Tvångssterilisering i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Tvångssterilisering i Sverige förekom mellan åren 1934 och 2013 med varierande grad av frivillighet. Eftersträvade syften var bland annat rashygien, folkhälsoskäl, ekonomiska besparingar och kontroll av asociala. Tvångssterilisering var en teknik inom den sociala ingenjörskonsten, och var en del av den samhällspreventiva verksamheten mot exempelvis brott, psykiska störningar och degeneration av "folkstammen". Mellan 1976 och 2013 utfördes det enbart på personer som behövde byta juridiskt kön.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Som en direkt följd av den eugeniska rörelsen beslutade den svenska riksdagen 1934 att anta regeringens proposition att införa steriliseringslagsstiftning. I ett uppslagsverk från 1938 beskrivs sterilisering motsägelsefullt, då det sägs att i denna lag "bestämmes att en person, som på grund av själslig rubbning ej kan anses förmögen att avgöra, huruvida han bör steriliseras eller ej, kan steriliseras, bland annat om risk föreligger att han skall överföra arvsanlag till sinnesslöhet el. sinnessjukdom till sin avkomma. /.../ S. kan ej utföras mot någons vilja och är en privatsak mellan vederbörande och hans läkare." Tvångssteriliseringen utfördes alltså på dem som ansågs intellektuellt omyndiga.

1941 skärptes lagen, och tvånget accentuerades. Ofta skedde dock steriliseringarna med skenbar frivillighet, då personerna övertalades. Fysiskt våld fick dock inte användas. Sterilisering påbjöds i tre fall,[1] nämligen på:

  • eugenisk indikation (även benämnd arvs/rashygienisk), då det kunde antas att en person genom arvsanlag på avkomlingar kunde överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet, svårartad sjukdom eller lyte av annat slag.
  • social indikation, då personen ansågs vara "uppenbart olämplig" att handha vårdnaden om barn på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eller på grund av asocialt levnadssätt.
  • medicinsk indikation då personen ansågs lida av sjukdom, kroppsfel eller annan "svaghet" kunde hon steriliseras för att förebygga ett havandeskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.

I praktiken steriliserades framför allt kvinnor - många unga och från socialt utsatta grupper - på ganska godtyckliga grunder, exempelvis för att en läkare bedömde dem som promiskuösa eller som tattare. I flera fall fick kvinnan inte veta vad ingreppet skulle få för konsekvenser. Exempelvis kunde sjukhuspersonal lura kvinnan att ingreppet var en blindtarmsoperation. Anledningen var bland annat att man befarade att en patient som var medveten om att hon var steril hade kunnat bli mera sexuellt lössläppt, vilket man ville förhindra med tanke på ökad spridning av könssjukdomar.

Med ett undantag kan inga tydliga utslag vad gäller etniska minoriteter noteras. Undantaget utgörs av personer utpekade som "tattare", men utredningsresultatet ger inte stöd för att steriliseringarna var särskilt riktade mot romer eller samer.[1]

Steriliseringslagarna stöddes av RFSU[2].

Från lagens tillkomst fram till 1975, då Sveriges riksdag beslöt att från 1976 slutligen avskaffa lagen helt, steriliserades sammanlagt cirka 63 000 människor, varav övervägande delen kvinnor. En statlig utredning (SOU 2000:20) uppskattade att mellan 20 000 och 30 000 av dessa steriliseringar skedde med tvång, varav de allra flesta från mitten av 1930-talet till mitten av 1950-talet. Steriliseringslagarna var nära knutna till lagstiftning om abort; till exempel var man ibland tvungen att genomgå sterilisering för att få göra abort. Både lagstiftningen för abort och sterilisering användes som redskap när man bearbetade det så kallade "folkmaterialet". Därför infördes reformerna parallellt med varandra med bara några få års mellanrum, för att till slut bli avreglerade med fritt och frivilligt utövande år 1975.

