Tvångssterilisering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Tvångssterilisering är när stat, organisation, eller individer tvingar en person till sterilisering. Tvångssteriliseringar var vanliga företeelser i ett antal länder från 1930-talet fram till 1970-talet. Eftersträvade syften var bland annat rashygien, befolkningsbegränsning och kontroll av asociala. Tvångssterilisering sågs som en av teknikerna inom den sociala ingenjörskonsten och som en del av en samhällspreventiv verksamhet mot exempelvis brott och degeneration av "folkstammen".

Tvångssterilisering är enligt stadgarna för den internationella brottmålsdomstolen ett brott mot mänskligheten.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tidigt 1900-tal[redigera | redigera wikitext]

"Vi är inte ensamma": En nazistisk affisch från 1936 med flaggor från andra länder med tvångssteriliseringslagstiftning.

Steriliseringslagstiftning, med inriktning på "sinnesslöa och vissa brottslingar etc", infördes tidigt i USA, främst i Kalifornien. Detsamma gällde Danmark (1929, se Christian Keller), Norge (1934), Sverige (1934), och Finland (1935).[1] Detsamma gällde många andra västeuropeiska länder, bland andra Schweiz och Nederländerna, liksom Australien och Kanada. Det tyska Tredje rikets tvångssteriliseringar som inleddes 1933 var fokuserade på rashygien.

Sverige 1934 - 1976[redigera | redigera wikitext]

Tvångssterilisering förekom i stor utsträckning i Sverige mellan 1934 och 1976, efter att Sveriges riksdag 1934 antagit regeringens proposition om en steriliseringslagsstiftning[2]. År 1941 skärptes lagen, och tvånget framhävdes tydligare. Från lagens tillkomst fram till 1976, då lagen slutligen avskaffades, steriliserades sammanlagt omkring 63 000 människor, varav övervägande delen kvinnor. Av dessa skedde 20 000 till 30 000 steriliseringar med tvång. Med ett undantag kan inga tydliga utslag vad gäller etniska minoriteter noteras. Undantaget utgörs av personer utpekade som "tattare", men utredningsresultatet ger inte stöd för att steriliseringarna var särskilt riktade mot romer eller samer.[3]

Finland 1935-1969[redigera | redigera wikitext]

Lagen om tvångssterilisering från 1935 godkändes med överväldigande majoritet; endast ett tiotal riksdagsledamöter röstade emot. Fram till och med 1969, när lagen ändrades, steriliserades omkring 54 000 personer, främst kvinnor. Av dessa motiverades 43 000 av medicinska, mer än 7 500 av rashygieniska, drygt 3 000 av sociala och ett par hundra av övriga skäl.[4]

Den rashygieniska forskningen fick aldrig något genombrott i Finland. År 1942 planerades ett rashygieniskt institut vid Helsingfors Universitet, där man tänkte utreda de finskbesläktade folkens rasanlag, liksom att göra upp ett register över dem som bar på ärftliga sjukdomar. Man skulle också ge folk råd vid valet av äkta hälft. När krigslyckan vände för Tyskland började det dock snabbt blåsa andra politiska vindar och projektet lades ner.[4]

Nyare tid[redigera | redigera wikitext]

Under 1970-talet uppmärksammades tvångssteriliseringarna i många länder och den starka kritiken ledde till att man upphörde med dem. Ett undantag var Indien, där man har ända sedan statens grundande bedrivit frivillig familjeplanering med bland andra ekonomiska incitament för sterilisiering. Under Indira Gandhis undantagsvälde 1975 - 1977 skärptes metoderna och bland annat tvångssteriliserades ett stort antal män - enbart under 1976 genomfördes 6,2 miljoner vasektomier.[5]

Sterilisering som krav för byte av juridiskt kön[redigera | redigera wikitext]

I majoriteten av de länder där det är möjligt för transsexuella och andra personer med könsidentitetsstörningar att byta juridiskt kön finns det mer eller mindre omfattande krav på kirurgiska ingrepp. Till minimikraven hör i allmänhet ett krav på att personen ska vara steril.

