Brasiliens herrlandslag i fotboll

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brasiliens herrlandslag i fotboll
Flag of Brazil.svg
EstrellaOro PPN.svgEstrellaOro PPN.svgEstrellaOro PPN.svgEstrellaOro PPN.svgEstrellaOro PPN.svg
Fotbollsförbund Confederação Brasileira de Futebol
Förbundskapten Dunga
Lagkapten Thiago Silva
FIFA-rankning 7 (17 juli 2014)[1]
Flest landskamper Cafú
 • Antal landskamper 132 (1990–2006)
Flest mål Pelé
 • Antal mål 77 (1957–1971)
Första landskamp
 Argentina 3–0 Brasilien 
(Buenos Aires, 20 september 1914)
Största vinst
 Brasilien 14–0 Nicaragua 
(Mexiko, 17 oktober 1975)
Största förlust
 Uruguay 6–0 Brasilien 
(Viña del Mar, 18 september 1920)
 Brasilien 1–7 Tyskland 
(Belo Horizonte, 8 juli, 2014)
Världsmästerskap
 Spelade mästerskap 20
  Guld 5 (1958, 1962, 1970, 1994, 2002)
  Silver 2 (1950, 1998)
  Brons 2 (1938, 1978)
Olympiska spelen
 Spelade turneringar 7
  Guld 0
  Silver 3 (1984, 1988, 2012)
  Brons 2 (1996, 2008)

Brasiliens herrlandslag i fotboll kallas för seleção.

Brasilien är världens mest framgångsrika fotbollslandslag med fem VM-titlar. Man är det enda land som deltagit i samtliga VM-turneringar (19 st). Brasilien är det landslag som Sverige mött flest gånger i VM-sammanhang. I det sydamerikanska mästerskapet Copa América har Brasilien åtta segrar, senast 2007. Däremot har man aldrig vunnit OS-guld, utan har där vunnit silvermedaljerna 1984, 1988 och 2012 samt bronsmedaljerna 1996 och 2008.

Genom åren har den brasilianska fotbollen fått miljontals fans världen över på grund av deras offensiva och tekniska fotboll. Jogo Bonito (det vackra spelet), i Sverige ofta kallat "sambafotboll" har blivit synonymt med otrolig teknik, klacksparkar och fantastiska frisparkar. Många av de främsta fotbollsspelarna genom tiderna har kommit från Brasilien, däribland den spelare som enligt många experter är den bäste fotbollsspelarna av dem alla - Edson Arentes Do Nascimento, mer känd under artistnamnet Pelé.

Fotbollen är nationalsport i Brasilien och den lämnar knappast någon brasilianare oberörd, fattig som rik. Intresset för landslaget är enormt och anses vara en av orsakerna till landslagets enorma framgångar genom åren. Den genomsnittlige fotbollssupportern i Brasilien är "kräsen". Man nöjer sig inte bara med segrar utan man vill också se offensivt och tekniskt spel. Hellre jogo bonito och förlust än en vinst med 1–0 och defensivt spel. Denna inställning anses ha hämmat landslaget under 1970-talet och 1980-talet när taktiken började få allt större betydelse och VM-segrarna uteblev. Man vann faktiskt inte ett enda VM-guld på 24 år 1970–1994. I början av 1990-talet började man spela mer "europeiskt", vilket inte varit särskilt populärt hos många brasilianare.[källa behövs]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fotbollens barndom i Brasilien[redigera | redigera wikitext]

Fotbollen importerades till Brasilien i slutet av 1800-talet via framförallt brittiska sjömän. Den man som fått äran att först ha infört fotbollen i Brasilien hette Charles Miller. Från början var sporten ett rent överklassnöje, oftast för studenter [2], och den stora majoriteten fattiga (varav många var slavättlingar eller mulatter) var utestängda. Utestängningen skedde med varierande metoder som till exempel fysiska och verbala hot, presskamapanjer, krav på att gå i vissa skolor, kunna visa upp anställningsbevis från vissa arbetsplatser [3], krav på skriv- och läskunnighet [4] Det skulle dröja flera decennier innan svarta och mulatter blev accepterade av den rikare delen av befolkningen. Den första riktigt stora stjärnan i Brasilien Arthur Friedenreich (stjärna på 1910- och 20-talet) var visserligen mulatt men det var många från samhällets övre skikt som inte var förtjusta i detta. Det är de svarta och mulatterna som anses ha bidragit mest till lekfullheten och tekniken i det som vi kallar sambafotboll.