Ersättning[redigera | redigera wikitext]

1999 infördes en lag om ersättning till de som tvångssteriliserats enligt de gamla steriliseringslagarna, eller före år 1976 med myndighets medverkan men utan stöd av lag. Ersättning kunde ansökas om skriftligt till och med december 2002. De som kunde få ersättning var de som steriliserats och som uppfyllde något av följande krav[3]:

  • 1. varken undertecknat ansökan om sterilisering eller skriftligen samtyckt till sterilisering,
  • 2. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering eller då sterilisering utfördes var omyndig eller underårig,
  • 3. vid tidpunkten för ansökan om sterilisering eller då sterilisering utfördes var intagen på anstalt, vårdhem eller liknande institution,
  • 4. steriliserats på grund av att han eller hon var diagnostiserad som sinnessjuk, sinnesslö eller epileptiker,
  • 5. enligt uttryckligt myndighetskrav steriliserats för att få dispens att ingå äktenskap, för att få genomgå abort eller för att få mödrahjälp eller annat statligt eller kommunalt bidrag, eller
  • 6. får antas ha samtyckt till steriliseringen på grund av att en myndighet har utövat otillbörlig påverkan eller varit försumlig.

En särskild nämnd prövade sedan ansökningarna vartefter de kom in. Mellan 2 100 och 2 400 ansökningar kom in och nästan åttio procent beviljades ersättning.[4] Att det var så få ansökningar antogs bero på att de flesta tvingande steriliseringar låg relativt långt tillbaka i tiden.[4] Totalt ersattes ungefär 1 700 personer av ca 20 000 tvångssteriliserade[5].

Efterföljder och debatt[redigera | redigera wikitext]

Jan Guillou tog upp eugenik, vilket vid den tiden var ganska okänt, i sitt TV-program Rekordmagazinet på 1980-talet.

En debatt, åtföljd av kritik av eugenisk sterilisering under folkhemmets ideologi, började så sent som 1997 i Sverige när en serie artiklar av journalisten Maciej Zaremba om steriliseringens historia i Sverige publicerades i Dagens Nyheter. Efter hans artiklar utbröt en allmän debatt som resulterade i en statlig kommission som avslutade sin utredning år 2000.[6]

I dag betraktas tvångssterilisering som ett brott mot mänskligheten. Svenska staten har erbjudit skadestånd till de drabbade (bortsett från dem som har steriliserats för att få ett nytt juridiskt kön) men missnöje har uppstått kring det faktum att man för att få skadestånd själv måste ansöka om det trots att staten har alla namn i sitt register. De allra flesta som blev drabbade och ännu lever har inte hämtat ut skadeståndet då de anser att det är kränkande.

I februari 2007 premiärvisades den svenska filmen Den nya människan (2007), som baserat på verkliga händelser skildrar tvångssteriliseringen av en ung kvinna år 1951.

I april 2008 förhandsvisades Walborgs ungar, en dokumentärfilm av filmregissören Andja Arnebäck som handlar om barnhemsbarn i Göteborg som blir tvångssteriliserade mot sin mammas vilja år 1939, 1940 och 1954. Filmen hade premiär på Tempo filmfestival 2009.

Tvångssterilisering av transsexuella[redigera | redigera wikitext]

I samband med könstillhörighetslagen införande 1972 infördes ett krav på att den som ansökte om fastställelse i ny juridisk könstillhörighet på grund av transsexualism måste vara steril. Motiveringen för steriliseringskravet var att man inte ville ställa till oreda i släktleden, några medicinska skäl angavs inte.

Kravet togs inte bort när övriga tvångssteriliseringar upphörde 1976. Men under 2000-talet började man debattera det lämpliga i förfarandet. Både svenska[7] och internationella[8] organisationer framförde att kravet var att likställa med tvångssterilisering och krävde att det förbjöds. Frågan togs upp i ett flertal riksdagsmotioner genom åren, med start 2002.[9][10][11][12]

År 2007 föreslogs, i en statlig utredning, att kravet på sterilitet skulle utgå ur könstillhörighetslagen, och ersättas av att ett tvingande krav på kastrering (avlägsnande av könskörtlarna).[13] Förslaget kritiserades kraftigt av flera transorganisationer[14], hbt-organisationer[15], politiska ungdomsförbund[16] och partiföreningar.[17] Även andra delar av lagförslaget kritiserades.[18] Den presenterade utredningen med lagförslaget lades sedan i malpåse hos Socialdepartementet.

