Thomas Bernhard

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Thomas Bernhard 1987.

Thomas Bernhard, född 9 februari 1931 i Heerlen, Nederländerna, död 12 februari 1989 i Gmunden, Österrike, var en österrikisk författare. Han räknas till de mest betydande tyskspråkiga författarna under andra hälften av 1900-talet.

Liv[redigera | redigera wikitext]

Thomas Bernhard föddes 1931 i Heerlen i Nederländerna som oäkta barn till Herta Fabjan (1904-1950) och snickaren Alois Zuckerstätter (1905-1940). Han tillbringade mycket tid under den tidiga barndomen hos sina morföräldrar i Wien och Seekirchen. Senare, efter att hans mor gift sig 1936, bodde Bernhard i Traunstein i Bayern. Hans morfar, författaren Johannes Freumbichler, förespråkade en konstnärlig utbildning och såg till att han fick musikundervisning. Bernhard lärde aldrig känna sin far, och modern dog strax efter morfadern. Bernhard gick i skola i Seekirchen och senare i den nazistisk (1942-1945)-katolska (efter 1945) internatskolan Johanneum, som han lämnade 1947, för att bli lärling hos en köpman. På grund av en obotlig lungsjukdom tillbringade han åren 1949 till 1951 på sanatoriet Grafenhof. Från 1952 var Bernhard fri medarbetare vid Salzburger Tagblatt. Han utbildade sig till skådespelare vid Mozarteum i Salzburg (1955-1957). Därefter började han arbeta som frilansförfattare. Han dog i sitt hus i Ohlsdorf nära Gmunden i Oberösterreich, dit han hade flyttat 1965. I sitt testamente förbjöd han uppsättningar av sina pjäser och publicering av hans opublicerade verk i Österrike. Hans död tillkännagavs inte förrän begravningen redan ägt rum.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Thomas Bernhard, som började sin författarbana som poet, fann slutligen sin stil i prosan, i romaner och kortare prosastycken, och i dramatiken.

Bernhard har ofta kritiserats i Österrike som Nestbeschmutzer (en som smutsar ner sitt eget bo) för sina kritiska åsikter om landet, men är mycket uppskattad utomlands och ses av många som ett geni.

De starka och ångestladdade övergivenhetskänslor han genomlevde under sin barndom och ungdom samt den obotliga lungsjukdom han var drabbad av har haft stort inflytandena på hans verk. Sjukdomen fick honom att se döden som tillvarons väsen. Hans verk är ofta utformade som enslingars monologer, där de för en tyst lyssnare förklarar sina åsikter om tillståndet i världen utifrån en konkret situation. Detta gäller hans pjäser likväl som hans prosa, där monologerna sedan berättas i andra hand av lyssnaren.

Hans huvudpersoner är ofta lärda, eller, som han kallar dem, Geistesmenschen, som i sina tirader mot den "dumma pöbeln" tar avstånd från allt som är viktigt för österrikaren: staten (som ofta beskrivs som "katolsk-nationalsocialistisk"), allmänt erkända institutioner som Wiens Burgtheater, eller uppburna konstnärer. Synen på hans verk bör dock inte begränsas till denna aspekt, eftersom de också alltid handlar om hur människor som strävar efter perfektion isoleras och sönderfaller. Perfektionen är omöjlig att uppnå, eftersom perfektion innebär stagnation och därmed död.

"Es ist alles lächerlich, wenn man an den Tod denkt" (Allt är skrattretande jämfört med döden) var hans kommentar när han mottog ett mindre österrikiskt nationellt pris 1968, vilket orsakade en av många skandaler som blev en del av hans rykte. Romanen Holzfällen (1984, svensk översättning Skogshuggning), till exempel, fick inte publiceras på flera år på grund av att en tidigare vän beskyllde honom för förtal. Många av hans pjäser, framför allt Heldenplatz (1988), kritiserades av konservativa kretsar som hävdade att de smutsade ner Österrikes rykte. Heldenplatz liksom de andra pjäser som Bernhard skrev under de åren sattes upp av den kontroversielle Burgtheaterregissören Claus Peymann, som ofta fick kritik för att sätta upp nutida pjäser vid den ärevördiga institutionen.

Till och med i döden har Bernhard ställt till bråk genom sin "postuma litterära emigration", som han ska ha kallat det, nämligen att han förbjöd publicering och uppsättningar av sina verk inom Österrikes gränser. Hans arvingar har emellertid tillåtit detta då och då.