Under senare år har man börjat diskutera om detta är att betrakta som tvångssteriliseringar, utifrån tanken att det är en mänsklig rättighet att bli erkänd som medborgare av staten, som det kön man lever i. Bland dem som uttalat att denna typ av steriliseringskrav är att betrakta som tvångssteriliseringar finns Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg[6]. Flera länder har också avskaffat alla krav på kirurgiska ingrepp för denna grupp, inklusive kravet på sterilisering. Bland de länder som har avskaffat, eller aldrig har infört, steriliseringskraven och andra krav på kirurgiska ingrepp återfinns Storbritannien, Island, Spanien, Portugal[7],Tyskland,[8] Argentina,[9] Italien[10], Österrike, Ungern, Polen[11]Kanada och delar av USA. Europarådet parlamentariska församling uppmanade den 28de juni 2013 samtliga medlemsländer att helt förbjuda all påtvingad sterilisering eller kastrering av sina medborgare, samt även att ge personer som fallit offer för sådana ingrepp en officiell ursäkt och ekonomisk kompensation.[12] I Sverige fastslog kammarrätten i Stockholm i januari 2013 att det svenska steriliseringskravet stred mot svensk grundlag och Europakonventionen och därför inte fick tillämpas[13]. Regeringen lade under våren 2013 en proposition för att ta bort steriliseringskravet i könstillhörighetslagen. Förslaget röstades igenom den 22 maj och den 1 juli 2013 trädde lagändringen i kraft. Se vidare Tvångssterilisering i Sverige, avsnitt Tvångssterilisering av transsexuella

Filmer[redigera | redigera wikitext]

  • Yawar Mallku/ Sangre de condor/ Kondorens blod, regi: Jorge Sanjines, Bolivia 1969. Filmen, som handlar om tvångssteriliseringar bland indianbefolkningen utförda av USA:s fredskår, orsakade att fredskåren tvingades lämna landet
  • I februari 2007 premiärvisades den svenska filmen Den nya människan, som baserat på verkliga händelser skildrar tvångssteriliseringen av en ung flicka 1951.
  • 2009 visades Walborgs ungar på SVT, en dokumentärfilm av filmregissören Andja Arnebäck, om tvångssterilieringar på barnhemsbarn i Göteborg under 1940-50-talet.

Se även[redigera | redigera wikitext]



Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Artikel "Sterilisera 2" i Tidens lexikon II (Stockholm 1935)
  2. ^ SOU 1935:15
  3. ^ SOU 2000:20
  4. ^ [a b] Finländare tvångssteriliserades ännu på 1960-talet. Vasabladet 11 januari 2009.
  5. ^ Cohen, Vasectomy and National Family Planning Programs in Asia and Latin America, Center for Global Initiatives, 1996
  6. ^ Rights and Gender Identity, CommDH/IssuePaper(2009)2, Strasbourg, 29 July 2009
  7. ^ ”Sweden: Letter to the Prime Minister Regarding Transgender Law, Human Rights Watch, 14 Januari 2012” (HTML). HWR hemsida. http://www.hrw.org/news/2012/01/14/sweden-letter-prime-minister-regarding-transgender-law. Läst 20 januari 2013. 
  8. ^ German court blocks trans sterilization requirement”. PrideSource. 2 oktober 2010. http://www.pridesource.com/article.html?article=45416. 
  9. ^ ”Argentina Adopts Landmark Legislation in Recognition of Gender Identity, International Gay & Lesbian Humans Rights Commission, 14 Maj 2012” (HTML). IGLHRC hemsida. http://www.iglhrc.org/cgi-bin/iowa/article/pressroom/pressrelease/1526.html. Läst 20 januari 2013. 
  10. ^ Tvångssterilisering ska prövas igen”. QX. 6 juli 2012. http://www.qx.se/samhalle/21314/tvangssterilisering-ska-provas-igen. 
  11. ^ [http://ilga-europe.org/media_library/ilga_europe/publications/reports_and_other_publications/rainbow_map_2011/gender_identity_index_july_2011 ”Rainbow Europe Country Index May 2011, ILGA Europe, Maj 2011”] (PDF). ILGA Europe hemsida. http://ilga-europe.org/media_library/ilga_europe/publications/reports_and_other_publications/rainbow_map_2011/gender_identity_index_july_2011. Läst 20 januari 2013. 
  12. ^ ”Europarådet uppmanar medlemsstater att ge ekonomisk ersättning till tvångssteriliserade” (HTML). RFSLs hemsida. http://www.rfsl.se/?p=324&aid=12531. Läst 29 juni 2013. 
  13. ^ Kammarrätten i Stockholm (19 december 2012). ”Dom i mål nr 1968-12”. Diskrimineringsbyrån i Uppsalas hemsida. Diskrimineringsbyrån Uppsala. http://du2.pentagonvillan.se/images/stories/Kammarrttens_dom_-_121219.pdf. Läst 20 januari 2013. 
  • Bo Hazell Resandefolket - från tattare till traveller (2002)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]