Den 29 juli 2009 fastslog Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter i ett IssuePaper, "Human Rights and Gender Identity", att vilka som helst krav att undergå medicinska eller kirurgiska ingrepp för att erhålla ett juridiskt könsbyte strider mot Europakonventionen och föreslog alla rådets medlemsländer att upphöra med sterilisering eller annan påtvingad behandling.[19]

I ett lagförslag i en utredning hos Socialstyrelsen föreslogs 2010 att kravet skulle utgå helt, utan att ersättas med krav på andra medicinska eller kirurgiska ingrepp.[20] I valrörelsen 2010 hade samtliga riksdagspartier utom Kristdemokraterna tagit ställning för att avskaffa tvångssteriliseringarna.[21]

Den tolfte januari 2012 rapporterade TT att regeringen internt hade kommit överens om att plocka ut frågan om tvångssteriliseringarna ur den proposition som skulle läggas av regeringen, och istället utreda steriliseringskravet igen.[22] Avslöjandet ledde till en intensiv debatt, där både politiker[23][24][25], media[26][27][28][29], läkare[30] [31], jurister[32] och frivilligorganisationer[33][34][35] kritiserade regeringen. Kritikerna tog för givet att regeringens agerande var en eftergift åt kristdemokraterna. De fåtaliga positiva rösterna kom huvudsakligen från konservativt kristet håll.[36]. Internationella människorättsorganisationer uppmanade regeringen att avskaffa tvångssteriliseringarna[37][38][39] och Europaparlamentets hbt-nätverk skickade en kraftigt reprimand till regeringen.[40] I slutet av januari och början av februari arrangerades ett antal demonstrationer, bland annat utanför riksdagshuset i Stockholm[41], i andra städer[42][43][44] och utanför den svenska ambassaden i London[45]. En internationell namninsamling mot de svenska tvångssteriliseringarna fick fler än 75.000 underskrifter[46]. Debatten nådde även internationell press[47][48]. 18 februari bytte kristdemokraterna ståndpunkt, och sade sig vilja avskaffa steriliseringskravet.[49]. 12 april lades en proposition, där det inte fanns något förslag till beslut i frågan om steriliseringskravet, men en uttalad vilja från regeringen att avskaffa kravet senast juli 2013, efter en ytterligare utredning kring hur andra lagar skulle komma att påverkas[50]. Detta ledde till ytterligare debatt, nu främst kring om de av regeringen angivna lagtekniska skälen till ytterligare dröjsmål verkligen var nödvändiga eller inte.[51][52]. Delar av oppositionen lade ett följdförslag att steriliseringskravet skulle avskaffas omgående[53], ett förslag som både Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet reserverade sig till förmån för. Regeringens linje, att vänta och istället utreda frågan ytterligare var dock den som vann.

Regeringen tillsatte en utredning, som i november 2012 kom fram till att några ändringar i andra lagar inte behövde genomföras innan steriliseringskravet kunde avskaffas[54]. När steriliseringskravet slutligen, via en dom i Kammarrätten i Stockholm[55], avskaffades januari 2013 hade omkring 860 transsexuella tvångssteriliserats[56]. I domen fastslogs att kravet stred mot de mänskliga rättigheterna, eftersom det stred mot både den svenska grundlagen och Europakonventionens artikel 8 och 14. I samband med domen inleddes en process för att de som tvångssteriliserats skulle få upprättelse och skadestånd. [57] 24 juni lämnade 142 tvångssteriliserade, via organisationerna RFSL, RFSL Ungdom, KIM och Transföreningen FPES, ett krav på skadestånd till Justitiekanslern, som tar emot sådan ärenden för statens räkning.[58] Europarådet parlamentariska församling uppmanade den 28 juni 2013 samtliga medlemsländer att helt förbjuda all påtvingad sterilisering eller kastrering av sina medborgare, samt även att ge personer som fallit offer för sådana ingrepp en officiell ursäkt och ekonomisk kompensation.[59]

