Tvångssterilisering i Sverige

Från Wikipedia
Version från den 12 januari 2018 kl. 12.12 av Larske (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 94.191.142.247 (diskussion) till senaste version av InternetArchiveBot)
Källor:[1][2] Antalet steriliseringar som rapporterats till den centrala myndigheten, Medicinalstyrelsen eller Socialstyrelsen, under åren 1935–1979 med uppdelning på de olika indikationerna. När det från och med 1976 inte längre behövdes tillstånd för sterilisering ökade antalet snabbt.

Tvångssterilisering i Sverige förekom mellan åren 1934 och 2013 med varierande grad av frivillighet. De utfördes dels under 1934 och 1941 års steriliseringslagar som reglerade steriliseringar fram till och med 1975 dels under könstillhörighetslagen som gällde mellan 1972 och 2013.

De som steriliserades under 1934 och 1941 års steriliseringslagar var psykiskt sjuka, utvecklingsstörda[3] och, under 1941 års lag, även personer med fysisk funktionsnedsättning ("svårartad sjukdom eller svårt lyte") och så kallade asociala.[4] I praktiken steriliserades framför allt kvinnor – många unga och från socialt utsatta grupper – på ganska godtyckliga grunder, exempelvis för att en läkare bedömde dem som promiskuösa eller som tattare.[5] Operationer utfördes ibland med direkt tvång, men vanligare var olika former av administrativt tvång, bristande samtycke eller övertalningar.[5] Syftet med steriliseringspolitiken var bland annat rashygien, folkhälsoskäl, ekonomiska besparingar och kontroll av asociala. Denna praxis nådde sin kulmen vid mitten av 1940-talet. I början av 1950-talet började hanteringen ifrågasättas och från början av 1950-talet och framåt användes lagen framför allt i den enskildes intresse, på sociala eller medicinska grunder, om än ofta efter varierande grader av påtryckning från läkare och socialarbetare. Lagen upphörde 1976.

När könstillhörighetslagen infördes 1972 lade man in ett krav på att patienten skulle vara steril, både för att få tillstånd att byta juridiskt kön och undergå könskorrigerande underlivskirurgi. Några medicinska skäl angavs inte. Bruket började ifrågasättas i början av 2000-talet och efter en större samhällsdebatt avskaffades steriliseringskravet 2013.

Sterilisering under 1934 och 1941 års steriliseringslagar

Som en direkt följd av den eugeniska rörelsen beslutade den svenska riksdagen 1934 att anta regeringens proposition att införa steriliseringslagsstiftning. Lagarna stadgade att samtycke i regel fordrades av den, som skulle steriliseras, samt tillstånd av Medicinalstyrelsen.

I ett uppslagsverk från 1938 beskrivs sterilisering motsägelsefullt, då det sägs att i denna lag "bestämmes att en person, som på grund av själslig rubbning ej kan anses förmögen att avgöra, huruvida han bör steriliseras eller ej, kan steriliseras, bland annat om risk föreligger att han skall överföra arvsanlag till sinnesslöhet el. sinnessjukdom till sin avkomma. /.../ S. kan ej utföras mot någons vilja och är en privatsak mellan vederbörande och hans läkare." Tvångssterilisering utfördes alltså på dem som ansågs intellektuellt omyndiga.

1941 skärptes lagen, och tvånget accentuerades. Person som på grund av rubbad själsverksamhet inte var i stånd att lämna giltigt samtycke till sterilisering kunde steriliseras utan sådant. I alla övriga fall fordrades samtycke av den som skulle steriliseras. Sterilisering fick, med vissa undantag, inte utföras utan Medicinalstyrelsens tillstånd.[6]

Ofta skedde dock steriliseringarna med skenbar frivillighet, då personerna övertalades. Fysiskt våld fick dock inte användas. Sterilisering påbjöds i tre fall,[5] nämligen på:

  • eugenisk indikation (även benämnd arvs/rashygienisk), då det kunde antas att en person genom arvsanlag på avkomlingar kunde överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet, svårartad sjukdom eller lyte av annat slag.
  • social indikation, då personen ansågs vara "uppenbart olämplig" att handha vårdnaden om barn på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eller på grund av asocialt levnadssätt.
  • medicinsk indikation då personen ansågs lida av sjukdom, kroppsfel eller annan "svaghet" kunde hon steriliseras för att förebygga ett havandeskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

