Togoland

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Togoland
Tyska: Schutzgebiet Togo

18841914
Flag of France.svg
Flagga Vapen
Togoland i rött. Övriga tyska besittningar i blått.
Togoland i rött. Övriga tyska besittningar i blått.
Huvudstad Bagida (1884–86)
Sebeab (1886–97)
Lomé (1897–)
Språk Tyska (officiell)
Ewe, Kabye


Bildades 5 juli 1884


Upphörde 27 december 1916


Valuta Tysk guldmark

Togoland var från 1884 till 1914 ett tyskt protektorat i Västafrika, på den så kallade Slavkusten, mellan den franska kolonin Dahomey (nuvarande Benin) i öst och den brittiska Guldkusten (nuvarande Ghana) i väst. Dess gränser fastslogs i juli 1897. Protektoratet motsvarar den nutida staten Togo och den östra delen av Ghana.

Tyskt protektorat[redigera | redigera wikitext]

Det tyska protektoratet upprättades 1884 genom fördrag med lokala hövdingar, men först 1890 kom kolonisationen i gång på allvar. Befolkningen gjorde visst motstånd mot kolonialmakten, framför allt de båda folkgrupperna dagomba och konkomba, som stod för ett större uppror 1897-1898.[1]

De viktigaste handelsplatserna i kolonin var Lome, Bagida, Porto Seguro och Klein Popo (eller Anecho), som alla låg längs kusten, och Togo (nuvarande Togoville) på norra sidan av Togosjön. Kolonins huvudstad var Lome. 1897 bodde i kolonin 107 européer, de flesta i Lome och Klein Popo. Antalet européer hade 1914 stigit till 368, samtidigt som den inhemska befolkningen då beräknades uppgå till 1 032 000 personer.

Bomullstransport i Togoland, 1885.

Togoland ansågs vara en tysk mönsterkoloni och dess bomullsodlingar minskade Tysklands beroende av USA, men liten hänsyn togs till den inhemska befolkningen, och tvångsarbete förekom.[1] Man satsade hårt på kommunikationer,[1] och de viktigaste orterna bands från 1913 ihop med ett järnvägsnät om sammanlagt 327 km (1913); längs en 44 km lång kustbana låg Lome och Anecho, från Lome till Palime gick en inlandsbana om 119 km, och från Lome till Atakpame en "Hinterlandbahn" om 164 km. Mycket lite kraft lades dock på sociala tjänster, och många togoleser flydde till Guldkusten.[1]

De viktigaste exportartiklarna i kolonin var palmolja och palmkärnor samt kopra. Andra viktiga kulturväxter var majs, durra, maniok, jordnötter, ananas, kakao och bomull.

Brittiska (grönt) och Franska Togoland (lila).

Den 27 augusti 1914 invaderade Storbritannien och Frankrike Togoland, och delade det i två intressesfärer, administrerade av vardera nationens militära ombud. Den 30 september 1920 blev Togo definitivt uppdelat mellan de båda länderna, som besatte dem som mandat under Nationernas förbund. Gränsen mellan dem drogs från det nordvästra hörnet åt sydost och söder, och slutade nära Lome, dock så att ingen del av det brittiska området nådde fram till havet.

Franska Togoland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Franska Togoland

Franska Togoland omfattade den östra och större delen (omkring två tredjedelar) av den förra tyska kolonin. Den hade 1921 698 340 invånare, varav 210 var européer. Av dessa var 153 fransmän. Mandatet hade en egen administrativ och finansiell förvaltning, och huvudstaden var Lome, som efter övertagandet stavades på franskt maner, Lomé. Kolonin styrdes delvis tillsammans med Dahomey.[1] 1960 blev Franska Togoland det självständiga Togo.

Brittiska Togoland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Brittiska Togoland

Brittiska Togoland omfattade den västra och mindre delen (omkring en tredjedel) av den förra tyska kolonin. Den hade 1921 188 265 invånare, varav 25 var européer. Administrativt kom mandatet att höra till angränsande provinser av kolonin Guldkusten. 1956 blev Brittiska Togoland en del av Ghana.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Dag Leraand. ”Togo - historie”. Store norske leksikon. http://snl.no/Togo/historie. Läst 11 augusti 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]