Världsmästerskapet i fotboll 1982

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsmästerskapet i fotboll 1982
Deltagare
Nationer i kval 107
Nationer i
huvudmästerskap
24
Värdskap
Land Spanien Spanien
Spelplatser Alicante
Barcelona
Bilbao
Elche
Gijon
La Coruna
Madrid
Malaga
Oviedo
Sevilla
Valencia
Valladolid
Vigo
Zaragoza
Placeringar
Gold medal world centered.svg Guld Italien Italien
Silver medal world centered.svg Silver Tyskland Västtyskland
Bronze medal world centered.svg Brons Polen Polen
Övrigt
Matcher 52
Mål 146
(2,81 per match)
Publik 1 856 277
(35 698 per match)
Deltagande länder.

Världsmästerskapet i fotboll 1982 spelades i Spanien Efter ett knapert gruppspel med enbart oavgjorda matcher lossnade det för Italien, som tog sitt tredje VM-guld genom seger mot de regerande europamästarna Västtyskland. Det italienska laget var utdömt av många innan slutspelet. Spelarna ansågs ha passerat bästa före-datum för länge sedan.

Italien visade mästarklass först i det andra gruppspelet. En 2–1-seger mot de regerande mästarna Argentina gav en avgörande match mot Brasilien (med stjärnor som Sócrates och Zico) om semifinalplatsen. Via en 3–2-seger där Paolo Rossi gjorde tre mål kom Italien fram som en given favorit och kunde sedan triumfera via 2–0 i semifinalen mot Polen och sedan finalseger i Madrid mot Europamästarna Västtyskland

I gruppspelet svarade Algeriet för en stor skräll, när man besegrade Västtyskland med 2–1. Inför sista gruppspelsomgången var förutsättningarna sådana, att tyskarna behövde besegra Österrike med 1–0 för att de både europeiska lagen skulle avancera till nästa omgång på bekostnad av Algeriet. Detta var precis vad som hände. Västtyskland tog ledningen efter tio minuter, varpå bägge lagen i princip slutade spela fotboll. Anledningen till att Västtyskland och Österrike kunde spela på resultatet var att Algeriet redan hade spelat sina tre matcher. Denna händelse ledde till att man i framtida VM-turneringar lät de två sista matcherna i varje grupp spelas samtidigt.

Semifinalen mellan Frankrike och Västtyskland tillhör VM-historiens mest dramatiska matcher. I andra halvlek löpte den franske backen Patrick Battiston på en boll mot det tyska målet. Battiston var på väg att hinna först på bollen, men den tyske målvakten Harald Schumacher struntade i bollen och hoppade istället på fransmannen, som blev liggande på marken och fick bäras ut på bår. Trots överfallet blåste domaren inte ens frispark till fransmännen. Vid full tid var ställningen 1–1, och i förlängningen hämtade tyskarna in ett 1–3-underläge till 3–3, för att sedan vinna straffsparksläggningen.

Kvalspel[redigera | redigera wikitext]

Mästerskapet utökade från 16 till 24 lag i huvudturneringen efter VM 1978. 107 nationer deltog i kvalspelet.

Afrika Sydamerika Europa
Nordamerika
Asien/Oceanien

Spelorter[redigera | redigera wikitext]

Spanien Spanien 1982 Madrid Madrid Katalonien Barcelona Galicien Vigo
Santiago Bernabéu
Kapacitet: 91 000
Vicente Calderón
Kapacitet: 66 000
Camp Nou
Kapacitet: 120 000
Sarrià
Kapacitet: 44 000
Balaídos
Kapacitet: 31 800
Asturien Gijón Asturien Oviedo Valencia (autonom region) Elche Valencia (autonom region) Alicante Regionen Baskien Bilbao Kastilien och León Valladolid
El Molinón
Kapacitet: 47 000
Carlos Tartiere
Kapacitet: 23 000
Nuevo
Kapacitet: 40 000
José Rico Pérez
Kapacitet: 38 000
San Mamés
Kapacitet: 47 000
José Zorrilla
Kapacitet: 30 000
Galicien A Coruña Valencia (autonom region) Valencia Aragonien Zaragoza Andalusien Sevilla Andalusien Málaga
Riazor
Kapacitet: 34 600
Luis Casanova
Kapacitet: 55 000
La Romareda
Kapacitet: 42 000
Ramón Sánchez Pizjuán
Kapacitet: 70 500
Benito Villamarín
Kapacitet: 47 500
La Rosaleda
Kapacitet: 44 000

Spelartrupper[redigera | redigera wikitext]

Omgång 1[redigera | redigera wikitext]

24 lag delades in i sex grupper om fyra lag i respektive grupp. De två bäst placerade lagen i varje grupp gick vidare till den andra gruppspelsomgången.