Det nationella förbundet CBF grundades 1914 och blev medlem i FIFA 1923. 1919 vann de Sydamerikanska mästerskapet för första gången, och Friedenrich var den stora stjärnan. Brasiliens första officiella landskamp förlorades med 0–3 till Argentina i Buenos Aires den 20 september 1914.

Professionell fotboll introducerades i början av 1930-talet. Redan nu var stora klassiska klubbar som Flamengo, Corinthians, Fluminense, Vasco Da Gama, Botafogo med flera väl etablerade. Den nationella fotbollen har som nämnts ovan alltid präglats av dålig organisation. Det kan tyckas nästan otroligt att ett land där fotbollen är så oerhört viktig inte införde en nationell liga förrän på 1970-talet.

1938: På världsarenan[redigera | redigera wikitext]

Brasil - Mundial - 1930

Fram till 1930-talet fanns det också flera konkurrerande förbund under CBF, vilket fick till följd att Brasilien inte skickade sitt bästa lag till de två första VM-turneringarna 1930 och 1934. Resultatet blev att laget åkte ut direkt. 1938 skickade Brasilien för första gången bästa möjliga lag till VM som avgjordes i Frankrike. Det räckte fram till semifinal där det blev förlust mot blivande mästarna Italien. Den stora stjärnan i Brasilien var Leônidas da Silva ("den svarta diamanten") som vann skytteligan på 8 mål och blev den förste brasilian som blev stor stjärna utomlands. Leônidas blev också den förste som gjorde 4 mål i en VM-match (seger med 6–5 mot Polen). I semifinalen vilades emellertid Leônidas vilket (särskilt i efterhand) fick hård kritik.

Förlusten mot Uruguay 1950[redigera | redigera wikitext]

12 år senare skulle det fjärde VM-slutspelet avgöras i Brasilien och förväntningarna på landslaget var enorma. När laguttagningen gjordes inför turneringen var den då 36-årige Leônidas petad. Många[vem?] ansåg att han fortfarande var landets bästa spelare och själv var han mycket besviken.

När irritationen över petningen av Leonidas väl lagt sig tvivlade ändå ingen brasilian på vem som skulle vinna VM och med spelare som Zizinho, Ademir med flera såg det onekligen ljust ut. Och mycket riktigt gick det mesta på räls. Sverige fick till exempel stryk med 7–1. I sista matchen (denna turnering spelades ingen "riktig" final) mötte man Uruguay och det räckte med oavgjort för att säkra guldet. Men inför 200 000 åskådare på den gigantiska Maracanã i Rio de Janeiro skedde det otänkbara. Uruguay vann med 2–1 trots att Brasilien tagit ledningen genom Friaça. I Brasilien rådde landssorg efter matchen och förlusten, i Brasilien kallad Maracanazó anses av brasilianare än idag vara den värsta någonsin för seleção. I efterhand har det kommit fram att förberedelserna inför Uruguaymatchen var miserabla, vilket säkerligen bidrog till utgången.

1958–1962: Första och andra VM-guldet[redigera | redigera wikitext]

Brasiliens landslag 1959.

