Totalförsvarets skyddscentrum

Totalförsvarets Skyddscentrum
(SkyddC)
Vapen för Totalförsvarets skyddscentrum tolkat efter dess blasonering.
Information
Datum1953–
LandSverige Sverige
LojalitetKrigsmakten (1953-1974)
Försvarsmakten (1974-)
FörsvarsgrenFörsvarsmaktsgemensam
TypFunktionscentrum
RollTotalförsvaret
Del avFörsvarsmakten
StorlekKompani (Yrkesofficerare: 64.

Civilanställda: 15.

Gruppbefäl, soldater och sjömän: 23)
FörläggningsortStockholm (1953–1970)
Kungsängen (1970–1992)
Umeå (1992–)
ValspråkVilja, Kunskap, Framåtanda
FärgerGrön och vit
Marsch"Nordsalut" (Lundqvist)[1]
Befälhavare
Nuvarande befälhavareÖverste Jan Demarkesse
SkyddS vapen 1953-1988.

Totalförsvarets skyddscentrum (SkyddC) är ett försvarsmaktsgemensamt kunskapscentrum för skydd mot CBRN-krigföring och som verkat i olika former sedan 1953. Totalförsvarets skyddscentrum är samlokaliserade tillsammans med Västerbottensgruppen (UG 61) inom Umeå garnison (även känt som Umestan), vilket är före detta Västerbottens regementes kasernområde i Umeå.

Historik

Centras har sitt ursprung från de gastekniker som anställdes inom Försvarsmakten på 1930-talet. År 1953 bildades inom Infanteriets stridsskola (InfSS) i Rosersberg, Arméns skyddskola. När InfSS flyttade till Linköping överfördes Skyddskolan till Svea livgarde (I 1), med dåvarande lokalisering i Ulriksdal. År 1968 fick skolan nya uppgifter och namnet ändrades till Försvarets skyddskola (SkyddS). 1970 flyttades skolan tillsammans med Svea livgarde till Kungsängen.[2] Den 1 juli 1988 avskildes skolan från Svea livgarde, och fick samtidigt nya uppgifter som omfattade hela Totalförsvaret, med denna organisationsförändring fick skolan namnet Totalförsvarets skyddsskola.[3][4]

Efter att riksdagen röstade för Regeringens proposition 1987/88:112, bslutades att skolan skulle omlokaliseras 1992 till Umeå garnison.[4][3] I samband med att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar i arméstaben slogs samman med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor, genom försvarsutredning 1988 och bildade funktionscentrum, kom även Totalförsvarets skyddsskola att organiseras som ett funktionscentrum. Dock så bibehöll man sitt tidigare namn, Totalförsvarets skyddsskola. Genom försvarsbeslutet 2000 fick centrumet från den 1 juli 2000 det nya namnet Totalförsvarets skyddscentrum (SkyddC).[5]

Den 27 juli 2009 ryckte den sista kullen in av värnpliktiga, vilka utbildas på Swea kompani vid Totalförsvarets skyddscentrum. Dessa kom senare av mucka den 17 juni 2010.[6][7]

Det mesta av svensk CBRN-kompetens finns numera i Umeå, där SkyddC ingår i ett nätverk som också består av Totalförsvararets forskningsinstitut CBRN-skydd och säkerhet, Umeå universitet och sedan hösten 2008 även det nybildade Europeiska CBRNE-centret, som är ett samarbete mellan FOI, Umeå universitet, Västerbottens läns landsting och Umeå kommun.[8]

Regeringen beslutade under slutet på 2010 att utöka CBRN-verksamheten med en inomhusanläggning vid SkyddC. Detta för att öka säkerheten vid CBRN-skyddsträningen.[9] Totalt kommer 80 miljoner kronor att investeras i anläggningen.[10]

Verksamhet

Totalförsvarets skyddscentrum (SkyddC) är Försvarsmaktens kunskapscentrum för skydd mot CBRN-händelser. CBRN står för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen och innefattar att från toxiska kemikalier till sjukdomsalstrande mikroorganismer och joniserande strålning.

  • upprätthåller nationell och internationell beredskap
  • ansvarar för produktion av specifika CBRN-förband
  • utbildar och tränar soldater, yreksofficerare, personal och enheter inom Försvarsmakten och inom krisberedskapsområdet
  • tar fram utbildningsanvisningar, reglementen och utbildningshjälpmedel
  • bedriver studier och försök inom ansvarsområdet
  • utvecklar materiel, metoder och organisation inom CBRN-funktionen.

SkyddC utbildade tidigare cirka 100 värnpliktiga årligen samt yrkesofficerare och övrig personal inom Försvarsmakten och krisberedskapsområdet. Centrat utvecklar samtidigt materiel, metoder och organisation inom CBRN-skydd.

Organisation

Swea kompani består av fyra plutoner

  • Ledningspluton
  • Underhållspluton
  • Rekogniseringspluton
  • Underrättelsepluton

Förbandschefer

Denna lista är ofullständig, åren 1953 till 2004 saknas!

  • ????–2004: Överste Dick Stode [11]
  • 2004–2012: Överste Gunnar Söderström
  • 2012–idag: Överste Jan Demarkesse (Tidigare Jan Johansson)

Namn, beteckning och förläggning

Namn
Arméns skyddsskola 1953 1968
Försvarets skyddsskola 1968 1988
Totalförsvarets skyddsskola 1988 2000
Totalförsvarets skyddscentrum 2000
Beteckningar
SkyddS 1953 2000
SkyddC 2000
Förläggningsorter
Rosersberg (F) 1953 1961
Ulriksdal (F) 1961 1970
Kungsängen (F) 1970 1992
Umeå (F) 1992

Referenser

Noter

  1. ^ Sandberg (2004), s. 209
  2. ^ Holmberg (1993), s. 64
  3. ^ [a b] Totalförsvarets skyddscentrum
  4. ^ [a b] prop. 1987/88:112
  5. ^ prop. 1999/2000:97
  6. ^ Sista inryck!
  7. ^ Sista muck!
  8. ^ Umeå universitet
  9. ^ ”Unik CBRN-anläggning byggs i Umeå”. Försvarsmakten. 14 februari 2011. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Forband-och-formagor/Centrum/Totalforsvarets-skyddscentrum-SkyddC/Nyheter/Unik-CBRN-anlaggning-byggs-i-Umea/. Läst 13 december 2010. 
  10. ^ ”Försvaret kan få unik anläggning i Umeå”. Folkbladet. 29 mars 2009. http://www.folkbladet.nu/170952/forsvaret-kan-fa-unik-anlaggning-i-umea. Läst 13 april 2014. 
  11. ^ ”Sverige kan inte hjälpa Bush”. svd.se. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/sverige-kan-inte-hjalpa-bush_81004.svd. Läst 13 april 2014. 

Tryckta källor

  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 

Webbkällor

Externa länkar