Argentinas herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Argentinas herrlandslag i fotboll
Flag of Argentina.svg
EstrellaOro PPN.svgEstrellaOro PPN.svg
Fotbollsförbund Asociación del Fútbol Argentino
Förbundskapten Gerardo Martino
Lagkapten Lionel Messi
FIFA-rankning 2 (18 september 2014)[1]
Flest landskamper Javier Zanetti
 • Antal landskamper 145 (1994-2011)
Flest mål Gabriel Batistuta
 • Antal mål 56 (1991–2002)
Första landskamp
 Uruguay 2–3 Argentina 
(Montevideo, 16 maj 1901)
Största vinst
 Argentina 12–0 Ecuador 
(Mexiko, 22 januari 1942)
Största förlust
 Tjeckoslovakien 6–1 Argentina 
(Helsingborg, 15 juni 1958)
Världsmästerskap
 Spelade mästerskap 16
  Guld 2
  Silver 3
  Brons 0
Olympiska spelen
 Spelade turneringar 7
  Guld 2
  Silver 2
  Brons 0

Argentinas fotbollslandslag, även kallade Albicelestes vilket ungefär betyder de vita och himmelsblå, är ett av de mest framgångsrika med två VM-titlar och ytterligare två VM-finaler. Argentina nådde VM-final för första gången 1930 då det första VM-slutspelet ägde rum i Uruguay. Det skulle dock dröja fram till 1978 innan man blev världsmästare för första gången.

Argentina spelade sin första officiella landskamp i fotboll för herrar den 16 maj 1901, då man vann med 3–2 mot Uruguay i Montevideo.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den första titeln som Argentinas landslag vann var Copa América 1921. 1928 tog man silver vid OS i Amsterdam.

VM-silver 1930[redigera | redigera wikitext]

Argentina tog silver vid det första världsmästerskapet i Uruguay 1930.

1978 Kempes fina slutspel resulterade i guld[redigera | redigera wikitext]

Argentina vann VM på hemmaplan efter finalseger i Buenos Aires mot Nederländernas fotbollslandslag. Den stora hjälten var VM-skyttekungen Mario Kempes. Man ratade bl.a. en ung tonåring ifrån truppen, Diego Maradona. Efter två 2–1-segrar över Ungern och Frankrike så föll man mot Italien med 1–0 men gick vidare. I andra omgången fick man möta Brasilien, Polen och Peru. När man besegrade Polen med 2–0 i första matchen gjorde Mario Kempes båda målen. I nästa match mot Brasilien blev det 0–0.

I den sista matchen vann man över Peru med 6–0. Där gjorde Mario Kempes två mål och finalplatsen säkrades. Detta påstås av många ha varit en läggmatch på grund av att man var tvungen att vinna matchen med minst fyra mål.[källa behövs] Enligt en överenskommelse mellan ländernas generaler skulle Perus spelare lägga sig så att Argentina kunde gå till final.[källa behövs] Som tack för det mottog Peru stora mängder spannmål.[källa behövs]

Finalen spelades mot Nederländerna som ville ha revansch för förlusten i finalen fyra år tidigare. Nederländerna saknade storstjärnan Johan Cruyff. Mario Kempes satte 1–0 i den 38:e minuten. I den 82:e minuten sköt inhopparen Dick Nanninga 1–1. I den absolut sista minuten sköt Robert Rensenbrink i stolpen och matchen gick till förlängning. Därefter gjorde Kempes 2–1 och Daniel Bertoni 3–1. Argentina blev nu världsmästare för första gången.

1982 Brasilien stoppade mästarna[redigera | redigera wikitext]

Argentina kom till Spanien som regerande mästare och hade med sig talangen Diego Maradona. Argentina hamnade i grupp C. I den första matchen föll man med 0–1 mot Belgien men segrade mot Ungern och El Salvador. I andra omgången hamnade man i VM:s Dödens grupp med Brasilien och Italien. Man föll mot Italien med 1–2 och var nu tvungna att slå Brasilien, men man kunde inte stoppa Brasiliens superlag utan förlorade med 1–3.

