Metallica
Wikipedia
| Metallica | ||
|---|---|---|
| Information | ||
| Bakgrund | ||
| Genre | Thrash Metal Heavy Metal Hårdrock |
|
| Aktiva år | 1981 - | |
| Skivbolag | Megaforce Records Elektra Records Warner Bros. Records |
|
| Artistsamarbeten | Megadeth, Exodus, Flotsam And Jetsam, Viovod, Spastik Children, Leather Charm, Corrosion of Conformity | |
| Hemsida | Officiell webbplats | |
| Medlemmar | ||
| James Hetfield Kirk Hammett Lars Ulrich Robert Trujillo |
||
| Tidigare medlemmar | ||
| Jason Newsted Cliff Burton (avliden) Dave Mustaine Ron McGovney Lloyd Grant |
||
Metallica är ett av världens största thrash metal-band och bildades 1981. Bandet har sålt över 100 miljoner (2005)[1] album världen över (varav 57 miljoner i USA [2]) och räknas som det mest inflytelserika metalbandet i genren.
Innehåll |
[redigera] Historia
[redigera] De tidiga åren
Metallica bildades som ett garageband i Los Angeles 1981. Bandet bestod då av dansken Lars Ulrich (trummor) och amerikanen James Hetfield (sång, elgitarr). Hetfield kom i kontakt med Ulrich genom en tidning vid namn "Recycler". Även basisten Ron McGovney var med från början. 1982 skulle Metallica spela in sin första demo som inte släpptes officiellt men spreds som bootleg under namnet No Life 'Til Leather. Då bandet behövde ytterligare en gitarrist satte Ulrich in en annons i en lokal nyhetstidning. Dave Mustaine svarade på annonsen och efter en "provspelning" blev han medlem i gruppen (Faktum var att han bara behövde värma upp lite samt visa sin utrustning så blev han medlem). Kort senare valde McGovney att hoppa av från Metallica och de andra flyttade till San Francisco där de träffade Cliff Burton.
Mustaine missbrukade alkohol och heroin, detta ledde till samarbetssvårigheter vilket gjorde att bandet avskedade Mustaine. Mustaine repade sig dock snabbt och bildade Megadeth. Exodusgitarristen Kirk Hammett anlitades därefter som gitarrist.
Debutalbumet Kill 'Em All (som egentligen skulla ha kallats "Metal Up Your Ass") släpptes 1983, och fenomenet Metallica exploderade. Kill 'Em All har kallats det första riktiga thrash metal-albumet på grund av dess snabba, aggressiva och tunga sound. James Hetfields röst var ännu väldigt ljus på den här skivan. Metallica använde sig av flera av Dave Mustaines låtar på skivan, bland annat Mechanix, (nuvarande The Four Horsemen) och Metal Militia.
Året därefter var det dags för deras andra album, Ride The Lightning. Ride The Lightning anses vara ett mognare album än Kill 'em All, och varenda låt på skivan handlar i någon form om döden. På "Ride The Lightning" använde Metallica ett annourlunda sound från "Kill 'em All", en blandning av Thrash Metal och Heavy Metal. Gitarrerna hade också ett större ljud, och låtarna var längre. Nu ville Metallica även släppa fram sin känsliga sida och göra powerballader och visade det med Fade to Black. Detta gjorde att Metallica skilde sig från andra thrash metalband som Slayer och Megadeth.
[redigera] Genombrott och tragedi
1986 var ett omvälvande år för Metallica. Inte bara för att deras storsäljande album Master Of Puppets kom ut, utan även för att basisten Cliff Burton omkom vid en bussolycka nära Ljungby i Sverige. Burtons död var ett hårt slag för Metallica. Det tog lång tid innan bandet kom tillbaka till Sverige efter det. Vissa hävdar att Master Of Puppets är det bästa metalalbumet någonsin.[källa behövs] Med detta album kom också Metallicas riktiga genombrott (även om vissa menar att det riktiga genombrottet kom först 1991 med det självbetitlade albumet).[källa behövs] Albumet innehåller många kända låtar t.ex. "Battery", "Master Of Puppets", "Welcome Home (Sanitarium)", "Disposable Heroes", "Damage Inc." och instrumentallåten "Orion" som man ofta förknippar med Cliff Burton.
Efter Burtons bortgång tog Jason Newsted över som basist. Bandet hade lidit en stor förlust, men deras fjärde album var på väg: ...And Justice for All, som även innebar det första videosläppet, låten "One". Man började också spela in videor på andra låtar som "Fade to Black" och "Whiplash". På albumet hörs basen väldigt litet. En teori är att de andra i bandet egentligen inte ville ha någon annan basist än Cliff och att Hetfield och Ulrich hade bett att basen skulle ha låg volym. De kom också att vara hårda mot Newsted i framtiden. Två(av många) tillfällen där man kan se "misshandeln" av Jason är i Live Shit: Binge & Purge, när dom pratar med publiken innan konserten. Ulrich säger "Oh my God! You even like Jason here!". Senare i konserten hör man också Hetfield säga "Hey! Fuck you, dick!" till Newstead. Albumet fick även en Grammy-nominering. Metallica bevisade att de klarade sig och kunde släppa bra skivor utan Cliff Burton även om hans död hade satt djupa spår.
