Argentinas herrlandslag i fotboll

Argentinas herrlandslag i fotboll

Förbund	Asociación del Fútbol Argentino
Förbundskapten	Alejandro Sabella
Lagkapten	Lionel Messi
Flest landskamper	Javier Zanetti
• Antal landskamper	145 (1994-2011)
Flest mål	Gabriel Batistuta
• Antal mål	56 (1991–2002)
Första landskamp
Uruguay 2–3 Argentina (Montevideo, 16 maj 1901)
Största vinst
Argentina 12–0 Ecuador (Mexiko, 22 januari 1942)
Största förlust
Tjeckoslovakien 6–1 Argentina (Helsingborg, 15 juni 1958)
Världsmästerskap
Deltagna mästerskap	15
● Guld	2
● Silver	2
● Brons	0
Olympiska spelen
Deltagna turneringar	7
● Guld	2
● Silver	2
● Brons	0

Argentinas fotbollslandslag, även kallade Albicelestes vilket ungefär betyder de vita och himmelsblå, är ett av de mest framgångsrika med två VM-titlar och ytterligare två VM-finaler. Argentina nådde VM-final för första gången 1930 då det första VM-slutspelet ägde rum i Uruguay. Det skulle dock dröja fram till 1978 innan man blev världsmästare för första gången.

Argentina spelade sin första officiella landskamp i fotboll för herrar den 16 maj 1901, då man vann med 3–2 mot Uruguay i Montevideo.

Historia

Den första titeln som Argentinas landslag vann var Copa América 1921. 1928 tog man silver vid OS i Amsterdam.

VM-silver 1930

Argentina tog silver vid det första världsmästerskapet i Uruguay 1930.

1978 Kempes fina slutspel resulterade i guld

Argentina vann VM på hemmaplan efter finalseger i Buenos Aires mot Nederländernas fotbollslandslag. Den stora hjälten var VM-skyttekungen Mario Kempes. Man ratade bl.a. en ung tonåring ifrån truppen, Diego Maradona. Efter två 2–1-segrar över Ungern och Frankrike så föll man mot Italien med 1–0 men gick vidare. I andra omgången fick man möta Brasilien, Polen och Peru. När man besegrade Polen med 2–0 i första matchen gjorde Mario Kempes båda målen. I nästa match mot Brasilien blev det 0–0.

I den sista matchen vann man över Peru med 6–0. Där gjorde Mario Kempes två mål och finalplatsen säkrades. Detta påstås av många ha varit en läggmatch på grund av att man var tvungen att vinna matchen med minst fyra mål.^{[källa behövs]} Enligt en överenskommelse mellan ländernas generaler skulle Perus spelare lägga sig så att Argentina kunde gå till final.^{[källa behövs]} Som tack för det mottog Peru stora mängder spannmål.^{[källa behövs]}

Finalen spelades mot Nederländerna som ville ha revansch för förlusten i finalen fyra år tidigare. Nederländerna saknade storstjärnan Johan Cruyff. Mario Kempes satte 1–0 i den 38:e minuten. I den 82:e minuten sköt inhopparen Dick Nanninga 1–1. I den absolut sista minuten sköt Robert Rensenbrink i stolpen och matchen gick till förlängning. Därefter gjorde Kempes 2–1 och Daniel Bertoni 3–1. Argentina blev nu världsmästare för första gången.

1982 Brasilien stoppade mästarna

Argentina kom till Spanien som regerande mästare och hade med sig talangen Diego Maradona. Argentina hamnade i grupp C. I den första matchen föll man med 0–1 mot Belgien men segrade mot Ungern och El Salvador. I andra omgången hamnade man i VM:s Dödens grupp med Brasilien och Italien. Man föll mot Italien med 1–2 och var nu tvungna att slå Brasilien, men man kunde inte stoppa Brasiliens superlag utan förlorade med 1–3.