1986 Maradona leder Argentina till nytt VM-guld[redigera | redigera wikitext]

I Mexiko blev Argentina på nytt världsmästare när Diego Maradona briljerade och ledde laget fram till titeln. Gruppspelet var inga problem med segrar över Sydkorea och Bulgarien och oavgjort mot regerande mästarna Italien. I åttondelen vann man mot Uruguay med 1–0. Målet i den matchen gjordes av Pedro Pasculli. Maradona avgjorde kvartsfinalen mot England. Detta är en av de mest kända matcherna någonsin, då England och Argentina fortfarande var oense efter Falklandskriget.[källa behövs]

I den 51:a minuten kom en höjdboll mot straffområdet. Maradona boxade bollen över Peter Shilton, det så kallade "Guds hand-målet". Engelsmännen protesterade våldsamt för hands men domaren markerade mål. 5 minuter senare gjorde Maradona det som många anser är världens snyggaste mål genom tiderna.[källa behövs] Han fick bollen vid mittplan och avancerade hela vägen fram till målet på egen hand. Gary Lineker gjorde Englands mål.

I semifinalen mötte man överraskningen[källa behövs] Belgien. Maradona gjorde Argentinas båda mål. I finalen hårdbevakades Maradona men passade fram till det avgörande målet mot Västtyskland. Matchen slutade 3–2.

1990 Finalförlust mot Västtyskland[redigera | redigera wikitext]

Argentina kom till VM i Italien som regerande världsmästare och var en av favoriterna. Det började illa, sensationslaget[källa behövs] Kamerun vann med 1–0 i premiären. Sedan vann Argentina mot Sovjetunionen med 2–0 och spelade 1–1 mot Rumänien. Detta räckte för att gå vidare bland de bästa grupptreorna. I åttondelsfinalen mötte man den stora rivalen Brasilien. Argentina vann matchen med 1–0 efter mål av Claudio Caniggia. Det har påståtts att Argentina lade sömnmedel i det brasilianska lagets vattenflaskor.[källa behövs]

I kvartsfinalen stötte man på Jugoslavien. Matchen avgjordes med straffsparkar efter 0–0 och slutade 3–2 efter straffar. Diego Maradona missade sin straff. I semifinalen mötte man Italien i Neapel, Maradonas dåtida hemmaplan. I den 17:e minuten gjorde VM:s skyttekung[källa behövs] Salvatore Schillaci 1–0 till Italien. I den 68:e startade Maradona ett anfall. Han slog ut bollen på vänsterkanten, där Julio Olartecochea slog ett inlägg som Claudio Caniggia skarvade in i mål. Resultatet stod sig till full tid och straffar följde där Argentina vann. Den avgörande straffen sattes av Maradona.

Finalen spelades mot Västtyskland. Maradona var hårt bevakad men några gånger kom han ändå förbi. Matchen avgjordes på en straffspark. I den 85:e minuten var Rudi Völler på väg in i straffområdet. Roberto Sensini sträckte fram foten mot bollen, Völler tappade balansen och föll. Sensini träffade bollen men domaren blåste straff. De argentinska spelarna blev upprörda och omringade domaren. Andreas Brehme sköt straffen i mål. Pedro Monzon och Gustavo Dezotti blev utvisade i finalen.

1994 Maradonas diskning stoppade Argentina[redigera | redigera wikitext]

Argentina kom med ett starkt lag till USA-VM med än en gång ikonen Diego Maradona. Redan i första matchen storspelade Argentina och Maradona när laget vann med 4–0 mot Grekland, efter 3 mål av Gabriel Batistuta och ett av Maradona. Maradona spelade bra i nästa match med när man vann mot Nigeria med 2–1 efter dubbla mål av Claudio Caniggia. Men efter de två matcherna diskvalificerades Maradona efter ett positivt dopningsprov. I den sista gruppspelsmatchen föll man med 0–2 mot sensationen Bulgarien utan Maradona. Argentina tillhörde de bästa grupptreorna och gick vidare. I åttondelen väntade Rumänien. Argentina förlorade med 2–3 och var därmed ute ut turneringen.

1998 Seger mot England - ut mot Nederländerna[redigera | redigera wikitext]

I Frankrike spelade Argentina för första gången sedan 1978 utan Diego Maradona. Öppningsmatchen började sådär med en 1–0-seger mot Japan efter mål av Batistuta. I nästa match spelade man ut Jamaica med 5–0. Ariel Ortega satte de två första målen, sedan gjorde Batistuta ytterligare tre. Sista matchen mot gruppens utmanare Kroatien vann man med 1–0. Argentina hade inte släppt in ett baklängesmål och såg starka ut mot åttondelsfinalen mot ärkerivalen England.