1954 nådde Brasilien kvartsfinal där laget förlorade mot Europas då bästa landslag, det obesegrade Ungern, som senare i turneringen sensationellt skulle förlora finalen mot Västtyskland. Inför VM i Sverige 1958 förberedde Brasilien sig mycket mer noggrant än tidigare. Ingenting lämnades åt slumpen av tränaren Vicente Feola. Till exempel fick varje spelare genomgå psykologiska test för att se om de klarade av pressen och hade vinnarinstinkt - nu skulle man äntligen vinna! Två av de spelare som enligt testet inte ansågs vara mogna för VM-spel var Pelé och Garrincha. Trots det kom de med i truppen men ingen av dem var ordinarie i turneringens inledning (Pelé var skadad i de två första matcherna). Brasilien och även det sovjetiska fotbollslandslaget hade sina VM-läger i Hindås.

1958 fanns det inget som kunde stoppa Brasilien som stormade fram mot finalen där laget vann mot Sverige med 5–2. Innan dess hade Frankrike spelats ut i semifinalen (seger med 5–2) och kärleken till den brasilianska fotbollen från resten av världen hade fötts. Numera legendariska spelare som Garrincha, Didi och Nilton Santos hade blivit superkändisar i fotbollsvärlden och slutligen hade den då bara 17-årige Pelé fått sitt stora internationella genombrott med tre mål i semifinalen och två i finalen.

1962 försvarade Brasilien VM-titeln efter finalseger mot Tjeckoslovakien med 3–1. De stora segerorganisatörerna var Vavá och Garrincha som gjorde fyra mål var och kom på delad skytteligaseger. Pelé tvingades stiga åt sidan efter att blivit skadad under gruppspelet. Annars var stommen från guldlaget 1958 densamma. När Pelé skadade sig frågade sig många hur laget skulle klara sig utan världens bäste? Svaret blev att man klarade sig utmärkt även utan Pelé. Pelés ersättare Amarildo gjorde ingen besviken och högeryttern Garrincha var bättre än någonsin. Guldet försvarades utan större problem.

1970: Triumf i Mexiko[redigera | redigera wikitext]

Brazil 1970

1966 drabbades Brasilien av ett överraskande bakslag när man åkte ur redan i gruppspelet vid VM i England. Pelé blev återigen skadad, denna gång av en hårdför portugis. Turneringen anses vara det absoluta lågvattenmärket i Brasiliens stolta VM-historia. Man skulle dock komma tillbaka fyra år senare. Efter fiaskot i VM 1966 sa Pelé att han tänkte sluta i landslaget men ångrade sig snabbt. Inför nästa turnering var man mycket revanschsugna. Egentligen skulle Joao Saldanha varit tränare för laget men strax före turneringen byttes han ut mot Mario Zagallo som vunnit guld som spelare både 1958 och 62. Saldanha förespråkade typisk "brassefotboll", det vill säga full fart framåt och stort utrymme för tekniska finesser och annat "finlir" i spelet. Zagallo ändrade emellertid inte på lagets spelidé. Brasilien fick också revansch för fiaskot i England. Turneringen blev Brasiliens från början till slut.

Laget som vann VM i Mexiko 1970 anses vara Brasiliens bästa landslag genom tiderna, ja även det bästa fotbollslaget alla kategorier. Pelé gjorde sitt fjärde VM-slutspel och ledde laget som innehöll andra stjärnor som Carlos Alberto, Tostão, Gerson, Roberto Rivelino och Jairzinho till en fenomenal VM-seger där man besegrade Italien i finalen med 4–1. Man vann samtliga matcher, bland annat mot de regerande världsmästarna England under gruppspelet. Totalt gjorde man 19 mål på 6 matcher och Jairzinho nätade i samtliga matcher, totalt 7 mål. Pelé blev den förste och hittills ende spelare som blivit världsmästare tre gånger och tränare Zagallo blev den förste som blev mästare både som spelare och tränare. Slutligen fick man behålla Coupe Jules Rimet för gott eftersom man som första land vunnit VM tre gånger. Värt att nämnas är också, att Sverige besegrade Brasilien med 1–0 på Råsunda 1973 under den världsturné Brasilien som regerande världsmästare gjorde efter att slutgiltigt ha tagit hem Coupe Jules Rimet. Denna turné kallades World Champions Coupe Jules Rimet Tour, och pågick i form av vänskapsmatcher mellan VM 1970 och VM 1974.