1986 Maradona leder Argentina till nytt VM-guld

I Mexiko blev Argentina på nytt världsmästare när Diego Maradona briljerade och ledde laget fram till titeln. Gruppspelet var inga problem med segrar över Sydkorea och Bulgarien och oavgjort mot regerande mästarna Italien. I åttondelen vann man mot Uruguay med 1–0. Målet i den matchen gjordes av Pedro Pasculli. Maradona avgjorde kvartsfinalen mot England. Detta är en av de mest kända matcherna någonsin, då England och Argentina fortfarande var oense efter Falklandskriget.^{[källa behövs]}

I den 51:a minuten kom en höjdboll mot straffområdet. Maradona boxade bollen över Peter Shilton, det så kallade "Guds hand-målet". Engelsmännen protesterade våldsamt för hands men domaren markerade mål. 5 minuter senare gjorde Maradona det som många anser är världens snyggaste mål genom tiderna.^{[källa behövs]} Han fick bollen vid mittplan och avancerade hela vägen fram till målet på egen hand. Gary Lineker gjorde Englands mål.

I semifinalen mötte man överraskningen^{[källa behövs]} Belgien. Maradona gjorde Argentinas båda mål. I finalen hårdbevakades Maradona men passade fram till det avgörande målet mot Västtyskland. Matchen slutade 3–2.

1990 Finalförlust mot Västtyskland

Argentina kom till VM i Italien som regerande världsmästare och var en av favoriterna. Det började illa, sensationslaget^{[källa behövs]} Kamerun vann med 1–0 i premiären. Sedan vann Argentina mot Sovjetunionen med 2–0 och spelade 1–1 mot Rumänien. Detta räckte för att gå vidare bland de bästa grupptreorna. I åttondelsfinalen mötte man den stora rivalen Brasilien. Argentina vann matchen med 1–0 efter mål av Claudio Caniggia. Det har påståtts att Argentina lade sömnmedel i det brasilianska lagets vattenflaskor.^{[källa behövs]}

I kvartsfinalen stötte man på Jugoslavien. Matchen avgjordes med straffsparkar efter 0–0 och slutade 3–2 efter straffar. Diego Maradona missade sin straff. I semifinalen mötte man Italien i Neapel, Maradonas dåtida hemmaplan. I den 17:e minuten gjorde VM:s skyttekung^{[källa behövs]} Salvatore Schillaci 1–0 till Italien. I den 68:e startade Maradona ett anfall. Han slog ut bollen på vänsterkanten, där Julio Olartecochea slog ett inlägg som Claudio Caniggia skarvade in i mål. Resultatet stod sig till full tid och straffar följde där Argentina vann. Den avgörande straffen sattes av Maradona.

Finalen spelades mot Västtyskland. Maradona var hårt bevakad men några gånger kom han ändå förbi. Matchen avgjordes på en straffspark. I den 85:e minuten var Rudi Völler på väg in i straffområdet. Roberto Sensini sträckte fram foten mot bollen, Völler tappade balansen och föll. Sensini träffade bollen men domaren blåste straff. De argentinska spelarna blev upprörda och omringade domaren. Andreas Brehme sköt straffen i mål. Pedro Monzon och Gustavo Dezotti blev utvisade i finalen.

1994 Maradonas diskning stoppade Argentina

Argentina kom med ett starkt lag till USA-VM med än en gång ikonen Diego Maradona. Redan i första matchen storspelade Argentina och Maradona när laget vann med 4–0 mot Grekland, efter 3 mål av Gabriel Batistuta och ett av Maradona. Maradona spelade bra i nästa match med när man vann mot Nigeria med 2–1 efter dubbla mål av Claudio Caniggia. Men efter de två matcherna diskvalificerades Maradona efter ett positivt dopningsprov. I den sista gruppspelsmatchen föll man med 0–2 mot sensationen Bulgarien utan Maradona. Argentina tillhörde de bästa grupptreorna och gick vidare. I åttondelen väntade Rumänien. Argentina förlorade med 2–3 och var därmed ute ut turneringen.

1998 Seger mot England - ut mot Nederländerna

I Frankrike spelade Argentina för första gången sedan 1978 utan Diego Maradona. Öppningsmatchen började sådär med en 1–0-seger mot Japan efter mål av Batistuta. I nästa match spelade man ut Jamaica med 5–0. Ariel Ortega satte de två första målen, sedan gjorde Batistuta ytterligare tre. Sista matchen mot gruppens utmanare Kroatien vann man med 1–0. Argentina hade inte släppt in ett baklängesmål och såg starka ut mot åttondelsfinalen mot ärkerivalen England.

