Toppskarv
| Toppskarv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Sulfåglar Suliformes |
| Familj | Skarvar Phalacrocoracidae |
| Släkte | Skarvsläktet Phalacrocorax |
| Art | Toppskarv P. aristotelis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phalacrocorax aristotelis | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
Toppskarv (Phalacrocorax aristotelis) är en fågel som tillhör familjen skarvar.[2]
Utseende
Toppskarven liknar storskarven men är mindre och klenare byggd. Den har en längd på mellan 68 och 78 centimeter och ett vingspann på mellan 95 och 110 cm. Den har smalare hals och näbb. Huvudformen skiljer sig också från storskarven genom att högsta punkten på hjässan ligger framme i pannan. I adult häckningsdräkt har den en väl synlig fjäderkam på huvudet, vilket gett den dess namn, och dess näbb är mörk förutom vid näbbroten där den är gul. I adult dräkt är den blåsvart, med ett grönaktigt skimmer, och den saknar helt vitt i fjäderdräkten. De juvenila fåglarna är mer rödbruna i fjäderdräkten än unga storskarvar och de har också ljusare fötter. Den har också en ljusgul näbb. Den flygande toppskarven ser mer tjockbukad ut än storskarven.
Systematik och utbredning
Skarvarnas taxonomi är omdiskuterad. Traditionellt placeras gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Alla tillgängliga data tyder på att skarvarna är nära besläktade med ormhalsfåglarna (Anhingidae) och sulorna (Sulidae) än några andra av dagens fåglar.[3][4]. Molekulära och morfologiska studier har visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[5]. Skarvarna har därför flyttats till den nya ordningen Suliformes tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[2]
Utbredning
Fågeln häckar vid klippiga kuster i västra och södra Europa, i sydvästra Asien och Nordafrika.
Underarter
Toppskarven delas in i tre distinkta underarter:[2]
- Phalacrocorax aristotelis aristotelis – nominatformen häckar från Island och Norge i norr och söderut till Iberiska halvön.
- Phalacrocorax aristotelis riggenbachi (Hartert 1923) – häckar i Marocko.
- Phalacrocorax aristotelis desmarestii (Payraudeau 1826) – häckar i centrala och östra Medelhavet och vid Svarta havet.
Förekomst i Sverige
I Sverige är den ovanlig, men den observeras på västkusten och från 2004 har den även konstaterats häcka sällsynt i Sverige.[6]
Ekologi
Toppskarven födosöker i havet och till skillnad från storskarven är den mycket ovanlig längre inåt land. Den är en av de skarvarter som dyker allra djupast och dyk på ner till 45 meters djup har observerats. De födosöker främst i den bentiska zonen, det vill säga utmed havsbottnen, och lever av en rad olika typer av fisk men favoritfödan utgörs av tobis. De förflyttar sig långa sträckor mellan platsen för födosök och platsen där de övernattar.
De häckar utmed kusten på klipphyllor, i klipphålor eller mindre grottor. Boet består av en slarvigt samlad hög med ruttnande sjögräs eller kvistar som cementeras ihop med fågelns egen guano. Häckningssäsongen är lång. Vissa påbörjar den redan i februari medan andra inte förrän i maj eller till och med senare. De lägger vanligtvis tre ägg. När de kläcks är de helt utan dun och därför helt beroende av sina föräldrar för värme, ofta under två månader, innan de är flygga. Fågelungarna blir flygga från första halvan av juni till senare delen av augusti, och i extremfall ända in i mitten av oktober.
Toppskarven står ofta lite för sig själv om den ses på ett skär tillsammans med storskarvar.
Bildgalleri
-
Häckande toppskarv med två ungar. -
Ungfågel av underarten desmarestii. -
Flygande toppskarv. Notera den "bukiga" profilen -
Toppskarvar; varav två i den karakteristiska grönskimrande häckningsdräkten.
Referenser
Noter
- ^ BirdLife International 2012 Phalacrocorax aristotelis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ Kennedy et al. (2000)
- ^ Mayr (2005)
- ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
- ^ Hans Falklind (2013)Toppskarven ny invandrare, Fågelvännen, nr.2, sid:17
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the world, Cd-rom
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör toppskarv.
Wiktionary har ett uppslag om toppskarv.- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