VM 1974[redigera | redigera wikitext]

Brasilien kvalificerade sig automatiskt som regerande världsmästare till 1974 i Västtyskland. I första matchen i Frankfurt spelade Brasilien 0–0 mot Jugoslavien. I nästa match mötte Brasilien Skottland i Frankfurt. Brasilien drog på sig två gula kort och Zagallo bytte ut Leinvinha i 65:e minuten men det blev ändå mållöst. Nu var man tvungen att slå Zaire i Gelsenkirchen - som förlorat mot Jugoslavien med 0–9 och mot Skottland med 0–2. Brasilien kunde vinna matchen med de klara siffrorna 3–0 efter mål av Jairzinho, Rivelino och Valdomiro. Brasilien tog den andra biljetten till andra gruppspelet där Östtyskland, Holland och rivalen Argentina väntade. Brasilien slog först Östtyskland med 1–0 efter mål av Rivelino och slog sedan rivalen Argentina med 2–1 efter mål av Jairzinho och Rivelino. Det blev sedan 0–2 mot Holland i sista matchen och därmed tog sig Holland till final och Brasilien fick spela bronsmatch. I bronsmatchen förlorade Selecao med 0–1 mot Polen.

VM 1982 och 1986[redigera | redigera wikitext]

Efter två med brasilianska mått relativt skrala resultat i VM-turneringarna 1974 och -78 kom Brasilien återigen med ett superlag till VM i Spanien 1982. Tränaren Telê Santana förespråkade mycket offensiv fotboll och med spelare som Zico (den "vite Pelé"), mittfältsgiganterna Sócrates och Falcao, hårdskjutande Éder Aleixo de Assis med flera bjöd laget på riktig sambafotboll. Man gick igenom första gruppspelet med målkvoten 10–2 och efter seger med 3–1 mot Maradonas Argentina i den första matchen i andra gruppspelet trodde alla experter[vilka?] att inget lag skulle kunna slå dem.

Men så var inte fallet. Italien som i matchen innan besegrat Argentina slog Zico & Co med 3–2 i vad som betraktas som den kanske bästa matchen i VM-historien. Brasiliens något naiva inställning till försvarsspelet anses ha varit en av orsakerna till nederlaget. Ett lag som högprioriterade offensiven var sårbara mot de mycket försvarsstarka och kontringsskickliga italienarna. Likväl var Italiens seger en stor sensation. Brasilien utslaget, oavgjort hade räckt för att föra Brasilien till semifinal. Men med sitt spel anses ändå 1982 års upplaga av Selecao vara ett av de bästa fotbollslag som någonsin funnits. Och hemma i Brasilien är laget ett av de mest älskade någonsin, mycket mer uppskattat än till exempel laget som 12 år senare vann Brasiliens fjärde VM-guld. Man vann visserligen inte ens en medalj men man hade bjudit världen på äkta Jogo bonito.

1986 var VM tillbaka i Mexiko och stommen från laget 1982 var i stort sett intakt. Zico hade emellertid varit skadad och kunde inte göra sig själv rättvisa. Man bjöd återigen på mycket bra spel även om man aldrig nådde samma höjder som 1982. Man tog sig emellertid utan nämnvärda problem fram till kvartsfinal där Michel Platinis Frankrike blev för svåra. I en match som enligt många är en av de bästa i VM-historien vann fransmännen efter straffsparksläggning (1–1 full tid) och Brasilien var återigen utslagna.