I den sjätte minuten mot England bröt Diego Simeone in i det engelska straffområdet och lyckades kroka upp sig själv i skrevet på den engelske målvakten David Seaman. Det var en typ av fällning som ingen tidigare hade sett och domaren dömde straff. Batistuta slog in straffen i mål. Fyra minuter senare fälldes Michael Owen i straffområdet och det blev straff till England. Den slog Alan Shearer in i mål. I den 16:e minuten plockade Owen upp en pass från mittlinjen av David Beckham och fortsatte framåt och ryckte ifrån Chamot och passerade Ayala på fel "sida" med en slalomdragning och sköt upp bollen i krysset. Argentina gjorde 2–2 på tilläggstid i den första perioden när Zanneti sköt målet efter en frisparksvariant.

Matchen innehöll en trasslig situation. David Beckham fälldes av Simeone vilket ledde till en engelsk frispark. Samtidigt som den fällde Beckham gjorde ett lamt mutfall mot Simeone med ena foten, insåg Simeone blixtsnabbt att han var på väg att bli en vinnare och föll ihop framför ögonen på domaren. Domaren ändrade sig och gav Beckham rött kort och argentinsk frispark. Matchen blev mållös och straffar fick avgöra. Argentina stod som segrare i matchen efter att Paul Ince och David Batty missat sina straffar.

Efter den känslosamma matchen väntade Nederländerna i kvartsfinal. Patrick Kluivert sköt 1–0 till Nederländerna i den 12:e minuten. Argentina repade sig snabbt och Claudio Lopez prickade in 1–1 i den 17:e minuten. Men i den 89:e minuten gjorde Dennis Bergkamp ett mål och Argentina var därmed ute ur turneringen.

2002 Favoritskap i VM slutade i fiasko

Argentina tillhörde favoriterna till VM-titeln när slutspelet i Japan/Sydkorea började. Man hamnade i den så kallade Dödens grupp med Nigeria, Sverige och ärkerivalen England. Argentina började med att vinna mot Nigeria med 1–0 efter ett mål av Batistuta. I nästa match mötte man England. Där tog engelsmännen revansch och vann med 1–0 efter ett straffmål av David Beckham.

Argentina dominerade matchen mot Sverige vilket dock svenska försvaret gjorde också. Argentinas veteran och avbytare Claudio Caniggia blev utvisad från bänken till läktaren. I den 59:e minuten satte Anders Svensson 1–0 till Sverige med en frispark i krysset. Argentina kvitterade i den 88:e minuten. Mattias Jonson fällde Ariel Ortega och Argentina fick straff. Ortega sköt, Hedman räddade, men returen satte Hernan Crespo. Men 1–1 räckte för att Sverige skulle gå vidare och att Argentina skulle bli utslaget.

2006: Favoriter i halvtid

Argentina kom återigen som en av guldkandidaterna till VM i Tyskland. Man hade mer rutin i laget och dessutom nya underbarnet^{[källa behövs]} Lionel Messi och Juan Roman Riquelme som haft en bra säsong i Villarreal. Argentina kom i den så kallade Dödens Grupp. I första matchen vann man mot Elfenbenskusten med knappa 2–1. I matchen mot Serbien och Montenegro vann Argentina med 6–0 där Cambiassos mål var en fin prestation, dessutom gjorde Messi ett mål. I sista matchen mot Nederländerna var det aldrig riktigt nära att förlora och det blev 0–0.

I åttondelsfinalen mot Mexiko vann man med 2–1 efter förlängning. Maxi Rodriguez 2–1 mål ansåg många vara VM:s snyggaste^{[källa behövs]} då han bröstade ett långt inlägg och slog till på volley direkt. I kvartsfinalen mot Tyskland tog Argentina ledningen och det verkade som att de skulle gå av planen som vinnare. Men sedan blev målvakten Abondazieri skadad och utbytt och med andremålvakten lyckades Miroslav Klose göra mål. I straffläggningen vann Tyskland. Direkt efter matchen bröt ett bråk ut mellan argentinska och tyska spelare.