Den 14 mars 2013 lade regeringen en proposition[60] med förslag på att ta bort steriliseringskravet ur könstillhörighetslagen. Förslaget röstades igenom i riksdagen 22 maj[61] och den 1 juli gick lagändringen igenom. Då ändrades själva lagtexten, även om kravet i praktiken avskaffades redan 10 januari genom domen i Kammarrätten.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] SOU 2000:20
  2. ^ Läkartidningen: Steriliseringarna ej följd av social ingenjörskonst
  3. ^ [1]
  4. ^ [a b] [2]
  5. ^ [3]
  6. ^ Public Defender of Rights
  7. ^ RFSLs Transpolitiska program, antaget 2004
  8. ^ Common Goals of the First European TransGender Council, nov. 2005
  9. ^ Motion 2002/03:So469
  10. ^ Motion 2002/03:So512
  11. ^ Motion 2003/04:So571
  12. ^ Motion 2003/04:So287
  13. ^ Socialdepartementet (19 mars 2007). ”SOU 2007:16 - Ändrad könstillhörighet - förslag till ny lag”. http://www.regeringen.se. Regeringen. http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/90/17/eaf7d884.pdf. Läst 16 januari 2013. 
  14. ^ Sluta tvångssterilisera oss!”. Aftonbladet. 27 september 2007. http://www.aftonbladet.se/debatt/article878094.ab. 
  15. ^ Sluta tvångssterilisera oss!, pressmeddelande från RFSLs kongress 2007
  16. ^ LUF - Lite mera queer, inför Pride 2007
  17. ^ HBT(s)-Lite mer modern men fortfarande medeltida vad gäller tvångssterilisering!
  18. ^ Kritiserat lagförslag om könsbyte”. Dagens Nyheter. 19 mars 2007. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=630324&rss=554. ]
  19. ^ Rights and Gender Identity, CommDH/IssuePaper(2009)2, Strasbourg, 29 July 2009
  20. ^ Socialstyrelsen (30 juni 2010). ”Transsexuella och övriga personer med könsidentitetsstörningar - Rättsliga villkor för fastställelse av könstillhörighet samt vård och stöd”. http://www.socialstyrelsen.se. Socialstyrelsen. http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18087/2010-6-31.pdf. Läst 16 januari 2013. 
  21. ^ Stockholm Pride (30 juli 2010). ”TV: Partiledardebatten Pride 2010”. http://www.makthavare.se. Makthavare.se. http://www.makthavare.se/2010/07/31/partiledardebatt-video/. Läst 16 januari 2013. 
  22. ^ Sterilisering blir kvar vid könsbyre!”. Expressen. 12 januari 2012. http://www.expressen.se/nyheter/sterilisering-blir-kvar-vid-konsbyte/. 
  23. ^ Frågan om tvångssterilisering - Oppositionen: Sorgligt, skämmigt och gammeldags”. Dagens Nyheter. 12 januari 2012. http://www.dn.se/nyheter/politik/oppositionen-sorgligt-skammigt-och-gammeldags. 
  24. ^ Centerprofilen: "Alliansen ger mig nazi-vibbar"”. Nyheter24. 12 januari 2012. http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/645861-c-ledamot-alliansen-ger-mig-nazi-vibbar. 
  25. ^ Regeringen borde inte gett efter för KD”. Svenska Dagbladet. 13 januari 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/regeringen-borde-inte-gett-efter-for-kd_6767653.svd. 
  26. ^ Borgarna tänker tvångssterilisera”. Aftonbladet. 12 januari 2012. http://www.aftonbladet.se/ledare/article14205143.ab. 
  27. ^ Regeringen följer fel moralisk kompass”. Dalarnas Tidningar. 13 januari 2012. http://www.dt.se/opinion/ledare/1.4286745-regeringen-foljer-fel-moralisk-kompass. 
  28. ^ Dammigt tvång”. Sydsvenskan. 13 januari 2012. http://www.sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/dammigt-tvang/. 
  29. ^ "Transsexuella har också rätt till barn"”. Dagens Nyheter. 26 januari 2012. http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/transsexuella-har-ocksa-ratt-till-barn. 