1994: På nytt världsmästare[redigera | redigera wikitext]

VM-turneringen 1990 blev ett stort misslyckande, utslagna redan i åttondelsfinalen av ärkerivalen Argentina. 1994 tog man sig slutligen tillbaka till fotbollstronen. Brasilien hade nu delvis ändrat sin taktik och blandade in mer taktik och tuffhet tillsammans med tekniken och samban. Klassiska spelartyper som skyttekungen Romario kompanjerades av slitvargar som Dunga och Mauro Silva i 1994 års lag. Man mötte Sverige två gånger under turneringen och ställdes i finalen mot Italien. Finalen blev ett antiklimax och slutade 0 – 0 efter förlängning. Brasilien vann på straffar och var äntligen världsmästare på nytt.

Visserligen var man världsmästare igen för första gången på 24 år men i Brasilien är det minst omtyckta av de lag som vunnit VM. Den primära orsaken till detta är den nya taktiken där finliret till stor del fått stiga åt sidan till förmån för ett välorganiserat försvarsspel och ett väloljat kollektiv där lagkaptenen Dunga symboliserade det "nya" Brasilien. Trots att Romario & Co blev världsmästare är ändå 1982 års lag mycket populärare bland gemene man i Brasilien. Zico & Co hade visserligen inte vunnit VM men de hade bjudit världen på "riktig" Jogo Bonito vilket inte ansågs varit fallet med 1994 års lag.

En utomstående expert[vem?] skulle kanske istället säga att förändringen av det brasilianska spelet var en anpassning till den verklighet som rådde. Världsfotbollen hade förändrats i en riktning som gjorde att man det inte längre gick att bara inrikta sig på offensiven. Trots fantastiskt spel vann man ju ändå inte 1982 och 1986 vilket säkert var viktiga orsaker till nytänkandet. Likväl ser fortfarande många brasilianare hellre att man bjuder på frejdig anfallsfotboll och förlorar med 4–5 än ett defensivt spel där man gnetar till sig en 1–0-seger. Och många i Brasilien är oroade över att man anpassat sig för mycket till det europeiska spelet där man menar att den individuella skickligheten ofta får stå tillbaka för kollektivet.

1998–2002: VM-silver och VM-guld nummer fem[redigera | redigera wikitext]

I första matchen i VM i fotboll 1998 vann Brasilien mot Skottland med bara 2–1 (1–1) efter att Skottland gjorde ett självmål. I nästa match spelade man bort Marocko med 3–0. I nästa match förlorade Brasilien överraskande med 1–2 (0–0) mot Norge. I åttondelsfinalen vann man över Chile med 4–1. I kvartsfinalen mot Danmark vann Brasilien med 3–2 i en av VM:s absolut bästa matcher. I semifinalen mötte Brasilien Holland och vann med 4–2 på straffar sedan Kluivert och Cocu från Holland bränt sina straffar. I finalen förlorade Brasilien tungt mot Frankrike med 0–3.

Under VM-kvalet till turneringen 2002 hade man stora problem och var länge nära att inte kvalificera sig. Under kvalspelet användes hela tre tränare. Inför turneringens start hörde Brasilien faktiskt inte till favoriterna. Väl i slutspelet visade man att tradition väger tungt i VM-sammanhang. Alla pusselbitar föll på plats under ledning av nye tränaren Luiz Felipe Scolari. En skadeförföljd Ronaldo som äntligen var kvitt alla skadebekymmer blommade ut till fixstjärna och skyttekung med 8 mål med stor hjälp av de två bländande Rivaldo (Världens bäste 1999) och Ronaldinho (Världens bäste 2005) och tillsammans utgjorde dom trion "Tre R". I finalen mötte man för första gången i VM Tyskland och vann med 2–0, båda målen av Ronaldo. Lagkaptenen Cafù, som ersatte skadade Émerson fick äran att lyfta VM-pokalen.