I praktiken steriliserades framför allt kvinnor – många unga och från socialt utsatta grupper – på ganska godtyckliga grunder, exempelvis för att en läkare bedömde dem som promiskuösa eller som tattare. I flera fall fick kvinnan inte veta vad ingreppet skulle få för konsekvenser. Exempelvis kunde sjukhuspersonal lura kvinnan att ingreppet var en blindtarmsoperation. Anledningen var bland annat att man befarade att en patient som var medveten om att hon var steril hade kunnat bli mera sexuellt lössläppt, vilket man ville förhindra med tanke på ökad spridning av könssjukdomar.

Med ett undantag kan inga tydliga utslag vad gäller etniska minoriteter noteras. Undantaget utgörs av personer utpekade som "tattare", men utredningsresultatet ger inte stöd för att steriliseringarna var särskilt riktade mot romer eller samer.[5]

Steriliseringslagarna stöddes av RFSU[7].

Från lagens tillkomst fram till 1975, då Sveriges riksdag beslöt att från 1976 slutligen avskaffa lagen helt, steriliserades sammanlagt cirka 63 000 människor, varav övervägande delen kvinnor. En statlig utredning (SOU 2000:20) uppskattade att ungefär 27 000 av dessa steriliseringar skedde med tvång, varav de allra flesta från mitten av 1930-talet till mitten av 1950-talet. Steriliseringslagarna var nära knutna till lagstiftning om abort; till exempel var man ibland tvungen att genomgå sterilisering för att få göra abort. Både lagstiftningen för abort och sterilisering användes som redskap när man bearbetade det så kallade "folkmaterialet". Därför infördes reformerna parallellt med varandra med bara några få års mellanrum, för att till slut bli avreglerade med fritt och frivilligt utövande år 1975.

Tvånget i tvångssteriliseringar

Begreppet tvång ska inte förstås som detsamma som rättsligt tvång, när man talar om tvångssteriliseringarna i Sverige. Regeringen utredde frågan om de tvångssteriliseringar som skedde under 1934 års och 1941 års steriliseringslagar i utredningen Steriliseringsfrågan i Sverige 1935 - 1975: Historisk belysning - Kartläggning - Intervjuer,[8] bland annat i syfte att undersöka behovet av gottgörelse. Ungefär 27 000 av de cirka 63 000 som steriliserades 1935–1975 menar regeringen på i undersökningen har varit utsatta för tvång, tvångsliknande förhållanden, otillbörlig påverkan eller övertalning.[9] Resten handlar om en mindre grupp som inte kan kategoriseras och de 31 000 som anses ha genomgått frivilliga steriliseringar.

Av utredningen framgår att begreppet tvång är komplicerat i sammanhanget. 1941 års steriliseringslag byggde enligt sin ordalydelse i princip på frivillighet, i form av patientens samtycke. Samtidigt kom utredningen fram till att många människor, trots att de formellt sett själva ansökte om eller samtyckte till steriliseringsåtgärden, i realiteten gjorde detta under tvång eller i tvångsliknande situationer.[10]

Det förekom flera olika former av tvång och påverkan. Den ena formen var en form av yttre tvång, där staten steriliserade människor utan att efterfråga patientens samtycke, eller, vilket var vanligare, där samtycket i realiteten inte var utformat av patienten själv. Sterilisering utan samtycke skedde vanligen när personen ansågs vara oförmögen till att själv fatta beslutet. Enligt 1941 års steriliseringslag[11] fanns det då en möjlighet att sterilisera en person utan dess samtycke till ingreppet. De personer som ansågs vara oförmögna till beslutstagande var främst de som led av psykisk sjukdom. Om personen var diagnosticerad som sinnessjuk kunde det också hända att någon annan gav samtycket, å dennes vägnar. Detsamma skedde om patienten var omyndigförklarad, minderårig eller diagnosticerad som sinnesslö.[12]. Samtliga steriliseringar som skedde under 1934 års lag kännetecknas av den här formen av tvång.[13] Sammanlagt utgör denna grupp ungefär 9% av de som steriliserades 1935–1975.[14]