Verkförteckning[redigera | redigera wikitext]

  • Auf der Erde und in der Hölle 1957
  • In hora mortis 1958
  • Unter dem Eisen des Mondes 1958
  • die rosen der einöde 1959
  • Die Irren. Die Häftlinge 1962
  • Frost 1963
  • Amras 1964
  • Viktor Halbnarr: ein Wintermärchen 1966
  • Verstörung 1967
  • Prosa 1967
  • Ungenach 1968
  • Watten: ein Nachlaß 1969
  • Ereignisse 1969
  • An der Baumgrenze 1969
  • Das Kalkwerk 1970
  • Ein Fest für Boris 1970
  • Gehen 1971
    • Ingår i samlingsvolymen Helt enkelt komplicerat och andra texter (1991)
  • Midland in Stilfs 1971
  • Der Italiener 1971
  • Der Ignorant und der Wahnsinnige 1972
  • Der Kulterer 1974
  • Die Jagdgesellschaft 1974
  • Die Macht der Gewohnheit 1974
  • Die Ursache: eine Andeutung 1975
  • Korrektur 1975
    • Korrigering (översättning ...) (Tranan, 2014)
  • Der Präsident 1975
  • Der Wetterfleck: Erzählungen 1976
  • Der Keller: eine Entziehung 1976
    • Källaren: en frigörelse (översättning Susanne Widén) (Alba, 1987)
  • Die Berühmten 1976
  • Minetti: ein Portrait des Künstlers als alter Mann 1977
  • Der Atem: eine Entscheidung 1978
    • Andhämtningen: ett avgörande (översättning Lars W Freij) (Alba, 1988)
  • Der Stimmenimitator 1978
  • Ja 1978
  • Immanuel Kant 1978
  • Der Weltverbesserer 1979
  • Vor dem Ruhestand: eine Komödie von deutscher Seele (pjäs) 1979
  • Die Erzählungen 1979
  • Die Billigesser 1980
  • Die Kälte: eine Isolation 1981
    • Kylan: en isolering (översättning Susanne Widén) (Alba, 1989)
  • Ave Vergil 1981
  • Über allen Gipfeln ist Ruh 1981
  • Am Ziel 1981
  • Ein Kind 1982
    • Ett barn (översättning Lars W Freij) (Alba, 1990)
  • Beton 1982
    • Betong (översättning Margaretha Holmqvist) (Norstedt, 1985)
  • Wittgensteins Neffe 1982
    • Wittgensteins brorson: en vänskap (översättning Margaretha Holmqvist) (Norstedt, 1988)
  • Der Untergeher 1983
    • Undergångaren (översättning Jan Erik Bornlid) (Tranan, 2004)
  • Der Schein trügt 1983
  • Holzfällen: eine Erregung 1984
    • Skogshuggning (översättning Jan Erik Bornlid) (Tranan, 2007)
  • Der Theatermacher (pjäs) 1984
    • Teatermakaren (otryckt översättning av Susanne Widén, för Kungliga Dramatiska Teatern, 1989)
  • Ritter, Dene, Voss 1984
  • Alte Meister 1985
    • Gamla mästare (översättning Jan Erik Bornlid) (Tranan, 2010)
  • Auslöschung: ein Zerfall 1986
    • Utplåning: ett sönderfall (översättning Margaretha Holmqvist) (Norstedt, 1993)
  • Einfach kompliziert 1986
  • Elisabeth II 1987
  • Heldenplatz 1988
    • Heldenplatz (översättning Jan Erik Bornlid) (Tranan, 2011)
  • Der deutsche Mittagstisch: Dramolette 1988
  • In der Höhe: Rettungsversuch, Unsinn 1989
  • Claus Peymann kauft sich eine Hose und geht mit mir essen: drei Dramolette 1990
  • Ereignisse 1991
  • Thomas Bernhard - Karl Ignaz Hennetmair: Ein Briefwechsel 1965-1974 1994
  • Meine Preise
    • Mina priser (översättning Jan Erik Bornlid) (Tranan, 2011)

Filmer[redigera | redigera wikitext]

Den österrikiske generationskamraten Ferry Radax har gjort två filmer efter manus av Thomas Bernhard.

  • Thomas Bernhard - Drei Tage (Thomas Bernhard - tre dagar, 1970). Filmen bygger på ett skrivet självporträtt av Thomas Bernhard.
  • Der Italiener (Italienaren, 1972), en spelfilm.

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]