2003: Confederations Cup[redigera | redigera wikitext]

Vinsten i VM gav en plats i Confederations cup 2003. Brasilien hamnade i grupp B med Kamerun, USA och Turkiet. I första matchen mot Kamerun förlorade Brasilien med 0–1 efter mål i slutet av Samuel Eto'o. I andra matchen mötte man USA och Adriano blev hjälte för Brasilien efter ha gjort matchens enda mål. Nästa match mot Turkiet blev spännande. Efter Adrianos mål i 23:e minuten kvitterade Turkiets Okdenis Karadenis till 1–1 i 53:e minuten. Okan Yilmaz gjorde sedan 1–2 till Turkiet i 81:a minuten. Ronaldinho blev utvisad på övertid men Alex räddade en poäng till Brasilien genom att göra 2–2. Resultatet räckte inte och Brasilien åkte ut.

VM 2006 - höga förväntningar som inte infriades[redigera | redigera wikitext]

Robinho 2006.

Inför det 18:e världsmästerskapet var förväntningarna på Selecao skyhöga hos såväl brasilianare som fans runt om i världen. Anförda av megastjärnan Ronaldinho och andra världsspelare som Ronaldo, Kaká, Robinho, Roberto Carlos, Juninho Pernambucano m.fl. ansågs tränaren Carlos Alberto Parreira av många förfoga över ett, åtminstone på papperet nästan oslagbart lag. Följaktligen var man större favoriter att vinna VM än på mycket länge[källa behövs] och laget förväntades bjuda på sambafotboll av högsta klass.

I kvartsfinalen blev Frankrike återigen för svåra som anförda av Zinedine Zidane vann med 1–0 efter att Ronaldinho & Co knappt haft ett skott på mål under hela matchen. Fram till dess hade man visserligen vunnit alla sina matcher men utan att imponera. Av den utlovade sambafotbollen syntes inte mycket under turneringen och lagets alla stjärnor, inklusive Ronaldinho anses ha underpresterat grovt.

Att åka ut i kvartsfinal med ett lag som i förhand ansågs vara ett av de bästa brasilianska lagen någonsin (vissa[vilka?] hävdade till och med att det var lika bra som VM-laget 1970) är naturligtvis en jättebesvikelse för den fotbollstokiga nationen och istället för att bli en av de riktigt klassiska upplagorna av selecao kommer laget antagligen att (åtminstone på hemmaplan) gå till historien som det lag som låg bakom den kanske största motgången för Brasilien sedan förlusten mot Uruguay 1950. Brasilien förlorade kvartsfinalen mot Frankrike med 1–0.

VM 2010[redigera | redigera wikitext]

Thiago Silva - Brazil 2011

Inför turneringen ansågs Brasilien som vanligt att vara en av favoriterna. Efter att ha vunnit den Sydamerikanska kvalgruppen (bland annat slogs Argentina med 3–1 i kvalet), tog förbundskapten Dunga till VM i Sydafrika ett något otippat lag då han utelämnade flera spelare som nyligen gjort bra ifrån sig i ligaspel.[5] Varken de gamla superstjärnorna Ronaldo, Ronaldinho eller Roberto Carlos fick plats. Ronaldinho var dock uttagen som reserv.[6]

I själva VM:et vann de "Dödens grupp" med Portugal, Elfenbenskusten och Nordkorea. I Åttondelsfinaslen slog man ut ett offensivt Chile med 3–0 och i kvartsfinalen väntade Holland som vunnit alla sina matcher hittills i turneringen. Brasilien var knappa favoriter inför matchen och när den väl börjat hade Holland knappt något att sätta emot. Redan efter knappt 10 minuter satte Robinho 1–0 till Brasilien och trots en mängd fler lägen stod det ändå bara 1–0 i halvtid. Andra halvlek började med fortsatt brasiliansk dominans men efter knappa timmen spelad av matchen, lade Holland in ett inlägg som den brasilianska målvakten Júlio César gick ut för att boxa bort, men efter dålig kommunikation med backen Felipe Melo så krockade de och bollen styrdes in i eget mål via den olycklige Felipe Melo och det var kvitterat. Holländarna fick ny energi av målet och ungefär en kvart senare gjorde de 2–1 efter hörna. Brasilianarna fick inte till så många kvitteringschanser, mycket p.g.a att Filippo Melo fick rött kort och blev utvisad bara några minuter efter Hollands ledningsmål. Förlusten var ett faktum och liksom 2006 åkte man ut redan i kvartsfinal.[7]

VM på hemmaplan 2014 - fiasko i semifinalen[redigera | redigera wikitext]

Brasilien vid Confederations Cup 2013.