  30. ^ "Inget talar för steriliseringskravet"”. Sydsvenskan. 22 januari 2012. http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/inget-talar-for-steriliseringskravet/. 
  31. ^ ”En transsexuell person har samma rättigheter som alla andra i samhället””. Dagens Nyheter. 3 april 2012. http://www.dn.se/debatt/en-transsexuell-person-har-samma-rattigheter-som-alla-andra-i-samhallet. 
  32. ^ ”[http://debatt.svt.se/2012/02/11/hagglund-hot-mot-manskliga-rattigheter/ RFSL och ledande jurister om tvångssteriliseringar: Hägglund hot mot mänskliga rättigheter!]”. SVT. 11 februari 2012. http://debatt.svt.se/2012/02/11/hagglund-hot-mot-manskliga-rattigheter/. 
  33. ^ Tvångssterilisering blir kvar: ”Ett oerhört svek”!”. QX. 12 januari 2012. http://www.qx.se/samhalle/19816/tvangssterilisering-blir-kvar-ett-oerhort-svek. 
  34. ^ Öppet brev till statsminister Reinfeldt – avskaffa tvångs- steriliseringarna nu!”. QX. 25 januari 2012. http://www.qx.se/samhalle/debatt/19899/oppet-brev-till-statsminister-reinfeldt-%E2%80%93-avskaffa-tvangs-steriliseringarna-nu. 
  35. ^ Solklart brott mot mänskliga rättigheter”. Svenska Dagbladet. 24 januari 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/steriliseringskrav-brott-mot-manskliga-rattigheter_6790359.svd. 
  36. ^ Ett halvt könsbyte öppnar för ett tredje kön”. Svenska Dagbladet. 16 januari 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ett-halvt-konsbyte-oppnar-for-ett-tredje-kon_6768711.svd. 
  37. ^ ”Sweden: Letter to the Prime Minister Regarding Transgender Law, Human Rights Watch, 14 Januari 2012” (HTML). HWR hemsida. http://www.hrw.org/news/2012/01/14/sweden-letter-prime-minister-regarding-transgender-law. Läst 16 januari 2013. 
  38. ^ Transgender Europe och ILGA-Europa (16 januari 2012). ”Joint letter by TGEU and ILGA-Europe to Swedish Premier”. TGEU hemsida. TGEU. http://www.tgeu.org/joint_letter_by_TGEU_and_ILGA-Europe_to_Swedish_Premier. Läst 16 januari 2013. 
  39. ^ Amnesty International (19 januari 2012). ”FORCED STERILISATION OF TRANSGENDER PERSONS VIOLATES HUMAN RIGHTS”. My NewsDesk. Amnesty International, svenska sektionen. http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/amnesty_international__svenska_sektionen/pressrelease/download/resource_attached_pdf_document/725253. Läst 16 januari 2013. 
  40. ^ The European Parliament's Intergoup on LGBT Rights (16 januari 2012). ”Swedish government upholds forced sterilisation for transgender people”. http://www.lgbt-ep.eu. The European Parliament's Intergoup on LGBT Rights. http://www.lgbt-ep.eu/press-releases/swedish-government-upholds-forced-sterilisation-for-transgender-people/. Läst 16 januari 2013. 
  41. ^ Brandtal avslutade demonstration mot tvångssteriliseringar”. KomUt. 18 januari 2012. http://www.tidningenkomut.se/2012/01/brandtal-avslutade-demonstration-mot-tvangssteriliseringar/. 
  42. ^ Demonstration mot tvångssterilisering”. Sydsvenskan. 22 januari 2012. http://www.sydsvenskan.se/malmo/demonstration-mot-tvangssterilisering/. 
  43. ^ Protester mot tvångssterilisering”. ETC[förtydliga]. 2 februari 2012. http://orebro.etc.se/nyhet/protester-mot-tvangsterilisering. 
  44. ^ Demonstation mot tvångssterilisering”. Göteborgs Fria. 20 januari 2012. http://www.goteborgsfria.nu/artikel/91514. 