En annan form av tvång och påverkan var när steriliseringen ingick som ett krav för tillstånd till att ingå äktenskap (om du var minderårig, det vill säga under 25 år), tillstånd till att genomgå vissa operationer (som t.ex. abort), för att skrivas ut från vissa anstalter eller för bli beviljad diverse ekonomiska bidrag (t. ex. mödrahjälp) [15]. Detta kan ses som en form av yttre administrativt tvång. Ungefär 24% av de som steriliserades 1935–1975 gjorde det på grund av den här typen av administrativt tvång.[16]

Det tredje sättet för utövande av tvång eller påverkan har varit situationer där den enskilde upplevt tvång eller otillbörlig påverkan från myndighetspersoner utan att sterilisering behöver ha varit ett uttalat villkor.[17] Från myndighetspersonernas eller vårdpersonalens sida kan det ha upplevts som om de bara diskuterade olika alternativ eller gav saklig information, medan det för patientens del kan ha upplevts som en form av tvång eller tvångsliknande övertalningar eller påtryckningar.[18] Ungefär 9% av de som steriliserades 1935–1975 gjorde det på grund av den här typen av otillbörlig påverkan.[19]

I utredningen framhålls bland annat att: ”Vad gäller sterilisering kan man därför tala om tvång i situationer där den enskilde inte givit ett samtycke som både är informerat och frivilligt. Ett samtycke är informerat om den enskilde har förstått vad åtgärden (som han eller hon samtycker till) innebär och vilka konsekvenser den får, och ett samtycke är frivilligt om det ges utan påtryckningar.”[20]

Regeringen menar också att det var tvång när sterilisering sattes som villkor för: abort, bidrag, utskrivning och äktenskap.[21]

Efterföljder och debatt

Under 1950 blev steriliseringslagen en stor sak i media efter att en lärarinna vid sinnesslöanstalten Bodaborg utanför Sundsvall meddelat skolöverstyrelsen att svåra missförhållanden rådde vid anstalten.[22] Bland anklagelsepunkterna togs sterilisering upp som första punkt i lärarinnans brev. Hon menade att ledningen på Bodaborg sänkte resultaten från intelligenstesterna för att lättare få medicinalstyrelsens tillstånd till sterilisering.[23] Även tre andra sinnesslöanstalter kom i medias blickfång 1950: Ekhagen i Blekinge och Ulleberg i Värmland och Solvikshemmet.[24] Särskilt upprörande fann man ett fall som rörde en man från Ekhagen, i media kallad Sölvesborgsynglingen,[25] som steriliserats som sinnesslö. Vid den militära mönstringen erhöll han goda resultat vid intelligenstestningen.[26]

Ersättning

1999 infördes en lag om ersättning till de som tvångssteriliserats enligt de gamla steriliseringslagarna, eller före år 1976 med myndighets medverkan men utan stöd av lag. Ersättning kunde ansökas om skriftligt till och med december 2002. De som kunde få ersättning var de som steriliserats och som uppfyllde något av följande krav[27]:

  • 1. varken undertecknat ansökan om sterilisering eller skriftligen samtyckt till sterilisering,
  • 2. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering eller då sterilisering utfördes var omyndig eller underårig,
  • 3. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering eller då sterilisering utfördes var intagen på anstalt, vårdhem eller liknande institution,
  • 4. steriliserats på grund av att han eller hon var diagnostiserad som sinnessjuk, sinnesslö eller epileptiker,
  • 5. enligt uttryckligt myndighetskrav steriliserats för att få dispens att ingå äktenskap, för att få genomgå abort eller för att få mödrahjälp eller annat statligt eller kommunalt bidrag, eller
  • 6. får antas ha samtyckt till steriliseringen på grund av att en myndighet har utövat otillbörlig påverkan eller varit försumlig.

En särskild nämnd prövade sedan ansökningarna vartefter de kom in. Mellan 2 100 och 2 400 ansökningar kom in och nästan åttio procent beviljades ersättning.[28] Att det var så få ansökningar antogs bero på att de flesta tvingande steriliseringar låg relativt långt tillbaka i tiden.[28] Totalt ersattes ungefär 1 600 personer av ca 20 000 tvångssteriliserade[29].