Brasilien arangerade VM för andra gången, och många på hemmaplan förväntade sig guld. Detta skulle hjälpa till att utradera minnena av den avgörande VM-förlusten mot Uruguay 64 år tidigare, ett "Maracanáza" som fortfarande var ett trauma för många brasilianare. Den stora stjärnan i laget var Neymar, lagets nummer 10 som förväntades leda laget till Brasiliens sjätte VM-guld. Farhågor fanns dock, hos åtminstone vissa experter, att offensiven var alltför beroende av att Neymar levde upp till förväntningarna. Centern Fred, Paulinho och Ramires var tre andra förväntade nyckelspelare. Kritik riktades mot att förbundskapten Luiz Felipe Scolari valde Julio Cesar som förstamålvakt.

12 juni 2014 inledde Brasilien VM-slutspelet mot Kroatien, en match som man vann med 3–1. I den andra matchen spelade laget 0–0 mot Mexiko. I sista gruppspelsmatchen besegrades emellertid Kamerun enkelt med 4–1.

Totalt sett hade Brasilien inte imponerat under gruppspelet. I åttondelsfinalen var man ytterst nära att bli utslagna mot Chile, men man vann till slut efter straffsparksläggning. I kvartsfinalen besegrades Colombia med 2–1, efter stundtals mediokert spel. Segern blev också dyrköpt då Neymar blev skadad (fraktur i en ryggkota). Lagkaptenen Thiago Silva drog också på sig vad många ansåg vara en helt onödig varning och var därmed avstängd inför semifinalen.

I semifinalen ställdes Brasilien mot Tyskland. Stor oro fanns över hur man skulle klara sig utan Neymar och Thiago Silva, men många var ändå övertygade om en brasiliansk seger. Tyskland visade sig emellertid vara det för dagen överlägsna laget, efter ett tidigt ledningsmål och fyra mål på sex minuter i mitten av första halvlek. Till slut vann Tyskland matchen med 7–1, den i särklass största förlusten någonsin för Brasilien i en VM-match och den största segermarginalen i en utslagsmatch i VM sedan Sverige 1938 besegrade Kuba med 8–0. Matchen är mer känd under namnet Mineirazo.

Brasiliens resultat i samtliga VM-turneringar[redigera | redigera wikitext]

  • 1930 - utslagna i gruppspelet
  • 1934 - utslagna i första matchen (åttondelsfinal)
  • 1938 - brons
  • 1950 - silver
  • 1954 - kvartsfinal
  • 1958 - guld
  • 1962 - guld
  • 1966 - utslagna i gruppspelet
  • 1970 - guld
  • 1974 - fjärde plats
  • 1978 - brons
  • 1982 - utslagna andra gruppspelet
  • 1986 - kvartsfinal
  • 1990 - åttondelsfinal
  • 1994 - guld
  • 1998 - silver
  • 2002 - guld
  • 2006 - kvartsfinal
  • 2010 - kvartsfinal
  • 2014 - fjärde plats

Anm VM turneringarna 1934 och 38 var rena cupturneringar med direkt utslagning.

Sambafotboll[redigera | redigera wikitext]

Begreppet sambafotboll används ofta i samband med Brasiliens herrlandslag i fotboll. Att spela sambafotboll menas ungefär att spela vackert. Med det menas att man med diverse finter och tricks lurar sin motståndare. De flesta Sambaspelarna är från Brasilien men på senare år har fler och fler konstnärer dykt upp, det är dock inte så många från Sverige. Svenska spelare som dock kan nämnas är Nacka Skoglund, Roger Magnusson och Zlatan Ibrahimović. Några kända sambaspelare är Ronaldinho, Ronaldo, Robinho, Cristiano Ronaldo (från Portugal), Pelé och Romario. De flesta är som sagt från Brasilien.