[redigera] Världsstjärnor
Det storsäljande albumet Metallica (även känt som Black Album) kom (1991). Metallica hade tagit Bob Rock som producent och ljudlandskapet skiljde sig mycket från den föregående skivan. Detta album såldes i 7 miljoner exemplar i bara USA. Albumet har sålt mest av alla Metallica-album. Metallicas stil ändrades radikalt på den här skivan. De hade nästan helt och hållet lämnat bort thrashen. Men skivan blev accepterad och mycket uppskattad av fansen och kritikerna. Man lyckades tillfredställa sina gamla fans, samtidigt som man skaffade nya. Albumet innehåller låtar som "Enter Sandman" och "Nothing Else Matters" som blev mycket populära. Andra kända låtar från albumet är t.ex. Sad But True, The Unforgiven och Wherever I May Roam.
[redigera] Musikstilen ändras
Bandet fortsatte i samma spår och gav ut albumet Load 1996. Nu hade de helt bytt stil från thrash till hårdrock, med inslag av boogie och alternative. Vissa bilder i skivans texthäfte upprörde många fans då bandmedlemmarna var sminkade och bar 'sexiga' kläder. Året efteråt släpptes ReLoad, som mest innehöll det som inte kom med på den förra plattan. I samma veva släppte de Cunning Stunts, en liveinspelning från Fort Worth i Texas under Poor Touring Me-turnén. De här skivorna sålde mindre än de tidigare och anses vara av något lägre kvalitet än de föregående skivorna.
1998 utgavs dubbel-cd:n Garage Inc. som var en kompilation av covers gruppen hade spelat in under sin existens, allt från B-sidor från tidiga singlar till nyinspelade. 1999 gick bandet ihop med Michael Kamen och spelade två shower i San Francisco med en symfoniorkester. Konserten gavs ut på albumet S&M och än idag tycker de flesta fansen att många låtar behandlas mästerligt.
[redigera] Interna problem
2000 fick Metallica erbjudande att spela in ett soundtrack-spår till filmen Mission: Impossible 2. Låten skrev Hetfield på en dag och resultatet blev I Disappear. 2001 lämnade Newsted gruppen. Anledningen var främst att de andra i bandet hade skaffat familj och barn medan Newsted själv ville ägna all sin tid åt musiken; han hade ett eget band vid sidan om Metallica, Echobrain. När han ville ta ledigt från Metallica under ett år för att ägna all sin tid åt sitt andra band sa resten av gruppen ifrån. Då bestämde sig Newsted för att hoppa av Metallica.
Metallica saknade basist i två år, tills år 2003 då Robert Trujillo gick med i bandet som ny basist. Det var även samma år som albumet St. Anger kom ut. Albumet fick ljummen kritik och blev bland annat kritiserat för att ha inslag av den så kallade nu-metallen. Efter albumsläppet gav sig Metallica ut på turné, Madly In Anger With the World, vilken höll på till november 2003. Filmen Some Kind of Monster hade premiär i juli 2004 och skildrar osminkat bandets problem från Newsteds avhopp fram till turnén med St Anger. Bandet hade tvingats anlita en psykolog (Phil Towle) för att lösa de interna problemen och en stor del av inspelningarna (där producenten Bob Rock tillfälligtvis spelade bas) gick åt till gräl, i synnerhet mellan Ulrich och Hetfield. En tid senare blev Hetfield även inlagd på avgiftning för vad som visade sig vara ett omfattande alkoholmissbruk. Det är måhända förvånande att Metallica överhuvudtaget gick med på att släppa denna dokumentär, som egentligen ger en föga smickrande bild av i synnerhet Ulrich och Hetfield och de "rockstjärnelater" bandet skaffat sig under senare år. Under år 2005 tog de en paus men hade två spelningar då de agerade som förband åt The Rolling Stones i San Francisco (13:e och 15:e november). Bandet öppnade båda konserterna med första halvan av instrumentalklassikern Orion som släpptes på skivan Master of Puppets 1986. Detta var första gången någonsin den delen av låten spelades live.
[redigera] Metallica idag
Den 30 november 2005 meddelade bandets trummis Lars Ulrich till en dansk nyhetstidning att bandet återigen hade gått in i studion för att göra en ny skiva. Det blir bandets elfte studioalbum och beräknas att släppas hösten 2008. Skivan kommer att produceras av Rick Rubin som tidigare jobbat med bland andra Slayer, AC/DC, System of a Down och Johnny Cash. I och med detta bryts samarbetet med den tidigare producenten Bob Rock. Sommaren 2007 var bandet ute på en turné kallad "Sick of the Studio" tillsammans med HIM. Bland annat var man i Sverige på Stockholm Stadion den 12 juli. Konserten fick högsta betyg i bland annat Aftonbladet.[1]
[redigera] Metallicas låtar
Till de mest kända låtarna som Metallica har producerat räknas: One, Master of Puppets, Enter Sandman och Nothing Else Matters. De låtarna är alla mäktiga rockklassiker som fortfarande spelas på olika radiokanaler runt om i världen. Metallica har även spelat in The Ecstacy of Gold som har ett av tidernas bästa gitarriff i sig, även covern på Blue Öyster Cult's Astronomy har blivit väldigt uppmärksammad för sitt utomordentliga solo.