Tvångssterilisering av transsexuella

I samband med könstillhörighetslagen införande 1972 infördes ett krav på att den som ansökte om fastställelse i ny juridisk könstillhörighet på grund av transsexualism måste vara steril. Motiveringen för steriliseringskravet var att man inte ville ställa till oreda i släktleden, några medicinska skäl angavs inte.

Kravet togs inte bort när steriliseringslagen 1934/1941 upphörde 1976. Men under 2000-talet började man debattera det lämpliga i förfarandet. Både svenska[30] och internationella[31] organisationer framförde att kravet var att likställa med tvångssterilisering och krävde att det förbjöds. Frågan togs upp i ett flertal riksdagsmotioner genom åren, med start 2002.[32][33][34][35]

År 2007 föreslogs, i en statlig utredning, att kravet på sterilitet skulle utgå ur könstillhörighetslagen, och ersättas av att ett tvingande krav på kastrering (avlägsnande av könskörtlarna).[36] Förslaget kritiserades kraftigt av flera transorganisationer[37], hbt-organisationer[38], politiska ungdomsförbund[39] och partiföreningar.[40] Även andra delar av lagförslaget kritiserades.[41] Den presenterade utredningen med lagförslaget lades sedan i malpåse hos Socialdepartementet.

Den 29 juli 2009 fastslog Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter i ett IssuePaper, "Human Rights and Gender Identity", att vilka som helst krav att undergå medicinska eller kirurgiska ingrepp för att erhålla ett juridiskt könsbyte strider mot Europakonventionen och föreslog alla rådets medlemsländer att upphöra med sterilisering eller annan påtvingad behandling.[42]

I ett lagförslag i en utredning hos Socialstyrelsen föreslogs 2010 att kravet skulle utgå helt, utan att ersättas med krav på andra medicinska eller kirurgiska ingrepp.[43] I valrörelsen 2010 hade samtliga riksdagspartier utom Kristdemokraterna tagit ställning för att avskaffa tvångssteriliseringarna.[44]

Den tolfte januari 2012 rapporterade TT att regeringen internt hade kommit överens om att plocka ut frågan om tvångssteriliseringarna ur den proposition som skulle läggas av regeringen, och istället utreda steriliseringskravet igen.[45] Avslöjandet ledde till en intensiv debatt, där både politiker[46][47][48], media[49][50][51][52], läkare[53][54], jurister[55] och frivilligorganisationer[56][57][58] kritiserade regeringen. Kritikerna tog för givet att regeringens agerande var en eftergift åt kristdemokraterna. De fåtaliga positiva rösterna kom huvudsakligen från konservativt kristet håll.[59]. Internationella människorättsorganisationer uppmanade regeringen att avskaffa tvångssteriliseringarna[60][61][62] och Europaparlamentets hbt-nätverk skickade en kraftigt reprimand till regeringen.[63] I slutet av januari och början av februari arrangerades ett antal demonstrationer, bland annat utanför riksdagshuset i Stockholm[64], i andra städer[65][66][67] och utanför den svenska ambassaden i London[68]. En internationell namninsamling mot de svenska tvångssteriliseringarna fick fler än 75 000 underskrifter[69]. Debatten nådde även internationell press[70][71]. 18 februari bytte kristdemokraterna ståndpunkt, och sade sig vilja avskaffa steriliseringskravet.[72]. 12 april lades en proposition, där det inte fanns något förslag till beslut i frågan om steriliseringskravet, men en uttalad vilja från regeringen att avskaffa kravet senast juli 2013, efter en ytterligare utredning kring hur andra lagar skulle komma att påverkas[73]. Detta ledde till ytterligare debatt, nu främst kring om de av regeringen angivna lagtekniska skälen till ytterligare dröjsmål verkligen var nödvändiga eller inte.[74][75]. Delar av oppositionen lade ett följdförslag att steriliseringskravet skulle avskaffas omgående[76], ett förslag som både Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet reserverade sig till förmån för. Regeringens linje, att vänta och istället utreda frågan ytterligare var dock den som vann.