I den sjätte minuten mot England bröt Diego Simeone in i det engelska straffområdet och lyckades kroka upp sig själv i skrevet på den engelske målvakten David Seaman. Det var en typ av fällning som ingen tidigare hade sett och domaren dömde straff. Batistuta slog in straffen i mål. Fyra minuter senare fälldes Michael Owen i straffområdet och det blev straff till England. Den slog Alan Shearer in i mål. I den 16:e minuten plockade Owen upp en pass från mittlinjen av David Beckham och fortsatte framåt och ryckte ifrån Chamot och passerade Ayala på fel "sida" med en slalomdragning och sköt upp bollen i krysset. Argentina gjorde 2–2 på tilläggstid i den första perioden när Zanneti sköt målet efter en frisparksvariant.

Matchen innehöll en trasslig situation. David Beckham fälldes av Simeone vilket ledde till en engelsk frispark. Samtidigt som den fällde Beckham gjorde ett lamt mutfall mot Simeone med ena foten, insåg Simeone blixtsnabbt att han var på väg att bli en vinnare och föll ihop framför ögonen på domaren. Domaren ändrade sig och gav Beckham rött kort och argentinsk frispark. Matchen blev mållös och straffar fick avgöra. Argentina stod som segrare i matchen efter att Paul Ince och David Batty missat sina straffar.

Efter den känslosamma matchen väntade Nederländerna i kvartsfinal. Patrick Kluivert sköt 1–0 till Nederländerna i den 12:e minuten. Argentina repade sig snabbt och Claudio Lopez prickade in 1–1 i den 17:e minuten. Men i den 89:e minuten gjorde Dennis Bergkamp ett mål och Argentina var därmed ute ur turneringen.

2002 Favoritskap i VM slutade i fiasko[redigera | redigera wikitext]

Argentina tillhörde favoriterna till VM-titeln när slutspelet i Japan/Sydkorea började. Man hamnade i den så kallade Dödens grupp med Nigeria, Sverige och ärkerivalen England. Argentina började med att vinna mot Nigeria med 1–0 efter ett mål av Batistuta. I nästa match mötte man England. Där tog engelsmännen revansch och vann med 1–0 efter ett straffmål av David Beckham.

Argentina dominerade matchen mot Sverige vilket dock svenska försvaret gjorde också. Argentinas veteran och avbytare Claudio Caniggia blev utvisad från bänken till läktaren. I den 59:e minuten satte Anders Svensson 1–0 till Sverige med en frispark i krysset. Argentina kvitterade i den 88:e minuten. Mattias Jonson fällde Ariel Ortega och Argentina fick straff. Ortega sköt, Hedman räddade, men returen satte Hernan Crespo. Men 1–1 räckte för att Sverige skulle gå vidare och att Argentina skulle bli utslaget.

2006: Favoriter i halvtid[redigera | redigera wikitext]

Argentina kom återigen som en av guldkandidaterna till VM i Tyskland. Man hade mer rutin i laget och dessutom nya underbarnet[källa behövs] Lionel Messi och Juan Roman Riquelme som haft en bra säsong i Villarreal. Argentina kom i den så kallade Dödens Grupp. I första matchen vann man mot Elfenbenskusten med knappa 2–1. I matchen mot Serbien och Montenegro vann Argentina med 6–0 där Cambiassos mål var en fin prestation, dessutom gjorde Messi ett mål. I sista matchen mot Nederländerna var det aldrig riktigt nära att förlora och det blev 0–0.

I åttondelsfinalen mot Mexiko vann man med 2–1 efter förlängning. Maxi Rodriguez 2–1 mål ansåg många vara VM:s snyggaste[källa behövs] då han bröstade ett långt inlägg och slog till på volley direkt. I kvartsfinalen mot Tyskland tog Argentina ledningen och det verkade som att de skulle gå av planen som vinnare. Men sedan blev målvakten Abondazieri skadad och utbytt och med andremålvakten lyckades Miroslav Klose göra mål. I straffläggningen vann Tyskland. Direkt efter matchen bröt ett bråk ut mellan argentinska och tyska spelare.

