (The Resurrection) | Guilty | No Fear | Sail Away | Shot | Livin' in a World Without You
Turnéer
Dead Letters Tour | Hide from the Sun Tour
Relaterade artiklar
Musikgrupper: Lovestone | Hay & Stone | Killer | Kwan | Apocalyptica

Diverse: Dynasty | Teja Kotilainen | Seppo Vesterinen | Mikael Nord Andersson & Martin Hansen | Desmond Child

Kategorier: Huvudkategori | Album | Singlar | Låtar
Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/The_Rasmus
Personliga verktyg