Regeringen tillsatte en utredning, som i november 2012 kom fram till att några ändringar i andra lagar inte behövde genomföras innan steriliseringskravet kunde avskaffas[77]. När steriliseringskravet slutligen, via en dom i Kammarrätten i Stockholm[78], avskaffades januari 2013 hade omkring 860 transsexuella tvångssteriliserats[79]. I domen fastslogs att kravet stred mot de mänskliga rättigheterna, eftersom det stred mot både den svenska grundlagen och Europakonventionens artikel 8 och 14. I samband med domen inleddes en process för att de som tvångssteriliserats skulle få upprättelse och skadestånd. [80] 24 juni lämnade 142 tvångssteriliserade, via organisationerna RFSL, RFSL Ungdom, KIM och Transföreningen FPES, ett krav på skadestånd till Justitiekanslern, som tar emot sådan ärenden för statens räkning.[81] Europarådet parlamentariska församling uppmanade den 28 juni 2013 samtliga medlemsländer att helt förbjuda all påtvingad sterilisering eller kastrering av sina medborgare, samt även att ge personer som fallit offer för sådana ingrepp en officiell ursäkt och ekonomisk kompensation.[82]

Den 14 mars 2013 lade regeringen en proposition[83] med förslag på att ta bort steriliseringskravet ur könstillhörighetslagen. Förslaget röstades igenom i riksdagen 22 maj[84] och den 1 juli gick lagändringen igenom. Då ändrades själva lagtexten, även om kravet i praktiken avskaffades redan 10 januari genom domen i Kammarrätten.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63 (2., utvidgade uppl.). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. Libris 8407930. ISBN 91-22-01958-8 
  2. ^ Allmän hälso- och sjukvård [Elektronisk resurs]. Stockholm. 1913–1982. Libris 12400195. http://www.scb.se/Pages/List____324988.aspx 
  3. ^ SOU 1999:2, bil. 2, 1934 års lag
  4. ^ Ny steriliseringslag, SvtJ 1941 s.563
  5. ^ [a b c d] SOU 2000:20 Arkiverad 5 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ Nordisk familjebok 1952-55 års upplaga bd.20
  7. ^ Läkartidningen: Steriliseringarna ej följd av social ingenjörskonst
  8. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935 - 1975: Historisk belysning - Kartläggning - Intervjuer”. http://www.regeringen.se/rattsdokument/statens-offentliga-utredningar/2000/03/sou-200020/. Läst 15 augusti 2017. 
  9. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 33 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 28 oktober 2016. 
  10. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 11 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 28 oktober 2016. 
  11. ^ Tydén, Mattias (2002). Politik till praktik. Läst 23 oktober 2016 
  12. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 33 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 28 oktober 2016. 
  13. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 66 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 28 oktober 2016. 
  14. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 70 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 28 oktober 2016. 
  15. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 249 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 28 oktober 2016. 
  16. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 70 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 28 oktober 2016. 
  17. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 33 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 28 oktober 2016. 
  18. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 33 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 28 oktober 2016. 
  19. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 70 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 28 oktober 2016. 
  20. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 29 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 23 oktober 2016. 
  21. ^ ”Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975”. Arkiverad från s. 1, 7, 29 originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310082807/http://www.regeringen.se/contentassets/68b217b7f8e746a799536f3ad851c05e/steriliseringsfragan-i-sverige-1935---1975. Läst 23 oktober 2016. 
