Turkduva

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Turkduva
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Collard Dove (8525817722).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Duvfåglar
Columbiformes
Familj Duvor
Columbidae
Underfamilj Columbinae
Släkte Streptopelia
Art Turkduva
S. decaocto
Vetenskapligt namn
§ Streptopelia decaocto
Auktor Frivaldszky, 1838
Hitta fler artiklar om fåglar med

Turkduva (Streptopelia decaocto) är en fågel inom familjen duvor.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Turkduvan är en liten långsträckt duva som mäter 29–33 centimeter och har ett vingspann på 48–53 centimeter.[2] Den är övervägande ljust beigegrå med något mörkare brun rygg och mindre vingtäckare, ljust blågråa större vingtäckare och mörkgråa vingpennor. Den långa stjärten har en bred vit kant förutom de centrala stjärtfjädrarna som över gumpen är beigea.[2] På halssidan har adulten ett karaktäristiskt svart vitkantat streck vilket juvenilen saknar på hösten[2][3] De korta benen är rödrosa, näbben mörgrå och iris röd.[2]

Sången är ett monotont do doo-do med utdragen och betonad andra ton och en lägre tredje ton.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Turkduvans utbredningsområde har utökats avsevärt sedan början av 1900-talet. Dess ursprungliga utbredningsområde var de varmare delarna av det tempererade området, från sydöstra Europa till Japan. Men sedan 1930-talet spred den sig över Europa.[3] Första individen observerades i Sverige 1949[3] och i början av 1950-talet konstaterades den första häckningen i Skåne.[4] I väster nådde den Irland under 1960-talet och i Norden hade den då nått norr om polcirkeln. På 1970-talet introducerades den på Bahamas och spred sig därifrån till Florida 1982. 1999 hade den rapporterats från 22 stater i USA. Adulta fåglar är till största delen stannfåglar men juveniler är inte trogna sin födelseplats utan kan under en period leva som stryckfåglar och kan då koloniserar nya områden.[3]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Turkduvan delas upp i två underarter:[5]

  • Streptopelia decaocto decaocto - häckar från Europa till Mellanöstern, Indien, Sri Lanka, västra Kina och Korea. Denna underart har introducerats till Nordamerika och förekommer i Västindien, USA förutom i nordost, i södra Kanada förutom i öster, i södra Alaska, norra Mexiko lokalt till södra Mexiko.
  • Streptopelia decaocto xanthocycla - häckar från Shanstaterna i Myanmar till Yunnan i södra Kina och till östra Kina.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Turkduvan uppträder företrädesvis i närheten av människan.
Ägg av turkduva.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Turkduvan uppträder främst i tätorter, gärna med äldre villabebyggelse men förekommer också i mindre samhällen och vid ansamlingar av gårdar.[6] Den föredrar lummiga trädgårdar, parker och alléer med högvuxna äldre träd, gärna ädelgran, alm och liknande.[6]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Turkduvan kan genomföra sin häckning redan vid en ålder av 2,5–4 månader.[3] Paret håller bara ihop under en häckningssässong.[3] Den är ganska orädd och häckar ofta nära bostadsområden. Paret bygger ett enkelt plattformsliknande bo av kvistar som placeras i träd eller buske, men ibland även på byggnader.[3] Honan lägger två vita ägg som ruvas av båda föräldrarna i 14-16 dagar, och ungarna stannar i boet 18–20 dagar.[3] Dess häckningssässong är lång och den lägger flera kullar, vanligtvis 2–4 men flera förekommer och i mildare områden kan den även häcka vintertid.[3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Turkduvan äter övervägande vegetabilisk föda som ofta härstammar från mänsklig aktivitet.[3] Främst äter den frön, groddar, gröna blad och i städer matrester som bröd och liknande.[3] Betydande flockar kan samlas där det finns god tillgång på mat, till exempel säd. Bara i undantagsfall äter den insekter.[3]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Turkduvan kategoriseras globalt som livskraftig av IUCN. I Sverige är turkduvan rödlistad och I 2010 års rödlista kategoriseras den som nära hotad (NT).[6]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Streptopelia decaocto Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ [a b c d e] Svensson et al. (2009) s:218-219
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l] Staav & Fransson (1991) s:272-273
  4. ^ Wahlberg (1993) s:247
  5. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, & D. Roberson (2013) The Clements checklist of birds of the world: Version 6.8. (xls), från: <www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download/> , läst 2014-07-10
  6. ^ [a b c] Artdatabankens rödlista 2010, läst 2014-07-110

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Roland Staav och Thord Fransson (1991). Nordens fåglar (andra upplagan). Stockholm: Norstedts. sid. 272-273. ISBN 91-1-913142-9 
  • Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 218-219. ISBN 978-91-7424-039-9 
  • Wahlberg, Tage (1993). Kunskapen om fåglar: Alla häckande arter i Sverige (första upplagan). Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. 247. 91-29-61772-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]