  45. ^ London protest follows Sweden’s trans sterilisation rule”. Pink News. 2 februari 2012. http://www.pinknews.co.uk/2012/02/02/london-protest-follows-swedens-trans-sterilisation-rule/. 
  46. ^ All Out (16 januari 2012). ”TO: Swedish Prime Minister Fredrik Reinfeldt”. http://www.allout.org. All Out. http://www.allout.org/en/actions/stop_forced_sterilization. Läst 16 januari 2013. 
  47. ^ Sweden's Transgender Sterilization Law Slammed By International Activists, Politicians (VIDEO)”. Huffington Post. 20 januari 2012. http://www.huffingtonpost.com/2012/01/20/sweden-transgender-sterilization-law-activists_n_1219878.html/. 
  48. ^ Sweden keeps sex-change sterilization law”. The Local. 12 januari 2012. http://www.thelocal.se/38466/20120112/. 
  49. ^ ”Dags att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte””. Dagens Nyheter. 18 februari 2012. http://www.dn.se/debatt/dags-att-avskaffa-kravet-pa-sterilisering-vid-konsbyte. 
  50. ^ Regeringen (12 april 2012). ”Proposition 2011/12:142 - Ändrad könstillhörighet”. http://www.regeringen.se. Regeringen. http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/08/90/929b1b27.pdf. Läst 16 januari 2013. 
  51. ^ Grälsjukt S skapar problem vid könsbyten”. Svenska Dagbladet. 10 juni 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/gralsjukt-s-skapar-problem-vid-konsbyten_7266185.svd. 
  52. ^ Pinsamma ursäkter för att dölja kohandel”. Svenska Dagbladet. 11 juni 2012. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/pinsamma-ursakter-for-att-dolja-kohandel_7267953.svd. 
  53. ^ Regeringen (9 maj 2012). ”Motion 2011/12:So9 - Motion med anledning av prop. 2011/12:142 Ändrad könstillhörighet”. http://www.riksdagen.se. Riksdagen. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Motioner/ndrad-konstillhorighet_GZ02So9/?text=true. Läst 18 januari 2013. 
  54. ^ Regeringen (15 november 2012). ”Ds 2012:46 - Avskaffande av steriliseringskrav som villkor för ändrad könstillhörighet”. http://www.riksdagen.se. Riksdagen. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/203696. Läst 18 januari 2013. 
  55. ^ Kammarrätten i Stockholm (19 december 2012). ”Dom i mål nr 1968-12”. Diskrimineringsbyrån i Uppsalas hemsida. Diskrimineringsbyrån Uppsala. http://du2.pentagonvillan.se/images/stories/Kammarrttens_dom_-_121219.pdf. Läst 18 januari 2013. 
  56. ^ Mall:Muntlig uppgift från Socialstyrelsens Rättslig Råd
  57. ^ Könsbytare stämmer staten”. Svenska Dagbladet. 10 januari 2013. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/konsbytare-stammer-staten-for-tvangskastrering_7811250.svd. 
  58. ^ ”http://www.rfsl.se/?p=324&aid=12527” (HTML). RFSLs hemsida. http://www.rfsl.se/?p=324&aid=12527. Läst 29 juni 2013. 
  59. ^ ”Europarådet uppmanar medlemsstater att ge ekonomisk ersättning till tvångssteriliserade” (HTML). RFSLs hemsida. http://www.rfsl.se/?p=324&aid=12531. Läst 29 juni 2013. 
  60. ^ Regeringen (14 mars 2013). ”Regeringens proposition 2012/13:107 - Upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet”. http://www.riksdagen.se. Regeringen. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/Upphavande-av-kravet-pa-steril_H003107/?text=true. Läst 29 juni 2013. 
  61. ^ Riksdagen (22 maj 2013). ”Betänkande 2012/13:SoU24 Upphävande av kravet på sterilisering för ändrad könstillhörighet - Omröstning och beslut”. http://www.riksdagen.se. Riksdagen. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201213/SoU24/. Läst 29 juni 2013. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]