  22. ^ [1]
  23. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63 (2., utvidgade uppl.). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. sid. 433. Libris 8407930. ISBN 91-22-01958-8 
  24. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63 (2., utvidgade uppl.). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. sid. 436. Libris 8407930. ISBN 91-22-01958-8 
  25. ^ Dagens Nyheter 22 mars 1950
  26. ^ Tydén, Mattias (2002). Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935-1975. Stockholm studies in history, 0491-0842 ; 63 (2., utvidgade uppl.). Stockholm: Almqvist & Wiksell International. sid. 437. Libris 8407930. ISBN 91-22-01958-8 
  27. ^ [2]
  28. ^ [a b] [3][död länk]
  29. ^ [4]
  30. ^ RFSLs Transpolitiska program, antaget 2004 Arkiverad 26 februari 2005 hämtat från the Wayback Machine.
  31. ^ Common Goals of the First European TransGender Council, nov. 2005
  32. ^ Motion 2002/03:So469
  33. ^ Motion 2002/03:So512
  34. ^ Motion 2003/04:So571
  35. ^ Motion 2003/04:So287
  36. ^ Socialdepartementet (19 mars 2007). ”SOU 2007:16 - Ändrad könstillhörighet - förslag till ny lag”. http://www.regeringen.se. Regeringen. Arkiverad från originalet den 12 september 2014. https://web.archive.org/web/20140912030925/http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/90/17/eaf7d884.pdf. Läst 16 januari 2013. 
  37. ^ ”Sluta tvångssterilisera oss!”. Aftonbladet. 27 september 2007. http://www.aftonbladet.se/debatt/article878094.ab. 
  38. ^ Sluta tvångssterilisera oss!, pressmeddelande från RFSLs kongress 2007 Arkiverad 12 september 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  39. ^ LUF - Lite mera queer, inför Pride 2007
  40. ^ HBT(s)-Lite mer modern men fortfarande medeltida vad gäller tvångssterilisering! Arkiverad 8 oktober 2007 hämtat från the Wayback Machine.
  41. ^ ”Kritiserat lagförslag om könsbyte”. Dagens Nyheter. 19 mars 2007. Arkiverad från originalet den 16 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070316054428/http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147. ]
  42. ^ Rights and Gender Identity, CommDH/IssuePaper(2009)2, Strasbourg, 29 July 2009
  43. ^ Socialstyrelsen (30 juni 2010). ”Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar - Rättsliga villkor för fastställelse av könstillhörighet samt vård och stöd”. http://www.socialstyrelsen.se. Socialstyrelsen. Arkiverad från originalet den 2 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130202012205/http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18087/2010-6-31.pdf. Läst 16 januari 2013. 
  44. ^ Stockholm Pride (30 juli 2010). ”TV: Partiledardebatten Pride 2010”. http://www.makthavare.se. Makthavare.se. http://www.makthavare.se/2010/07/31/partiledardebatt-video/. Läst 16 januari 2013. 
  45. ^ ”Sterilisering blir kvar vid könsbyre!”. Expressen. 12 januari 2012. http://www.expressen.se/nyheter/sterilisering-blir-kvar-vid-konsbyte/. 
  46. ^ ”Frågan om tvångssterilisering - Oppositionen: Sorgligt, skämmigt och gammeldags”. Dagens Nyheter. 12 januari 2012. http://www.dn.se/nyheter/politik/oppositionen-sorgligt-skammigt-och-gammeldags. 
  47. ^ ”Centerprofilen: "Alliansen ger mig nazi-vibbar"”. Nyheter24. 12 januari 2012. http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/645861-c-ledamot-alliansen-ger-mig-nazi-vibbar. 
  48. ^ ”Regeringen borde inte gett efter för KD”. Svenska Dagbladet. 13 januari 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/regeringen-borde-inte-gett-efter-for-kd_6767653.svd. 
  49. ^ ”Borgarna tänker tvångssterilisera”. Aftonbladet. 12 januari 2012. http://www.aftonbladet.se/ledare/article14205143.ab. 
  50. ^ ”Regeringen följer fel moralisk kompass”. Dalarnas Tidningar. 13 januari 2012. http://www.dt.se/opinion/ledare/1.4286745-regeringen-foljer-fel-moralisk-kompass. 