[redigera] Kontrovers
Metallica blev hårt kritiserade under hela 1990-talet av sina ursprungliga fans för att ha blivit kommersiella och för att endast skriva lättillgänglig musik. Metallica är dock långt ifrån det enda metal-band som kritiserats för detta efter att den traditionella hårdrocken fått ge vika för nyare musikstilar. I samband med albumet St. Anger 2003 svängde kritiken och det talades i stället om kommersiellt självmord då musiken ansågs som alltför hård och tuff av många kritiker. Av andra, ofta äldre och mer konservativa fans, har det nya albumet kritiserats för inslagen av så kallad nu-metal. Albumet har även kritiserats för att låtarna inte hade gitarrsolon.
Metallica har även uppmärksammats för sina upphovsrättsliga tvister. År 2000 ledde en tvist till avstängandet av omkring 300 000 användare från fildelningstjänsten Napster.
[redigera] Kuriosa
- I samband med Burtons död på en svensk motorväg nära Ljungby 1986 kallades Metallica i svensk press för "poporkester" och att bandnamnet var "The Metallicers".
- Metallicas debutalbum skulle egentligen hetat "Metal Up Your Ass", vilket skivbolagscheferna inte gillade. Då skrek Cliff Burton kill 'em all! (han syftade då på cheferna). Kill 'em all blev sedan skivans namn.
- Under bussfärden, som blev Burtons sista, spelade Kirk och Cliff kort och Cliff "vann" när han drog upp det högre kortet (spader ess). Han fick då välja var han skulle sova, han valde Kirks plats.
- John Bush från Armored Saint blev tillfrågad att sjunga i bandet inför Ride the Lightning då James tyckte att han inte var tillräckligt bra sångmässigt, men John tackade nej.
- Metallica anses vara grundarna till musikstilen Thrash Metal. Tillsammans med Megadeth, Slayer och Anthrax utgör de "The Big Four of Thrash".
- Sångaren James Hetfield samlar på gitarrer från hans födelseår 1963
- Namnet Metallica stal Lars av en vän som skulle starta en tidning.
- Under inspelningen av Load avled James pappa.
[redigera] Nuvarande medlemmar
- James Hetfield - Sång, elgitarr (1981)
- Lars Ulrich - Trummor (1981)
- Kirk Hammett - Elgitarr (1983)
- Robert Trujillo - Basgitarr (2003)
[redigera] Diskografi
[redigera] Studioalbum
- 1983 – Kill 'em All
- 1984 – Ride the Lightning
- 1986 – Master of Puppets
- 1988 – ...And Justice for All
- 1991 – Metallica (Black Album)
- 1996 – Load
- 1997 – Reload
- 1998 – Garage Inc.
- 2003 – St. Anger
- 2008 – Metallica's nionde studioalbum
[redigera] EP
- 1982 – No Life Till Leather
- 1984 – Creeping Death/Jump In The Fire
- 1987 – Garage Days Re-Revisited
- 2003 – The Unnamed Feeling E.P.
- 2004 – Some Kind of Monster
[redigera] Demos
[redigera] Live
- 1993 – Live Shit: Binge & Purge (CD)
- 1999 – S&M
[redigera] VHS/DVD
- 1987 – Cliff 'em All
- 1988 – 2 of One
- 1992 – A Year And A Half In The Life of Metallica
- 1993 – Live Shit: Binge & Purge (VHS)
- 1998 – Cunning Stunts
- 1999 – S&M
- 2004 – Some Kind of Monster
- 2006 – The Videos 1989-2004
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Metallica
- Metallica Club Scandinavia
- Metallicas webbplats
- Encyklopedia Metallica
- Metallica: Some Kind Of Monster
- Metallica på MySpace (engelska)
[redigera] Referenser
- ^ http://www.bbc.co.uk/music/artist/2q8c/
- ^ http://popmatters.com/books/reviews/s/so-what-the-good.shtml
| Metallica | ||
| Medlemmar | ||
|---|---|---|
| James Hetfield - Kirk Hammett - Robert Trujillo - Lars Ulrich | ||
| Cliff Burton - Dave Mustaine - Ron McGovney - Jason Newsted | ||
| Musikalbum | ||
| Kill 'em All - Ride the Lightning - Master of Puppets - Garage Days Re-Revisited - ...And Justice for All - Metallica - Live Shit: Binge & Purge - Load - ReLoad - Garage Inc. - S&M - St. Anger |