Grupp 1
Grupp 2
Grupp 3
Grupp 4
Grupp 5
Grupp 6

Grupp 1[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Polen 3 1 2 0 5 1 +4 4
2  Italien 3 0 3 0 2 2 0 3
3  Kamerun 3 0 3 0 1 1 0 3
4  Peru 3 0 2 1 2 6 −4 2
14 juni, 17:15 Italien  0 – 0  Polen Balaídos, Vigo
15 juni, 17:15 Peru  0 – 0  Kamerun Estadio de Riazor, A Coruña
18 juni, 17:15 Italien  1 – 1  Peru Balaídos, Vigo
19 juni, 17:15 Polen  0 – 0  Kamerun Estadio de Riazor, A Coruña
22 juni, 17:15 Polen  5 – 1  Peru Estadio de Riazor, A Coruña
23 juni, 17:15 Italien  1 – 1  Kamerun Balaídos, Vigo

Grupp 2[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Västtyskland 3 2 0 1 6 3 +3 4
2  Österrike 3 2 0 1 3 1 +2 4
3  Algeriet 3 2 0 1 5 5 0 4
4  Chile 3 0 0 3 3 8 −5 0
16 juni, 17:15 Västtyskland  1 – 2  Algeriet El Molinón, Gijón
17 juni, 17:15 Chile  0 – 1  Österrike Estadio Carlos Tartiere, Oviedo
20 juni, 17:15 Västtyskland  4 – 1  Chile El Molinón, Gijón
21 juni, 17:15 Algeriet  0 – 2  Österrike Estadio Carlos Tartiere, Oviedo
24 juni, 17:15 Algeriet  3 – 2  Chile Estadio Carlos Tartiere, Oviedo
25 juni, 17:15 Västtyskland  1 – 0  Österrike El Molinón, Gijón

Grupp 3[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Belgien 3 2 1 0 3 1 +2 5
2  Argentina 3 2 0 1 6 2 +4 4
3  Ungern 3 1 1 1 12 6 +6 3
4  El Salvador 3 0 0 3 1 13 −12 0
13 juni, 20:00 Argentina  0 – 1  Belgien Camp Nou, Barcelona
15 juni, 21:00 Ungern  10 – 1  El Salvador Nuevo Estadio, Elche
18 juni, 21:00 Argentina  4 – 1  Ungern Estadio José Rico Pérez, Alicante
19 juni, 21:00 Belgien  1 – 0  El Salvador Nuevo Estadio, Elche
22 juni, 21:00 Belgien  1 – 1  Ungern Nuevo Estadio, Elche
23 juni, 21:00 Argentina  2 – 0  El Salvador Estadio José Rico Pérez, Alicante

Grupp 4[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  England 3 3 0 0 6 1 +5 6
2  Frankrike 3 1 1 1 6 5 +1 3
3  Tjeckoslovakien 3 0 2 1 2 4 −2 2
4  Kuwait 3 0 1 2 2 6 −4 1
16 juni, 17:15 England  3 – 1  Frankrike Estadio San Mamés, Bilbao
17 juni, 17:15 Tjeckoslovakien  1 – 1  Kuwait Estadio José Zorrilla, Valladolid
20 juni, 17:15 England  2 – 0  Tjeckoslovakien Estadio San Mamés, Bilbao
21 juni, 17:15 Frankrike  4 – 1  Kuwait Estadio José Zorrilla, Valladolid
24 juni, 17:15 Frankrike  1 – 1  Tjeckoslovakien Estadio José Zorrilla, Valladolid
25 juni, 17:15 England  1 – 0  Kuwait Estadio San Mamés, Bilbao

Grupp 5[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Nordirland 3 1 2 0 2 1 +1 4
2  Spanien 3 1 1 1 3 3 0 3
3  Jugoslavien 3 1 1 1 2 2 0 3
4  Honduras 3 0 2 1 2 3 −1 2
16 juni, 21:00 Spanien  1 – 1  Honduras Estadio Luis Casanova, Valencia
17 juni, 21:00 Jugoslavien  0 – 0  Nordirland La Romareda, Zaragoza
20 juni, 21:00 Spanien  2 – 1  Jugoslavien Estadio Luis Casanova, Valencia
21 juni, 21:00 Honduras  1 – 1  Nordirland La Romareda, Zaragoza
24 juni, 21:00 Honduras  0 – 1  Jugoslavien La Romareda, Zaragoza
25 juni, 21:00 Spanien  0 – 1  Nordirland Estadio Luis Casanova, Valencia

Grupp 6[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Brasilien 3 3 0 0 10 2 +8 6
2  Sovjetunionen 3 1 1 1 6 4 +2 3
3  Skottland 3 1 1 1 8 8 0 3
4  Nya Zeeland 3 0 0 3 2 12 −10 0
14 juni, 21:00 Brasilien  2 – 1  Sovjetunionen Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, Sevilla
15 juni, 21:00 Skottland  5 – 2  Nya Zeeland Estadio La Rosaleda, Málaga
18 juni, 21:00 Brasilien  4 – 1  Skottland Estadio Benito Villamarín, Sevilla
19 juni, 21:00 Sovjetunionen  3 – 0  Nya Zeeland Estadio La Rosaleda, Málaga
22 juni, 21:00 Sovjetunionen  2 – 2  Skottland Estadio La Rosaleda, Málaga
23 juni, 21:00 Brasilien  4 – 0  Nya Zeeland Estadio Benito Villamarín, Sevilla

Omgång 2[redigera | redigera wikitext]

12 lag kvalificerade sig vidare från första omgången, och delades upp i fyra grupper om tre lag. Det lag ur respektive grupp som hade flest poäng kvalificerade sig till spel i utslagsspelet (semifinal).