  51. ^ ”Dammigt tvång”. Sydsvenskan. 13 januari 2012. http://www.sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/dammigt-tvang/. 
  52. ^ ”"Transsexuella har också rätt till barn"”. Dagens Nyheter. 26 januari 2012. http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/transsexuella-har-ocksa-ratt-till-barn. 
  53. ^ ”"Inget talar för steriliseringskravet"”. Sydsvenskan. 22 januari 2012. http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/inget-talar-for-steriliseringskravet/. 
  54. ^ ””En transsexuell person har samma rättigheter som alla andra i samhället””. Dagens Nyheter. 3 april 2012. http://www.dn.se/debatt/en-transsexuell-person-har-samma-rattigheter-som-alla-andra-i-samhallet. 
  55. ^ [https://web.archive.org/web/20120213061403/http://debatt.svt.se/2012/02/11/hagglund-hot-mot-manskliga-rattigheter/ ”RFSL och ledande jurister om tvångssteriliseringar: Hägglund hot mot mänskliga rättigheter!”]. SVT. 11 februari 2012. Arkiverad från originalet den 13 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120213061403/http://debatt.svt.se/2012/02/11/hagglund-hot-mot-manskliga-rattigheter/. 
  56. ^ ”Tvångssterilisering blir kvar: ”Ett oerhört svek”!”. QX. 12 januari 2012. http://www.qx.se/samhalle/19816/tvangssterilisering-blir-kvar-ett-oerhort-svek. 
  57. ^ ”Öppet brev till statsminister Reinfeldt – avskaffa tvångs- steriliseringarna nu!”. QX. 25 januari 2012. http://www.qx.se/samhalle/debatt/19899/oppet-brev-till-statsminister-reinfeldt-%E2%80%93-avskaffa-tvangs-steriliseringarna-nu. 
  58. ^ ”Solklart brott mot mänskliga rättigheter”. Svenska Dagbladet. 24 januari 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/steriliseringskrav-brott-mot-manskliga-rattigheter_6790359.svd. 
  59. ^ ”Ett halvt könsbyte öppnar för ett tredje kön”. Svenska Dagbladet. 16 januari 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ett-halvt-konsbyte-oppnar-for-ett-tredje-kon_6768711.svd. 
  60. ^ ”Sweden: Letter to the Prime Minister Regarding Transgender Law, Human Rights Watch, 14 Januari 2012” (HTML). HWR hemsida. http://www.hrw.org/news/2012/01/14/sweden-letter-prime-minister-regarding-transgender-law. Läst 16 januari 2013. 
  61. ^ Transgender Europe och ILGA-Europa (16 januari 2012). ”Joint letter by TGEU and ILGA-Europe to Swedish Premier”. TGEU hemsida. TGEU. Arkiverad från originalet den 28 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130128011458/http://www.tgeu.org/joint_letter_by_TGEU_and_ILGA-Europe_to_Swedish_Premier. Läst 16 januari 2013. 
  62. ^ Amnesty International (19 januari 2012). ”FORCED STERILISATION OF TRANSGENDER PERSONS VIOLATES HUMAN RIGHTS”. My NewsDesk. Amnesty International, svenska sektionen. http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/amnesty_international__svenska_sektionen/pressrelease/download/resource_attached_pdf_document/725253. Läst 16 januari 2013. 
  63. ^ The European Parliament's Intergoup on LGBT Rights (16 januari 2012). ”Swedish government upholds forced sterilisation for transgender people”. http://www.lgbt-ep.eu. The European Parliament's Intergoup on LGBT Rights. http://www.lgbt-ep.eu/press-releases/swedish-government-upholds-forced-sterilisation-for-transgender-people/. Läst 16 januari 2013. 
  64. ^ ”Brandtal avslutade demonstration mot tvångssteriliseringar”. KomUt. 18 januari 2012. Arkiverad från originalet den 22 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120322082813/http://www.tidningenkomut.se/2012/01/brandtal-avslutade-demonstration-mot-tvangssteriliseringar/. 
  65. ^ ”Demonstration mot tvångssterilisering”. Sydsvenskan. 22 januari 2012. http://www.sydsvenskan.se/malmo/demonstration-mot-tvangssterilisering/. 
  66. ^ ”Protester mot tvångssterilisering”. ETC[förtydliga]. 2 februari 2012. Arkiverad från originalet den 5 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120205032028/http://orebro.etc.se/nyhet/protester-mot-tvangsterilisering. 
  67. ^ ”Demonstation mot tvångssterilisering”. Göteborgs Fria. 20 januari 2012. http://www.goteborgsfria.nu/artikel/91514. 