Spelare[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande trupp[redigera | redigera wikitext]

Följande 22 spelare var uttagna till vänskapsmatcherna mot Honduras den 16 november 2013 samt till Chile 19 november 2013.[8]

# Pos. Namn Födelsedatum (ålder) Matcher Mål Klubb
MV Júlio César 3 september 1979 (34 år) 77 0 England QPR
MV Victor 21 januari 1983 (31 år) 6 0 Brasilien Atlético Mineiro
F Daniel Alves 6 maj 1983 (31 år) 72 5 Spanien Barcelona
F Maicon 26 juli 1981 (32 år) 70 7 Italien Roma
F Thiago Silva 22 september 1984 (29 år) 44 2 Frankrike PSG
F David Luiz 22 april 1987 (27 år) 33 0 England Chelsea
F Marcelo 12 maj 1988 (26 år) 28 4 Spanien Real Madrid
F Dante 18 oktober 1983 (30 år) 10 2 Tyskland Bayern München
F Maxwell 27 augusti 1981 (32 år) 7 0 Frankrike PSG
F Marquinhos 14 maj 1994 (20 år) 1 0 Frankrike PSG
MF Ramires 24 mars 1987 (27 år) 40 4 England Chelsea
MF Oscar 9 september 1991 (22 år) 28 8 England Chelsea
MF Paulinho 25 juni 1988 (26 år) 24 5 England Tottenham Hotspur
MF Lucas Leiva 9 januari 1987 (27 år) 24 0 England Liverpool
MF Hernanes 29 maj 1985 (29 år) 23 2 Italien Lazio
MF Luiz Gustavo 23 juli 1987 (27 år) 16 1 Tyskland VfL Wolfsburg
MF Bernard 8 september 1992 (21 år) 10 1 Ukraina Sjachtar Donetsk
A Robinho 25 januari 1984 (30 år) 92 27 Italien Milan
A Neymar 5 februari 1992 (22 år) 46 27 Spanien Barcelona
A Hulk 25 juli 1986 (27 år) 32 8 Ryssland Zenit
A 20 mars 1987 (27 år) 14 5 Brasilien Atlético Mineiro
A Willian 9 augusti 1988 (25 år) 4 1 England Chelsea

Kända spelare i det brasilianska landslaget[redigera | redigera wikitext]

(Debutår inom parentes)

Förbundskaptener[redigera | redigera wikitext]

Lagkaptener[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”FIFA/Coca-Cola World Ranking”. Fifa. 5 juni 2014. http://www.fifa.com/worldranking/rankingtable/index.html. Läst 9 juli 2014. 
  2. ^ Ekelund, Fredrik (2003-08). Sambafotboll. Ordfront Förlag. sid. 26. ISBN 9170370117 
  3. ^ Ekelund, Fredrik (2003-08). Sambafotboll. Ordfront Förlag. sid. 31. ISBN 9170370117 
  4. ^ Ekelund, Fredrik (2003-08). Sambafotboll. Ordfront Förlag. sid. 28. ISBN 9170370117 
  5. ^ aftonbladet.se - Brasilien petar superstjärnorna
  6. ^ fotbollsvm2010.com - Dungas uttagning av Brasiliens VM-trupp är logisk
  7. ^ [1]
  8. ^ http://www.cbf.com.br/Not%C3%ADcias/2013/10/31/Felip%C3%A3o%20convoca%2022%20jogadores%20para%20amistosos%20contra%20Honduras%20e%20Chile]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Sambafotboll, Fredrik Ekelund
  • RSSF archive
  • Engelska Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]