2010: Andra raka förlusten mot Tyskland

Argentina fick stora problem i kvalet och var nästan nära på att misslyckas med att kvala in till VM! Men tack vare 1–0 mot Uruguay i kvalet gick man vidare till VM. Argentina startade med att vinna med 1–0 mot Nigeria. Mot Sydkorea i nästa match vann man med 4–1. Gonzalo Higuain hat-trick i den här matchen och det övriga målet var ett självmål. I sista matchen mot Grekland kunde man vinna med 2–0 då det stod 0–0 i 75 minuter.

I åttondelsfinalen mot Mexiko vann man med 3–1. I kvartsfinalen mot Tyskland hade man chans till revansch, men tyskarna spelade ut Argentina och vann med 0–4, men trots förlusten hyllades Maradona och spelarna i hemkomsten.

Argentina i OS

Argentina har vid enstaka tillfällen spelat i OS-turneringar och gått till final tre gånger. Första gången man deltog 1928 gick man till final. Den förlorades mot rivalen Uruguay efter 1–1 och 1–2 efter omspel. 1964 åkte man ur gruppspelet efter att ha förlorat sensationellt mot Japan och oavgjort mot Ghana efter att ha tappat en ledning. 1988 var man tillbaka i OS. Efter en svag inledning med oavgjort mot USA och förlust mot Sovjetunionen (senare mästare) vann man med knappa 2–1 mot Sydkorea. I kvartsfinalen mötte man största rivalen Brasilien. Det blev förlust med 0–1.

1996 skulle bli bättre än åtta år tidigare. Man vann sin grupp och spelade kvartsfinal mot Spanien som utklassades med 4–0. I semin mötte man Portugal som man hade mött i gruppspelet (1–1) och vann med 2–0. I finalen väntade Nigeria som slagit ut Brasilien i semi. Matchen avgjordes i förlängning där Nigeria sensationellt vann. Argentina hade med profiler som Hernan Crespo, Javier Zanetti, Ariel Ortega, Roberto Ayala, Claudio Lopez.

2004 vann Argentina OS-fotbollen för första gången. Carlos Tevez var lagets skyttekung med sina 8 mål och var förebilden till det argentinska guldet. I första matchen vann man med hela 6–0 mot Serbien Montenegro och vann sedan mot Tunisien och Australien. I kvartsfinalen slog man Costa Rica och i semi Italien. I finalen mot Paraguay gjorde Carlos Tevez matchens enda mål och guld till Argentina. Målvakten German Lux släppte inte in ett enda mål i hela turneringen. Profiler i laget var Carlos Tevez (hela turneringens bäste spelare), Gabriel Heinze, German Lux, Javier Saviola, Fabricio Coloccini.

Spelare

Följande spelare var uttagna till VM-kval matcherna mot Colombia 7 juni och Ecuador 11 juni samt till vänskapsmatchen mot Guatemala den 14 juni 2013.

Nr Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb MV Sergio Romero 22 februari 1987 39 0  Sampdoria MV Mariano Andújar 30 juli 1983 9 0  Catania MV Agustín Orión 26 juli 1981 3 0  Boca Juniors F Fabricio Coloccini 22 januari 1982 37 1  Newcastle United F Pablo Zabaleta 16 januari 1985 31 0  Manchester City F Clemente Rodríguez 31 juli 1981 18 1  Boca Juniors F Federico Fernández 21 februari 1989 18 2  Napoli F Marcos Rojo 20 mars 1990 17 0  Sporting Lissabon F Ezequiel Garay 10 oktober 1986 15 0  Benfica F Hugo Campagnaro 27 juni 1980 10 0  Inter F Gino Peruzzi 9 juni 1992 4 0  Vélez Sarsfield F José María Basanta 3 april 1984 3 0  Monterrey MF Javier Mascherano (Vicekapten) 8 juni 1984 92 2  FC Barcelona MF Ángel Di María 14 februari 1988 39 8  Real Madrid MF Éver Banega 29 juni 1988 19 1  Valencia MF Pablo Guiñazú 26 augusti 1978 16 0  Libertad MF Lucas Biglia 30 januari 1986 10 0  Lazio MF Rodrigo Braña 7 mars 1979 9 0  Estudiantes MF Walter Montillo 14 april 1984 6 0  Santos MF Augusto Fernández 10 april 1986 5 1  Celta Vigo MF Érik Lamela 4 mars 1992 2 0  Roma A Lionel Messi 24 juni 1987 82 35  FC Barcelona A Sergio Agüero 2 juni 1988 45 18  Manchester City A Gonzalo Higuaín 10 december 1987 33 20  Real Madrid A Ezequiel Lavezzi 3 maj 1985 24 2  PSG A Rodrigo Palacio 5 februari 1982 14 1  Internazionale

