Tonlös alveolopalatal frikativa
| IPA-tecken |
| ɕ |
| U+0255 |
| ♫ [aɕa] |
En Tonlös alveolopalatal frikativa[1], Tj-ljudet, tje-ljudet eller 20-ljudet, är ett konsonant språkljud som kan beskrivas som ett icke tonande j-ljud och i det IPA betecknas [ɕ] (ett c med knorr). Ljudet förekommer i svenska, och representeras av bokstavskombinationen tj i "tjära". I många andra språk än svenskan skiljer man inte på tj-ljudet (som i tjuta) och sj-ljudet (som i skjuta). Båda ljuden är tonlösa frikativa konsonanter, men tj-ljudet är liksom j-ljudet en alveolopalatal konsonant.
Egenskaper
Egenskaper hos den tonlösa alveolopalatala frikativan:
- Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
- Den är tonlös, vilket betyder att stämläpparna är slappa under uttalet och inte genererar en ton.
- Den är alveolopalatal, vilket betyder att den uttalas genom att tungryggen trycks mot tandvallen.
- Den är frikativ, vilket betyder att luftflödet går genom en förträngning i talapparaten.
Användning i språk
Den tonlösa alveolopalatala frikativan återfinns i bland annat svenskan som uttal av tj-ljudet och i polskan som uttal av ś och si. Dessutom uppstår den i mandarin och japanska, och återfinns som en dialektal allofon av /ç/ i tyska.
Se även
- Tonlös retroflex frikativa
- Sj-ljudet
- Ach-ljudet
- Lista över svenska minimala par mellan sj- och tj-ljudet
| Pulmonisk-egressiva konsonanter | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken. Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant. Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Källor
Fotnoter
- ^ Rosenquist (2007), s. 10
Litteratur
- Rosenqvist, Håkan (2007). Uttalsboken: svenskt uttal i praktik och teori. 1. uppl. Stockholm: Natur & Kultur