2010: Andra raka förlusten mot Tyskland[redigera | redigera wikitext]

Argentina fick stora problem i kvalet och var nästan nära på att misslyckas med att kvala in till VM! Men tack vare 1–0 mot Uruguay i kvalet gick man vidare till VM. Argentina startade med att vinna med 1–0 mot Nigeria. Mot Sydkorea i nästa match vann man med 4–1. Gonzalo Higuain hat-trick i den här matchen och det övriga målet var ett självmål. I sista matchen mot Grekland kunde man vinna med 2–0 då det stod 0–0 i 75 minuter.

I åttondelsfinalen mot Mexiko vann man med 3–1. I kvartsfinalen mot Tyskland hade man chans till revansch, men tyskarna spelade ut Argentina och vann med 0–4, men trots förlusten hyllades Maradona och spelarna i hemkomsten

2014: Förlust mot Tyskland i VM-finalen[redigera | redigera wikitext]

Argentina förlorade med 0-1 mot Tyskland i VM-finalen. Mario Götze, som hoppade in i den 88:e minuten, fick bollen i straffområdet i den 113:e minuten, framspelad av Andre Schürrle. Götze tog ned bollen skickligt och sköt in 1-0 i bortre hörnet.

Argentina hade en möjlighet att kvittera då domaren blåste frispark nära tyska målet i 122:a minuten. Lionel Messi sköt frisparken över mål och då var det över för Argentina.

Argentina i OS[redigera | redigera wikitext]

Argentina har vid enstaka tillfällen spelat i OS-turneringar och gått till final tre gånger. Första gången man deltog 1928 gick man till final. Den förlorades mot rivalen Uruguay efter 1–1 och 1–2 efter omspel. 1964 åkte man ur gruppspelet efter att ha förlorat sensationellt mot Japan och oavgjort mot Ghana efter att ha tappat en ledning. 1988 var man tillbaka i OS. Efter en svag inledning med oavgjort mot USA och förlust mot Sovjetunionen (senare mästare) vann man med knappa 2–1 mot Sydkorea. I kvartsfinalen mötte man största rivalen Brasilien. Det blev förlust med 0–1.

1996 skulle bli bättre än åtta år tidigare. Man vann sin grupp och spelade kvartsfinal mot Spanien som utklassades med 4–0. I semin mötte man Portugal som man hade mött i gruppspelet (1–1) och vann med 2–0. I finalen väntade Nigeria som slagit ut Brasilien i semi. Matchen avgjordes i förlängning där Nigeria sensationellt vann. Argentina hade med profiler som Hernan Crespo, Javier Zanetti, Ariel Ortega, Roberto Ayala, Claudio Lopez.

2004 vann Argentina OS-fotbollen för första gången. Carlos Tevez var lagets skyttekung med sina 8 mål och var förebilden till det argentinska guldet. I första matchen vann man med hela 6–0 mot Serbien Montenegro och vann sedan mot Tunisien och Australien. I kvartsfinalen slog man Costa Rica och i semi Italien. I finalen mot Paraguay gjorde Carlos Tevez matchens enda mål och guld till Argentina. Målvakten German Lux släppte inte in ett enda mål i hela turneringen. Profiler i laget var Carlos Tevez (hela turneringens bäste spelare), Gabriel Heinze, German Lux, Javier Saviola, Fabricio Coloccini.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Följande spelare var uttagna till VM-kval matcherna mot Colombia 7 juni och Ecuador 11 juni samt till vänskapsmatchen mot Guatemala den 14 juni 2013.

# Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
MV Sergio Romero 22 februari 1987 (27 år) 39 0 Frankrike AS Monaco
MV Mariano Andújar 30 juli 1983 (31 år) 9 0 Italien Catania
MV Agustín Orión 26 juli 1981 (33 år) 3 0 Argentina Boca Juniors
F Pablo Zabaleta 16 januari 1985 (29 år) 31 0 England Manchester City
F Federico Fernández 21 februari 1989 (25 år) 18 2 Italien Napoli
F Marcos Rojo 20 mars 1990 (24 år) 17 0 England Manchester United
F Ezequiel Garay 10 oktober 1986 (28 år) 15 0 Portugal Benfica
F Martín Demichelis 20 december 1980 (33 år) 22 2 England Manchester City
F Hugo Campagnaro 27 juni 1980 (34 år) 10 0 Italien Inter
F José María Basanta 3 april 1984 (30 år) 3 0 Italien Fiorentina
MF Javier Mascherano (Vicekapten) 8 juni 1984 (30 år) 92 2 Spanien FC Barcelona
MF Ángel Di María 14 februari 1988 (26 år) 39 8 England Manchester United
MF Éver Banega 29 juni 1988 (26 år) 19 1 Spanien Valencia
MF Lucas Biglia 30 januari 1986 (28 år) 10 0 Italien Lazio
MF Maxi Rodríguez 2 januari 1981 (33 år) 57 16 Argentina Newell's Old Boys
MF Augusto Fernández 10 april 1986 (28 år) 5 1 Spanien Celta Vigo
A Lionel Messi Lagkapten 24 juni 1987 (27 år) 82 35 Spanien FC Barcelona
A Sergio Agüero 2 juni 1988 (26 år) 45 18 England Manchester City
A Gonzalo Higuaín 10 december 1987 (26 år) 33 20 Italien Napoli
A Ezequiel Lavezzi 3 maj 1985 (29 år) 24 2 Frankrike PSG
A Rodrigo Palacio 5 februari 1982 (32 år) 14 1 Italien Internazionale