Tidigare uttagningar

Förbundskapten Diego Maradona lät under en period extremt många spelare prova på landslagsspel för Argentina. Mellan september 2008 och oktober 2009 kallade han och hans företrädare följande spelare:

Namn	Födelsedatum (Ålder)	Klubb	Matcher (Mål)	Senaste uttagning
Målvakter
Juan Pablo Carrizo	13 juni 1979	Catania	11 (0)	mot Chile den 15 oktober 2008.
Oscar Ustari	3 juli 1986	Boca Juniors	1 (0)	mot Chile den 15 oktober 2008.
Cristian Campestrini	16 juni 1980	Arsenal Sarandí	1 (0)	mot Panama den 20 maj 2009.
Diego Pozo	16 februari 1978	Colón	1 (0)	mot Panama den 20 maj 2009.
Försvarare
Martín Demichelis	20 december 1980	Málaga	22 (2)	mot Ecuador den 10 juni 2009.
Fabricio Coloccini	22 januari 1982	Newcastle United	32 (1)	mot Skottland den 19 november 2008.
Marcos Angeleri	7 april 1983	Estudiantes	2 (0)	mot Bolivia den 1 april 2009.
Matías Caruzzo	15 augusti 1984	Boca Juniors	1 (0)	mot Panama den 20 maj 2009.
Juan Forlín	1 oktober 1988	Boca Juniors	0 (0)	mot Ecuador den 10 juni 2009.
Fabián Monzón	13 april 1987	Boca Juniors	0 (0)	mot Chile den 15 oktober 2008.
Gonzalo Rodríguez	10 april 1984	Villarreal	6 (1)	mot Vitryssland den 20 augusti 2008.
Walter Samuel	23 mars 1978	Internazionale	53 (4)	mot Bolivia den 1 april 2009.
Mittfältare
Esteban Cambiasso	18 augusti 1980	Internazionale	43 (3)	mot Chile den 15 oktober 2008.
Lucho González	19 januari 1981	Marseille	43 (6)	mot Bolivia den 1 april 2009.
Pablo Ledesma	4 februari 1984	Boca Juniors	2 (0)	mot Vitryssland den 20 augusti 2008.
Fabián Rinaudo	15 maj 1987	Gimnasia La Plata	1 (0)	mot Panama den 20 maj 2009.
Juan Román Riquelme	24 juni 1978	Boca Juniors	50 (17)	mot Uruguay den 11 oktober 2008.
Leandro Somoza	25 januari 1981	Boca Juniors	2 (0)	mot Chile den 15 oktober 2008.
Franco Zuculini	5 september 1990	Hoffenheim	1 (0)	mot Panama den 20 maj 2009.
Anfallare
Carlos Tévez	5 februari 1984	Manchester City	51 (8)	mot Ecuador den 10 juni 2009.
Gonzalo Bergessio	20 juli 1984	Catania	3 (2)	mot Ecuador den 10 juni 2009.
Fernando Cavenaghi	21 september 1983	Villarreal	4 (0)	mot Vitryssland den 20 augusti 2008.
Germán Denis	10 september 1981	Napoli	5 (0)	mot Frankrike den 11 februari 2009.
Eduardo Salvio	13 maj 1990	Lanús	1 (0)	mot Panama den 20 maj 2009.