  68. ^ ”London protest follows Sweden’s trans sterilisation rule”. Pink News. 2 februari 2012. http://www.pinknews.co.uk/2012/02/02/london-protest-follows-swedens-trans-sterilisation-rule/. 
  69. ^ All Out (16 januari 2012). ”TO: Swedish Prime Minister Fredrik Reinfeldt”. http://www.allout.org. All Out. Arkiverad från originalet den 31 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130131193418/http://www.allout.org/en/actions/stop_forced_sterilization. Läst 16 januari 2013. 
  70. ^ ”Sweden's Transgender Sterilization Law Slammed By International Activists, Politicians (VIDEO)”. Huffington Post. 20 januari 2012. http://www.huffingtonpost.com/2012/01/20/sweden-transgender-sterilization-law-activists_n_1219878.html/. 
  71. ^ ”Sweden keeps sex-change sterilization law”. The Local. 12 januari 2012. Arkiverad från originalet den 16 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120116201337/http://www.thelocal.se/38466/20120112/. 
  72. ^ ””Dags att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte””. Dagens Nyheter. 18 februari 2012. http://www.dn.se/debatt/dags-att-avskaffa-kravet-pa-sterilisering-vid-konsbyte. 
  73. ^ Regeringen (12 april 2012). ”Proposition 2011/12:142 - Ändrad könstillhörighet”. http://www.regeringen.se. Regeringen. Arkiverad från originalet den 7 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140107200900/http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/08/90/929b1b27.pdf. Läst 16 januari 2013. 
  74. ^ ”Grälsjukt S skapar problem vid könsbyten”. Svenska Dagbladet. 10 juni 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/gralsjukt-s-skapar-problem-vid-konsbyten_7266185.svd. 
  75. ^ ”Pinsamma ursäkter för att dölja kohandel”. Svenska Dagbladet. 11 juni 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/pinsamma-ursakter-for-att-dolja-kohandel_7267953.svd. 
  76. ^ Regeringen (9 maj 2012). ”Motion 2011/12:So9 - Motion med anledning av prop. 2011/12:142 Ändrad könstillhörighet”. http://www.riksdagen.se. Riksdagen. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/ndrad-konstillhorighet_GZ02So9/?text=true. Läst 18 januari 2013. 
  77. ^ Regeringen (15 november 2012). ”Ds 2012:46 - Avskaffande av steriliseringskrav som villkor för ändrad könstillhörighet”. http://www.riksdagen.se. Riksdagen. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/203696. Läst 18 januari 2013. 
  78. ^ Kammarrätten i Stockholm (19 december 2012). ”Dom i mål nr 1968-12”. Diskrimineringsbyrån i Uppsalas hemsida. Diskrimineringsbyrån Uppsala. http://du2.pentagonvillan.se/images/stories/Kammarrttens_dom_-_121219.pdf. Läst 18 januari 2013. 
  79. ^ Mall:Muntlig uppgift från Socialstyrelsens Rättslig Råd
  80. ^ ”Könsbytare stämmer staten”. Svenska Dagbladet. 10 januari 2013. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/konsbytare-stammer-staten-for-tvangskastrering_7811250.svd. 
  81. ^ ”http://www.rfsl.se/?p=324&aid=12527” (HTML). RFSLs hemsida. Arkiverad från originalet den 15 september 2013. https://web.archive.org/web/20130915154330/http://www.rfsl.se/?p=324&aid=12527. Läst 29 juni 2013. 
  82. ^ ”Europarådet uppmanar medlemsstater att ge ekonomisk ersättning till tvångssteriliserade” (HTML). RFSLs hemsida. Arkiverad från originalet den 15 september 2013. https://web.archive.org/web/20130915130137/http://www.rfsl.se/?p=324&aid=12531. Läst 29 juni 2013. 
  83. ^ Regeringen (14 mars 2013). ”Regeringens proposition 2012/13:107 - Upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet”. http://www.riksdagen.se. Regeringen. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/Upphavande-av-kravet-pa-steril_H003107/?text=true. Läst 29 juni 2013. 
  84. ^ Riksdagen (22 maj 2013). ”Betänkande 2012/13:SoU24 Upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet - Omröstning och beslut”. http://www.riksdagen.se. Riksdagen. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201213/SoU24/. Läst 29 juni 2013. 

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Tvångssterilisering_i_Sverige&oldid=42331024”