Tidigare uttagningar[redigera | redigera wikitext]

Förbundskapten Diego Maradona lät under en period extremt många spelare prova på landslagsspel för Argentina. Mellan september 2008 och oktober 2009 kallade han och hans företrädare följande spelare:

Namn Födelsedatum (Ålder) Klubb Matcher (Mål) Senaste uttagning
Målvakter
Oscar Ustari 3 juli 1986 (28 år) Argentina Newell's Old Boys 1 (0) mot  Italien den 15 august 2013.
Försvarare
Fabricio Coloccini 22 januari 1982 (32 år) England Newcastle United 32 (1) mot  Skottland den 19 november 2008.
Mittfältare
Érik Lamela 4 mars 1992 (22 år) England Tottenham 6 (0) mot  Bosnien och Hercegovina den 18 november 2013.
Fabián Rinaudo 15 maj 1987 (27 år) Italien Catania 1 (0) mot  Panama den 20 maj 2009.
Juan Román Riquelme 24 juni 1978 (36 år) Argentina Argentinos Juniors 50 (17) mot  Uruguay den 11 oktober 2008.
Anfallare
Carlos Tévez 5 februari 1984 (30 år) Italien Juventus 51 (8) mot  Ecuador den 10 juni 2009.
Eduardo Salvio 13 maj 1990 (24 år) Argentina Lanús 1 (0) mot  Panama den 20 maj 2009.

Flest matcher[redigera | redigera wikitext]

Per den 14 juni 2013, de tio spelare som har spelat flest matcher för Argentina är:

# Namn Karriär Matcher Mål
1. Javier Zanetti 1994 - 2011 145 5
2. Roberto Ayala 1994 – 2007 115 7
3. Diego Simeone 1988 – 2002 106 11
4. Javier Mascherano 2003 – 105 3
5. Oscar Ruggeri 1983 – 1994 97 7
6. Lionel Messi 2005 – 93 42
7. Diego Maradona 1977 – 1994 91 34
8. Ariel Ortega 1993 – 2003 86 17
9. Gabriel Batistuta 1991 – 2002 78 56
10. Juan Pablo Sorín 1995 – 2006 76 12

Flest mål[redigera | redigera wikitext]

Per den 14 juni 2013, de tio spelare som har gjort flest mål för Argentina är:

# Namn Karriär Mål Matcher
1. Gabriel Batistuta 1991 – 2002 56 78
2. Lionel Messi 2005 – 42 93
3. Hernán Crespo 1995 – 2007 35 64
4. Diego Maradona 1977 – 1994 34 91
5. Luis Artime 1961 – 1967 24 25
6. Leopoldo Luque 1975 – 1981 22 45
6. Daniel Passarella 1976 – 1986 22 70
6. Gonzalo Higuaín 2009 – 22 43
9. José Sanfilippo 1956 – 1962 21 29
9. Herminio Masantonio 1935 – 1942 21 19
9. Sergio Agüero 2006 – 21 56

Noterbara spelare[redigera | redigera wikitext]

För att vara med på denna lista ska spelaren antingen spelat över 50 matcher eller gjort över 10 mål för Argentina, eller har vunnit VM eller Copa América med Argentina.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”FIFA/Coca-Cola World Ranking”. Fifa. 5 juni 2014. http://www.fifa.com/worldranking/rankingtable/index.html. Läst 9 juli 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]