Flest matcher

Per den 14 juni 2013, de tio spelare som har spelat flest matcher för Argentina är:

#	Namn	Karriär	Matcher	Mål
1.	Javier Zanetti	1994 - 2011	145	5
2.	Roberto Ayala	1994 – 2007	115	7
3.	Diego Simeone	1988 – 2002	106	11
4.	Oscar Ruggeri	1983 – 1994	97	7
5.	Javier Mascherano	2003 –	92	2
6.	Diego Maradona	1977 – 1994	91	34
7.	Ariel Ortega	1993 – 2003	86	17
8.	Lionel Messi	2005 –	82	35
9.	Gabriel Batistuta	1991 – 2002	78	56
10.	Juan Pablo Sorín	1995 – 2006	76	12

Flest mål

Per den 14 juni 2013, de tio spelare som har gjort flest mål för Argentina är:

#	Namn	Karriär	Mål	Matcher
1.	Gabriel Batistuta	1991 – 2002	56	78
2.	Hernán Crespo	1995 – 2007	36	65
3.	Lionel Messi	2005 –	35	82
4.	Diego Maradona	1977 – 1994	34	91
5.	Luis Artime	1961 – 1967	24	25
6.	Leopoldo Luque	1975 – 1981	22	45
6.	Daniel Passarella	1976 – 1986	22	70
8.	José Sanfilippo	1956 – 1962	21	29
8.	Herminio Masantonio	1935 – 1942	21	19
10.	Mario Kempes	1973 – 1982	20	43
10.	Gonzalo Higuaín	2009 –	20	33

Noterbara spelare

För att vara med på denna lista ska spelaren antingen spelat över 50 matcher eller gjort över 10 mål för Argentina, eller har vunnit VM eller Copa América med Argentina.

Pablo Aimar (1997–) Antonio Angelillo (spelade även för Italien) (1957) Osvaldo Ardiles (1974–1982) Roberto Ayala (1995–2007) Abel Balbo (1988–1998) Gabriel Batistuta (1991–2003) Claudio Borghi (1983–1986) Miguel Ángel Brindisi (1969–1974) José Luis Brown (1983–1990) Jorge Burruchaga (1983–1990) Pedro Calomino (1917–1921) Claudio Caniggia (1988–2002) Roberto Cherro (1926–1937) Omar Oreste Corbatta (1956–1962) Hernán Crespo (1995–) Alfredo Di Stéfano (spelade även för Colombia och Spanien) (1947) Ramón Díaz (1979–1982) Rogelio Domínguez (1951–1963) Ubaldo Fillol (1972–1985) Rodolfo Fischer (1967–1972) Marcelo Gallardo (1995–2002) Américo Gallego (1975–1982) Ricardo Giusti (1983–1990) Kily González (1995–2005) Sergio Goycochea (1989–1995) Mario Kempes (1974–1982) Ángel Labruna (1942–1958) Claudio López (1995–2004) Félix Loustau (1945–1962) Leopoldo Luque (1975–1981) Diego Armando Maradona (1977–1994)

Rinaldo Martino (1942–1948) Herminio Masantonio (1935–1942) José Manuel Moreno (1940–1947) Lionel Messi (2005-) Luis Monti (spelade även för Italien) (1924–1931) Julio Olarticoechea (1982–1990) Jorge Olguín (1976–1982) Ermindo Onega (1960–1967) Ariel Ortega (1993–2004) Daniel Passarella (1974–1986) Adolfo Pedernera (1940–1946) Carlos Peucelle (1928–1940) Nery Pumpido (1983–1990) Antonio Rattín (1959–1966) Fernando Redondo (1991–1996) Juan Román Riquelme (1997–2009) Oscar Ruggeri (1982–1994) Walter Samuel (1999–2006) José Sanfilippo (1957–1962) Javier Saviola (2003–) Roberto Néstor Sensini (1987–2003) Diego Simeone (1991–2003) Omar Sivori (spelade även för Italien) (1956–1957) Juan Pablo Sorín (1995–2006) Guillermo Stábile (1924–1934) Domingo Tarasconi (1922–1929) Marcelo Trobbiani (1974–1986) Jorge Valdano (1980–1990) Juan Sebastián Verón (1995–) Ricardo Villa (1974–1982) Javier Zanetti (1994–)

Se även

• Argentinas damlandslag i fotboll
• Rioplatensiska klassikern mellan Argentina och Uruguay

Externa länkar

• (engelska) Rec. Sport. Soccer Statistics Foundation - Argentinas herrlandskamper i fotboll
• (engelska) Rec. Sport. Soccer Statistics Foundation - Argentinas inofficiella herrlandskamper i fotboll
• (engelska) Rec. Sport. Soccer Statistics Foundation - Argentinas herrlandskamper i fotboll med konkurrerande förbund