Grupp A[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Polen 2 1 1 0 3 0 +3 3
2  Sovjetunionen 2 1 1 0 1 0 +1 3
3  Belgien 2 0 0 2 0 4 −4 0
28 juni, 21:00 Polen  3 – 0  Belgien Camp Nou, Barcelona
1 juli, 21:00 Belgien  0 – 1  Sovjetunionen Camp Nou, Barcelona
4 juli, 21:00 Sovjetunionen  0 – 0  Polen Camp Nou, Barcelona

Grupp B[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Västtyskland 2 1 1 0 2 1 +1 3
2  England 2 0 2 0 0 0 0 2
3  Spanien 2 0 1 1 1 2 −1 1
29 juni, 21:00 Västtyskland  0 – 0  England Santiago Bernabéu-stadion, Madrid
2 juli, 21:00 Västtyskland  2 – 1  Spanien Santiago Bernabéu-stadion, Madrid
5 juli, 21:00 Spanien  0 – 0  England Santiago Bernabéu-stadion, Madrid

Grupp C[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Italien 2 2 0 0 5 3 +2 4
2  Brasilien 2 1 0 1 5 4 +1 2
3  Argentina 2 0 0 2 2 5 −3 0
29 juni, 17:15 Italien  2 – 1  Argentina Estadio Sarriá, Barcelona
2 juli, 17:15 Argentina  1 – 3  Brasilien Estadio Sarriá, Barcelona
5 juli, 17:15 Italien  3 – 2  Brasilien Estadio Sarriá, Barcelona

Grupp D[redigera | redigera wikitext]

# Lag ( visa ) S V O F GM IM MS P
1  Frankrike 2 2 0 0 5 1 +4 4
2  Österrike 2 0 1 1 2 3 −1 1
3  Nordirland 2 0 1 1 3 6 −3 1
28 juni, 17:15 Österrike  0 – 1  Frankrike Estadio Vicente Calderón, Madrid
1 juli, 17:15 Österrike  2 – 2  Nordirland Estadio Vicente Calderón, Madrid
4 juli, 17:15 Nordirland  1 – 4  Frankrike Estadio Vicente Calderón, Madrid

Utslagsspel[redigera | redigera wikitext]

Semifinaler[redigera | redigera wikitext]

49 8 juli Polen  0 – 2  Italien Camp Nou
17:15 (0 – 1)
Rapport
Rossi Mål 22'73' Barcelona
Publik: 50 000
Domare: Juan Daniel Cardellino (Uruguay)

50 8 juli Västtyskland  3 – 3  (e.fl.)  Frankrike Estadio Ramón Sánchez Pizjuán
21:00 Littbarski Mål 17'
Rummenigge Mål 102'
Fischer Mål 108'
(1 – 1, 1 – 1)
Rapport
Platini Mål 26' (str.)
Trésor Mål 92'
Giresse Mål 98'
Sevilla
Publik: 63 000
Domare: Charles Corver (Nederländerna)

Kaltz Straff: Mål
Breitner Straff: Mål
Stielike Straff: Miss (räddad)
Littbarski Straff: Mål
Rummenigge Straff: Mål
Hrubesch Straff: Mål
Straffsparksläggning
5 – 4

Straff: Mål Giresse
Straff: Mål Amoros
Straff: Mål Rocheteau
Straff: Miss (räddad) Six
Straff: Mål Platini
Straff: Miss (räddad) Bossis

Match om tredjepris[redigera | redigera wikitext]

51 10 juli Polen  3 – 2  Frankrike Estadio José Rico Pérez
20:00 Szarmach Mål 40'
Majewski Mål 44'
Kupcewicz Mål 46'
(2 – 1)
Rapport
Girard Mål 13'
Couriol Mål 72'
Alicante
Publik: 28 000
Domare: António Garrido (Portugal)

Final[redigera | redigera wikitext]

52 11 juli Italien  3 – 1  Västtyskland Santiago Bernabéu-stadion
20:00 Rossi Mål 57'
Tardelli Mål 69'
Altobelli Mål 81'
(0 – 0)
Rapport
Breitner Mål 83' Madrid
Publik: 90 000
Domare: Arnaldo Cézar Coelho (Brasilien)
Italien vann VM-guldet. Övre raden: Zoff, Antognoni, Scirea, Graziani, Collovati och Gentile; undre raden Rossi, Conti, Cabrini, Oriali och Tardelli.


VM-profiler[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]